”Som att tänka att Zlatan kommer tillbaka”

av maliwah
Bomben på dagens upptaktsträff var att Tobias Borg återvänder till Södertälje Kings. Han öppnade för det redan under VM-kvalet i somras. Då kändes det dock orimligt att han inte skulle få ett mer attraktivt utlandskontrakt. Men Borgs agent verkar inte riktigt ha gjort jobbet och då blev det Kings. En vinst för ligan som behöver alla stjärnor och profiler som finns, och såklart en jätteseger för Södertälje som nu på allvar seglar upp som den stora guldfavoriten tillsammans med BC Luleå.
Men det är fortfarande flera landslagsspelare som står utan kontrakt. Viktor Gaddefors kommer att spela utomlands och även Thomas Massamba, Alexander Lindqvist och Dino Pita vill ute i Europa.
Lindqvist har dock ryktats till flera ligaklubbar och Norrköping har nämnts som ett alternativ.
– Alex Lindqvist och några andra landslagsspelare är alltid aktuella. Men smakar det så kostar det, det är inget konstigt. Jag hoppas för hans skull att han får ett utlandskontrakt som han förtjänar, säger Adnan Chuk.
Hur stor procentchans är det att han spelar i Norrköping den här säsongen? 
– Jag har liksom inte ens tänkt tanken för jag tycker verkligen att han är värd på riktigt. Det är som att vara coach för Malmö FF och tänka att Zlatan kommer tillbaka. Alex förra säsong, Alex kval och hans  kvaliteter borde kunna leda till ett bra kontrakt. Sedan vet jag inte vart det strulat, om det är agenter, eller var problemet ligger. Men för oss och vår ekonomi är det orealistiskt att hoppas. Men skulle det verkligen sättas på sin spets att vi har chansen vore det tjänstefel av alla att inte ens försöka göra en insats.

Lindqvist själv är fåordig om sin framtid.
– Det går sådär. Det är inget som är klart.
Hur långt bort är det? 
– Det är nog en bit bort.
Vill du fortfarande utomlands?
– Den situation som passar mig bäst kommer jag att ta.

                                                              …

Jämtland och Torbjörn Gehrke levererade upptaktsträffens andra bomb när de presenterades fjolårets MVP i den finska ligan Antto Nikkarinen. Gehrke hoppas att guarden ska fortsätta Jämtlands importsuccé och ta dem ytterligare ett steg i år.
– Med Tobbe Borgs ingång blev det en enorm maktbalans (för Kings och BC). Sedan tycker jag att du har två lag på papperet som ska vara i semifinal i Borås och Norrköping. Men jag ser oss, och möjligtvis Nässjö, som utmanarna. Jag tycker inte att jag ska behöva be om ursäkt för att jag säger att jag tycker att vi har en chans att slå oss in topp fyra. Slå oss in topp två, klart det går, men det är ett banbrytande mål. Vår målsättning är topp fyra.

Får Gehrke rätt är det Uppsala och Umeå som missar slutspel. Axel Nordström saknar Lindqvist och bröderna Person, men är ändå hoppfull trots att laget har en
– Det kommer bli en tuff säsong, men vi får göra det bästa av situationen.
Hur är situationen egentligen?
– Det ser ändå förvånansvärt bra ut många gånger. Vi tränar hårt, vi har samma filosofi. Det är klart att vi inte har samma spets längre, men vi har unga grabbar som jag tror kan ta steget. Det gäller att hitta den här balansen, med rutinerade spelare vet man vilken nivå de kommer vara på. Spelarna man ungt som vi gör och med spelare som bara har någon säsong i sig är ena matchen jättebra och andra matchen är det skit. Så jag tror typ att det är så vår säsong kommer se ut.

                                                              …

Damernas upptaktsträff bjöd inte på några värvningsbomber och med dagar kvar till premiären står Uppsala fortfarande utan coach efter att TJ Jackson lämnat för tränarjobb i USA.
– Tjejerna var lite orolig i början, men nu är de starka. Vi har varit nära med några som tackat nej, men vi försöker hitta någon varje dag, säger Ashleigh Brown.
Finns det någon plan B? 
– Det finns alltid en plan B, men vi kör med plan A. Vi måste hitta någon och lösa problemet. Jag tror att det är nära, förhoppningsvis är det klart snart.
Annars trodde de flesta på femte raka guldet till Luleå med Udominate och Alvik som utmanare.  

Öqvists hugg på PK:n

av maliwah
Finalserien lever vidare efter att Södertälje vann den fjärde finalen med 96-90 på hemmaplan. På presskonferensen efter matchen hände något.
Peter Öqvist höll inte riktigt med om att hans spelare skulle vara fräschare än Södertäljes och högg, om än hela tiden med ett garv, mot såväl LT:s reporter som mot Vedran Bosnic.

– De har haft en lite enklare väg i kvartsfinal och semifinal och är mer fräscha i vissa delar. Det kommer att bli väldigt tufft på onsdag, men vi ska göra allt, började Bosnic.
LT:s reporter: Håller du med Peter, är ni fräscha?

Öqvist: Ja, vi är fräscha. Och det är Södertälje också.
LT:s reporter: Tycker du?
Öqvist: Ja. Såg du dem spela? Du lyssnar på tränaren, men såg du dem spela? Såg det ut som ett trött lag? Haha! Kom igen nu. Att ni bara.. kom igen. Såg de trötta ut?
Bosnic: Du såg Kurbas med gipset?
Öqvist: Men du har fem importer och två landslagsspelare, kom igen. Haha. Du har det bästa laget.
Bosnic: Du har ett fantastiskt lag.
Öqvist: Hahaha.
Bosnic: Det är fantastiskt.
Öqvist: Ja, det är bra, det är bra. Haha. Det är bra.

Sedan avrundades meningsutbytet med att konversationen borde ha spelats in, och det har den såklart.

”Vill ta guldet tillbaka till Luleå”

av maliwah

Jag har ringt, sms:at, skickat röksignaler och flaskpost och till slut fick jag tag på Brandon Rozzell – via Facebook. BC Luleå-guarden gjorde 35 poäng i den näst sista gruppspelsmatchen, flest i ligan den här säsongen, och har följt upp det med två bra slutspelsmatcher mot Umeå.
Vi pratar om det, om kylan i Luleå, trashtalket i kvartsfinalserien och en hel del annat.

Ni vann andra kvartsfinalen mot Umeå i går och har 2-0 i matcher, hur ser du på serien så här långt? 
– Det var bra för laget att vi fick vinna borta. Umeå är bra, de har bra spelare som har saknats tidigare så det varit två tuffa matcher. Vi är glada att vi fått med oss två segrar.
Och du har haft några bra matcher på slutet.. 
– Det är det som är bra med vårt lag, alla kan spela bra. Ibland är det jag, ibland Yannick. Allt beror inte mig eller en spelare, men jag är glad och nöjd. Det gör matcherna enklare.
Varför började du spela basket? 
– Jag vet inte varför. Det var något jag var bra på som barn. Jag har alltid älskat basket och fortsatte med det. Jag växte upp i Richmond, Virginia och basketen hjälpte mig att hålla mig borta från problem. Det fanns alltid problem runt hörnet och om man inte har en hobby kommer man att falla i dem. Men mina vänner visste att jag var bra och de lät mig spela i stället för att göra fel saker och basketen hjälpte mig att komma in på college, det är jag stolt över.
Hur trivs du i Luleå? 
– Luleå har varit väldigt kallt. Det är väldigt mycket snö och långa nätter. Men man vänjer sig. Det var tufft att anpassa sig i början, jag fick ha tre jackor, det var rätt galet. Men det är coolt här. Jag älskar staden, fansen och atmosfären. Nu när jag börjar vänja mig känner jag mig som en norrlänning, jag måste bara jobba på skägget så är jag en riktig viking.
Vad tror du om era chanser att vinna guldet? 
– Det kommer att bli svårt. Alla lag känner varandra så bra och vi tar bara en match i taget. Men om vi är fokuserade och förberedda kommer det att gå bra. Vi vill vinna och ta tillbaka guldet till Luleå för det var länge sedan nu. Vi sa i början av säsongen att det var vårt mål så vi ska försöka göra det.
Luleå har ju varit en stormakt i basket, men som du säger var det ett tag sedan det blev ett guld, hur mycket märker du som kommer in utifrån av det? 
– Jag har hört många historier. Håkan (Larsson) spelade ju och han berättar mycket om det och vi har hört om hur många gånger damerna har vunnit. Det är motiverande. Vi vill också ge stan energi och glädje som damerna. Vi vill göra samma sak som de har gjort och ge staden ett guld igen.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig? 
– Jag är beroende av Oreos, dubble stuf cream, de finns bara på Willys och Coop här i Luleå så jag brukar åka dit och köpa fem paket. Jag äter dem hela tiden.
Och du moonwalkar? 
– Oh man. Inför varje match försöker jag göra något annorlunda under presentationen och jag dansar alltid så en dag sa jag till fansen att jag hade en överraskning. Jag körde Michael Jacksons moonwalk, men det var riktigt dåligt. Fansen älskade det men det var hundra procent pinsamt, fruktansvärt.
Du har en son, visst? 
– Ja, han är fem och är hemma och går i skolan.
Hur är det att vara borta från honom? 
– Det är definitivt tufft. Som pappa vill man vara där och se allting som händer. Man han är smart och har en iPad så han ringer ofta och vi har en bra relation. Distansen är tuff, men jag använder det som motivation och försöker se till att han får en bra framtid.
Vem i ligan är tuffast att möta? 
– Det finns många, men jag säger Mikkel Plannthin. Jag spelade mot honom i Danmark också och han vet hur jag spelar och vad jag gillar att göra så han gör alltid ett bra jobb mot mig. Jag respekterar honom mycket.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö? 
– Upshur, han är från Virginia och bor nära mig hemma och vi känner varandra bra. Han är som en lillebror för mig här, jag lär honom mycket och vi umgås mycket.
Skulle ni överleva på ön då? 
– Nope, inte en chans. Om vi inte har wifi överlever vi inte.
Vem i ligan snackar mest trash? 
– Haha! Måste jag svara på den?
Ja. 
– Det är så många så jag försöker skala ner det. Gerald Williams från Umeå eller Mike Brusewitz, fast jag vet inte om Brusewitz snackar så mycket trash, han pratar mest. Williams är definitivt nummer ett.
Yannick sa efter matchen i går att det var mycket trashtalk från Umeå, upplevde du det också? 
– Haha. Umeå var i slutspels-mode och taggade. Vi förväntar oss det, så det är inget konstigt. De snackade en hel del, men Yannick hanterade det bra så det är okej.
Vem ska jag intervjua nästa vecka? 
– Jabril Durham eller Brusewitz. De har spelat bra basket och har en tuff kvartsfinalserie.

Ingen respekt

av maliwah

Det var inga dåliga matcher i basketligan i kväll. Jag såg ingen men har förstått att jag missade en hel del. BC Luleås vändning mot Norrköping får ursäkta men kvällens grej är ändå Borås Baskets seger mot Södertälje Kings.
Speciellt men tanke på efterspelet. Det var inga dåliga domarsågningar som delades ut på presskonferensen efter matchen.

Så här lät det från Thomas Massamba:

– Södertälje Kings har vunnit ligan fyra år i rad. Vi spelar ute i Europa. Vi får ingen respekt i dag. Vi får ingen respekt. Jag är landslagsspelare. I Sverige händer det så, det är lugnt. Jag klagar inte, jag spelar basket, jag är inte här för att skada någon. Jag vill också bli respekterad på det sättet. Okej? Det är allt jag har att säga.

Vedran Bosnic utvecklade resonemanget.
– Vi ska göra många saker mycket mycket bättre, men det är väldigt svårt för oss att göra det. Det finns ingen respekt för oss under 40 minuter. Det är något som var väldigt dåligt. Väldigt dålig domarnivå. Speciellt från han Jonathan Rosenqvist, jag vet inte vad han heter. Det är hans första eller andra år i ligan. Han tar över matchen hela tiden. Vi tränar och jobbar varje dag och spelar i Europa och jag kommer inte ihåg att vi har haft en så här låg domarnivå i någon match. Det såg inte bra ut, det tar inte Borås seger från dem. Det är ett bra lag. Men det är väldigt svårt för spelarna att spela med den här nivån, de är väldigt frustrerade. Speciellt med det som hände i slutet av tredje perioden (Bosnic fick en teknisk efter att ha varit inne på planen). Det är inte bra.

Det är utan tvekan årets domarsågning i basketligan. Och som om det inte vore nog strödde Jakob Sigurdarson lite extra salt i Södertäljesåren genom att twittra ”Om du vill ha respekt måste du lära dig att ge respekt också”.

Jag såg som sagt inte matchen så jag har ingen aning om kritiken var befogad, men jag älskar känslorna.

Stocklassa in i kvaltruppen

av maliwah

Förutom Klara Lundquist och Allis Nyström tar Udominates Emilia Stocklassa plats i EM-kvaltruppen mot Finland efter att Kalis Loyd också tvingats tacka nej på grund av skada. Tråkigt med Loyd, som var bra i landslagströja under kvalet för två år sedan, men som sedan dess har dragits med flera olika skador och inte fått visa upp sig i landslaget.
Sverige har nu två 17-åringar i truppen som dock ska bantas med två spelare innan nästa onsdags kval.
Det ser dock tunt ut på centerpositionen där bara Amanda Zahui är renodlad center. Expressen pratade med Danielle Hamilton Carter i går som sa att hon var tillgänglig för landslaget, men Francisco Pinto valde alltså Stocklassa i stället.
– Hon går in som en stor spelare. Sedan får vi se om vi använder henne på position fyra eller fem, säger Pinto.
Hur ser du på att ni är lite tunna på centerpositionen?
– Vi kan välja att se det som en nackdel eller fördel och sättet vi spelar på tror jag att det kan vara till vår fördel. Vi vill spela ganska snabbt så jag tror att det kan komma att gynna oss.

Hela truppen:
Farhiya Abdi, Maccabi Ashdod, Israel
Anna Barthold, Luleå
Binta Drammeh, Sopron, Ungern
Elin Eldebrink, Yakin Doku, Turkiet
Frida Eldebrink, Mersin, Turkiet, Salome Kabengano, Udominate
Elin Ljunggren, Mark
Klara Lundquist, Alvik
Tanya Massamba, Udominate
Allis Nyström, Luleå
Emilia Stocklassa, Udominate
Martina Stålvant, Udominate
Amanda Zahui, Nadezjda Orenburg, Ryssland
Ellen Åström, Telge

 

”Spelar inte bara för mig, jag spelar för honom”

av maliwah
161006 BorŒs James Washington under basketmatchen i Basketligan mellan BorŒs och JŠmtland den 6 oktober 2016 i BorŒs. Foto: J…RGEN JARNBERGER / BILDBYRN / Cop 112

Förra veckans fredagsintervju är här. Förhoppningsvis var den värd att vänta på. Tim Schüberg valde Borås Baskets James Washington III och det blev både ett tungt och lättsamt samtal.
Guarden berättar om olyckan som kostade hans bästa vän livet, om den tuffa uppväxten i St. Louis, kärleken till Sverige och en hel del annat.

Varför började du spela basket?
– Det varför för att min syster, som är ett år äldre än mig, spelade basket. Jag spelade baseball och var bra där, men jag visste hur bra hon var på basket och jag var tävlingsinriktad och ville vara som henne så jag började när jag var 5-6 år.
När bestämde du dig för att satsa på basketen?
– Det var i högstadiet. Jag spelade amerikansk fotboll, baseball och basket. Min mamma ville att jag skulle söka college och spela baseball men mitt basketlag var nummer ett i delstaten så jag fick mycket publicitet. Efter att min kusin dog när vi var 15 började jag gilla sporten ännu mer för han älskade basket.
Hur dog han?
– I en bilolycka. Han satt i baksätet, det var en dum kappkörningsgrej när det regnade. Han flög från baksätet till framsätet och hans huvud fastnade där pedalen sitter och det var för sent att rädda honom när han kom till sjukhuset.
Hur påverkade det dig?
– Det var tufft, väldigt tufft. Vi var samma ålder och han var som en bror för mig. Jag har en tatuering på min arm som jag gjorde så att jag kan tänka på honom varje dag. Vi spelade i samma basketlag, samma baseball-lag och samma fotbollslag. Han var hos mig varje helg eller jag hos honom så det slog mig hårt. Det är en av anledningarna till att jag spelar så aggressivt och med ett ”chip on my shoulder”. Jag spelar inte bara för mig, jag spelar för honom också.
Du växte upp i Tennessee, visst?
– Nej, i St. Louis Jag gick college i Tennessee.
Ah, så hur var det att växa upp i St. Louis?
– Det var inte så bra tider. Jag vet inte om du vet det men St. Louis har de tio senaste åren varit nummer ett när det gäller mord i USA så det är en farlig stad. Som tur är har jag en mamma som har hållit mig borta från gatan och i sporten. Jag hade tur. Mina föräldrar jobbade inom armén när jag växte upp så vi bodde i Tyskland i fem år, sedan i Kalifornien, Georgia och Texas innan vi flyttade tillbaka till St. Louis.
Har du många vänner som valt fel väg i stället för sporten?
– Ja, och många i min familj som försökte välja sporten men det blev gatan. Många sitter i fängelse, många är döda. Några pratar jag med än i dag och de säger att de skulle ha gjort saker annorlunda. Det är också en anledning till att jag spelar så hårt och med mycket passion för så många vänner och familj som inte haft lika tur. Jag är välsignad och jag försöker att ta tillvara på det.
Hur hamnade du i Sverige?
– Första gången var för tre år sedan. Jag spelade i Tyskland i några år och sedan ringde Nässjö. Det passade mig bra. Jag signade tidigt och Nässjös GM och alla var fantastiska. Jag lärde mig mycket där och det hjälpte mig att bli den spelare jag är i dag.
Varför blev det Borås?
– Jag skulle besöka min ex-flickvän och trodde att jag skulle tillbaka till Frankrike efter en eller två veckor. Jag kände Jonas (Larsson) och kontaktade honom och frågade om jag kunde träna i hallen och skjuta själv. När jag var där träffade jag Jonte (Karlsson) och han sa att han hade sett mig och tyckte att det var bra om jag kunde träna med dem. Det var en perfekt match och jag var den guard de behövde. Det var lite galet.
Hur trivs du i Sverige?
– Jag älskar Sverige. Jag har spelat i Tyskland, Belgien, Kroatien, Frankrike men jag älskar Sverige. Det enda jag inte gillar är kylan. Jag önskar att ligan blir bättre för om den var det skulle alla amerikaner vilja spela här. Jag har spelat i andra ligor som är bättre, med bättre spelare och mer publicitet men när det gäller livskvalitet gillar jag Sverige bäst.
Vad är det du gillar så mycket med Sverige?
– Det känns som att det är amerikaniserat. Alla pratar engelska, till och med äldre. Lagkamraterna har alltid varit bra. Maten är fantastiskt. Jag blev förälskad i Stockholm när jag spelade där och det är ett bra ställe för ekonomin är så bra. Jag är så van vid våld, skottlossning och mord varje dag och här har jag ingenting att oroa mig för.
Ni (Borås) har haft det lite kämpigt så här långt, eller hur ser du på starten på säsongen?
– Vi har förlorat några matcher men det positiva är att tre av dem har varit med tre poäng och en med fem poäng. Det är ingen ursäkt för de andra var bättre den kvällen, men det är tidigt på säsongen och det fick ingen anledning att trycka på panikknappen. Vi har ny coach, nya spelare och vi kommer att komma in i det. Målet är att vara så bra som möjligt i mars och gå så långt som möjligt.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Jag spelar Fifa. Det är kul för innan jag kom till Europa hade jag aldrig spelat fotboll, bara amerikansk fotboll eller NBA. Nu spelar jag bara Fifa och pratar med min familj hemma eller går någonstans med vänner eller mina lagkamrater. Och så tar jag en del naps. Mina kompisar säger alltid att jag är en gammal man för efter varje träning sover jag 2-3 timmar. Och så äter jag mycket. Spelar Fifa, tar naps och äter, det är vad jag gör.
Kan du berätta något som jag inte vet om dig?
– Många vet inte att jag kallas Be-Jay som i Baby James eftersom jag är den tredje. Pappa är junior och kallas Little James och hans pappa är senior så. Det passar mig perfekt eftersom jag inte är den längsta killen. Men ingen hemma kallar mig James, det är antingen Be-Jay eller Baby James.
Jag har hört att du alltid har din vänstra socka ut och in, vad handlar det om?
– Haha. Hur vet du det!? Det är min lilla hemlighet. Jonas såg det på träningen och frågade varför jag alltid har så och då sa jag ”shhh”, det är hemligt och jag vill behålla det för mig själv.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Oh, den är svår. Om jag ska välja någon i laget så skulle jag antingen välja Fredrik (Andersson) eller Mike (Palm). Om jag ska ta någon i ett annat lag skulle jag nog ta min Alexander Lindqvist. Det är min kille. Jag har känt honom i 3-4 år och han är en fantastisk kille, jordnära och lugn. Vi skulle nog bara chilla i solen och ha kul.
Och varför skulle du ta med Fredrik och Mike?
– Alla som känner Mike vet att han typ är den bästa personen. Han är så ärlig. Han säger alltid sanningen och får mig att skratta hela tiden. Han är seriös, men rolig. Freddie för att han är en sådan kille som gillar att ha kul och han är väldigt rolig att gå ut med. Om det finns några klubbar på ön kommer vi att gå på dem.
Vem i ligan är tuffast att möta?
– Jag skulle säga JJ Miller om jag får välja någon som har spelat tidigare. Men om vi tar någon som spelar nu… Jag gillar Rönnqvist från Luleå. Jag skulle inte säga att han är tuffast, men jag har blivit ett fan av hans spel. Jag såg honom för tre år sedan och han är en helt annorlunda spelare nu. Aggressiv, skjuter bollen bra. Det är kul att se honom utvecklas och jag ser fram emot att spela mot honom igen.
Vem i ligan snackar mest trash?
– Folk är rätt tysta i år. Det är vanligtvis amerikanerna som gör det, men jag kan inte komma på någon.
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
Brandon Rozzell eller Rönnqvist. De har haft en bra start och jag gillar hur de spelar. De har ett riktigt bra lag och en bra coach. Jag pratade lite med Rozzell när vi var i Luleå, vi hade fått MVP och jag ville inte ha det när vi hade förlorat, men han verkade vara en bra kille.
Det får bli Rozzell för Rönnqvist har jag redan intervjuat. Har du någon fråga till honom?
– Jag vill ha en fråga så att jag kan trashtalka honom lite sedan. Fråga om han tror att de vinner nästa gång vi möts.
Hur går det förresten med matlagningen?
– Jag är i köket as we speak och lagar lax. Jag försöker säga till mina vänner att jag är den bästa kock de känner men Tim och alla andra bara hatar. Jag tycker att jag är bättre än vad de tycker.

”Är inte där jag vill vara än”

av maliwah
161008 Norrkšpings Tim SchŸberg under basketmatchen i Basketligan mellan SšdertŠlje och Norrkšping den 8 okober 2016 i Stockholm. Foto: Erik Simander / BILDBYRN / Cop 201

 

Förra veckan valde Tom Lidén Norrköpings Tim Schüberg. Den 20-årige guarden gör sin tredje säsong i basketligan och debuterade i A-landslaget i somras.
Vi pratar om det, om vad han vill med sin karriär, foulproblematiken och hur han påverkas av Axel Nordströms trashtalk.

Tom tyckte att jag skulle intervjua dig för att du får för lite cred, håller du med? 
– Nej, det tycker jag inte. Jag får den cred jag behöver av min coach och mina lagkamrater. Det är ingen annan som behöver säga till mig vad jag är bra på.
Varför började du spela basket? 
– Ousch, det var way way back. Johan Hansson, som var min första coach, kom hem till mig och frågade om jag ville börja spela och jag gav det en chans. Det var kanske i sexårs. Jag gjorde det lite på skoj. Sedan när det kom upp till en viss gräns att välja mellan alla sporter så valde jag till slut basketen.
För att du var bäst i det? 
– För att jag fick spela mest, men det var nog för att jag var bäst också.
När visste du att du skulle bli bra? 
– En bra fråga. Jag är inte där jag vill vara än, men det kommer väl så småningom.
Vart vill du? 
– Jag vill spela utomlands så småningom. Eller spela här i Sverige men på ett annat sätta, vara en av dem som är bäst i ligan.
Vilket land vill du spela i? 
– Jag har inte tänkt så långt. Jag tar mina små steg. Men helst i ett varmt land.
Hur var det att debutera i A-landslaget? 
– väldigt roligt. Det var annorlunda tempo på basketen och lite annan tanke hur man ska spela. Det var mest aggressiviteten och speeden i hela spelet som man fick vänja sig vid. Det var stor skillnad att komma dit och spela, men väldigt roligt. Bara tråkigt att man inte kom med.
Vad är det bästa du har varit med om så här långt i karriären? 
– Vad ska man säga? Att vi kom till final var väl ett av mina största mål än så länge. Annars kanske att vi tog upp U20 till A-EM för två år sedan.
Förra säsongens snackades det om att du hade domarna emot dig och du drog på dig näst mest foul i snitt. I år har du fått flest foul… 
– Haha, jag vet inte vad jag ska säga. Vi vill ju vara ett aggressivt spelande lag i försvar och coach vill att jag ska vara väldigt aggressiv. Men jag har inte kommit till den nivån där jag kan bestämma var jag är på en bra nivå där domarna inte kommer att blåsa.
Är domarna orättvisa mot dig? 
– Jag ska inte säga något dumt här, men jag kan tycka vad jag tycker och domarna vet de tycker. Jag tycker att motståndarna gör samma saker men att domarna inte blåser då, det är väl mer sådana saker man börjar känna. Men det är den världen vi får leva med. Fortsätter det får man väl bara le och spela vidare. Det är inget vi kan göra något åt om de vill göra så.
Hur stor problem är det? 
– Får jag tre snabba så blir det ju ett problem för vi är så pass få i laget. Jag jobbar på det väldigt ofta, men det beror på vilka domare som dömer matchen. Olika domare tycker olika så man får spela på lite annorlunda sätt och hålla koll och titta på vilka domare som ska döma så att man kan känna ungefär vilken nivå det är som kommer att vara. Så tycker jag inte att man ska känna, men det är så det är.
Hur tycker du säsongen har varit så här långt? 
– Just nu lite upp och ner. Vi vinner på hemmaplan och förlorar på bortaplan. Vi är inte precis där vi vill vara just nu. Men vi har Malmö hemma och två bortamatcher i rad så vi får se därefter.
Vad gör du när du inte spelar basket? 
– Försöker vila så mycket som möjligt. Käkar god mat eller är i hallen och tränar.
Inget annat än basketlivet alltså? 
– Träna, äta, sova och spela tv-spel. Det är väl det mesta jag gör om dagarna.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig? 
– Oh, det är en sak jag inte har tänkt på på. Den är svår. Kanske att jag är översnäll.
Är det ett problem? 
– Nej, det tycker jag inte. Det är bara bra för dem som kommer och träffar mig.
Vem skulle du ta med dig till en öde ö? 
– Jag skulle nog säga Alexander Lindqvist eller Anton Gaddefors. Det är två härliga människor som inte skulle kunna göra så att det inte blir ett stort problem där.
Vem i ligan är tuffast att möta? 
– Just nu skulle jag nog säga, för mig själv, att det blir James Washington. Han är kort, kvick och väldigt bra på att skjuta så det är väldigt jobbigt att göra rätt för att han inte ska göra poäng. Jag spelade med honom i Solna också så det gör det ännu jobbigare om han gör poäng.
Vem i ligan snackar mest trash? 
– Vi har inte mött alla lag än men mot mig skulle jag nog säga Axel Nordström. Det är kul, det blir beef mot varandra för att trigga igång varandra.
Kan han få dig ur balans? 
– Det kan väl hända någon gång i någon possessions att man kommer in på andra tankar, men för det mesta är det bara en rolig grej
Vad skulle du göra om du var statsminister för en dag? 
– De ämnena håller jag mig inte till. Sitta på kontoret och bara dricka kaffe hela dagen kanske.
Vem ska jag intervjua nästa vecka? 
– James Washington för att han är en bra person.
Vad ska jag fråga honom? 
– Fråga hur matlagningen går. Han brukar skicka lite bilder då och då på sin matlagning. Jag har inte fått smaka än. Ibland ser det gott ut och ibland ser det lite annorlunda ut.

 

Lundquist aktuell för EM-kvalet

av maliwah
Det är mindre än tre veckor kvar tills den sista EM-kvalmatchen mot Finland i Luleå. Mästerskapschansen ser, som bekant, inte speciellt ljus ut för Sverige, men hoppet lever och oavsett om det blir något EM eller inte behöver landslaget positiva besked efter kaoset som rådde under våren.
Jag tog ett längre snack med nya förbundskaptenen Francisco Pinto för att kolla läget inför avgörandet. Han har fått två avhopp från den 14-mannatrupp han kallat till matchen, men vilka ville han inte avslöja.
Udominates Josefin Vesterberg är dock, inte helt otippat, en av dem. Vesterberg har fortfarande inte spelat sedan sin knäskada och den verkar inte vara helt läkt ännu.
Alviks 17-åriga Klara Lundquist, som leder poängligan i basketligan dam, är nu aktuell som ersättare.
– Hon är liksom på tapeten, sedan är inget bestämt där. Det är vissa saker som måste stämma in där, men vi får se. Det är lite känsligare.
Vad är det som är känsligt? 
– Hon är minderårig och fortfarande i ungdomsverksamheten.
Jag reagerade på att Pinto i en annan intervju sagt att ”det har varit väldigt svårt att få kontakt” med Wasserburgs Nathalie Fontaine (det är inte första gången en förbundskapten har haft svårt att nå svenska spelare, lex Jeffery Taylor, och hur svårt ska det egentligen vara?), men det visar sig att Pinto och Fontaine har etablerat kontakt.
– Vi har haft kontakt, men vi har inte kommit längre än så. Men ja, jag pratade med henne senast i går, säger han.
Vad innebär det att ni inte har kommit längre? 
– Hon och jag har bara inte landat det vi behöver landa. Jag vill prata med alla spelare ordentligt innan jag går vidare. Det är inga konstigheter med det.
Oklart hur det ska tolkas, men kanske som att Fontaine inte kommer att vara en av ersättarna.

”Spelare grät under matcherna”

av maliwah
161007 LuleŒs Tom LidŽn under basketmatchen i basketligan mellan UmeŒ och LuleŒ den 7 oktober 2016 i UmeŒ. Foto: Johan Lšf / BILDBYRN
Det är inte många som kommer med ultimatum för att ställa upp på en intervju, i alla fall inte i basket-Sverige. Men BC Luleås Tom Lidén hade ett krav inför fredagsintervjuns comeback.
”Bara om du lovar att ställa några roliga frågor. Har gjort 25 exakt likadana intervjuer sedan jag kom till Luleå”, messade Lidén.
Jag lovade, intervjun blev av och här är resultatet.
Vad är det du är trött på att prata om? 
– Det kändes litegrann som att när jag kom hit så fick jag precis samma frågor hela tiden. ”Hur var det i Grekland?”, ”Hur känns det att komma hem och varför kom du hem?”. Det kändes som att alla hade läst samma intervju, ”du har ju pratat om det här förut, du var en late bloomer, kan du berätta lite om det?”. Nej, det kan jag inte. Det har jag redan gjort.
Jag får stryka några av mina frågor… Men om vi börjar med varför du började spela basket? 
– Jag höll på med lite olika precis som alla. Min pappa hade spelat och pushade lite för att jag skulle fortsätta, men det var väl det jag var bäst på. Jag var ganska lång som barn och tyckte det var kul. Södertälje är lite av en basketstad och sedan när man blev uttagen till första all star-lagen kändes det väl ment to be.
När kände du att du kunde bli bra? 
– Jag var bra redan från början, på barn- och ungdomsnivå. Jag fick alltid spela mot dem som var äldre. Jag spelade med 86:or och gjorde mitt första U20-SM när jag var 14-15 eller något sådant. I tvåan på gymnasiet fick jag första kontraktet med Kings och kände att det här skulle kunna bli något.
Det här med att du är en ”late bloomer” då, är det något du känner själv eller tycker du att det har blivit en mediagrej? 
– Jag vet inte, det nog blivit mer av en mediagrej. Jag var jäkligt bra som ungdomsspelare, men sen när man kommer upp på seniornivå, det är svårt. Jag vet inte varför det tog sådan tid att etablera mig i ligan. Det var frustrerande men så här i efterhand är det skönt att man tragglade på och att genombrottet kom till slut.
Du har sagt att du var nära att sluta flera gånger, vad är det som har gjort att du fortsatt? 
– Det är också en sådan fråga man får ofta, den enda. Jag har alltid hittat något som jag har känt att det har varit värt att fortsätta för. Ofta att ha ett lag och tolv polare som har exakt samma schema och intresse. Gemenskapen av ett lag är nästan viktigare än själva basketen. Anledningen till att jag funderade på att sluta var för att det var kämpigt och inte gick så bra som man hoppats och det gjorde ont någonstans. Jag tänkte att det var enklare att ha ett vanligt jobb, men det är fan frågan om det är roligare.
Är det därför du har utbildat dig till ekonom? 
– Ja, dels för att jag inte tänkt hålla på för alltid och dels för att jag inte hade tänkt att hålla på så länge oavsett. Från början hade jag inte tänkt spela förbi 30, men nu får vi väl se. Så länge det är kul så håller jag på. Men så fort det inte känns som det inte är kul slutar jag.
Landslaget då, du har pratat om det lite också, att du inte fick spela så mycket. Hur ser du på kvalet? 
– Segt att vi inte lyckades vinna de jämna matcherna som hade kunnat göra att vi tog oss till EM. Jag tycker att vi var bättre än resultatet blev. Vi hade kunnat gå dit även fast vi hade en tuff grupp. Laget som vi hade tycker jag presterade över förväntan med skador, mycket unga spelare och alla som tackade nej. För egen del var det naturligtvis segt att sitta på bänken, men det var ändå kul att vara med. Jag gillar alla i laget och hade väldigt kul utanför. Det var bra träning för mig även om det fanns perioder under sommaren där det kanske kände som att det var bättre för mig att åka och börja försäsongen med Luleå, men det var nog bra på sätt och vis att vara med hela vägen. Jag fick ändå spela på slutet och få lite redemption för all tid jag la ner.
Vad är den största anledning till att ni inte gick till EM tycker du? 
– Kanske orutin. När det väl behövdes som mest kunde vi inte stänga matcherna. Men jag har faktiskt inte reflekterat så jättemycket varför det blev som det blev.
Vad är den bästa tiden i din karriär? 
– Första året i Grekland var jäkligt kul. Det var en jävla upplevelse. En helt annan kultur och ett annat liv utanför basketen. Det är det som sticker ut mest, skillnaden att komma från Sverige där det är kallt och mörkt och komma dit till ett sommarparadis och spela i jättearenor för massor med människor. Att vinna SM-guld hemma var också något som ligger väldigt högt upp. Men det var mer just finalserien när vi verkligen vann, hela säsongen i sig var väl inget superspeciellt. Men den här säsongen har väldigt stor potential också. Vi har ett sjukt kul lag och än så länge spelar vi väldigt bra tillsammans.
Vad är den tyngsta tiden i din karriär? 
– Jag har väl två perioder då det verkligen känts jobbigt. Dels när jagvar skadad den säsongen som vi förlorade SM-finalen mot Södertälje. Då hade jag ont i hela tiden. Jag hade en bristning i magen som inte ville ge mig sig. Så fort jag hostade eller nös högg det till och gjorde ont. Det var inte så himla kul, plus att vi tar oss hela vägen men förlorar på målsnöret, då kändes det riktigt jävla surt.
– Sen sista tiden i Grekland då tyckte jag att det var jobbigt också. Det var mycket press att hela tiden gå runt och oroa mig och inte prestera. Jag var orolig hela tiden och trodde att de skulle dra in lönen eller ge mig sparken. Det tror jag har bidragit till att det kändes skönt att komma hem, mer säkerhet och inte riktigt samma press. Även om media och fans här uppe är tuffare än i många andra städer.
Vad var det som gjorde att det inte gick bra? 
– Jag hade en roll som jag inte gillade alls, som jag trodde skulle vara annorlunda när jag kom tillbaka men den blev sämre. Jag skulle sätta screens och stå och skjuta treor i hörnen. Första säsongen hade vi guards som letade efter mig och jag fick ändå ett par skott. Andra säsongen hade vi guards som inte letade efter mig och som spelade pick och rull och så stod jag och tittade på. Det var svårt för mig att komma in och bidra överhuvudtaget. Sedan kom jag inte överens med coachen (Aris Lykogiannis) alls så det blev en ond cirkel.
Vad var det för fel på honom? 
– Det är en sådan person som jag inte klarar av eller kommer överens med. Det klickade inte och jag kunde inte kommunicera med honom alls. Han har coachat i Sverige och det är säkert många som känner honom och har bra eller dåliga erfarenheter. Han är väldigt aggressiv och han kunde skrika som ingen annan och gå på väldigt personliga angrepp på spelare. Det var unga grekiska spelare som grät under matcher när han gått loss. Jag hade väldigt svårt att respektera det sättet att coacha.
Är du en sådan som säger ifrån då eller hur reagerade du? 
– Det blev ganska dålig stämning över lag. Amerikanerna hade ännu svårare och började tjafsa emot, medan jag bara som den svensk jag är försöker låta det försvinna. In genom ena örat och ut genom andra. Men en del grejer sitter kvar såklart. Jag tror nästan att han blev irriterad på att han inte fick en reaktion.
Var det en anledning till att det blev Luleå, att Peter är en coach du känner bra sedan tidigare? 
– Ja. Sedan jag slutade spela för honom har vi fått en ännu bättre relation där vi har pratat kontinuerligt under de här säsongerna. Han hör av sig med jämna mellanrum. Det är en enklare relation än vad man har med sin coach så det kändes skönt att veta vad man får.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig? 
– Jag har lite olika intressen utanför basketen. Spelar gitarr, spelar golf. Det vet säker folk men jag håller på att renovera huset, lite friluftsaktiviteter och sådär. Jag gillar att vara ute. Men jag har inga så outrageous grejer.
Vad skulle du göra om du var statsminister för en dag? 
– Jävla svårt. Jag är sjukt ointresserad av politik. Jag tror inte att man hade hunnit göra så mycket på en dag, men jag hade njutit av the fame och gjort något som folk kommer ihåg. Sparkat någon kanske, jag vet inte.
Vem i ligan är tuffast att möta? 
– Jag har inte mött så många än. Det har alltid varit tufft att möta Uppsala med Odin och Axel som spelar riktigt jävla på gränsen. Sådant är tufft och sätter sig i huvudet. Man brukar bli rätt frustrerad. Tim Kearney är också en sådan så det är skönt att ha honom på sin sida nu.
Vem i ligan snackar mest trashtalk? 
– Jag brukade vara bättre förr. Nu är man så tjenis med alla så det blir ganska lite och blir det så blir det på skoj. Jag gillade att snacka och brukade göra det, mest med amerikaner för de är lättast att få ur balans. Jag får kanske börja med det igen.
Vem i ligan skulle du ta med till en öde ö? 
– Måste det var någon i ligan? Annars Martin Pahlmblad. Han är ju the master of allt när det kommer till överlevnad och sådana grejer. Men annars, fan vad svårt, det känns som att jag har varit borta lite så jag har inte full koll på ligan längre. Men jag tar med mig Anton Gaddefors. Han skulle säker inte bidra särskilt mycket men vi skulle ha väldigt kul.
Vem har ligans bästa skägg? 
– Det måste väl ändå vara jag? Jag tror i alla fall att jag har haft skägg längst. Sedan kanske det inte är det tätaste.
Vem ska jag intervjua nästa vecka? 
– Tim Schüberg. Han är lite osynlig kan jag tycka och får inte det cred han ska ha. Det var jäkligt kul att lira med honom i somras. Han är en väldigt stabil point guard och lätt att spela med.

Hur tänker Uppsala?

av maliwah

Man är sjuk i några dagar och ett ligalag hinner nästan gå i konkurs. Jag kollade Uppsalas match mot Umeå förra tisdagen och reagerade på de tomma läktarna. Förra säsongen hade klubben ett snitt på 701 personer under grundserien. Efter de två första matcherna den här säsongen har snittet sjunkit till 536 trots den nya arenan. Det har visserligen inte varit några topplag som har varit på besök i Uppsala, men ändå inte värdigt en klubb som har haft ett av basket-Sveriges bästa publikstöd.
Publikintäkterna är bara ett del av problemet och nu har klubben sänkt priserna för att fylla läktarna. Samtidigt har Uppsala bett allmänheten om hjälp (vad gjorde man innan swish?) och över 200 000 kronor har redan kommit in.
Men det är mycket jag inte förstår. Hur kan det här komma efter bara två matcher? Hur har klubbledningen tänkt och hur kan de inte ha en plan för hur Uppsala ska räddas?
Det om något känns oroväckande. Nu har folk avgått och avskedats och det är bara att hoppas att Uppsala reder upp röran.
Jag har skrivit det förut, jag gillar Uppsalas svensksatsning och det vore extremt tråkigt om den inte får fortsätta.

Och förresten, imorgon är fredagsintervjun tillbaka.

Sida 1 av 15
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB