Ovan: Meny från Matbaren hos Mathias Dahlgren på Grand Hotel i Stockholm. 

STJÄRNMAT. Det är något med Guide Michelin som skapar nervositet. Kanske är det allt hemlighetsmakeri, spekulerandet om vilka som kanske tappar en stjärna – eller får en extra. Och nu är väntan över! Guide Michelin har just släppt namnen som står präntade i den nordiska guiden.

Och WOW! Michelin blickar mot nya vidder! Malmö (och danska Århus) blir nya städern i guiden. Tre (en stycks-)stjärnor till Skåne totalt. Bonus: Oaxen Krog får en andra stjärna. Göteborg två nya stjärnkrogar samt Volt i Stockholm. 

Så här ser årets stjärnregn ut i Sverige:

2 stjärnor i Stockholm: Frantzén, Mathias Dahlgren-Matsalen, och Oaxen Krog (ny).
1 stjärna i Stockholm: Ekstedt, Esperanto, Gastrologik, Mathias Dahlgren-Matbaren, Operakällaren och Volt (ny).
1 stjärna i Göteborg: Thörnströms Kök, 28+, Sjömagasinet, Bhoga, Koka (ny) och SK Mat & Människor (Ny).
1 stjärna i Malmö (ny): Ambiance à Vindåkra (ny), Bloom in the Park (ny) och Volymers (ny).

Tänkvärt: Sverige fick sin första stjärna 1984. Det har hänt en himla massa på den gastronomiska fronten sedan dess. Tråkigt att den där tredje stjärnan som skulle kunna stickas åt Frantzén och Dahlgren sitter så lång inne. Och nog tycker jag att det finns flera potentiella 1-stjärniga i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Nåväl. Nu blir det till att åka till Malmö ögonaböj. Och flörta till sig ett bord på Volt.

BONUS. Inte en stjärna – men väl en utmärkelse:

Bib Gourmand i Sverige
Tolv restauranger får en Bib Gourmand-utmärkelse – nio i Stockholm, en i Göteborg och två i Malmö. Bib Gourmand indikerar en restaurang som serverar ”vällagad mat till ett rimligt pris”.

Bib Gourmand i Stockholm: Brasserie Bobonne, Den Gyldene Freden, EAT, Oaxen Slip, Proviant, Rolfs Kök, Ulla Winbladh och Lilla Ego (ny).
Bib Gourmand i Göteborg: Familjen.
Bib Gourmand i Malmö (Ny): Bastard (ny) och Sture (ny).

Jag minns pizzakartongens värme mot jeanstyget. Jag är 7, 8, 9 år och sitter i en vanligtvis kall gammal Volvo. Det vattnas i munnen av pizzans doft. Jag räknar minutrarna hem tills jag får öppna locket och hugga in. Det är förmodligen min favorit Bussola – med skinka och räkor (båda ur burk). Vilken fest!

För många av oss födda under tidigt 80-tal var det lyx att få fira med sådan här mat. Jag och mamma gick på restaurang ytterst sällan. Gjorde vi det så var på någon av de kinesiska krogarna i Uppsala city, de två som tävlade om att pressa priserna på ”4 små rätter” och friterad banan med glass.

Svennepizzan. Den är en sådan stadig matkulturell vän från mångas uppväxttid. Idag har den fått sig en törn. Vi har blivit medvetna finsmakare.

Igår. Jag sitter på en av Köpenhamns hetaste nyöppningar, Baest – med bara fem veckor på nacken, och saknar inte alls svennepizzan. Istället fylls jag av inombords lycka från den frasiga vedugnsgräddade pizzan med svart trumpetsvamp, pecorino, pancetta – och för en extra 85DKK toppades anrättningen med tjugofem gram svart tryffel från Piemonte. Magiskt. Liksom charbrickan med ställets egna fänkålssalami, skinkor och några importerade iltalienska kallskurna darlings. Bonus: hemgjord mozzarella.

Det är dags att vi tar pizzan på allvar. Precis som foodtrucken Forno Auto som rullar nu i Stockholm. Jag testade den häromdan och blev helt hänförd. Som Niklas Ekstedt som gärna serverar tryffelpizza som aptitretare på 1-stjärniga Ekstedt och som nya krogen Kornhamnstorg 53 i Gamla Stan med pizza på menyn som perfekt vinsnacks. Jag lovar att pizzan blir den nya snabbmaten att dissikeras och hipsterifiera efter år av hamburgarnörderi. Och Baest här i Köpenhamn fick faktiskt en femma i Berlingske av den fruktade matkritikern Sören Frank.

När vi ändå berör pizzafäbless i Norden: Missa inte Puttes i Helsingfors! Vedugnspizza tills 03 på morgonen, röjig bar och ibland lajvband. Bakom stället står coola krögaren Antto Melasniemi.

(Tyvärr har jag dålig koll på Oslo, annat än den stigmatiska idéen om att norrmän bara äter upptinad grandiosa.)

Så. Nu början den Nya Pizza-eran. Då är rätten inte längre reducerat till något man bara beställer hem på Nyårsdagen.

Hemma i Stockholm igen. Då reser jag från stans bästa tallrikar istället.

Folk frågar mig dagligen om krogtips: ”Var ska vi äta ikväll? Vad är hetast just nu?”. Och så försöker jag matcha efter plånbok, sällskap, dag, kökspreferenser och så vidare. Men här är min helt subjektiva lista – utan inbördes rankning – var jag helst äter just nu. Smaklig spis!

– SHIBUMI. Jag är helt frälst i Sayan Isakssons izakaya, speciellt i deras egna tofu som en japansk tjej gör custom made till huset. Efter att jag nyligen lyckades slinka in och knipa sista dropplatsen i baren bestämde jag mig: Jag ska börja göra egen tofu! (Återkommer i ärendet). Åt också de goda gyozaknytena med wagye-kött och en härligt isad aubergine. Drinkhantverket är magiskt därtill.

– NOOK. För att maten är fräsch och välbalanserad och det inte kostar två tusen spänn för en helkväll. Man bejöver inte välja och krångla så himla mycket heller – välj mellan två menyer om 300 eller 400 kronor vardera. Boom. Klart! På tallriken: Norden möter en touch av Korea. Bonus: pork buns som jag tänker alldeles för ofta på, men äter för sällan.

– CORNER CLUB med mat från THE FLYING ELK. För att det helt enkelt är en av stans bästa cocktailbarer. För att Johan och Oskar här också älskar campari. För att man kan äta gott från TFL i baren. Och för att det finns andra barer så som Tweed på krypavstånd att fortsätta till.

– EKSTEDT. Jag har ätit här en gång för några veckor sedan, men jag önskar att jag var stammis. Förmodligen stans mest prisvärda fine dining med meny under 1000 kronor! Blev löjligt förtjust i en pizza med foie gras och tryffel och en superdessert på socca (sydfransk kikärtspannkaka) med hallon. Och då gillar jag inte ens efterrätt.

– ADAM & ALBIN. Poppupp-restaurang som håller öppet en helg i månaden ungefär. Rockar stans absolut bästa råbiff på sin bestående meny och varvar med nya rätter varje gång. Därför blir man (tyvärr) aldrig trött på att äta i denna matstudio. Nu har Adam och Albin dessutom öppnat upp för nudellunch, vilket enligt de som varit är är en klar hit.

– Deville. Har av slumpen hamnat här runt tre gånger i år och varje gång blivit knockad av hur bra mat, vin och service den här kvarterskrogen levererar år efter år. Åt ruggigt god côte du boeuf med vitlökssmör sist. Mer sånt!

– Rolfs Kök. På samma tema. En kvarterskrog som alltid levererar. Har börjat lyxluncha här alldeles för ofta. Köket serverar soppa på maten vilket är himla trevligt. Och gott. Och som gör att man vill stanna alldeles för länge.

– Nytorget 6. För att man alltid möts med ett leende. För att maten inte är komplicerad alls men alltid vällagad. Och det är jämt fullt med folk. Helst sitter jag i baren och äter. Steak tartar med grillsmak är favorit just nu.

– Matbaren. Det var alldeles för länge sen jag var här sist. Får bli julklapp till mig själv i år. Här föräter jag mig alltid så jag ber att få ta med kaffegodiset hem och är lycklig som ett barn på julafton när jag hittar Dahlgrens egna snickers och madeileinekakor dan därpå.

– Gastrologik/ Speceriet. Det var på tok alldeles för länge jag åt på Gastrologik – också prisvärd fine dining. Varenda gång har jag varit nöjd med deras enkla, estetiska mat där råvaran verkligen får vara i fokus. Mer ofta har det blivit bakfickan Speceriet som inte kostar skjortan men som alltid serverar grym vällagad mat. Dela gärna med sällskapet, ego-ätare lever kortare har jag hört …

Här sker min nästa middag: Lilla Ego. Definitivt. Snart har de haft öppet ett år och jag har inte varit där. Det är nästan så att jag inte vågar skriva ut detta. Kanske måste förbi Oaxen Slip också, det var säkert ett år sedan sist. Och en lunch på Spritmuseum, drack ett mycket gott kallpressat te där i våras.