Bröderna Johannes, 20, och Thor, 18, har vant sig vid att inte ha lika mycket pengar som kompisarna. Men sedan de började på gymnasiet får de studiebidraget och vissa månader är det de som ger mamma pengar för att familjens ekonomi ska gå ihop.
– Jag har klarat mig bra, men utgår man från andra familjer märker man ju att vi har sämre ekonomi. Många kompisar åker utomlands eller har finare mat, säger Johannes.
Men det som har varit jobbigast är alla flyttar, till större och mindre lägenheter i takt med att ekonomin pendlat.
– Vi har varit utomlands två gånger. Båda gångerna tog vi lån, mamma ville verkligen att vi skulle få uppleva något annat, säger Thor.
Det märks att Fia är stolt över sina söner, när de var mindre var det mycket svårare att förklara varför pengarna inte räckte eller varför kläderna kom från Myrorna.
– Det kanske inte är något man säger öppet, men det är ju ett klädesplagg ändå. Det känns ju skönare när man ett helt nytt plagg men det är ingen farlig grej. Jag är som morsan, jag tänker på pengarna hela tiden, säger Johannes.
– Lånet till Egypten-resan svider fortfarande varje månad, men det var det värt. Det var en fantastisk resa, säger Fia.
”Fattigdom” är verkligen ett ord på glid i dagens läge. Växte själv upp med två hårt arbetande akademiker till föräldrar. Aldrig några märkeskläder, faktum är att många kläder var ärvda av grannarnas ungar. Semesterresorna bestod i bästa fall av några dagars besök på någon camping någonstans i vårt avlånga land. Utomlandsresor var inte att tänka på, knappt så att pengarna räckte till mat månaden ut på grund av de låga löner och höga skatter socialdemokraterna kväst folket med här i landet. Har på senare år, framförallt med aftonbladets förtjänst, fått reda på att jag var ett synnerligen fattigt barn. Knappast något man själv reflekterade över då och inget jag heller skulle likna min dåvarande situation vid. Men det är klart, i dagens Sverige är man fattig om man inte har 60″ platt-tv och åker till Thailand 3 ggr per år.
Men vadå! de existerar ju inget klassamhälle i Sverige! ja inte om man vill tro alliansen i alla fall o de har du visat sig så kompetenta och samspelta att de här landet inte alls e på väg åt helvete!
Jag tycker att det ar skit att det finns familjer, med eller utan barn, som inte har pengar att satta mat pa bordet och med de skatter som betalas i Sverige idag borde det finnas rum att temporart hjalpa dessa familjer. Dock ser jag inte varfor det verkar ses som en mansklig rattighet att aka utomlands pa semestern, eller aka pa semester i sverige heller for den delen som kan vara minst lika dyrt. Nar jag vaxte upp akte vi aldrig pa semester, vi hade en 14 tums tv i hushallet, ingen video eller dator som alla vannerna, inga markesklader osv men det pratades aldrig om att vi var fattiga. Det var sa det var bara. Idag verkar sa mycket av media fokusera pa att familjer har det financiellt daligt att alla jamfor med de som har det battre. Jag borjade extrajobba nar jag var 14-15. Nar jag var 16-17 extraknackte jag varje vecka samtidigt som jag gick pa gymnasiet. Jag har haft alla mojliga lagavlonade ”skitjobb” men det gav mig mojlighet att unna mig lite ”lyx”.Jag forsoker inte skriva ett ”titta pa mig sa bra jag ar” inlagg utan ar bara lite trott pa att det ska pratas om fattigdom bara for att man inte har rad att aka pa semester!
Det finns många barn som far illa i Sverige. men det jag höjer på ögonbrynet och gör mig en anning irriterad. Kallas man fattig om man inte har råd att åka till Egypten?? Jag tror många familjer utan att kallas sig fattig inte har råd att åka på semester utomlands. Det jag också funderar över är om man menar att man inte har råd att spara varje månad för att man är Fattig, hur kan man då betala en kredit varje månad? Är det någon skillnad på att spara eller betala av på kredit? På lån / kredit tillkommer det även en ränta vilket gör att resan vart nog dyrare än vad den egentligen var? är det rätt prioriterat då?
Förväntningarna höjs ständigt. Standard är att ha senaste mobilen, platt-tv, semesterresor och ditt och datt. Har man inte detta är man fattig då?Fattig blir den som lånar till konsumtion, men det är ju ett val som man gör och inget som är samhällets fel eller någon annans.
Hej bloggläsare! Många har reagerat på inlägget. Jag ska försöka svara:Johannes och Thor har inte beklagat sig eller sagt att det är någon rättighet att åka utomlands. Jag valde att lyfta den frågan i rubriken för att det visar att deras mamma ville göra något extra för sina söner som oftast är hemma på somrarna.Johannes sa att han inte haft något att klaga på, att det mest är när han jämför sig med kompisar som han inser att de haft mindre pengar. Han jobbar för övrigt extra och båda killarna tar ansvar för familjens ekonomi. INGEN har påstått att utlandsresor är en mänsklig rättighet. Men jag tar åt mig av kritiken, för den kan bara riktas mot mig./Kristina
Bara för att andra barn åker utomlands innebär inte att alla har rätt att göra det.
Fattigdom är ett relativt begrepp, och är beroende av det samhälle man lever i! Att göra jämförelser med hur det såg ut på 50-talet är inte relevant.
För mig som är en hårt arbetande person (driver ett litet aktiebolag) så är det lyx att över huvud taget kunna vara ledig. Jag spenderar gärna min ”semester” här hemma i Stockholm då det finns mycket att se och göra som man aldrig hinner med annars. Det är inte av brist på pengar utan snarare ork att behöva styra upp det projekt som en resa faktiskt kan utgöra. Min poäng är att man kan semestra ganska väl här hemma också. Det reser ju trots allt mängder av turister till Sverige varje år för att uppleva det vi har, kanske dags att vi också börjar ta till vara på det.
Min familj är inte fattig. Vi tjänar ok, bor i radhus osv. Men vi åker inte på utlandsemestrar för det räcker inte pengarna till. Det blir husvagnssemester på sommaren. Barnen får vara på fritids på sommaren och det verkar vara det hemskaste som kan hända ett barn på sommarlovet. Det verkar som om de flesta föräldrar skickar sina barn på olika läger och aktiviteter på sommaren för att de inte ska behöva vara på fritids. På min dotters skola finns det tre fjärdeklasser (över 60 elever) och det är bara hon som behöver tillsyn på sommaren. (Fritidsklubben stänger 6 veckor på sommarlovet).
Jag upphör aldrig att förvånas. Det är en märklig trend bland svenska journalister att ”lyfta frågan” på ett i det närmaste absurt sätt då man framställer fattigdom, likväl som när man framställer sjukdomar, sexuella övergrepp och diskriminering.Då makten sakta men säkert förflyttats från riksdagen till medierna, har journalister ett ansvar som det sällan tar. Det finns en fara med att förvrida dessa mycket allvarliga ämnen. Det är mycket möjligt att tanken från början är god (men man kan ju gissa att det även har med försäljningssiffror att göra) men resultatet av ett sådant vårdslöst sätt att behandla dessa ämnen är i förlängningen inte särskilt produktivt.Det finns många barn och ungdomar som far illa på riktigt, ge dem en röst istället
Nej, ingen har påstått att det är rättighet att dra iväg utomlands, men däremot utmålas det som fattigdom för att barn inte reser något om somrarna. Inrikes såväl som utrikes. Ni driver en kampanj(?) gällande barn som kommer i kläm pga ekonomi och ni tar upp ett exempel där en mamma väljer att låna pengar till en resa……….eh? Dessutom har mina kommentarer valts bort, måhända för att jag ifrågasätter på ett kritiskt sätt? Dåligt är det iaf!
Vi tar upp alla möjliga exempel. Jag tar inte bort kommentarer som ifrågasätter Aftonbladet, mig eller bloggen. Däremot godkänner jag inte personangrepp, särskilt inte om de bygger på missförstånd.
Hej!Jag läser artikeln med vemod. Jag, som är lärare, träffar dessa människor i min yrkesroll och det bränner i hjärtat att läsa vad Thor och Johannes faktiskt sagt och sedan se att någon kan missuppfatta detta! Inte vill de mest av allt åka någonstans – de vill ju slippa tänka på kostnader och konsekvenser hela tiden. De är, tyvärr, inte ensamma att leva i denna verklighet… Jag som haft turen att växa upp i en helt vanlig familj, sett ur alla aspekter, kan ofta reflektera över hur lycklig jag är som har haft det så bra genom livet. Jag lider med alla som kämpar sig genom livet – vi får ju bara ett.Tack för påminnelsen igen – och alla ni som skriver och raljerar i tanken; tänk om – var istället tacksamma över allt ni har, såväl relationer som materiella ting!
Var utomlands 2 gånger innan jag fyllde 25, ena gången i Danmark bil ned med släktningar för att häsla på andra, båt till Åland för att häsla på släktningar, 10 år sedan fast jobb, eget boende och haft råd att flyga ned till spanien och bo hos släktning som nu ska flytta hem till USA. Att ta ett lån för att åka på semester skulle aldrig falla mig in. Utnyttha allemansrätten under sommaren, finns många fina platser där det räcker med något att sova på. Om det nu inte skulle regna.
Jag tror att kraven på vad som anses normalt för en familj att göra är en aning snedvriden. Mina föräldrar vad båda hårt arbetande akademiker och min far var dessutom egen företagare. Jag skulle absolut inte kalla oss fattiga. Trots det så gjorde jag min första utlandsresa när jag var 14år. Idag ska ungarna ha varsin ny telefon, dator, märkeskläder och tillgång till betalkanaler för att inte klassas som fattiga. Vi bor idag i ett område när snittåldern på bilarna är 2-3 år gamla. Vi med vår 15 år gamla bil anses nog vara fattiga men allt är relaterad till omgivningen.
eftersom ni tog bort mitt tidigare inlägg så skriver väll jag igen:Vad gör Mamman, jobbar hon eller vad? hur är deras andra förutsättningar?
Får man ta ”semester” från skolan? På min tid hade man rätt till 3 dagars ledighet per läsår till privata angelägenheter, vilket i det närmaste aldrig nyttjades. Efter grundskolan fick man tjäna in sina fickpengar själv under sommarlovet och hushålla med dem till jullovet då man fick extraknäcka, så man tjänade in fickpengar att hushålla med fram till påsk eller sommaren. Utlandsresa fick man vänta tills man gått ut skolan, börjat arbeta och tjäna sina egna pengar. Tågluffa kom som ett billigt alternativ och blev populärt. Är det slut med tågluffningen?
Till alla er som klagar på att killarna åkte till Egypten.Det är väl inte som att dem har åkt varje år precis. De berättar ju själv att dem varit utomlands två gånger i sitt liv och det på kredit. Hur kan ni ha mage o kritisera dessa människor.
Nej det är ingen rättighet att åka utomlands..Men att ha mat på bordet,ha kläder på kroppen,att kunna följa nyheter osv på tv,att kunna få en påse godis då och då..att kunna få tillgodose sig sig de primära behoven en människa behöver….DET BORDE VARA EN RÄTTIGHET!!!Att blunda för det som sker i Sverige i dag och att enkelspårigt rikta in sig på utlandssemester som en rättighet är inte det som vi borde tänka på.Många är FATTIGA idag..och det har blivit värre.Det händer saker varje dag som människor i Sverige borde reagera på.Jag är sjukskriven..jag är fattig..halva sjukpenningen går till hyra och då bor jag billigt.Men jag ber er inte tycka synd om mig…jag stannar gärna hemma i Sverige,i min stad…men jag vill kunna äta mig mätt,kanske kunna köpa mig en bikini så jag kan utnyttja havet som jag har här på västkusten. För mina sjukdomar har jag inte valt och att som sjuk kunna få näringsriktig mat skulle kanske påskynda min läkningsprocess.Jag förstår pojkarnas mamma,jag skulle också vilja kunna ge mina barn lite mer, att tex kunna hjälpa min dotter ekonomiskt som studerar på högskola.Jag mår illa av de empatilösa samhälle som vi lever i../Martina
Hej jag åkte på semester resa först vi 20 års åldern när jag jobbat i hop pengar själv, inget vi hade råd med i våran familj.
Sedan när är man barn om man är 20 och 18. Sedan när har fattiga tak över huvudet och pengar till mat?
Ursäkta mig, men ”barnen” är 18 och 20?! Jag kallar det då inte barn och jag hade mitt första jobb när jag var 14, utan att ha ont om pengar. Det är bara att skaffa sig ett jobb. Dålig journalistik när man inte riktigt orkar leta reda på de som är ”på riktigt”. Inte lika mycket pengar? Nej alla kan inte köpa klädesplagg för 1000 kr st. Och jag skulle inte göra det även om jag hade pengar.
Jaja håll truten på er nu, nej man måste inte åka utomlands eller ha jeans för 3 tusen kronor för att inte va fattig, men i normala fall har en kille på 18-20 år redan vart utomlands 4 gånger, har massa jeans för flera tusen som dom inte använder, telefon för 5000 o platt tv i sovrummet, klart som fan de är tråkigt för dom att dom inte har de. Sen är de säkerligen inte bra att skämam bort sina ungar, men det vill man göra, kan man inte de mår man lite dåligt över de, så sluta whina nu, alla som har klagat på detta inlägg kan ja svära på att dom har vart utomlands minst en gång under de senaste 3 åren, dom har lätt minst 5 klädesplagg som kostar 500-5000kr.
Jag började jobba extra så fort jag hade möjlighet. Jultidningar, blomsterfröer och lökar och sen reklam i mängder från det jag var 10 eller nåt, varje lördag och söndag i ur och skur, sommar som vinter. Jag har aldrig sett något studiebidrag men heller aldrig saknat pengar till att köpa de kläder eller prylar jag behövt. Morsan var ensamstående och lågavlönad. Dock har jag inte varit utanför europas gränser och endast varit på charter en gång, då var jag nio. Men jag har aldrig känt mig fattig.
Nä det är ingen rättighet att åka utomlands, men att ta ett lån för att ens pojkar ska få se någonting annat tycker jag är fint! Sen vet jag att det svider när man ska betala igen. Det finns många många familjer som inte har platt tv, dator eller fina kläder och jag lovar att det är inte heller deras första tanke när det gäller pengar. Dom vill ha mat månaden ut, dom vill kunna betala sina räkningar, dom vill ha kläder efter väder, dom vill kanske kunna gå på en bio nån gång per år, dom vill kanske ha lite fredags mys. De flesta som är fattiga idag är verkligen fattiga! Sen lever vi i ett väldigt matrealistiskt samhälle där man är något i samhället om man kan köpa dyra fina saker och åka utomlands ett par ggr per år. Klandra inte en ensamstående mamma som tar ett lån för att ge sina pojkar en upplevelse!
Jamen. Kalla det för fattigdom för att inte kunna åka utomlands? Jag tror grabbarna är mer seriösa än artikelförfattaren. De tar situationen för vad den är. Jag var heller aldrig på några utlandssemstrar. Var hos min moster 5 mil bort några veckor på sommaren och badade i sjön hemmavid. Det dög mer än väl. Sen att man idag ska ha och ska ha, det ska man inte kalla fattigdom, bara för att man inte har mobil (senaste modellen för femte gången i år), mp3-spelare, de senaste designerjeansen för några tusenlappar, egen plattTV på rummet osv i evighet. Fattigdom är när man med nöd och näppe äter sig mätt varje dag, kläderna med nöd och näppe håller ihop, man inte har råd till läkarbesök, och har man det har man inte råd med eventuella mediciner eller resan dit. Har ni rent vatten, tak över huvudet? Ok, kanske lite taskig ekonomi i jämförelse mot andra, men fattigdom? Jag är tveksam.7
Skämtar ni, är det fattigdom att inte kunna åka utomlands? jag föreslår i sånna fall att AB driver kravet att alla socialbidragstagare ska ha rätt till minst en utlandssemester per år.
Det finns inget värre än att ständigt gå runt och oroa sig för ekonomin.det tär något otroligt på en människa.När man läser alla empatilösa inlägg här så är det inte alls förvånande att moderaterna kunnat röstas fram två val.Denna hårda kalla fördömande inställning till medmänniskor som man ser överallt numera är något högern har planterat.Det är som om människor blivit hjärntvättade.Jag blir som mamma och låginkomsttagare rörd när jag läser om mamma Fia och hennes söner.Att som mamma velat ha gett sina barn två resor under alla år är ingen lyx!Även fattiga har behov av rekreation,miljöombyte och avkoppling.Mat och bensin är lika dyr för en låginkomsttagare.Idag frodas med högerns hjälp en inställning att allt är ens eget fel.Skyll dig själv om du är fattig ,då kanske du inte skulle ha skaffat barn o.s.v. Man kan undra hurdant liv ni tycker alla vi ska leva som arbetar i låginkomstyrken?Ingenting utöver mat och tak över huvudet eller?Fattigdom finns och klassklyftorna ökar hela tiden framför våra ögon!
Artiklar som denna odlar rätt mycket missuppfattningar, vilket syns i kommentarerna. Det som eftertryckligt skrivs BORDE vara rättigheter; mat, kläder, TV osv ÄR ju ocksa rättigheter, de ingar i det som förr kallades existensminimum, vilket innebär att om man inte har till detta far man bidrag. Ga in och titta pa vad som ingar när man far underhallsstöd sa far ni se, det är vad som behövs för en dräglig tillvaro, givetvis ingar kläder, mediciner etc.När mindre seriösa medier rapporterar om fattigdomsökningen, menar de antalet hushall som lever under 60% av medianhushallets inkomster. Dessa har ökat i antal, p g a att löner i manga ar har ökat snabbare än bade inflation och bidrag av olika slag. Det betyder att Medelsvensson har fatt det bättre utan att för den skull den lägsta decilen har fatt det sämre, de har dock inte ökat inkomterna i samma hastighet. Antalet fattiga i pengar räknat har minskat kraftigt de senaste 15 aren, närapa en halvering. Det är alltsa en stor framgang for politikerna av diverse färger, inte att bakslag.En annan fraga är ju hur man kan avskaffa barnfattigdomen. Alla tyckte ju att det var ett lysande infall av Juholt, men exakt vad hade han tänkt egentligen? Avskaffa barnfattigdomen innebär avskaffa fattigdomen över huvud taget. Anser man att man idag är fattig om man har bidrag som är kalkylerade pa antagna levnadskostnader fran exv Konsumentverket, maste man hitta pa en ny modell, eller helt enkelt höja alla bidrag pa en gang. Höjer man bidrag betydligt blir det väldigt svart att fa människor in pa arbetsmarknaden igen, i alla fall enligt dagens politiker.Artiklarna i denna artikelserie, om den kan kallas sa, är inte hög. Det skulle vara en serie om barnfattigdom; en av de tidiga artiklarna handlar om en 22 aring som minns sin fattiga barndom… Serien riskerar att dö sotdöden väldigt snart, inte beroende pa att det inte är intressant, utan beroende pa genomförandet.
Det var då värst vad alla ska visa sig duktiga då, med kommentarer om hur ni kämpat och slitit. Synd bara att ni är så missunnsamma. Vad är ni ute efter? Att få artikelns huvudpersoner att känna att de inte är värda att uppmärksammas? Att de inte ska tro att de är någon? Att de får skylla sig själva? I detta land är det visst inte längre fult att vara avundsjuk på de som har det bättre, istället ska man ge sig på de som vågar stå för att de inte har det så fett, ”Du ska inte tro att du är någon, jag har minsann varit ännu fattigare och jag klagade aldrig över att gå i trasor och äta bark!”Varför blir ni så arga när det uppmärksammas att det finns många som har det knapert? Ingen säger ju att man inte kan vara lycklig ändå, men nog är det ledsamt att så många måste växa upp med den oron. Barn tar på sig mer än man tror, och känner ofta skuld och ansvar för sådant de inte kan göra något åt, så som föräldrarnas arbetslöshet eller sjukdom. Det är den klumpen i magen som är det jobbiga med relativ fattigdom, inte materiella ting.
Mycket viktigt fakta finns inte med.har modern jobb? om inte, varför? var finns pojkarnas pappa? Varför jobbar de inte extra? Har de jobb? Är de arbetslösa? Vill inte kommentera förrän jag vet all fakta. Men spontant känner jag som många andra här, nämligen frågande till hela tänket med resa som rättighet och låna till saker (kredit) för att ha samma som alla andra.
Mamman har av och till varit arbetslös, pappan bor inte i Sverige men betalar underhåll. Johannes drömmer om att bli målare och jobbar extra som målare, han tar studenten nu och söker jobb. Thor går fortfarande i skolan. Han bodde utomlands och jobbade i två år så därför har han inte gått ut gymnasiet.
Barnfattigdom är lanserat av socialdemokraterna för att väcka sympatiröster, det har alltid funnits familjer med bättre eller sämre ekonomier. Själv har jag i min uppväxt aldrig åkt längre än till fredrikshamn och det var en gång när jag var 6 min bror var 4 så han har inget minne alls av detta, visst var det ekonomiskt tufft ibland men vad skall man göra åt saken? Skall man dela ut go-karts, hästar, solsemester resor och nya mobiler eller dyra kläder så att alla barn har liknande levnadsstandard? Jag drömde om en dator, en go-cart etc men livet är inte rättvist, utomlands så svälter barn, är hemlösa utnyttjas och har ett riktigt helvete, här i Sverige har alla barn mat, tak över huvudet, frisjukvård etc. Barn i Sverige lever i ett lyckligt sagoland jämfört med nästan resten av världen att de fattigaste i detta land inte kan åka på ridläger, utlandssemestrar är inget annat än ett lyxproblem.
Tycker det är otroligt fint av deras mamma att försöka ge dem en uppväxt där de får uppleva något annat också. Förstår inte hur folk kan sitta och vara bittra över det? Kontentan är att det inte är speciellt lätt för en ensamstående mor att uppfostra (med allt vad det innebär) två stycken barn i Sverige idag. Jämfört med andra länder har familjen det bra – medans de har det betydligt kärvare med svenska mått mätt. En sk. relativ fattigdom. Hade de haft det bättre ekonomiskt ställt, så hade de inte behövt handla kläder på Myrorna eller ta lån för att det åtminstone skulle bli ett par fina semestrar. Nu är hon betydligt mer utsatt som ensamstående mor och behöver alltså låna upp och betala av efteråt. Dra in ännu mer på något annat. Jämför det med alla barn som reser både till alperna på vintern och lyxsemestrar varenda sommar och ändå bara gnäller och vill ha mer.
Var är pappan i alla dessa situationer? Verkar alltid vara ensamstående kvinnor med barn som detta handlar om, var är ansvaret från den andra föräldern?
Vilka konstiga ideal det är som gäller idag… Med samma mått som verkar gälla nu, måste vi vart ÜBER-fattiga när jag var barn. Och några bidrag, vare sig barn eller studie bidrag såg inte jag röken av, och fickpengar fick jag jobba ihop själv. Garderoben var av den magraste standard, och några kredit-semestrar hade vi inte ( var nog inte uppfunnet då ), utan det var cykel till närmaste bad med handduk som gällde. Med hemmagjord picknik, på hembakt bröd och blandad saft i nån bättre begagnad flaska. Hemmet var enkelt, och teknikprylar kunde man räkna på ena handens fingrar, och inte ens med den tidens mått var dom moderna. Vi hade svart/vit tv långt in på 80-talet. Såg precis lika bra med den. Men jag kan inte tycka att vi var ”fattiga” som så, även om vi inte hade pengar att konsumera med. Och det är ju det här som blivit så konstigt i hela debatten. Så fort man inte har pengar att konsumera med = fattig. Jag vet inte riktigt om jag håller med om den beskrivningen av fattigdom, utan att man då tittar på tex utgifts sidan. Missunnar inte den här familjen att resa, lika lite som någon annan familj. Men varför inte SPARA till den innan, och slippa betala både upplägnings, avi och ränte avgifter, likväl som att betala den som en räkning efteråt? Det blir liksom inte billigare för att man betelar efter, istället för att spara innan. Och det är också en sån där ekvation jag inte heller får ihop. Men det är ju mycket som man inte ska förstå.
Skrattretande hur det tas bort inlägg från den här bloggen.Min fråga i kommentaren var kort och gott hur klokt det var att ta resor på kredit eftersom det ofrånkomligt blir dyrare om man var fattig redan från början.Hur detta ska kunna ses som något påhopp kan jag inte förstå, det är dock en väldigt relevant fråga.
Jag tycker det är patetiskt att vissa, som jag antar är betydligt äldre än t.ex killarna i artikeln, tar på sig rollen att sätta sin egen barndom som normgivande eller definition för vad fattig är. ”Fattig” räknas inte utifrån hur det är i andra länder, eller hur någon som växte upp för 40-50 år sedan hade det. Fattig är man utifrån den rådande medianinkomsten NU, vad som anses som dräglig levnadsstandard NU.Att man som mamma vill visa sina barn något annat och ge dem något att minnas och berätta om, som t.ex en resa till Egypten anser jag vara högst mänskligt och förståeligt. Att vissa skrbenters föräldrar enligt dessa skribenters uppgifter aldrig gjorde något extra för barnen (med ett hål i andra änden av ekonomin som resultat, visst) det är ju bara ledsamt.
Det finns folk som jobbar heltid och fortfarande inte har råd med att semestrar hemma eller utomlands. Hur tänker ni egentligen? menar ni att alla i Sverige skall få resa utomlands för andras pengar eller vad menar ni?
Jag och så många andra som har diskuterat om detta idag växte upp i ett socialdemokratiskt sverige, och det gynnade då inte till fler utlandsresor, utan många har haft en likvärdig uppväxt med semestrar i Sverige eller inga utland semestrar alls. Så att läsa en del av inläggen att skylla på det borgliga är helt fel. Eftersom många av dessa inlägg handlar om människor som idag är vuxen och berättar om en ”fattig bardom” levde ju också i ett socialdemokratiskt Sverige så är det knappast dom borgliga vi ska skylla på. Jag tror ingen av dom som tidigare kommenterat skyller på sönerna eller ger kritik till dom, utan det handlar om Mammans prioriteringar att låna pengar till en resa, och anser sig då som fattig.
Såg att Kristina svarat på min kommentar, vilket bara föranleder till fler frågor från min sida. Är det verkligen exempel på fattigdom att någon, som påstår sig dessutom ha usel ekonomi, tar lån för att resa? För nöjen, som faktiskt resor är. Hon ville göra något för pojkarna, jaha? Så vad var fel med att hitta på något billigare då? Finns massor i Sverige att hitta på också. Eller iaf på närmare håll än Egypten. Sedan undrar jag hur sjutton man tänker om man tar lån först med anledningen till att RESA ( dvs inte laga tänder, laga bil eller annat riktigt nödvändigt …för ja, resor är INTE livsviktigt, roligt ja…livsviktigt- nej!) och sedan ska man ju betala tillbaka lånet? När man redan innan hade jättedåligt ställt med pengar? Ett mycket underligt resonemang. Men tydligen är ett exempel på fattigdomens följd …då eller?
Socialt accepterade sosserier. Finns inget värre. Barnfattigdom är ett begrepp myntat av socialdemokraterna för att väcka sympati och få billiga röster. Senast jag kollade var inte utlandsresor, oxfilé och förstahandskläder en mänsklig rättighet.
Först: Så fint av pojkarnas mamma att unna dem alla en semesterresa. Det gjorde hon rätt i! Till er som jämför med hur mycket ni själva försakat som unga vill jag säga: tycker ni verkligen att en återgång till hur det var förr är något att eftersträva? När jag var liten (är ca 70) bodde en släkting med tre barn och (till råga på allt alkoholiserad) man i en etta, inte ovanligt på den tiden. Pigjobb, si och så med maten på bordet, ärvda, lappade kläder etc. Inte tal om semester förstås. Men det är ju just sådana förhållanden vi strävat så länge att förbättra! Jag förstår inte hur ni tänker som menar att produktiviteten och standardhöjningen i samhället ska vara förbehållna en gynnad grupp, t.ex. de som har lyckats få en välbetald fast anställning, särskilt inte som arbetstillfällena idag uppenbarligen inte räcker till alla och somliga blir sittande med svarte petter. Varför kan vi i samhället inte solidariskt unna de som sliter och kämpar under knappa förhållanden att få lite avkoppling och se andra miljöer? Vi ville i vår familj en gång bjuda (ja, just bjuda!) en arbetslös, ledsen och deprimerad vän på semesterresa med oss, men han fick inte följa med för den lokala arbetsförmedlingen. Någon som har tänkt på att just han, och familjen i reportaget är de som kanske bäst behöver uppmuntran och miljöombyte?
Fattigdom är ju helt fel ord att använda! Det som gör sig gällande är att ”arbetarnas” löner sackar efter år för år, och att vissa har enorma löner. De allra flesta håller en otrolig hög standard, men många gör det också på kredit. Fattigdom, är när man inte har mat för dagen, och ingen värdig bostad. När tänderna trillar ut en efter en, och när man för gå långa sträcker för att någon har snott cykeln, och man inte har råd att åka kollektivt. När man går nej på socialen för att man är utförsäkrat och arbetslös, och får höra att man får skylla sig själv.
Jaha, där ser man. Det verkar som att jag också växte upp i fattigdom, utan att ens ha vetat om det.
Jag tycker att det är väldigt märkligt vilka inlägg som censureras. Det känns som att det bara är vissa åsikter som släpps igenom? I alla fall så vill jag åter försöka få fram att det är ett väldigt dåligt ekonomiskt beslut att låna pengar till nöjen, särskilt om man har skral ekonomi redan från början. Pojkarna är vuxna och kan arbeta ihop egna pengar att resa för. Jag tycker att det är skrämmande att så många skriver att de tycker att mamman gjorde något fint för pojkarna – genom att skuldsätta sig själv för nöjen och försämra sin ekonomi ytterligare? Det finns bara en enda vettig anledning till att låna till en semester, och det är om man är döende eller såpass gammal att det är ”sista chansen”. Spara först, res sedan.
@Fredrik och @Kalle SandHar försökt posta själv samma sak om att det är en oftast onödig utgift att betala ränta (när det gäller t.ex hus så är det ju litet knepigare, men då är receptet att amortera allt vad man orkar) och att man får så mycket mer för de pengar man har om man alltid köper kontant, undviker räntor som pesten.
Denna artikel var en något det mest meningslösa jag läst. Man tar sig för pannan.
Är det verkligen fattigdom att inte ha råd med en resa till Egypten för sina vuxna söner utan att behöva ta lån? Med all respekt för riktig fattigdom, men den här bloggen börjar handla allt mer om lyxproblem med studenter och Egyptenresor. Om man frågar en person som verkligen är fattig, tror ni verkligen att champagnefrukost på studentflak och Egyptenresor på mammas nota står högt upp på önskelistan?
Sätt lite perspektiv på det hela, knappt råd med kläder eller ”finare mat” men resa till Egypten… 2 ggr… sjukt konsumtionssamhälle vi lever i där värderingar blivit helt omvända.
detta var ett av de mest genanta inläggen som Aftonbladet presterat. Att låna pengar för att dra på en chartersemester till Egypten tyder på brist på ekonomisk hushållning snarare än fattigdom. Grabbarna i artikeln verkar ha rätt sund inställning, har man mindre pengar så kan man handla mindre. men aftonbladets bloggerska vinklar det hela genant dåligt.
varför tas det bort kommentarer?! alternativt att kommentarer inte godkänns? jag skrev inget förolämpande utan ifrågsatte bara, som dom flesta här hur man räknas som fattig bara för man inte åker till egypten.
Min kommentar blev censurerad fastän jag bara skrev att jag har haft det värre, och ändå känner mig rik, tack vare kärleken.Ifrågasättning bifalles!
Det som inte framkommer i diskussionen är att det kan vara prisvärt eller ibland billigare att tillbringa en vecka i ett annat land än att stanna hemma. Så det förvränger debatten att fokusera på att alla vistelser borta från bostaden, sin egen ort eller utanför Sveriges gränser skulle vara dålig ekonomisk hushållning. Flyg med lågprisbolag, byta boende med en annan familj, couchsurfing (sv.wikipedia.org/wiki/CouchSurfing) och/eller vara katt/hund-vakt kan ge enormt fina upplevelser som passar en mycket liten budget. Och det fungerar ofta även för en hel familj. Senaste solsemestern var vid Medelhavet då vi lånade en lägenhet, lagade all mat hemma och tog lokalbussen till stranden. Det jobbigaste var att resa på helt okristliga tider för att få lägsta möjliga pris, men i övrigt var det bättre än att bo på ett charterhotell med pool. Vi fick chansen att se och uppleva en annan kultur, sola och bada samt titta på så mycket sevärdheter vi orkade. Det enda vi betalade för som vi inte hade gjort hemma var en taxiresa till flygplatsen på hemresan då vi inte lyckades hitta någon lokalbuss som passade, frukostbröd på morgonen då det saknades en ugn att baka i (fast vi hade med oss lite för första frukosten) och att vi 2-3 gånger tillbringade kvällarna på den lokala krogens uteservering där vi unnade oss en kaffe eller en öl. Middagarna åt vi hemma gjort på underbara och billiga lokala råvaror och till lunch gjorde vi matsäckar. Det var för 2 år sedan ungefär och resan kostade allt som allt runt 4300 för tre personer allt inkluderat.
Resabilligt, visst har du en poäng, men jag tror att 4300 kronor hade räckt ännu längre i Sverige. Och har man inte 4300 kronor att spendera utan måste låna så hamnar notan snabbt på över 5000 kronor istället, eller till och med kanske 10 000 kronor om man blir sittande länge med räntorna.
Min poäng var mest att OM det ska göras en utlandsresa så går det att göra det väldigt billigt utan att ge avkall på upplevelsen. Det finns alternativ för den som tar sig tid att leta. Däremot skulle vara orealistiskt för en familj att resa någonstans utan en ekonomisk buffert för oförutsedda händelser och ordentliga försäkringar. Jag skulle inte uppmuntra någon att resa utan att ha reservpengar att ta av ifall någon blir sjuk, flyget ställs in eller annat som kan ställa till svårigheter. Så även om budgeten är 5000 kr totalt måste det nog finnas lika mycket till i reserv.