De skållade (levande) grisarna upprörde och engagerade i början av veckan.

Stellan skriver och vänder sig emot nyheten som helhet, då det som berättas inträffade för ett år sedan.
Badlands hyena raljerar i vanlig ordning.
Kulturnissen reagerar över att ”ingen tycks reagera”, men jag håller inte med honom. Folk reagerar.
Lite relaterat men ändå inte – får man ta hunden med sig in i himlen?

Många är det också som reagerar och önskar livet ur Herr Josef Fritzl, som i fredags dömdes till livstids frihetsberövande som ska avtjänas på en sluten rättspsykiatrisk anstalt.

Rättegången i veckan har engagerat bloggarna.
Therese funderar på om inte hela mänskligheten borde skjutas.
Hiro tycker att domen är ett hån mot dottern.
Psykologistudenten tänker tvärtom, och funderar över om dottern någonsin kommer att kunna leva ett normalt liv.
Bitchslap Barbie konstaterar krasst att man inte kan begära så mycket mer av Fritzl nu än erkännandet och accepterandet av domen.

Och så var det det här med Tingeling.

Ulrika Good menar att låten ”inte blev mindre rolig” av reaktionerna från ryskt håll. HAX sammanfattar Tingelingkrisen lätt och ledigt.
Mårten Lundberg på Cohn & Wolfe tar det hela ett snäpp längre och menar att Ryssen räds de sociala medierna.
Trollhare tycker att ryssen överreagerar.
Journalisten Julia Skott, med rötter i Ryssland, har skrivit en lysande text om rabaldret på Newsmill. Ulrika knyter ihop säcken.

Påven tycker att kondomer är fel metod att bekämpa Aids. Skrämmande. Läs vad Mike på Bloggfrossa skriver. Han skräder inte orden, kan jag säga.

Hanna Fridén ger oss bloggarna hon har i sin RSS.

Twitter fyller tre år.
Tkj tipsar om hur man använda Twitter för att hitta rätt i nyhetsflödet.
Här en intressant text om retweets. En retweet är alltså detsamma som att man vidarebefordrar någon annans tweet för att man vill sprida den i sitt nätverk. Tydligen omgärdat av avancerad psykologi.

Henrik Alexandersson efterlyser sponsring av sin blogg. Jag är uppriktigt nyfiken på vad han får för respons. Skulle du kunna tänka dig att betala för att få läsa dina favoritbloggar? För att de ska fortsätta existera eller bli bättre?

Opassande skriver om EU-valet och bristen på uppmärksamhet kring detsamma. Varför bryr vi oss inte?

Björn Wiman ger oss nyheter om Dawit Isaak.

Svenska Akademiens ordlista finns nu på nätet.

Heja, även om det är ett märkligt format. Jag tipsades av Lotten men hennes blogg har försvunnit.

Vilken låt toppade Bilboardlistan när du föddes? Ta reda på det här.

Så ett tips om en riktig succéblogg här på Aftonbladet.

Fattigbloggen, som skrivs av Jessica Ritzén som ska leva på socialbidrag i en månad, och blogga om det. Den väcker många och stundvis straka reaktioner, missa inte kommentarerna!

För dig som vill ha en snabb daglig uppdatering om vad som diskuteras på nätet rekommenderar jag Anna Hjalmarssons bloggspaning, varje eftermidag på vardagarna, här.

Jag har fått det hedersamma uppdraget att agera bloggpedagog åt den gamle Svegfors, i Brunchrapporten nu på måndag.

Tanken är att jag ska förklara bloggvärlden för honom, och ge honom några konkreta exempel på hur han eller kanske snarare SR kan använda sig av smörjan i nyhetsrapporteringen.

Vad är väl då bättre än att ber er därute i sörjan om hjälp?
Har ni några bra exempel, på när SR skulle kunna ta hjälp av eller på något sätt använda sig av bloggarna i det journalistiska uppdraget?
Skriv i kommentarsfältet om ni har några goda idéer.

Du har väl inte missat att Dramaten börjat blogga?

Den här veckan är det Örjan Ramberg som står för bloggandet. Han skriver bland annat om sin relation till recensioner och hur han går in i en roll:

”Om karaktären Filip II kan jag inte säga så mycket för tillfället, det kommer ju att bli jag. Jag kan inte titta på honom utifrån. Jag ÄR Filip II när jag står på scen. Det påverkar mig även i mitt dagliga liv. Jag blir som den jag spelar, det är svårt att frikoppla. Jag försöker undvika det, men det är svårt, det finns alltid där.”

Du som alltid undrat vad som rör sig i huvudet på Ramberg – kila dit. Jag ser fram emot fler spännande skribenter i bloggen ”Ta Sceningången”.

Jag var en av dem som hade en del åsikter om kategorierna i Stora Bloggpriset.

Jag förstod till exempel inte riktigt skillnaden mellan fritid och livsstil, eller mellan fritid och vardag.
Att Hanna Fridén kategoriserades som modeblogg var häpnadsväckande och det faktum att vissa bloggar inte passade in i någon kategori alls var också lite synd.

Men redan nu börjar förberedelserna inför nästa års Stora Bloggpris, och Daniel Feldt vill ha dina synpunkter.

Var med och tyck till, och förhoppningsvis ska det bli något lättare att nominera till nästa års priser.

Less på att hotellet du bokade som skulle vara pittoreskt med personlig service visade sig vara sunkigt, nedgånget och med personal som det växer mossa på?

Nu finns hotellkartan.se där du kan kolla upp hotellet innan du bokar, och lämna dina egna recensioner/betyg på de hotell där du själv bott. Den är alldeles ny och därför är det många hotell som ännu inte är recenserade, men ju fler som går in och betygssätter och tycker till desto bättre blir den.

Mannen bakom sajten heter Ted Valentin, Här berättar han mer om vad som är grejen med Hotellkartan:

• Söka i hela världen. Du kan hitta de billigaste hotellen i Peking (staden), de bästa hotellen i Kroatien (landet) eller varför inte det närmsta hotellet från Googles huvudkontor i Silicon Valley?
• Sortera efter pris. På mina tidigare kartsajter kan man sortera alfabetiskt, efter närhet eller betyg. På Hotellkartan kan man även sortera efter pris. Kolla exempelvis vilket som är det billigaste hotellet inom 1000 meter från Ground Zero i New York.
• Prisjämföra. I det fall samma hotell kan bokas på flera olika sajter så kan du se vilken bokningsajt som verkar billigast. Informationen kommer från Hotels.se, Expedia.se och Booking.com.

Andra som skrivit om hotellkartan är tkj, Stellan, Bea, som också listar Teds andra kartsajter.

Det är mycket Twitter nu.
Därför har jag satt ihop en liten guide för dig som fortfarande känner dig hopplöst dum eller ute när det talas om twittrande, tweets och followers.

1. Gå till twitter.com och registrera ett konto. Det tar bara någon minut. Du får sedan upp en fråga om du vill söka efter vänner som redan finns på twitter genom dina mejlkontakter, det kan vara ett bra sätt att få några första kontakter att följa.
Du får också en fråga om du vill bjuda in folk i din adressbok till twitter.
Om du gör det – var noga med urvalet så du inte spammar.

2. Ladda upp en bild, och skriv gärna en rad om dig själv och lämna länk till din blogg om du har en, så att den du följer kan se vem du är.

3. Under settings kan du göra inställningar för att till exempel få mejl när du får en ny ”follower”, alltså någon som följer ditt flöde.
Du kan också få mejl om någon skickar dig ett DM – direct message – som bara du kan se. I settings kan du också göra inställningar så att du får sms när dina kontakter twittrar, byta lösenord och bakgrundsbild på din twittersida.

4. Börja adda folk att följa, det gör du genom att till exempel kika i dina vänners kontaktlistor, eller genom att söka efter intressanta personer under ”find people”.

5. Börja twittra! Det vill säga – skriv något på 140 tecken, och alla de som följer dig kommer att se det i sin twitterstream, eller sitt flöde som vi säger på svenska.
Ett twitterflöde kan se ut så här:

Du kan också välja att kommentera vad någon annan skrivit genom att klicka på pilen längst till höger i den personens tweet, och skriva en reply.
Vill du skriva en tweet riktad till en särskild person skriver du @ framför personens namn så länkas texten till den personen, och han eller hon kan lättare hitta ditt meddelande.

Snabbordlista:
tweet – ditt statusmeddelande kallas för tweet
DM – direct message
RT – retweet – är när du ”skickar om” en tweet som någon annan skrivit för att du vill dela med dig till ditt nätverk
hashtag – när man taggar sin tweet med ett ämne för att lättare kunna följa det som skrivs, nu taggas exempelvis allt som skrivs om Dawit Isaak som #Dawit och då kan allt som sägs om honom på Twitter följas även om man inte följer alla som skriver om honom.

Och kom ihåg – Twitter kräver ingenting av dig. Du måste inte ”leverera” som twittrare på samma sätt som i en blogg. Har du inget att säga är det bättre att vara tyst än att dränka flödet med nonsens. Däremot kan du alltid följa andra och när du tycker att du har något att komma med – säg det!

Twitter blir vad du gör det till.
Vill du använda det som konversationskanal till dina vänner – gör det.
Vill du ha Twitter för att ha omvärldskoll och följa exempelvis olika nyhetsflöden – gör det.
Vill du använda Twitter för att nätverka och skapa nya kontakter – gör det.

Så en liten lista på andra att följa, om du tycker att ditt flöde ekar tomt, eller bara för att se hur olika man kan använda Twitter:
Mona Sahlin
Britney Spears
Gudrun Schyman
David Lynch
Alex Schulman
Lance Armstrong
Gry Forssell
Annika Lantz
Fredrik Virtanen
Andreas Kleerup (han har precis börjat twittra så jag kan inte alls gå i god för att han kommer att vara intressant att följa)
Mig hittar du här.

Sist tips på mer läsning för nybörjartwittraren;
5 skäl att börja mikroblogga
Vad är Twitter? Vad ska jag med det till?
Mikroblogg för Dummies
Vad är Twitter?

Det var det. Vi ses på Twitter!

En tidig söndagsmorgon i september år 2001, när världens blickar var riktade mot USA och terrordådet mot World Trade Center, greps journalisten Dawit Isaak i sitt hem i Eritrea.
Hans brott: Han hade tillsammans med andra, journalister och politiker, protesterat mot regimen i Eritrea och krävt demokratiska reformer.

Ingen rättegång har hållits, ändå sitter han fortfarande fängslad.
Dessutom är han svårt sjuk.

1987 flydde Dawit från kriget i Eritrea till Sverige och sedan 1992 har han svenskt medborgarskap.
I Sverige har han fru och tre barn, som väntat varje dag sedan i september 2001, på att han ska släppas fri och komma hem. Som väntar på de få livstecken som kommer då och då. Som oroar sig över hans hälsa.

Ända sedan Dawit fängslades har människor både i Sverige och andra länder kämpat för att få honom fri.
Svenska Journalistförbundet, Reportrar utan gränser och stödföreningen Free Dawit Isaak har enträget jobbat med att uppvakta Eritreas ambassad och göra namninsamlingar, och ligga på UD för att de ska agera i ärendet.
Ändå är det få svenskar som känner till Dawit Isaak, som är den ende svensk som finns med på Amnestys lista över politiska fångar.

Men de senaste veckorna har det hänt något. Fler och fler får upp ögonen för fallet Dawit, och engagerar si i kampen för att få honom fri.
Vi har internet och de sociala medierna att tacka för det.

Det här är berättelsen om hur det går till att starta en kampanj och skapa uppmärksamhet för en fråga med hjälp av de fantastiska möjligheter som nätet ger oss. Och det bästa av allt – det hela sker i samarbete mellan bloggare och de etablerade medierna.

Det började på Expressen.
Björn Wiman, Expressens kulturchef är en av dem som engagerat sig i Dawit Isaak under lång tid. Expressen har också på kultursidorna räknat dagarna som Dawit suttit fängslad. När Björn Wiman började mikroblogga ställde han frågan om hur man kan starta en bloggbävning för Dawit.
Det fanns en medveten tanke om att dra igång något, som kanske äntligen skulle kunna ge resultat. Han fick många tips, och några veckor senare drog Expressen.se igång sin kampanj för Dawit Isaak.

Den består bland annat i att samla namnunderskrifter, att varje dag intervjua en riksdagsledamot om Dawit, och att uppvakta den eritreanska ambassaden med brev och krav om ett snart frigivande av Dawit Isaak. Björn Wiman själv och dåvarande chefredaktören för expressen.se numer chefredaktör också över Expressen, Thomas Mattsson, bloggade om Dawit. Och twittrade.

Några fler bloggare hakade på.
Och så ytterligare några.
Och några till.

Så den 9 mars skapades en kod för bloggare att lägga in i sin blogg för att kunna samla namn direkt i bloggarna.
Och så den 11 mars, dagen då Thomas Mattsson utnämns till ny chefredaktör på Expressen, hälsas han välkommen av Aftonbladets Jan Helin med en utmaning:

Vad som händer sedan är inget annat än som Wiman beskriver det – presshistoria. Första gången de båda chefredaktörerna träffas är det i en tevestudio hos Lars Adaktusson för att tala om just fallet Dawit.
En rad andra tidningar vill vara med i kampen, och på Twitter börjar hashtaggen #Dawit att användas flitigt.

På kvällen den 12 mars sluter en rad tidningar i Skåne upp i en gemensam SMS-kampanj. Via Twitter sprider den sig till flera, och flera bloggare snappar upp den och sprider i sina bloggar.
Tidningen Medievärlden skapar en temasajt för Dawit.
Sidan dawit.se där flöden från mikrobloggar och nyhetssajter samlas skapas helt ideellt av Thord Daniel Hedengren i samarbete med andra bloggare, twittrare och mediefolk.

Och fler bloggare sluter upp i kampen. Diskussionen på Twitter är ständigt pågående, man hjälps åt att reda ut begrepp, kläcka idéer och ta nya initiativ i kampen. Samtidigt som de etablerade medierna ger Dawit Isaak allt större uppmärksamhet.

Så sent som igår diskuterades Dawit först i Sveriges Radio och senare i Sveriges television.

Att människor blir medvetna kommer inte frige Isaak Dawit.
Men det är betydligt lättare att sätta press på myndigheter om man är flera, och om det inte sker i tysthet.
Det finns de som säger att tyst diplomati är enda vägen, men meningarna går isär och de signaler som kommer från Dawits närmaste familj säger att de är tacksamma för all uppmärksamhet och allt stöd de kan få.

I samarbetet mellan de stora tidningarna ingår enligt vad Helin och Mattsson sagt på Twitter granskning av fallet, både i Sverige av svenska myndigheter och deras agerande, och i Eritrea.
Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt kommer att tvingas svara tydligare på frågorna om vad de faktiskt gör, och om de inte tänker agera kommer de att måsta förklara varför. 

Samtidigt ökar medvetenheten om att Dawit Isaak sitter inlåst på grund av sin kamp för demokrati. Fler kommer att räkna dagarna, fler kommer att blogga, engagera sig, skriva under namninsamlingar och skicka mail till herrar Reinfeldt, Bildt och även till Eritreas ambassad.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Det är bråttom nu.
Dawit Isaak måste få komma hem till sin familj.
Du kan hjälpa till!

Många börjar blogga när de går igenom en livskris av något slag.
Bloggandet kan vara som terapi. Att sätta ord på tankar och känslor, skriva ner dem och dessutom få respons och komma i kontakt med andra som varit med om eller går igenom liknande kan vara till stor hjälp.

Några av de här bloggarna är mammor som mist ett barn. En del av dem kallar sig änglamammor.
Jag rekommenderar idag fyra bloggar, alla skrivna av mammor som varit med om det värsta som kan hända för en förälder – att förlora ett barn.

Gunillas blogg. Gunilla började blogga när hennes 24-årige son Rickard dog i en olycka för fyra år sedan. Hon fortsätter skriva och det har också resulterat i två diktsamlingar om sorgen efter sonen. I sin blogg skriver hon förutom om sorgen också om sin vardag i största allmänhet, och hon visar att livet trots allt går vidare, även när det värsta händer.

finnjonna Jonna har förlorat två barn i samband med förlossningen, och därefter gått igenom IVF-behandling, och för en dryg månad sedan föddes hennes son Milo Santino, som lever. I bloggen har hon skrivit om hela processen, oro, sorg och lycka.

Ludmillas blogg I maj förra året kastade sig Ludmillas fjortonåriga dotter framför ett tåg. Ludmilla skriver rakt och osentimentalt om dottern, sorgen, psykvården och självmord. Hon kämpar för bättre stöd och hjälp till unga som mår dåligt, och hon vill att människor ska våga tala om det som många undviker – självmord.

Englas mamma Englas mamma Carina började blogga under rättsprocessen mot den man som sedemera dömdes för mordet på hennes dotter Engla. Hon skriver för att hon vill ge sin bild, sin version av det som hände, och sina åsikter om rättsväsende och inte minst hur media har behandlat fallet.

Och så en bonus:

Änglapappan Marcus Birro (som är ihop med finnjonna) är poet.
Det genomsyrar hela hans blogg. Läs den!

Mona Sahlin är idag enligt Makthavare.se den mest diskuterade makthavaren.
Och det är inte bara rosor och lovord som strös över henne, vare sig i etablerade medier eller bloggvärlden.

Ikväll ska hon möta Fredrik Reinfeldt hos K-G Bergström i SVT, och ett av ämnena är den ekonomiska krisen.

Hon har ett tufft utgångsläge. Socialdemokraten och förre chefredaktören för Dala-Demokraten, Erik Norelius, krävde i fredags hennes avgång i en debattartikel i Aftonbladet. I anslutning till den ställs frågan till läsarna, om Mona Sahlin är en bra partiledare:

I senaste väljarbarometern ökar Moderaterna med 4.9 procent och har därmed det största väljarstödet sedan 1997.

Socialdemokraterna däremot rasar. För ett år sedan hade partiet 43.3 procents väljarstöd, nu är de nere på 37.5.
Som partiledare är det självklart Mona som får ta på sig nedgången.

Några röster från bloggvärlden de senaste dagarna:

Nemokrati:

Mona Sahlin har kört över sina väljare – därav väljarraset. När hon drev igenom Lissabonfördraget MOT sina egna gräsrötter, samt även mot LO:s medlemmar, vars ledning I SIN TUR lät henne göra det, så övergav väljarna partiet.

Niklas Carlsson:

Intressant artikel, och även om Sahlin är bra för att öka Alliansens trovärdighet är jag ändå oroad av henne. Hon ställer till mycket elände.

Sofia Wall:

Jag säger nej tack till Sahlin. Har aldrig riktigt tyckt om henne. Och att hon nu är partiledare för s tycker jag ännu sämre om. Henne vill jag inte ha som stadsminister.

Dick Erixon, som kommentar till den här ledaren i Norrköpings tidningar:

Den här detaljen kan låta ytlig, men jag tror den utmärkt fångar den tragikomiska gestalt som Mona Sahlin faktiskt blivit i svenska folkets ögon. Hon är en karaktär som behövs i svensk samhällsdebatt, men allt färre vågar eller vill se henne i rollen som Sveriges statsminister. Till det räcker hon helt enkelt inte till.

Kamratposten:

… Sen kom mesproppen Ingvar Carlsson, som man knappt minns, och efter honom kom den buffliga slaktaren från Katrineholm. Överklass-sossen Göran Persson som definitivt satte sista spiken i den socialdemokratiska kistan. Sen väljer man “folkliga” Mona, ett populistiskt val som säkert grundar sig på att hon är kvinna och en motpol till Göran. Från buffel till mes.

FI-establoggen:

Ett parti med flera 100 miljoner i omsättning har inte ens förmåga att framställa sin egen ledare i bra dager på ett Youtube-klipp utan förlöjligar Mona Sahlin. Skakig kamera med en vinkel snett uppifrån. Hur tänkte dom?

Åsikter om allt:

Stanna kvar Mona!! jag ser dej som en av de största garanterna för en borglig seger även nästa val, du och din rödgröna röra behövs för att vi skall slippa en vänsterregering igen

Men – trots opinionssiffrorna, enkätsvaren på Aftonbladet, och den kritik som partiet och Sahlin får så är det många som tar Mona i försvar.

Även om stödet är vagt, och bygger mer på kritik mot kritikerna är framhållande av Monas förtjänster som person och partiledare.

Ann-Sofie Wågström:

Vill en del socialdemokrater inte att vi ska vinna valet 2010? Ja vad ska man annars tro när man läser dagens aktuella debatt. Nu har vi valt Mona Sahlin som vår partiordförande då är det vår förbannade plikt att stötta henne.

Johan Hedin:

Felet är knappast Mona Sahlins. Föremålet för Norelius kritik borde snarare kanske vara tiden. Den har sprungit ifrån såväl honom som den bedagade syn på arbetarrörelsens roll som han förkroppsligar.

Jinge menar att det är de borgerliga partierna och inte sossarna som driver kampanjen mot Mona:

Tidningarna gör gällande att den kampanj som ibland kallas ”Mosa Mona” är en kampanj som drivs inom socialdemokratin, det är det nu inte. De som driver kampanjen är de borgerliga partierna och deras ledarredaktioner.

Jonas Morian däremot är kritisk mot Aftonbladet:

Känns det inte som det räcker med det här nu, Aftonbladet? Vi har sett tendenserna på nyhetsplats, i debattredaktörens blogg – och nu även på debattsidan. Kanske läge att börja snegla lite åt andra håll? Testa en ny vinkel möjligen?

Peter Andersson är inne på samma spår:

Jag hade förmånen att under två år jobba för Mona. Med det i bagaget är det ganska lätt att stycke för stycke, mening för mening och nästan ord för ord slå sönder den artikel vars syfte jag har oerhört svårt att tolka. Man undrar vilka krafter som smyger i skuggorna av en för mig ganska obekant tidningsredaktör.

Det ska bli intressant att se hur Mona Sahlin fixar duellen mot Reinfeldt ikväll. Och spännande att följa den valrörelse som smyger igång nu. Ska Mona kanske lyckas genom att göra en Obama, och vinna väljare via de sociala medierna?

Hur får man läsare till sin blogg?
Svar: Twinglyhora.

Det är naturligtvis bara ett sätt av flera, men det kan vara effektivt, under förutsättning att man har något att säga och inte bara horar för horandets skull.

Ordet Twinglyhora kommer från den tjänst som tillhandahålls av Twingly, som skapar blogglänkar i anslutning till tidningsartiklar. Du länkar till en artikel och får alltså en länk i anslutning på nyhetssajten.

Alla använder inte Twingly, Aftonbladet och Expressen till exempel har egna lösningar för att visa blogglänkar, men principen är densamma.

Begreppet föddes när Twingly var relativt nytt och en del bloggare märkte att om man länkade till en artikel kunde man få massor av besökare till sin blogg via nyhetssajten. Somliga började missbruka tjänsten, och länka hejvilt till en massa artiklar utan att skriva något med substans.

I takt med att blogglänkandet ökat är det inte längre lika lätt att få en massa besök genom metoden, men om man är seriös och skriver relevanta kommentarer till nyhetsartiklar kan man fortfarande hitta nya läsare, och rätt läsare, nämligen de som är intresserade av ämnet man behandlar.

På kort sikt kan det alltså funka att länka kors och tvärs ungefär så här. Grejen är då att de som klickar på blogglänken blir irriterade och kommer nog inte att återvända till din blogg frivilligt.
Om du däremot har en relevant åsikt som har med artikeln att göra kan det hända att nya läsare återkommer, och på sätt kan man över tid bygga upp en bra läsekrets genom att länka till tidningsartiklar.

Exempel på artiklar som kan generera massor av besök om man länkar till dem: Sådana som handlar om sex eller bajs. Av någon anledning verkar folk inte få nog av att läsa om sådant, och läser gärna vidare i olika bloggar om exempelvis mannen som kastade bajs i bilar.

Frisim har en tjänst som hjälper dig att hitta artiklar att länka till om du vill testa Twinglyhorandet.

Ett annat tips är att gå in på Bloggportalen eller Knuff och se vilka artiklar som är mest länkade, de har också ofta många läsare och läsare som är intresserade av fördjupning.

Inte bara nyhetssajter använder sig av Twingly, utan också en del shoppingsajter, ett exempel är ellos. Om du alltså länkar till ellos för att tipsa om eller dissa någon av deras produkter så får du en länk till din blogg längst ner på deras sajt.

För att din blogg ska synas på olika sajter behöver du pinga när du skrivit nytt. (exempelvis pinga Twingly)

Pinga kan man göra manuellt eller automatiskt.
Här finns en bra guide om svenska pingtjänster.
Själv använder jag RSS/ping.

Så vad väntar du på? Ut på bloggstritan och hora lite nu, se gärna till att göra det på ett vettigt sätt så att läsarna får ett mervärde när de klickar på länken till din blogg!