De allra, allra flesta som skriver till mig är ensamstående mammor eller deras barn. Det bekräftas också av statistiken; det är tre gånger så vanligt att barn till ensamstående hamnar under fattigdomsgränsen. Och majoriteten av de ensamstående föräldrarna är mammor.
Den andra stora gruppen är barn till föräldrar med utländsk bakgrund.
Slår man ihop de två faktorerna blir resultatet skrämmande: nästan vartannat barn till en ensamstående förälder med utländsk bakgrund är fattigt.
Men visst finns det ensamstående pappor som har det lika kämpigt med ekonomin som mammorna. Här kommer några exempel från meljkorgen.
Från en tjej som växte upp med en ensamstående pappa som råkade ut för en olycka:
”Vi hade ont om pengar, min pappa ville inte säga något till mig men jag märkte att han inte ens visste var hans nästa måltid skulle komma ifrån. Detta gjorde att jag inte kunde förstå varför jag skulle gå i skolan och jag började kolla efter jobb för att få in lite pengar till familjen så att pappa kunde sluta oroa sig så myclet, jag var mer än redo att hoppa av gymnasieutbildningen.
Jag fick däremot alltid mat, min pappa lyckades alltid vända ihop pengar till mat och kläder, jag känner mig lycklig inom denna kategorin, det var mest den sociala biten som jag tyckte var jobbig.”
Ulf, som lever med fyra barn varannan vecka och är arbetslös, skriver:
Jag fick ett långt brev från en dotter som är 24 år i dag. Hon skriver kärleksfullt om uppväxten med sin pappa som hankade sig fram med ströjobb:
”En dag följde jag med pappa till socialen, vi hade ett möte som jag knappt ens minns något utav, jag minns bara att jag var hungrig eftersom brödet var slut på morgonen och att jag därför inte fått i mig någon frukost. Jag minns hur de fina damerna satt där och förklarade att de inte kunde skriva ut någon check till pappa för matpengar (varför minns jag ej).
Jag reste mig upp och sprang ut med tårar, en av damerna följde efter mig (jag hade haft möten med henne ensam tidigare). Jag förklarade hur situtaionen var, då jag var i panik eftersom jag insåg att det var långt kvar till kyrkan skulle ha öppet igen.
Hon tog med mig till Ica och bad mig att fylla två korgar med mat, inte bara bröd, utan även smör och ost! Det jag minns bäst från den dagen var när vi stod i kön till kassan och hon slängde i ett paket med glass, ”Gammeldags Vanilj” i varukorgen, min och pappas favorit. Då bröt jag ihop, rakt upp och ner vid kassan på Ica, av ren lycka. Och pappas min när jag kom hem med två fulla kassar med mat, och hur vi sen satt och drack kaffe och åt vaniljglassen medan vi spelade skitgubbe (kortspel), sitter fast på min hornhinna än idag, det var utan tvekan en utav mina lyckligaste stunder i livet.”
En annan grupp som sällan nämns är de unga föräldrarna, även de halkar efter ekonomiskt. I går hade jag ett långt samtal med Eva, 27, hon var 16 år när hon fick sitt första barn. Jag ska berätta mer om henne senare.
Hur kan enskilda individer hjälpa dessa människor? Känner att förslag på hur man kan hjälpa dem borde vara vara väldigt relevant då man får höra att dessa människor uppenbarligen inte har några bra förutsättningar för att leva så bra som de kan. Ingen ide att läsa om det om man inte kan eller gör något.Känner också att det här borde höra ihop med de förra diskussionerna om lärarlöner, de skapar framtiden så att det inte skall behöva bli såhär. Det är dock underbart att läsa hur mycket föräldrarna verkar tycka om sina barn.
Efter mitt insjuknande 2004 har jag gått på socialbidrag. Jag åkte på en rejäl törn och förlora allt jag ägde. Från bostad till sysselsättning till familj. Men socialen fånga upp mig och gav mig en central lägenhet. På tre månader gick jag förbi 20 års bostadskö. Jag fick pengar till möbler. Alla räkningar jag har sköter en socialsekreterare till mig. Jag har 11 tusen i månaden efter skatt och jag lyfter inte ett finger för det. Jag läser om människors strapatser med socialen här och kan inte tro mina ögon. De måste ta med skattelappar och bankutdrag och vara arbetssökande/sjukskriven och skit. Min nuvarande socionom som ska köra sådana Stasimetoder mot mig har jag aldrig pratat med. Jag vet inte ens vad hon heter. Jag har gratis tandvård, glasögon mediciner och läkarvård. Allt jag gör är att fylla i en ruta i blanketten och jag får det ordnat. Jag funderar på att ta socialpsykiatrin till att städa min lägenhet, men vet inte om jag pallar ha folk här.. Om det inte vore för dessa kärleksfulla socionomer i min stad så hade jag inte levt idag. Visst, jag har tunga diagnoser. Men vad ni föräldrar håller på med förstår inte jag. Existensminimum i detta landet är en mänsklig rättighet. De FÅR inte neka er det.. Om du inte kan köpa mat till ditt barn så ligger det något annat än politiker bakom det. Jag gissar på intelligensbefrielse.
Det sista mailet var speciellt. Riktigt speciellt. Kvinnan som tog henne till ICA måste haft ett rent hjärta. Blir lycklig av att få veta att det finns sådana människor. Mycket bra skriven text, får en att komma ner på jorden och tänka till.
Låter så hemskt att läsa hur dåligt ställt vissa har det! Frågan är hur många har det så? Iaf, angående att äta havregrynsgröt och räkna limpskivor.. Jag har haft turen att lära mig väldigt mycket om näringslära, så skulle vilja tipsa er med lite pengar: Havregrynsgröt kostar ungefär lika mycket som billigt pasta/ris som går att få tag på nästan överallt. Det finns ris i 4-5kg påsar billigt. För att få i säg all näring så billigt som möjligt skulle jag tillsätta, ris, havregryn , solrosolja, tonfisk, billig fisk, jordnötter( otroligt näringsrikt och billigt), billig pasta 1kg för typ 5-8kr, fullkorns-produkter, frysta grönsaker. Till helgerna kan man köpa väldigt mycket olika billiga varianter av skräpmat, godis etc. Det finns alternativ! Man kan få väldigt mycket näringsrik mat för lite pengar om man vet vad för sorts mat man ska köpa!
Detta är äkta fattigdom! Fattigbloggen borde inrikta sig mer på de som inte har råd med mat eller några tior till skolutflykten inte ungdomar som vill att föräldrar ska betala körkort, märkeskläder, resor och dyr mobil. Bidragen till ensamstående föräldrar måste höjas! Det gör verkligen ont i mig att läsa om Ulf som räknar ut hur många kaviarsträngar barnen kan ta och cyklar flera mil för att tjäna lite på köttfärs. Så här får det inte vara i ett rikt land som Sverige!
Detta är fruktansvärt illa!Låt mig gärna hjälpa till på något sätt – maila mig!
Alla arbetslösa i Stockholm får månadskort så jag är undrande över den cyklande pappan. Det som inte framkommer i dessa berättelser, sanna eller ick, är hur mycket pengar som finns i hushållet. Sanningshalten haltar betydligt men det låter bra!
Vad använder pappa Ulf sina pengar till, om han måste cykla flera mil för att spara in några 10or på köttfärs?Socialbidraget ska täcka för matkostnader (och tv-licens, och fackföreningsavgift, och elektricitet och massa andra livsnödvändiga saker). Bör man inte fråga sig var Ulfs pengar tar vägen? Hur ser hans månadsbudget ut? Vilka pengar kommer in? Vilka pengar går ut? Vore intressant att se Aftonbladet fråga Ulf om detta, men det har man väl inte journalistisk stake att göra.
Oskar; Bor alla nödvändigtvis i stockholm? Här i värmland får man inte busskort och vi har ändå skog överallt.
Det handlar ju mest om ensamstående mammor som har svårt att få pengarna att räcka till…men var finns papporna???Vilken pappa låter sina barn ha det så eländigt som det tydligen kan vara i vissa fall?Och nu undrar jag var finns mammorna???Båda föräldrarna måste ju samarbeta då det gäller barnen,även om man valt att gå skilda vägar! Mormor Farfar Moster Var är Ni? Det kan väl inte vara 220.000 barn som är helt utan nätverk???
Äntligen Aftonbladet! Dessa två exempel var en mycket bra beskrivning på fattigdom. Inte som de löjliga när någon klagade på moppekostnader, körkortskostnader och utomlandsresor. Sådan fattigdom där barnen svälter och bara käkar gröt måste bekämpas oavsett vad. Skamligt att neka dessa människor pengar till mat! Spelar ingen roll hur föräldarna prioriterar eller vad de slösar pengar på. Barnen ska få sin mat oavsett vad.
Vist låter det som ett lyckligt minne, Men jag blir så förbannad på en socialarbetare som vill vara märkvärdig troligtvis med ett visakort som våra skattepengar betalar. Vist borde alla ha rätt att få äta, bo, ha ett anständigt liv. I sverige ska man vara långt under isen om man ens ska få några pengar på soc och de får man mindre än man klarar sig på även under existens minimum. Jag vet när jag var mindre så var det en familj som fick hjälp av soc, rätt som det var tog dom barnen från familjen ned resultatet att mamman bröt ihop och de äldre syskonen slutade arbeta, för att leta efter sina syskon. Undra vilken pedagogisk eller psykologisk utbildning de hade som gör något sådant. Efter tre månader var barnen tillbaka.
Hej!Jag har startat ett projekt där jag samlar in saker från de som har i garage och garderober och skänker det sen till de som inte har. Kan man inte få till det i fler kommuner, de flesta har urväxta kläder, överblivna möbler mm. Jag tror inte att alla vet om barnfattigdommen. de flesta i min omgivning blir helt chockade när jag säger att detfinnssvenska familjer som inte äger något. Kan man gå ut med information till alla svenskar på nåt sätt. vet tex att många kyrkor och bvc centraler ordnar med insamling av julklappar men det är väldigt få som vet det. Det hade varit så bra om fler kunde engagera sig och det tror jag de vill bara de vet.MVH Linda
@Oskar: Och vart i texten om pappan som cyklar står det att han är ifrån Stockholm då? Alla människor som är fattiga bor inte där vettu…
Jag är väldigt skeptiskt över många av dessa berättelser. Känns som om folk snyftar väldigt mycket för att få medlidande.Som någon tidigare skrev så framkommer det inte hur mycket folk faktiskt har att leva på. Cykla 3 mil för billigare köttfärs… lägg den tiden på att försöka hitta ett extra jobb och sitt inte ner och vänta på att någon annan skall lösa ens problem.Låter hårt men svenska folket har varit bortskämda alldeles för länge. Äkta fattigdom hittar du i länder som Indien och kina… Men de lägger sig inte ner på rygg utan fortsätter att kämpa vidare.I sverige anses familjer fattiga för att man inte kan ge sina barn julklappar vid jul. Som om julklappar vore någon rättighet?! det kallas lyx, och lyx kan de som har råd med ägna sig åt.. Tror det oftast handlar mer om att folk ej är kapabla att hushålla med de pengar de får/har.Sverige i ett nötskal.
Sonja 88 år 4 juni 2011 kl 17:37Det låter nästan som barnfattigdomen har ökat. Får barnfamiljerna ingen hjälp.Det kan väl inte var lika svårt som när jag var barn i Malmö. Det var något gräsligt. Var har välfärden tagit vägen. Det är ju hemskt om man saknar mat till barnen. Kan socialvården neka ett barn mat. Det låter ju skrämmande.
Oskar:Vem har sagt att han bor i Sthlm?
Varför måste man äta köttfärs? Inte nyttigt.
Varför inte bara höja underhållsstödet? Pappan borde betala mer. Jag skrev innan att det endast har ökat med 100 kr sen 1994, är det rimligt? idag ligger det på 1273 kr. Min dotter har endast träffat sin pappa 2 timmar, hon är idag 7 år. Pappan har en ny familj med två barn. Om det skulle höjts så kanske fler tänker till en extra gång plus att det kanske märker i deras plånbok att 1273 kr försvinner varje månad? Vilket de flesta troligen inte gör. Om han hade haft min dotter varannan helg, eller bara en dag…skulle jag själv kunnat tjäna ihop en hel del pengar varje månad. Men utan stöd går inte det. Barnbidrag borde inte höjas, då blir det fler pengar som de ”rika” kan lägga undan och spara. 2 av mina bekanta spara hela barnbidraget på deras barns konto. Kan tillägga att de ej är ensamstående.
Niklas Gustafson, Du säger dig vara väldigt skeptisk över alla dessa berättelser. Ja viss har man aldrig själv upplevt hur det är att vända på slantarna så förstår man inte heller andra som av olika anledningar tvingas göra detta. Själv är jag numer lyckligt lottad men har levt i detta helvete under lång tid. Jag ställdes ensam med mina barn efter att min hustru gick bort i en tragisk olycka för mer än 10 år sedan.Jag vet att livet kan vända på en femöring. Men jag kämpade och slet både dagar och ibland på nätter för att ge mina barn en hygglig uppväxt. Ibland var jag så trött att det inte kändes längre som att jag skulle orka men var gång jag såg mina barn var orken ett minne blott. Att neka sina barn det som andra ser som en självklarhet gjorde ont, något som du aldrig kommer att förstå. Jag undrar om du själv hade blivit satt i den situation som jag då befann mig i om du då hade uttryckt dig på samma cyniska sätt. Jag förstår de föräldrar som vill men inte kan. Och att söka extra arbete för att förbättra sin ekonomi låter sig göras om man är två men inte ensam för vem tar hand om barnen, vem ser till att det har det bra om jag ska arbeta 18 timmar om dygnet.? Idag har det gett mig resultat, idag kan jag unna mina barn det dem behöver och det går inte längre nöd på vare sig mig själv eller dem. Men jag fick slita under många år. Inte alla klarar det och är det något jag förstår så är det att alla dessa historier som beskriver varje individuellt elände på intet sätt är några snyfthistorier som du uttrycker det. Det fins godhjärtade människor i vårt land men det fins också sådana som du som inte har förmågan att se verkligheten. Men jag klandrar dig inte, har man inte själv upplevt helvetet så fins det ingen förståelse för hur det kan vara för många. Jag skulle avråda dig från att skriva dina cyniska kommentarer och istället behålla dem för dig själv, du gör bara skada med dina cynismer.
lite text till Johan som skrev här i kommentarerna ”Då får de väl skaffa ett jobb om de inte har råd att föda ungarna. Jag känner då inte för att föda dem genom skattesedeln”Tyvärr är det inte bara att gå och och söka ett jobb sen har man jobbet. Många personer här kanske har sjukdomar som gör att dom inte kan jobba? Min mamma har en ovanlig immunsjukdom med följdsjukdomar i sig och hon får INTE jobba då han även har multiresistenta bakterier i kroppen hon har en sjuklön på 7000 kr knappt Innan hennes sjukdom jobbade hon varje dag hon tog allt hon kunde men det kan hon inte längre. Min familj har levt fattigt då vi ibland fick äta rent utav torkad lök för att få nått i oss över huvudtaget.Så va det ALLTID sista veckan innan mor och far fick sina pengar och dom hade även sjuklön då.pappa drabbades utav hjärtattacker och blev sjukskriven och förlorade jobbet…Vilket resulterade kronofogdskulder som även där blev att vårt hus auktionerades ut och vi fick tvångsflytta!Tack och lov lever vi ett bra liv idag, ett liv där vi kan unna oss nått som vi inte fått göra på många år. Men som jag alltid säger. Jag struntar i hur dåligt med pengar vi än har det, är kärleken i familjen som håller ihop oss.Så vem som helst kan drabbas utav fattigdomen. Det är inget man planerar att hamna i precis.Vi hade det jätte bra ekonomiskt när jag och mina syskon va små men som jag skrev ju mer åren gick så insjukandemina föräldrar och hamnde i fattig sitsen.Så min fråga till dig Johan: Vad gör du den dagen du förlorar ditt jobb pga av olycka,sjukdom te x och inte får in någon inkomst? men du får heller inte jobba pga av din sjukdom/skada? Då hamnar du i en ekonomisk situation där du är tvungen att söka hjälp för det!…
Johan, Så skriver en tvättäkta moderat. ”Jag känner då inte för att föda dem genom skattesedeln”.Nej du vill naturligtvis inte betala skatt överhuvudtaget för du känner att det är andra som får del av dina skattepengar. Skatterna finansierar hela vår välfärd, en välfärd som även du får del av.Nu när moderaterna, detta feodalistiska parti egensinnigt håller på att vältra över skattepengar till alla de som redan har det bra och avfärdar allt vad barnfattigdom med en axelryckning till skillnad mot alla andra partier som åtminstone förstår att detta är ett problem för våra barn.Cynismen frodas hos dessa marknadskrafternas lakejer, och med en närmast känslokall livsåskådning (kanske även illusionslös och att tro det värsta om människan), att regeringen Reinfeldt minskat det ekonomiska utrymmet för många i vårt land genom sina segregerade jobbskatteavdrag bekommer inte sådana människor ett dugg så länge det ser att den egna plånboken är välfylld. Barnen är de som får sitta emellan för en sådan politik. Någon här ansåg till och med att barnen inte behövde julklappar det ansågs som en lyx för denne individ, fråga barnen om de anser det vara en lyx. Svårt att förstå att det fins vuxna människor som med en axelryckning avfärdar allt som man inte förstår, detta kallas empatisk störning och sådan avarter har vuxit fram under den moderata regeringsinnehavet,var fans ni förr?
Jag är en tjej på 20 år min mamma har en rygg skada som gör att hon inte borde kunna gå(doktorers utlåtande, de tror hon är ett form av mirakel) Hon arbetar halvtid med extrema smärtor , på grund utav att min pappa efter 25 års VÄL betalt arbete (unga föräldrar) åkt på en arbetsskada där han inte kan vistas runt de kemikalier han arbetar med (får lungproppar). Så det han är utbildad till får han ej arbeta med längre, han har grav och försökt att plugga upp sina betyg för att kunna få något som helst arbete. Nu har svår dyselexi han lyckats med det men får inte en 1/3 dels så bra betalt som innan. Men det tog honom 4 år att kurera sig från lungproppar och allvarlig astma (hårspray, parfym allt förbjöds i vårt hem) Under dessa år fick han inte en enda krona från varken företag eller stat, den inkomsten vår familj hade var 4000 kr som min mamma fick in! Hur är det tänkt att en familj ska klara sig på det? Tänk då på att han har skattat mellan 40- 50% under alla dessa år (bittert ja) vad har han fått ut av det? Som tur var är båda mina föräldrar ekonomiska, min mamma har förmågan att vända på vart ända öre och min far har varit sparsam( inga lyx semestrar eller bilar trots pengar) så han la undan ganska stor summa pengar varje år….utan det hade vi inte klarat åt oss alls, men nu finns inga pengar trots allt slit o kämpat i så många år…………o folk klagar på att de är svårt o klara sig, kan en gubbe som är sjuk, utan utbildning med skriv o läs svårigheter få jobb o en kvinna som inte borde kunna gå…då kan f*n alla det (ursäkta språket)
Tyvärr kan dom neka familjer mat det är det hemska..dom kan neka folk överhuvudtaget folkJag sökte hjälp för några månader sen när jag fick jobb som timanställd och då har man lönen innestående och jag behövde hjälp för en månad för att kunna betala hyran, elräkning och sen mat för månaden men jag nekades trots att jag låg under normen..tycker det är helt sjukt ibland hur socialen behandlar folk och dom sär behandlar folk nått otroligt och reglerna är olika i kommunerna alla borde ha samma över Sverige men så har dom det inteJag tycker det är hemskt och höra hur en del har det, jag har hjälpt många vars kompisar kompisar har barn och är ensamstående så fort jag hört att dom inte haft mat eller kläder till sina barn mm så har jag samlat ihop kläder,leksaker och sen åkt och köpt mat till dom och att se deras lycka är helt underbart för dom tror inte att det finns folk som är så snälla och generösa som att dom inte känner än så om ni kan så samla in saker när ni hör sånt här för det är värt allt när man ser deras lyckaOch jag hoppas verkligen att Sverige ändrar sig och jag har sagt i alla år att man borde ha insamling för dom fattiga här i Sverige för vi kan skänka miljoner till fattiga utomlands men tar aldrig tag i fattigdomen i Sverige
Dom människorna som sitter och mot argumenterar har nog väldigt svårt med att andra har det sämre, kan man hjälpa och hur?
Varför skaffar de inte ett jobb?
Här kan man läsa om barnfattigdomen i Sverige: http://shop.rb.se/Product/Product.aspx?ItemId=5089591 Jag blir verkligen skrämd över kommentarerna här. Vad vi behöver är inte mer välgörenhet, utan en annan slags politik.
Dom som inte kan förstå hur dom fattiga familjerna inte kan få pengarna att räcka till har antagligen aldrig behövt hålla i pengarna och då är det lätt att fördöma. Man ska inte döma andra förrän man vet vad man pratar om så testa att leva på existensminimum innan ni uttalar er.
I och med alla som inte når upp till en viss inkomst eller har andra tillgångar har rätt till socialbidrag skulle det vara mycket intressant om Aftonbladet redovisade exempel på vad dessa fattiga hushåll använder sina pengar till om de inte räcker till mat.
Läser de många inläggen och det skär i hjärtat när barn berättar sina historier, eller unga vuxna minns sin barndom. Dock så kan jag inte låta bli att undra om ökade bidrag verkligen kommer barnen till nytta. Hur ser inkomster och utgifter verkligen ut för dessa familjer som räknar brödlimpor och inte har pengar till mjölk? Varför finns det så många som tvärtom säger att de klarar sin ekonomi bra när de befinner sig i samma situation?Jag undrar därför kritiskt hur det ser ut med deras bruk av exempelvis svindyra snabblån, rökning och alkohol. Har de dragit på sig andra onödiga kostnader? Spenderar vissa föräldrar lite för glatt när pengarna kommit in, för att ständigt närma sig svält i slutet av mån? Kanske resurser hellre skall läggas på social stöttning såsom helt skola med gratis aktiviteter och fria frukostar för dem som vill, bättre möjligheter till föräldrar att ansöka om cyklar, sommarläger, sponsring av material till fritidsaktiviteter etc. Varför kan staten inte dela ut matkuponger till dessa familjer i rimlig summa varje månad som täcker matbehovet? Så försäkrar man sig om att pengarna verkligen går till mat. Det är fruktansvärt att barn bara livnär sig på gröt eller t o m svälter.
mm, precis som andra så tvivlar jag på vissa berättelser; att inte ha råd med moppe eller körkort är inte fattigdom, bara korkat av morsan att prioritera det…lika sjukt låter det när nån cycklar (3+3) 7 mil för att spara 10kr. du kan damsuga hemma hos mej , och tjäna mycket mer än 10kr istf att cyckla runt på stan (vitt eller svart…)Känns inte som de flesta berättelser handlar om fattigdom. mer lättja och bristande kompetens (missförstå inte, de behöver hjälp också, men kanske inte med så fria tyglar.)jag skulle mycket väl kunna ”sponsra” en famlj i nöd med en 1000 lapp i månaden, OM de verkligen behöver pengarna (inte till mopeder, eller för att slippa cyckla 3 mil för att ”spara”10kr) utan till ett riktigt liv, där mottagarna verkligen använder de möjligheter som finnns, men ändå inte lyckas… hur hittar man dem??m
Niklas Gustafson – jag kan hålla med dig, på ett sätt. Julklappar är en lyx, ur ett materiellt perspektiv. Men jag finner desto mer anledning att fundera över din förmåga till emati, för julen spelar större roll än så…ALLA barn pratar om julen, ALLA barn önskar sig något. ALLA barn snappar upp hysterin och media lyckas bra med att övertyga kidsen om att en viss sak är ett oumbärligt måste. Man kan inte jämföra möjligheten med att unna sig ngt på julen, med att skaffa en platt-tv, ipad eller en resa till Bahamas. För det är inte samma sak! Det är svårt att bara vifta bort julen, och förklara det som en form av totalt onödig lyx som man bara kan välja bort. Barn har sällan någon insikt i hur ekonomi fungerar (och ska inte behöva ha det heller för då är det något som är fel), de vet inte HUR det fungerar, men många lär sig snabbt att se om den inte fungerar.Det finns ingen tidpunkt på året då alla personer runt omkring en pratar om tex en specifik produkt, och allas fokus är på just denna. Men det kommer en tid på året då alla, jag menar verkligen alla, som du pratar med, frågar, planerar, funderar och delar med sig ang denna väldigt speciella dag -julafton! Att inte kunna unna sig lite extra att äta, som tex julmat är ju tragiskt, men kan nog räknas som lyx det med om man vill. Däremot, att inte veta OM man ens har någon mat på bordet den 24:e december, det knäcker de flesta föräldrar… Så jag vet inte, julen är helt klart en lyx. Men jag tycker nästan att det är de ”fattiga”/fattiga som verkligen förtjänar att få njuta lite denna lilla dag på året, och att det ska vara socialt accepterat att även dessa barn/föräldrar gör det också! De som har det gott ställt kan ju på sätt och vis ”fira jul” året om! De behöver ingen speciell dag för att få unna sig ngt extra, äta lite godare eller ge bort presenter till folk som de tycker om…
varför heter de alltid fattiga ensamstående mammor istället för fattiga ensamstående föräldrar
Ni som säger att det är så myket man får, har ni levt på socialbidrag? Föräldrarpenning är också skattepengar!Jag har levt så jag inte haft råd med läkarvård. Ja pengarna har gått till annat, till mat. Busskort kanske under de perioderna för att det behövdes för att ta mig till skolan. Jag har levt utan att ha råd att köpa kläder trotts att inget hemma var fungerande, och javisst var det begagnade. I vissa fall har jag valt så, i andra inte. Socialen är ingen trevligplats, jag har lärt mig svälta för att undvika den. Det är inte rimligt.Ni säger att julklappar är lyxvaror, det är barn, varför har erat barn rätt till mer än Anne Svenssons barn?Och leta jobb istället. en ensamstående mamma med 3 barn kan mycket väl ha ett heltidsjobb utan att för den skull komma upp i socialnormen. Jag lär inte komma upp i den som föräldarledig, andra gör det. Kasst läge, lite mer rättvis fördelning vore ju bra att börja med. Tror ni det är gener som styr mest? Att de med utbildade föräldrar har barn som i sin tur studerar vidare är ingen slump. Tur för mitt barn att hon lär växa upp som vit med föräldrar som studerat. Synd för henne att hennes föräldrar inte har ett jobb. Att hennes mor inte klarar av att jobba som vad som helst. Jag kan redan innan 25års ålder knappt lyfta tunga saker för att jag får för ont. Cykla med en ryggsävk med böcker är uteslutet. Shysst läge. Men det är säkert hennes fel. Hade jag varit 10 år äldre och det hade skett under het heltidsjobb och inte ett smmarjobb hade jag haft bättre chanser.
Att hitta de som behöver det, kyrkan? De ger matkassar, de ger begagnade kläder. De ger inte lyx, de ger verklighet. Röda korset ger på samma sät
Björn: Som du själv skriver så kan man ta sig ur de värsta situationerna med lite jävlar anamma och en tro på att man kan få det bättre… tänker inte orda mer om det med dig.Jessica: Du har inte tänkt att det kanske är precis tvärt emot vad du skriver? Kanske att det är så att större delen av Sveriges befolkning faktiskt har lärt sig hantera pengar? att man inte bränner alt direkt när pengarna finns på kontot?Som någon skrev tidigare att de fick leva på torkad lök i slutet av månaden? Vad levde de på i början av månaden? Starta billigt och se vad som blir över?Som flera har reagerat över så får man inte direkt någon klarhet i vart pengarna faktiskt tar vägen? Existensminimum är juh uträknat dör att det skall räcka till just mat och boende… Om då föräldrar prioriterar tobak och alkohol framför familjen.. då har man gjort bort sig.
det gör ont i hjärtat av läsa dessa historier. Förstår hur folk här i kommentarerna ändå kan sitta och fråga äktheten i historierna, varför skulle någon skicka in an osann anonym historia till aftonbladet? Visst att inte ha råd med körkort och moppe är inte fattigdom (jag själv har inte råd med körkort nu, och jag kommer från en övre medelklass familj, det är liksom inte konstigt inte gå runt ett par extra 20 000 på sitt konto…), men att inte ha råd med mat, eller snåla, i Sverige. Det existerar. Jag kommer ihåg hur chockad jag var när jag var hemma hos en kompis som 12 åring och när vi skulle äta mellanmål eller vad det nu var så sa han ”vi får bara ta en glas mjökl om dagen för mamma, annars blir det för dyrt”.Jag har ju äldre jag blivit insett vilken extremt lyx jag växt upp i, bara det faktum att vi aldrig behövt kolla på extrapriser i affärer utan alltid kunnat äta den mat vi vill.
Det är väl inte barnen som är fattiga, det är väl papporna. En annan sak, måste man ha fem, tex, barn utan att kunna försörja dem. Skaffa inte så många. Man säger att de är vår framtid men om alla dessa ungar bara bränner bilar och kastar sten tror jag inte på det.
Jag skulle oxå vilja veta hur ser deras inkomster/utgifter ut? Socialbidraget lever ju ingen lyxliv på men inte heller är det så illa så man behöver äta gröt varenda dag? För några år sedan, jag tror det var en artikel i tidningen om en ”en fattig familj” trots deras fattigdom där dom inte har råd med mat knappt äger dom 2 stora hundar, jag har oxå hundar 2 stora, bara maten och försäkringarna per månad kostar mig 1800:-/månad för dom! Min vän eller jag måste säga fd vän sa upp bekantskapen med mig, hon beklagade sig över att hennes son inte kunde gå på kalas för dom hade inte råd att köpa present, när jag frågade om det verkligen var nödvändigt att ha 20 kaniner (vad kostar inte det per månad även om man köper foder och hö så billigt man kan?) som hon har ville hon inte prata med mig mer och ja jag vet att fattigdom existerar och jag vet oxå att folk, dock inte alla inte kan hålla i pengar och prioriterar fel! Jag är uppväxt med bara min mamma och 3 syskon, mamma jobbade 75% på ett lågavlönat jobb, trots det hade vi alltid mat på bordet, nya kläder (inga märkeskläder) julklappar, födelsedagspresenter, vi fick ny cykel osv. Semester åkte vi på, inom Sverige. Och till ”Undrande” inte så konstigt att ni bara fick leva på er mammas inkomst på 4000:-/per månad då ni hade sparade pengar på banken. Visst är det tragiskt att livet kan förändras så fort och dom sparade pengarna var nog inte tänkta för en sådan situation men det säger ju sig självt att man inte får bidrag om man sitter med ett fett bankkonto för även om man är sjukskriven eller arbetslös är man faktiskt inte fattig då.
Jag har också en ensamstående pappa. Som barn fanns det aldrig pengar. Visst vi slapp svälta men pålägg på mackorna, grönsaker och frukt var lyx som vi aldrig fick. Det fanns aldrig pengar till nått. Som barn kunde jag aldrig förstå hur vi kunde ha så lite pengar när han jobbade mer än heltid. Som vuxen förstår jag bättre. Gamla skulder och cigaretter. Det var det som åt upp inkomsterna och de som fick betala för det var vi barn.
Anonym skriver att han får socialbidrag på 11000 kr i månaden. Det förutsätter att anonym har en boendekostnad på 8000 kr i månaden. Det är mycket osannolikt att socialen skulle ordna så att en person får gå före i bostadskön som uppgavs vara 20 år för en lägenhet som är så pass dyr. Det skulle i såfall vara ett extremt och åter extremt undantag. Sådana extrema undantag gäller kanske någon procent av befolkningen. Att då tro att alla skulle ha en den möjligheten, och att de då med andra ord borde hålla käften… jösses. Den som skrivit det inlägget är mer troligt supporter för moderaterna än något annat.
@ Johannes: Det verkar inte som du har egen erfarenhet av barn, d.v.s. de kostar en hel del extra pengar att ha barn. Ska inte pappan kanske kunna köpa leksaker till sitt/sina barn för en mer pedagogisk uppväxt? Dessutom så prioriterar varenda förälder sina barn och drar in på mycket för sin egen del för att kunna unna sina barn det där lilla extra.@ Niklas Gustafson: Det kan mycket väl vara så att i det fallet där pappan får cykla flera mil bor i ett litet samhälle/ kommun där det kanske inte finns jobb att tillgå, att han inte har råd med en bil är ganska uppenbart, dessutom kanske han inte ens har ett körkort vilket gör att han inte kan söka arbete för långt ifrån och på så sätt är ganska isolerad.@ övriga cyniska människor: Vet ni hur ett barn kan mobbas om de inte har hela och rena kläder till skolan? Vet ni hur mycket barnen frågar varandra vad de fick i julklapp? Vet ni hur tungt och jobbigt det känns att hur man än vrider och vänder på alla pengar inte kunna erbjuda sina barn det mest basala som nya kläder och kanske lite leksaker?Visst som det har sagt tidigare i tråden, man vet inte var resterande av pengarna går, men måste man därför anta att det inte går till ”rätt” saker? En hel del har en ganska tragisk syn och misstro på andra som ni inte mött tidigare, hur vore det med att kanske ändra inställning och istället bemöta nya människor på ett positivt sätt? Hoppas för guds skull att ni aldrig kommer sitta i en situation där ni ska ta beslut för en annan människa baserat på en bråkdel av information som finns.Visst, det finns säkert flera hushåll där cigaretter och alkohol och andra ”ej politiskt korrekta” saker där pengarna går till, men det finns nog än mer där de verkligen gör allt för att få det att gå ihop men totalt misslyckas med detta.
Herre Gud vad vissa fattiga kan anklaga andra och försöka övertrumfa varandra i att kunna koka soppa på en spik.Vi borde hålla ihop och inte ryka på varandra.
Crazydani, om man inte får reda på hela historien bakom blir det lätt gissningar och spekulationer. Du gissar ju bara var den cyklande pappan bor tex? Jättesvårt när man bara får höra en halv historia och inte hela situationen. Barn blir dessutom mobbade även med nya kläder. Sen om man har pengar om så det är socialbidrag och har svårt att få det att gå ihop så kanske man kan få ekonomisk rådgivning hur man fördelar pengarna på bästa sätt? Det är lätt att överköpa när man handlar för både dom som har och inte har pengar. Och sorgligt men sant, många föräldrar prioriterar inte alls sina barn först. I min ena sons klass ska vi samla till läraren, från alla barn kommer hon få en present från barnen på närmare 1000:-, sanslöst! Jag har råd att ge pengar, många har inte, jag vägrar dock ge läraren en krona och kommer att skänka till behövande.
Jag vill tacka för att problemet har flyttats upp på agendan, men förvånas över att så många fortfarande vill förneka att fattigdom finns i Sverige. Barnfattigdom är ett stort problem i Sverige och är inget nytt fenomen. Det fanns på 50-talet och 70-talet och 90-talet och nu. Bara för att man inte vill se det innebär det inte att problemet inte finns. Det positiva med ifrågasättandet är dock att problemet måste definieras vilket ökar förutsättningarna för att komma till rätta med problemet.Alla i Sverige har inte rätt till existensminimum. Detta av olika anledningar. Främsta anledningen är att kommunerna hittat på egna regler som gör att man måste överklaga för att få denna rätt tillgodosedd. Detta ger att kommunerna kan innehålla en del av betalningarna för att de enskilda inte orkar/kan/vill överklaga. Rätten till existensminimum är således endast en chimär till viss del och en teoretisk rättighet, inte en faktisk.Riktiga åtgärder saknas för att lösa problemet och mycket beror på att de som kommer med förslagen inte varit i kontakt med fattigdomen. De får den berättad för sig och förslag till åtgärder kommer ifrån någon departementsanställd som inte levt ute i samhället på många år.Ett politikerförslag som uppvisas är höjt barntillägg i bostadsbidraget. Säkerligen mycket välkommet, men löser inte något av problemet. Möjligen en liten del av symptomen.Höjt underhållsstöd är ännu dummare. Det flyttar ju bara medel mellan föräldrarna, så den underhållsskyldige som redan är fattig blir ännu fattigare, vilket leder till ännu mindre umgänge och sämre sådant.Sedan ska man ha klart för sig att de med makt/pengar, inte har ett behov av att utrota fattigdom, eftersom deras överlägsenhet bygger på att det finns fattiga och mindre lyckat lottade. Det finns ett behov av att kunna se ner på de som har det sämre, så att deras liv ter sig bättre. Tack och lov har inte alla detta behov, men tillräckligt många för att inte kunna utrota problemet. Syns det inte finns det inte, så tack igen Aftonbladet, för att ni gör det synligt.
Visst kan ekonomier raseras av felprioriteringar. Min pappa hade heltidsjobb och mamma deltidsjobb men vi gick ofta back varje månad. Pappa hade alkoholproblem och spenderade mycket på sitt missbruk och de tog även lån med hög ränta för att kunna köpa kläder till oss barn. Missbruk och räntor på lån äter upp mycket pengar men ibland kan det vara svårt att ta sig ut detta. Socialen kanske kan börja ha matkuponger så att en viss del av pengar endast kan användas till mat och de borde bistå mer med ekonomisk rådgivning.
hej.såg nån här i kommentarerna som skrev:” vi har aldrig kollat på extrapriser vi har alltid köpt det vi vill ha”det är det DUMMASTE du kan göra OAVSETT inkomst!här har vi 29.000kr netto tilsammans,men vi letar STÄNDIGT extrafriser,idag köpte vi flintastek för 19,90kr/kg på willys ,vi köpte 5st….så att inte köpa på extrapris för att visa att ”vi har minsann råd” det skrattar vi bara åt.idag fick jag säga till i kassan,för jag upptäckte att de hade tagit fel pris för kycklingfilen,de hade tagit 48,90 istället för 45kr,nte mycket att tjafsa om EGENTLIGEN,men rätt ska vara rätt.
Jag är uppväxt under liknande omständigheter och har levt en del av mitt vuxna liv under samma omständigheter men tack och lov haft förståndet att avhålla mig från att skaffa barn. Det är tragiskt att vuxna människor och barn lever så här men ansvaret vilar ändå på föräldrarna att ta hand om sina barn.. den mentalitet jag avläser många gånger är att ” mina barn får äta gröt för att jag inte har något annat att ge dem” och sen vad? Som vuxen stå och se på när deras barn får bristande ensidig kost eller rent av svälter.. Får ni inte drivkraft och jävlar anamma i er av att se era barn lida???. Eller rycker ni på axlarna och tänker ”jag önskar jag kunde få mer…”det är inte samhällets fel att ni har dålig råd, i grunden så är det ert eget ansvar. Socialbidraget räcker inte.. jo, det ska räcka till det ni behöver inom skälig gräns men inte till att täcka gamla skulder som ska betalas.. de får man vackert låta gå vidare och ta hand om dem en annan dag. De kan inte driva in något som du inte har. Har du hus?? Well, sälj kåken, det går alldeles utmärkt att bo i en lägenhet.. inget gräs som ska klippas och går något sönder så är det hyresvärdens problem. Glasögon, läkarvård och nödvändig medicin och akut tandvård täcks av kommunen. Det finns jobb, arbetsgivaren kommer kanske inte och knackar på dörren och du hittar det kanske inte på arbetsförmedlingen.. men det finns gula sidorna, telefon, besök, mail osv.. Ödmjukhet inför din situation, ett uns av social kompetens och lite självförtroende ( om inte för dig så ha det för dina barns skull) . Som barn kan man inte göra mycket själv eftersom man är beroende av sina föräldrar och man är lojal mot sina föräldrar och anger dem inte för socialen ( även om det i många fall är absolut nödvändigt) Kommer ni klappa er på ryggen om 18 år och tycka att ni gjorde ett bra jobb med att låta era barn växa upp i dåliga förhållanden ( trots att ni älskade era barn)? Kärlek för era barn är grundläggande, det håller jag med om fast det mättar ingen mage.. men säg det till din 8-åring som vid läggdags har så ont i magen av hunger att hon/han inte kan sova. Det är inte meningen att låta arrogant i inlägget och ”ha svar på allt” men jag tycker att en del här visar för lite ansvarstagande för sin situation. Som sagt, jag vet vart jag kommer i från och jag glömmer det aldrig men jag har slagit mig ur mitt sociala arv, utan hjälp pga att jag aldrig i hela helvete vill ens i närheten av samma situation igen.
@Oskar ”Alla arbetslösa i Stockholm får månadskort” Helt taget ur luften!!! Vad tusan har du fått det ifrån!?? Arbetslösa får INTE månadskort, det ingår INTE i socialbidragsnormen och ges definitivt inte till arbetslösa med a-kassa heller. Tänk dig för innan du skriver saker som är fullständigt felaktiga, du kan liksom inte bara hitta på saker så där.
Precis som de flesta som rackar ner på fattiga, så har Oskar ingen koll på verkligheten. Precis som Maria skriver, så ingår inte månadskort i Stockholm.
Den sista personen som är 24 år… borde ha haft denna upplevelse någon gång under sossarnas regering. Det tål att tänkas på att de som berättar sina berättelser idag var fattiga barn för 10 år sedan eller mer, under en regering av annan färg. Det tål att minnas att fattigdom inte är ett nytt problem. Jag undrar också fortfarande vad dessa familjer har för utgifter som gör att det är värt att lägga ner 3 timmars tid på att spara 10 spänn. Jag tycker också att man ska fundera lite över vad som hade hänt om han hade lagt ner 3 timmar på att t.ex. dela ut reklam istället… då hade han kanske haft råd att köpa 2 paket köttfärs.
elin, det handlar nog inte om att ifrågasätta ”äktheten” i historierna (jag tror själv att de är äkta), det handlar om att vi får en ofullständig bild. Det är som när man zappar mellan kanalerna på teven och stannar en stund på en kanal där någon i en tårdrypande scen står vid ett stup och håller på att offra sitt liv för sin älskade. Ser man bara den scenen kan det tyckas nobelt och sorgligt, men vi vet samtidigt om att det finns ca 2 timmar av filmen innan detta ögonblick – 2 timmar som kanske förklarar att den här personen som håller på att offra sig är en utomjording från planeten Zoom, som egentligen har vingar men bara låtsas offra sig så att soldaterna från Centauri inte ska följa efter honom. Vi zappar vidare, och i nästa scen (som vi inte såg) så visar det sig att killen hade vingar. Det jag menar är att vi inte vet någonting om varför dessa människor har svårt att ställa mat på bordet. Beror det på att man röker? Att man har dragit på sig skulder? Beror det på att man sparar till en cykel? Kanske finns det missbruk med i bilden. Kanske är bristen på matpengar bara ett symptom på något annat problem. Vart försvinner pengarna om det inte finns pengar till mat? Det finns mycket man kan ifrågasätta. Till exempel pratar man här ovan om att köpa bröd. Varför köper man bröd om man har ont om pengar? Att baka eget bröd kostar ungefär en tiondel så mycket.
Pratar man om att räkna brödskivor i förpackningen så finns det en uppenbar sak man kan göra för att förbättra sin ekonomi: BAKA! Jag undrar lite, eftersom det låter i bloggartikeln som att det handlar om köpebröd, när man talar om att räkna skivor i paketet. Att köpa bröd kostar grovt räknat 10 gånger så mycket som att baka eget. Bara här ser man en grov ekonomisk felprioritering. Bakade familjen eget bröd skulle de ha sparat tusenlappar på ett år. Det är inte svårt att baka – man slänger ihop grovt mjöl, vetekli, linfrön, varmt vatten och jäst, låter det jäsa ett par timmar och trycker in i ugnen. Kräver ca 10 minuters aktiv ansträngning. Ger stora, tunga, goda, mättande brödkakor för ca 2-3 kronor styck. Och det luktar gudomligt!
Vill bara skriva och tacka de människor som delar med sig av sina erfarenheter. Tack. Hade turen att inte riktigt greppa hur svårt min ensamstående mamma med 4 barn hade det när jag växte upp. Men lite känner jag igen då det gäller frukostbrist och ärvda kläder eller statusprylar som andra ungar hade (commendor 64, video, nya cyklar och dylikt) men vi skaffade lite empati istället. Och så utvecklade jag och mina syskon fantasi. Märks att en del av debattörerna här borde haft mindre av prylar när de var små. Kanske lite mänsklighet då fastnat i deras skrypnande sinnen..
Synd om alla barn som måste leva tillsammans med en ensamstående mamma som inte kan/vill försörja dem. Istället för att gnälla över att barnbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd är för låga borde de låta barnen flytta hem till sin pappa och hans nya familj istället. Där skulle säkert barnen få det mycket bättre.
Skulle väldigt gärna vilja komma i kontakt med Ulf, vill erbjuda en liten hjälp. Vore oerhört tacksam för detta. MVH Maria