Startsida / Inlägg

”Spelare grät under matcherna”

av maliwah
161007 LuleŒs Tom LidŽn under basketmatchen i basketligan mellan UmeŒ och LuleŒ den 7 oktober 2016 i UmeŒ. Foto: Johan Lšf / BILDBYRN
Det är inte många som kommer med ultimatum för att ställa upp på en intervju, i alla fall inte i basket-Sverige. Men BC Luleås Tom Lidén hade ett krav inför fredagsintervjuns comeback.
”Bara om du lovar att ställa några roliga frågor. Har gjort 25 exakt likadana intervjuer sedan jag kom till Luleå”, messade Lidén.
Jag lovade, intervjun blev av och här är resultatet.
Vad är det du är trött på att prata om? 
– Det kändes litegrann som att när jag kom hit så fick jag precis samma frågor hela tiden. ”Hur var det i Grekland?”, ”Hur känns det att komma hem och varför kom du hem?”. Det kändes som att alla hade läst samma intervju, ”du har ju pratat om det här förut, du var en late bloomer, kan du berätta lite om det?”. Nej, det kan jag inte. Det har jag redan gjort.
Jag får stryka några av mina frågor… Men om vi börjar med varför du började spela basket? 
– Jag höll på med lite olika precis som alla. Min pappa hade spelat och pushade lite för att jag skulle fortsätta, men det var väl det jag var bäst på. Jag var ganska lång som barn och tyckte det var kul. Södertälje är lite av en basketstad och sedan när man blev uttagen till första all star-lagen kändes det väl ment to be.
När kände du att du kunde bli bra? 
– Jag var bra redan från början, på barn- och ungdomsnivå. Jag fick alltid spela mot dem som var äldre. Jag spelade med 86:or och gjorde mitt första U20-SM när jag var 14-15 eller något sådant. I tvåan på gymnasiet fick jag första kontraktet med Kings och kände att det här skulle kunna bli något.
Det här med att du är en ”late bloomer” då, är det något du känner själv eller tycker du att det har blivit en mediagrej? 
– Jag vet inte, det nog blivit mer av en mediagrej. Jag var jäkligt bra som ungdomsspelare, men sen när man kommer upp på seniornivå, det är svårt. Jag vet inte varför det tog sådan tid att etablera mig i ligan. Det var frustrerande men så här i efterhand är det skönt att man tragglade på och att genombrottet kom till slut.
Du har sagt att du var nära att sluta flera gånger, vad är det som har gjort att du fortsatt? 
– Det är också en sådan fråga man får ofta, den enda. Jag har alltid hittat något som jag har känt att det har varit värt att fortsätta för. Ofta att ha ett lag och tolv polare som har exakt samma schema och intresse. Gemenskapen av ett lag är nästan viktigare än själva basketen. Anledningen till att jag funderade på att sluta var för att det var kämpigt och inte gick så bra som man hoppats och det gjorde ont någonstans. Jag tänkte att det var enklare att ha ett vanligt jobb, men det är fan frågan om det är roligare.
Är det därför du har utbildat dig till ekonom? 
– Ja, dels för att jag inte tänkt hålla på för alltid och dels för att jag inte hade tänkt att hålla på så länge oavsett. Från början hade jag inte tänkt spela förbi 30, men nu får vi väl se. Så länge det är kul så håller jag på. Men så fort det inte känns som det inte är kul slutar jag.
Landslaget då, du har pratat om det lite också, att du inte fick spela så mycket. Hur ser du på kvalet? 
– Segt att vi inte lyckades vinna de jämna matcherna som hade kunnat göra att vi tog oss till EM. Jag tycker att vi var bättre än resultatet blev. Vi hade kunnat gå dit även fast vi hade en tuff grupp. Laget som vi hade tycker jag presterade över förväntan med skador, mycket unga spelare och alla som tackade nej. För egen del var det naturligtvis segt att sitta på bänken, men det var ändå kul att vara med. Jag gillar alla i laget och hade väldigt kul utanför. Det var bra träning för mig även om det fanns perioder under sommaren där det kanske kände som att det var bättre för mig att åka och börja försäsongen med Luleå, men det var nog bra på sätt och vis att vara med hela vägen. Jag fick ändå spela på slutet och få lite redemption för all tid jag la ner.
Vad är den största anledning till att ni inte gick till EM tycker du? 
– Kanske orutin. När det väl behövdes som mest kunde vi inte stänga matcherna. Men jag har faktiskt inte reflekterat så jättemycket varför det blev som det blev.
Vad är den bästa tiden i din karriär? 
– Första året i Grekland var jäkligt kul. Det var en jävla upplevelse. En helt annan kultur och ett annat liv utanför basketen. Det är det som sticker ut mest, skillnaden att komma från Sverige där det är kallt och mörkt och komma dit till ett sommarparadis och spela i jättearenor för massor med människor. Att vinna SM-guld hemma var också något som ligger väldigt högt upp. Men det var mer just finalserien när vi verkligen vann, hela säsongen i sig var väl inget superspeciellt. Men den här säsongen har väldigt stor potential också. Vi har ett sjukt kul lag och än så länge spelar vi väldigt bra tillsammans.
Vad är den tyngsta tiden i din karriär? 
– Jag har väl två perioder då det verkligen känts jobbigt. Dels när jagvar skadad den säsongen som vi förlorade SM-finalen mot Södertälje. Då hade jag ont i hela tiden. Jag hade en bristning i magen som inte ville ge mig sig. Så fort jag hostade eller nös högg det till och gjorde ont. Det var inte så himla kul, plus att vi tar oss hela vägen men förlorar på målsnöret, då kändes det riktigt jävla surt.
– Sen sista tiden i Grekland då tyckte jag att det var jobbigt också. Det var mycket press att hela tiden gå runt och oroa mig och inte prestera. Jag var orolig hela tiden och trodde att de skulle dra in lönen eller ge mig sparken. Det tror jag har bidragit till att det kändes skönt att komma hem, mer säkerhet och inte riktigt samma press. Även om media och fans här uppe är tuffare än i många andra städer.
Vad var det som gjorde att det inte gick bra? 
– Jag hade en roll som jag inte gillade alls, som jag trodde skulle vara annorlunda när jag kom tillbaka men den blev sämre. Jag skulle sätta screens och stå och skjuta treor i hörnen. Första säsongen hade vi guards som letade efter mig och jag fick ändå ett par skott. Andra säsongen hade vi guards som inte letade efter mig och som spelade pick och rull och så stod jag och tittade på. Det var svårt för mig att komma in och bidra överhuvudtaget. Sedan kom jag inte överens med coachen (Aris Lykogiannis) alls så det blev en ond cirkel.
Vad var det för fel på honom? 
– Det är en sådan person som jag inte klarar av eller kommer överens med. Det klickade inte och jag kunde inte kommunicera med honom alls. Han har coachat i Sverige och det är säkert många som känner honom och har bra eller dåliga erfarenheter. Han är väldigt aggressiv och han kunde skrika som ingen annan och gå på väldigt personliga angrepp på spelare. Det var unga grekiska spelare som grät under matcher när han gått loss. Jag hade väldigt svårt att respektera det sättet att coacha.
Är du en sådan som säger ifrån då eller hur reagerade du? 
– Det blev ganska dålig stämning över lag. Amerikanerna hade ännu svårare och började tjafsa emot, medan jag bara som den svensk jag är försöker låta det försvinna. In genom ena örat och ut genom andra. Men en del grejer sitter kvar såklart. Jag tror nästan att han blev irriterad på att han inte fick en reaktion.
Var det en anledning till att det blev Luleå, att Peter är en coach du känner bra sedan tidigare? 
– Ja. Sedan jag slutade spela för honom har vi fått en ännu bättre relation där vi har pratat kontinuerligt under de här säsongerna. Han hör av sig med jämna mellanrum. Det är en enklare relation än vad man har med sin coach så det kändes skönt att veta vad man får.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig? 
– Jag har lite olika intressen utanför basketen. Spelar gitarr, spelar golf. Det vet säker folk men jag håller på att renovera huset, lite friluftsaktiviteter och sådär. Jag gillar att vara ute. Men jag har inga så outrageous grejer.
Vad skulle du göra om du var statsminister för en dag? 
– Jävla svårt. Jag är sjukt ointresserad av politik. Jag tror inte att man hade hunnit göra så mycket på en dag, men jag hade njutit av the fame och gjort något som folk kommer ihåg. Sparkat någon kanske, jag vet inte.
Vem i ligan är tuffast att möta? 
– Jag har inte mött så många än. Det har alltid varit tufft att möta Uppsala med Odin och Axel som spelar riktigt jävla på gränsen. Sådant är tufft och sätter sig i huvudet. Man brukar bli rätt frustrerad. Tim Kearney är också en sådan så det är skönt att ha honom på sin sida nu.
Vem i ligan snackar mest trashtalk? 
– Jag brukade vara bättre förr. Nu är man så tjenis med alla så det blir ganska lite och blir det så blir det på skoj. Jag gillade att snacka och brukade göra det, mest med amerikaner för de är lättast att få ur balans. Jag får kanske börja med det igen.
Vem i ligan skulle du ta med till en öde ö? 
– Måste det var någon i ligan? Annars Martin Pahlmblad. Han är ju the master of allt när det kommer till överlevnad och sådana grejer. Men annars, fan vad svårt, det känns som att jag har varit borta lite så jag har inte full koll på ligan längre. Men jag tar med mig Anton Gaddefors. Han skulle säker inte bidra särskilt mycket men vi skulle ha väldigt kul.
Vem har ligans bästa skägg? 
– Det måste väl ändå vara jag? Jag tror i alla fall att jag har haft skägg längst. Sedan kanske det inte är det tätaste.
Vem ska jag intervjua nästa vecka? 
– Tim Schüberg. Han är lite osynlig kan jag tycka och får inte det cred han ska ha. Det var jäkligt kul att lira med honom i somras. Han är en väldigt stabil point guard och lätt att spela med.

Kommentarer

  • Tjänstgörande sportredaktör: Hampus Hagman
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB