Inte helt mig själv

Skrivet den 17 september 2012 , klockan 21:43 | av Amanda Schulman

Jag såg en film förra veckan som gjorde att jag grät i två timmar. Jag grät när eftertexterna rullade och och efter det grät jag säkert en kvart till. Jag berättade detta för Hannah som blev supersugen på filmen. Jag varnade henne och sa att hon att hon skulle vara beredd på att bli riktigt berörd.

I lördagskväll ringde hon efter att ha sett den. Och vad hon skrattade. Tydligen är filmen rent av patetisk och hon har aldrig lämnats så oberörd, det var omöjligt för henne att klämma fram ens en minitår.

Hon ska nu hyra den till mig om några månader igen. Hon är helt säker på att jag inte kommer att bli lika berörd…

KATEGORIER Allmänt| Inlägget har 25 kommentarer
  • Awetogb

    Jag har själv inte sett filmen , men vet du om att det är en sann historia ?

  • andrea

    Alltså, jag grät en skvätt till den filmen utan att vara gravid. Det var ju så fruktansvärt synd om hennes man.

  • _SofiaLinnea

    Stopp och belägg. Jag är inte i närheten av gravid och grät i flera timmar.
    Jag var berörd i flera veckor! Jag är heeelt med dig!

  • Elin Wigermo

    Jag grät precis lika mycket! Och jag är också gravid :) kram och lycka till!

  • Linda

    Hej Amanda! Jag är en tjej som heter Linda och är 17 år. Jag har en fråga som jag verkligenverkligen vill ställa till dig för jag vet inte vem jag ska fråga annars! Jag har lyssnat på varenda pod ni gjort och kan inte tänka mig att få ett bättre svar än av dig. Har du någon mail jag kan skriva till? Skulle uppskatta detta så himla mycket.

  • Helena

    Fast jag grät oxå…o inte gravid..46år…kanske klimakteriet ;)

  • Sofie143

    Jag är 21 år definitivt inte med barn men grät däremot som ett. Men så tillhör jag nog dom som kan kalla sig:
    ”High sensitive people”

  • Emma

    Hej,
    Jag ligger just nu och lyssnar på eran första podcast och vill bara säga tack! Tack, tack och tack! För idag är det 3 veckor sedan som han sa att ”det var något som fattades”. 21 dagar sedan jag grät så mycket att jag trodde det skulle döda mig. Igår bestämde jag mig för att idag skulle jag sluta tänka igenom allting, för det har jag gjort 3000 ggr på dom här dagarna. Jag ska sluta tänka ”men han kanske ångrar sig”. För fan vad jag har grinat och fan vad jag har svurit och känt mig frustrerad. Det är höst och vädret är fantastiskt. Nu vill jag vara glad hela vägen in i hjärtat igen. Det känns faktiskt lättare. För jag var ledsen och mina vänner lät mig prata om honom varenda minut på dygnet. Lät mig gråta varenda minut på dygnet. Så igen – tack! Ni peppar mig och jag känner mig helt plötsligt inte lika ensam. Puss och kram!

  • Willborg87

    Filmen var mycket seg o inte sorglig alls som tex os I love you rör dagboken. Skit film faktiskt

  • http://www.bodytalkblog.com/ Astrid

    Hannah snicke-snackar. Bolade floder nar jag sag den filmen. Ar inte gravid, och kunde varken skylla pa pms eller mens.

  • Emily

    Åh jag älskar den filmen! Gick och tänkte på den i en vecka efter jag sett den… Du måste följa upp det här sedan! Det kan ju vara så att det är Channing Tatum man går och tänker på i och för sig…

  • Anna

    Både min man och ogravida jag grät, så det är Hannah som är isdrottning :)

  • Boel

    Har hört om den, min värsta fulgråtfilm är Dear John se inte den om du inte känner för att storlipa i stort sett hela filmen!

  • Eva

    Amanda, då ska jag ge dig något att gråta (fast det är underbart vackert) till. Jag hittade denna bebisfilm inne på Monica Eisenmans blogg på Mama igår, och bara storgrät. Allt kom tillbaka, den där sköra, vackra, utlämnande spädbarnstiden och det lilla lilla livet och ursprunget…. jag nu börjatr jag igen.
    Se denna filmen!
    http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=OPSAgs-exfQ

    Kram på dig!

  • Hanna

    se ”a walk to remember”. Efter att inte ha gråtit till en film på ca 13 år, så hände det… JAg grät och grät och grät. Inte en stilla tår, konstant högt hulkande och snoret flög överallt. Den är sååååå vacker. Och jag är kräsen. SE den. På riktigt. Den är jätteseg och dålig första 20-30 minuterna, men sen…. Snälla snälla, du MÅSTE se den. Puss

  • Sanna

    Jag lipade ihjäl mig när jag såg den filmen! Ibland när man förvarnar personer innan de ser filmen så blir effekten som så att de inte gråter alls. Det hände mig när jag tipsade min vän om PS I love you och om att jag grät igenom hela filmen, hon grät inte alls pga detta.

  • KP

    Snackar vi gråtfilmer så är ju Hachiko en riktigt jävlig en! Grinar bara jag tänker på den, och Hachiko är en hund som funnits på riktigt en gång i tiden, och som agerat precis likadant som i filmen! Näe, den måste ALLA se! Hundälskare som icke hundälskare.

    http://www.imdb.com/title/tt1028532/

  • À

    Då ska Hanna se Mother and Child. Av den gråter man verkligen. Bra e den också.

  • Frida

    Jag har sett den nu också, grät inte men tycker det var en riktigt fin film. Och nu har jag en crush på Channing Tatum.

  • KK

    Channing Tatum, oh mjumm!!!!

  • Sofia Gell

    Eh jag grät hejdlöst från att filmen började till ett par timmar efter.
    Inte gravid…

  • Sanna

    Jag grät också hela filmen och efteråt.. inte heller gravid ;)

  • Andrea

    Jag är 20 och väldigt ogravid och jag grät som en bebis! så. jävla. sorglig. Hennes förvirring av att hon tappat flera år av sitt liv. och han som förlorat sin livs kärlek. Och dessutom försöka bygga upp den igen! HEMSKT SORGLIG! gråt, bara gråt! älskhatade den. för den är fortfarande riktigt fin. Och att den var sann. mina tweets löd:
    #thevow just cried thru the whole movie.. #channingtatum & #rachelmcadams makes it so beautiful
    and that it was inspired by a true story.. heartbreaking. and beautiful. leo’s gotta be so strong. #thevow

  • E Helsing

    måste bara säga att jag grät efter 6 minuter in i filmen & efter det genom hela, min kompis satt bredvid mig och skrattade för jag satt och sa ”jag orkar inte grina längre, jag orkar inte kärleken varför ska allt vara så jävla vackert” upprepade dom orden under hela filmen och när eftertexterna var färdig så grät jag och efter det såg jag ut som marlin manson. den finaste filmen jag sett!