Vi skulle kunna hjälpa denna tjej
http://chilah.devote.se/

Kram

hör av dig till Lina

Varför hör du inte av dig till Lina. Hon mår dålig utav det och hon är ensam, ledsen och skör så du borde hålla ditt löfte till henne. Hör av dig Amanda

http://handleder.blogspot.com/2012/02/amanda-schulman.html#comment-form

Lina! jag tror säkert du finns i Amandas hjärta men kanske inte tiden och orken räcker till? Livet går vidare och förändras för människor men bortglömd blir du aldrig!

Jag måste ändå säga, efter att ha levt och varit vän med en missbrukare (med psykiska problem & diagnoser), att det är lättare sagt än gjort. Killen jag var tillsammans med var missbrukare- inte till en början, men allteftersom tiden gick så föll han djupare och djupare i missbruket. Vi som älskade honom stod maktlösa runtomkring och kunde bara se på. Vi försökte allt- skrika, gråta, hota, be snällt, köra honom in och ut från akuten med uppskurna armar… ingenting hjälpte. Vi gjorde slut- var goda vänner, men jag stod fortfarande maktlös- likaså hans föräldrar och andra vänner- vi kunde bara se på medan denna person föll djupare och djupare ner i mörkret för att till slut förgöras av drogerna. Han dog i februari förra året och saknaden är enorm.
Ansvaret måste läggas på psykiatrin, sjukhusen, vårdcentralerna, skolorna.. de som har utbildningen att ta hand om trasiga personer och som vet hur detta skall hanteras. Börjar vi anhöriga lägga oss i så slutar det med att hela familjen blir trasiga och att ingen kan hjälpa någon. Meningen är att staten (psykiatri, sjukhus, vc, skolor) skall bidra med proffessionell hjälp och vi anhöriga finnas som stöttepelare. Ingen stöttepelare klarar av att axla båda rollerna.
Det är JÄTTEBRA att psykisk ohälsa får uppmärksamhet, att missbruk tas upp och att ”skäms-stämpeln” suddas bort. Dessa personer är trasiga själar som behöver PROFFESSIONELL HJÄLP- det hjälper inte med att mamma, pappa, syster, bror, flickvän, pojkvän, kompis säger att dom älskar personen eller kommer med varm choklad.

Jag är Sannas bästa kompis och kände mig tvungen att ”försvara” mig även om jag vet att jag inte behöver.

Du känner förstås själv vad du måste och inte måste, vill och inte vill, men skulle du inte kunna höra av dig till Lina? Hon verkar vara lite orolig…

Svårt det där. Ansvaret kan inte ligga på de anhöriga på så sätt att de känner sig ansvariga när den anhörige tex försöker ta sitt liv. Men det moraliska ansvaret ligger där i att man finns där, och gör det man kan göra. T ex ringer polis om personen saknas eller verkar vara på väg att göra något hemskt. Men som en här nedan skrev, det är mycket man INTE kan göra som anhörig, en person i missbruksträsket är SVÅR att hjälpa. Önskar alla som kämpar styrka!

Gillade erat program jättemycket är det du själv som fixat ditt hår? Tyckte det var jättefint o skulle vilja lära mig hur man gör

Vad försvarade du? Bara nyfiken.. för jag ser inte var du skrivit..

Hej Amanda,

Såg också programmet igår och blev precis som du oerhört gripen. När programmet var slut rann mina tårar för att hennes historia är så sorglig men också för att hon idag verkar så stark och för att jag vet att hon genom att berätta hjälper så många. Det är svårt att förstå att ingen kunnat hjälpa Sanna under de år hon mådde så dåligt och skadade sig själv men sanningen är att det ibland kan vara väldigt svårt. Inte svårt att uppmärksamma vad som sker och göra sitt yttersta för att nå fram, men ibland är det oerhört svårt att trots all god vilja och ansträngningar lyckas. Det är inte alltid lätt att nå den som mår dåligt på djupet och tränga in under allt det som gör ont. Just därför tycker jag också att Aftonbladets blogg är fantastisk! Här finns ju en möjlighet för den som mår dåligt att själv få byta tankar i ett forum med andra som kan förstå innan det går så långt att man inte längre når fram. Verkligen ett bra initiativ och verkligen bra att du uppmärksammar detta.

/Ellie – waysofseeing.blogg.se

Det är lätt att döma utifrån ett tv-program. Intressant (eller bara korkat?) att även du som mycket väl vet hur tv-produktioner fungerar, så lättvindigt gör det. Läs gärna vad Sannas bästa vän skriver idag, apropå dina hårda ord: http://erdoderdo.blogspot.com/2012/02/jag-ar-i-sannas-narmsta-narhet-och-vill.html

Hej darling, jag skrev ett inlägg idag om att hitta en lik…appropå det du sa i ditt program som för övrgt var fantastiskt. Kram
http://blogg.amelia.se/josephinegenetay/2012/02/16/det-dar-med-att-hitta-ett-lik/

Kände mig lite påhoppad att ”ingen i hennes närhet gjorde något” Länk finns om du klickar på mitt namn.

Man kan inte räddas om man inte försöker rädda sig själv. Andra kan hjälpa en på traven men i slutändan är det bara en själv som bestämmer sitt öde.

Hycklande att du var en av dem som romantiserade Quetzala Blancos livsstil när hon och Blondinbella hade en dispyt angående bland annat droger. Vari ligger skillnaden? Är inte hon lika nergången och i behov av behandling och hjälp?

Självklart är det hemskt att ingen ingriper. MEN. Det finns grader av att må dåligt. Den som mår riktigt dåligt skyddar ofta sitt tillstånd genom att avvisa hjälp från anhöriga och omvärld. En deprimerad människa kan vara otroligt svår att ha att göra med, totalt egoistisk, motsträvig. Det räcker inte att säga något klokt och peppande till personen eller få personen att prata ut om alla sina problem och de bakomliggande orsakerna. En person som lever självdestruktivt, särskilt med droger, skyddar sitt tillstånd ännu mer, eftersom rädslan att inte få drogerna är så stark (samtidigt som man kan tänka att man vill bli påkommen). Jag tror inte att vi som inte har varit beroende av droger kan förstå hur akut viktiga drogerna är för en missbrukare. Det går inte att jämföra med hur viktigt mat, vatten och tak över huvudet är för oss andra. Ser man det så så förstår man kanske att det inte bara är att ringa upp en missbrukare och peppa eller trösta. Det som måste till är ofta att personen åker fast på något sätt, och det kan ta emot att t.ex. skjutsa sitt barn till psykakuten om man vet att det kommer innebära att polisen blir inblandad i familjens tragedi. En stor kram till alla som lever med missbrukande, deprimerade eller på annat sätt långtidskrisande anhöriga, och som orkar fortsätta vara ett stöd trots att det sker så få framsteg och trots att hjälpen ofta inte är välkommen.

Amanda! Har du ett jobb till en Norrlanstjej (27) som vill ta med sig sonen (8år) och flytta till huvudstaden? Mvh//j

Ha ha…lagom nivå här! Jag vill veta vem som fixade naglarna och hur! Berätta nu nU NU!

Du har vad jag vet människor i din absoluta närhet som både knarkar och dricker för mycket. Ägna dig du åt att försöka rädda dom innan det är för sent!

varför har du då glömt bort lina? hon har till och med efterlyst dig i bloggen.