”Spelare grät under matcherna”

av maliwah
161007 LuleŒs Tom LidŽn under basketmatchen i basketligan mellan UmeŒ och LuleŒ den 7 oktober 2016 i UmeŒ. Foto: Johan Lšf / BILDBYRN
Det är inte många som kommer med ultimatum för att ställa upp på en intervju, i alla fall inte i basket-Sverige. Men BC Luleås Tom Lidén hade ett krav inför fredagsintervjuns comeback.
”Bara om du lovar att ställa några roliga frågor. Har gjort 25 exakt likadana intervjuer sedan jag kom till Luleå”, messade Lidén.
Jag lovade, intervjun blev av och här är resultatet.
Vad är det du är trött på att prata om? 
– Det kändes litegrann som att när jag kom hit så fick jag precis samma frågor hela tiden. ”Hur var det i Grekland?”, ”Hur känns det att komma hem och varför kom du hem?”. Det kändes som att alla hade läst samma intervju, ”du har ju pratat om det här förut, du var en late bloomer, kan du berätta lite om det?”. Nej, det kan jag inte. Det har jag redan gjort.
Jag får stryka några av mina frågor… Men om vi börjar med varför du började spela basket? 
– Jag höll på med lite olika precis som alla. Min pappa hade spelat och pushade lite för att jag skulle fortsätta, men det var väl det jag var bäst på. Jag var ganska lång som barn och tyckte det var kul. Södertälje är lite av en basketstad och sedan när man blev uttagen till första all star-lagen kändes det väl ment to be.
När kände du att du kunde bli bra? 
– Jag var bra redan från början, på barn- och ungdomsnivå. Jag fick alltid spela mot dem som var äldre. Jag spelade med 86:or och gjorde mitt första U20-SM när jag var 14-15 eller något sådant. I tvåan på gymnasiet fick jag första kontraktet med Kings och kände att det här skulle kunna bli något.
Det här med att du är en ”late bloomer” då, är det något du känner själv eller tycker du att det har blivit en mediagrej? 
– Jag vet inte, det nog blivit mer av en mediagrej. Jag var jäkligt bra som ungdomsspelare, men sen när man kommer upp på seniornivå, det är svårt. Jag vet inte varför det tog sådan tid att etablera mig i ligan. Det var frustrerande men så här i efterhand är det skönt att man tragglade på och att genombrottet kom till slut.
Du har sagt att du var nära att sluta flera gånger, vad är det som har gjort att du fortsatt? 
– Det är också en sådan fråga man får ofta, den enda. Jag har alltid hittat något som jag har känt att det har varit värt att fortsätta för. Ofta att ha ett lag och tolv polare som har exakt samma schema och intresse. Gemenskapen av ett lag är nästan viktigare än själva basketen. Anledningen till att jag funderade på att sluta var för att det var kämpigt och inte gick så bra som man hoppats och det gjorde ont någonstans. Jag tänkte att det var enklare att ha ett vanligt jobb, men det är fan frågan om det är roligare.
Är det därför du har utbildat dig till ekonom? 
– Ja, dels för att jag inte tänkt hålla på för alltid och dels för att jag inte hade tänkt att hålla på så länge oavsett. Från början hade jag inte tänkt spela förbi 30, men nu får vi väl se. Så länge det är kul så håller jag på. Men så fort det inte känns som det inte är kul slutar jag.
Landslaget då, du har pratat om det lite också, att du inte fick spela så mycket. Hur ser du på kvalet? 
– Segt att vi inte lyckades vinna de jämna matcherna som hade kunnat göra att vi tog oss till EM. Jag tycker att vi var bättre än resultatet blev. Vi hade kunnat gå dit även fast vi hade en tuff grupp. Laget som vi hade tycker jag presterade över förväntan med skador, mycket unga spelare och alla som tackade nej. För egen del var det naturligtvis segt att sitta på bänken, men det var ändå kul att vara med. Jag gillar alla i laget och hade väldigt kul utanför. Det var bra träning för mig även om det fanns perioder under sommaren där det kanske kände som att det var bättre för mig att åka och börja försäsongen med Luleå, men det var nog bra på sätt och vis att vara med hela vägen. Jag fick ändå spela på slutet och få lite redemption för all tid jag la ner.
Vad är den största anledning till att ni inte gick till EM tycker du? 
– Kanske orutin. När det väl behövdes som mest kunde vi inte stänga matcherna. Men jag har faktiskt inte reflekterat så jättemycket varför det blev som det blev.
Vad är den bästa tiden i din karriär? 
– Första året i Grekland var jäkligt kul. Det var en jävla upplevelse. En helt annan kultur och ett annat liv utanför basketen. Det är det som sticker ut mest, skillnaden att komma från Sverige där det är kallt och mörkt och komma dit till ett sommarparadis och spela i jättearenor för massor med människor. Att vinna SM-guld hemma var också något som ligger väldigt högt upp. Men det var mer just finalserien när vi verkligen vann, hela säsongen i sig var väl inget superspeciellt. Men den här säsongen har väldigt stor potential också. Vi har ett sjukt kul lag och än så länge spelar vi väldigt bra tillsammans.
Vad är den tyngsta tiden i din karriär? 
– Jag har väl två perioder då det verkligen känts jobbigt. Dels när jagvar skadad den säsongen som vi förlorade SM-finalen mot Södertälje. Då hade jag ont i hela tiden. Jag hade en bristning i magen som inte ville ge mig sig. Så fort jag hostade eller nös högg det till och gjorde ont. Det var inte så himla kul, plus att vi tar oss hela vägen men förlorar på målsnöret, då kändes det riktigt jävla surt.
– Sen sista tiden i Grekland då tyckte jag att det var jobbigt också. Det var mycket press att hela tiden gå runt och oroa mig och inte prestera. Jag var orolig hela tiden och trodde att de skulle dra in lönen eller ge mig sparken. Det tror jag har bidragit till att det kändes skönt att komma hem, mer säkerhet och inte riktigt samma press. Även om media och fans här uppe är tuffare än i många andra städer.
Vad var det som gjorde att det inte gick bra? 
– Jag hade en roll som jag inte gillade alls, som jag trodde skulle vara annorlunda när jag kom tillbaka men den blev sämre. Jag skulle sätta screens och stå och skjuta treor i hörnen. Första säsongen hade vi guards som letade efter mig och jag fick ändå ett par skott. Andra säsongen hade vi guards som inte letade efter mig och som spelade pick och rull och så stod jag och tittade på. Det var svårt för mig att komma in och bidra överhuvudtaget. Sedan kom jag inte överens med coachen (Aris Lykogiannis) alls så det blev en ond cirkel.
Vad var det för fel på honom? 
– Det är en sådan person som jag inte klarar av eller kommer överens med. Det klickade inte och jag kunde inte kommunicera med honom alls. Han har coachat i Sverige och det är säkert många som känner honom och har bra eller dåliga erfarenheter. Han är väldigt aggressiv och han kunde skrika som ingen annan och gå på väldigt personliga angrepp på spelare. Det var unga grekiska spelare som grät under matcher när han gått loss. Jag hade väldigt svårt att respektera det sättet att coacha.
Är du en sådan som säger ifrån då eller hur reagerade du? 
– Det blev ganska dålig stämning över lag. Amerikanerna hade ännu svårare och började tjafsa emot, medan jag bara som den svensk jag är försöker låta det försvinna. In genom ena örat och ut genom andra. Men en del grejer sitter kvar såklart. Jag tror nästan att han blev irriterad på att han inte fick en reaktion.
Var det en anledning till att det blev Luleå, att Peter är en coach du känner bra sedan tidigare? 
– Ja. Sedan jag slutade spela för honom har vi fått en ännu bättre relation där vi har pratat kontinuerligt under de här säsongerna. Han hör av sig med jämna mellanrum. Det är en enklare relation än vad man har med sin coach så det kändes skönt att veta vad man får.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig? 
– Jag har lite olika intressen utanför basketen. Spelar gitarr, spelar golf. Det vet säker folk men jag håller på att renovera huset, lite friluftsaktiviteter och sådär. Jag gillar att vara ute. Men jag har inga så outrageous grejer.
Vad skulle du göra om du var statsminister för en dag? 
– Jävla svårt. Jag är sjukt ointresserad av politik. Jag tror inte att man hade hunnit göra så mycket på en dag, men jag hade njutit av the fame och gjort något som folk kommer ihåg. Sparkat någon kanske, jag vet inte.
Vem i ligan är tuffast att möta? 
– Jag har inte mött så många än. Det har alltid varit tufft att möta Uppsala med Odin och Axel som spelar riktigt jävla på gränsen. Sådant är tufft och sätter sig i huvudet. Man brukar bli rätt frustrerad. Tim Kearney är också en sådan så det är skönt att ha honom på sin sida nu.
Vem i ligan snackar mest trashtalk? 
– Jag brukade vara bättre förr. Nu är man så tjenis med alla så det blir ganska lite och blir det så blir det på skoj. Jag gillade att snacka och brukade göra det, mest med amerikaner för de är lättast att få ur balans. Jag får kanske börja med det igen.
Vem i ligan skulle du ta med till en öde ö? 
– Måste det var någon i ligan? Annars Martin Pahlmblad. Han är ju the master of allt när det kommer till överlevnad och sådana grejer. Men annars, fan vad svårt, det känns som att jag har varit borta lite så jag har inte full koll på ligan längre. Men jag tar med mig Anton Gaddefors. Han skulle säker inte bidra särskilt mycket men vi skulle ha väldigt kul.
Vem har ligans bästa skägg? 
– Det måste väl ändå vara jag? Jag tror i alla fall att jag har haft skägg längst. Sedan kanske det inte är det tätaste.
Vem ska jag intervjua nästa vecka? 
– Tim Schüberg. Han är lite osynlig kan jag tycka och får inte det cred han ska ha. Det var jäkligt kul att lira med honom i somras. Han är en väldigt stabil point guard och lätt att spela med.

Hur tänker Uppsala?

av maliwah

Man är sjuk i några dagar och ett ligalag hinner nästan gå i konkurs. Jag kollade Uppsalas match mot Umeå förra tisdagen och reagerade på de tomma läktarna. Förra säsongen hade klubben ett snitt på 701 personer under grundserien. Efter de två första matcherna den här säsongen har snittet sjunkit till 536 trots den nya arenan. Det har visserligen inte varit några topplag som har varit på besök i Uppsala, men ändå inte värdigt en klubb som har haft ett av basket-Sveriges bästa publikstöd.
Publikintäkterna är bara ett del av problemet och nu har klubben sänkt priserna för att fylla läktarna. Samtidigt har Uppsala bett allmänheten om hjälp (vad gjorde man innan swish?) och över 200 000 kronor har redan kommit in.
Men det är mycket jag inte förstår. Hur kan det här komma efter bara två matcher? Hur har klubbledningen tänkt och hur kan de inte ha en plan för hur Uppsala ska räddas?
Det om något känns oroväckande. Nu har folk avgått och avskedats och det är bara att hoppas att Uppsala reder upp röran.
Jag har skrivit det förut, jag gillar Uppsalas svensksatsning och det vore extremt tråkigt om den inte får fortsätta.

Och förresten, imorgon är fredagsintervjun tillbaka.

Galna schemat, jämna ligan och lite annat

av maliwah
Södertälje Kings har under ligans första vecka betat av tre väntade topplag. Först Norrköping, sedan BC Luleå och i dag Borås Basket.
Det resulterade i två segrar och en förlust. Så vad kan man dra för slutsatser efter mästarnas ”galna schema” (Vedran Bosnics ord)?
Kingstränaren själv får svara på det.
– Jag pratade med killarna om det, att det här är tre lag som kommer att fajtas om guldet. Det är tre bra och olika lag. Det kanske vara något annat lag med där, men det är jämnt just nu och det visar resultaten. Vi har lite problem med skador och vår amerikan (Cameron Rundles) klarade inte tryouten. Det jag ser från de här tre matcherna är att det kommer att bli väldigt intressant och en väldigt jämn liga.
– Vi förlorade en tajt match mot Luleå och nu har vi vunnit än. Jag är glad över det. Det är en bra början. Det är många saker som vi måste förbättra och på onsdag spelare vi Europe Cup mot ett väldigt bra lag. Vi har många nya spelare och försöker hitta vår identitet.
Kommer ni att ersätta Rundles? 
– Vi vet inte just nu. Jag vill fortsätta jobba med de spelarna och se vilken nivå de kan komma till och sedan vilken position vi behöver spelare. Jag tror att vi kommer att fokusera på de här spelarna som vi har nu en period och sedan är allt möjligt.
Bosnic trycker mycket på att det är ett helt nytt lag med bara tre spelare som spelade tunga minuter i fjol (Spires, Bizaca, Lejasmeijers). Men Jonte Karlsson köper inte riktigt det.
– Går man bort sig och inte är med mot Södertälje straffar det sig på en gång. Han får säga vad han vill, men han har spelat med det där laget i fem år. De där spelarna kan spelet väldigt bra och är bra på att förstöra för en, säger han efter lördagens förlust.Den största snackisen från kvällens möte var annars Jakob Sigurdarson osportsliga foul med 20 sekunder kvar som avgjorde matchen. Här kommenterar Karlsson (inte) det.

Själv är jag mest glad över att ligan verkar bli jämnare i år. Alla har slagit alla den första veckan (utom Umeå som ändå fick lite hopp efter Nässjömatchen) och det är väl precis så man vill ha det.

 

Omgångens

av maliwah

När Uppsala möter Malbas ikväll har alla lag dragit igång säsongen. BC Luleå och Södertälje imponerade mest i premiären, därför blir kvällens möte dem emellan extra intressant.
Det är svårt att dra några större växlar efter en match, men här kommer en liten sammanfattning av den första omgången.

Omgångens stjärna:
Mike Brusewitz, Jämtland. 29 poäng och 14 returer
mot Borås. Ett hyfsat facit i debuten. Har inte bestämt mig om svettbandet är ett plus eller minus.

Omgångens ?:
Cole Darling kommer att vara kanon för Norrköping den här säsongen, men stegfelen? Han hade sju turnovers mot Södertälje och jag är ganska säker på att minst fem av dem var stegfel.

Omgångens !:
BC Luleå körde över Umeå BSKT med 39 poäng. En svidande förlust för Umeå som förra säsongen besegrade BC två gånger av tre.

Omgångens snackis:
Vedran Bosnic sa inför säsongen att Södertälje Kings var ett ”medelmåttigt lag i Sverige”. Sedan fick mästarna in Thomas Massamba, besegrade Norrköping med 20 poäng och det är fortfarande ingen som inte tror att klubben kommer att ta femte raka guldet.

Omgångens citat:
”Det är faktiskt en av anledningarna till att jag kommit hem. Jag ska försöka få till det med flickvännen”.
Thomas Massamba säger till SVT att han drömmer om barn, gärna ett helt basketlag.

Comeback och ett litet avslöjande

av maliwah

Ligasäsongen 2016/2017 är i gång och jag har som ambition att väcka liv i den här bloggen lite och använda den till mer än en och annan fredagsintervju.
Att Jonte Karlsson igår hintade om att han ska ranka basketbloggare i sin nya show är kanske en anledning att låta bli, men det får bära eller brista.

Kan börja den här bloggcomebacken med ett litet avslöjande. För många har väl undrat var Kadidja Andersson ska spela den här säsongen? Enligt vad jag hör är hon nu klar för AIK som redan innan har sett starka ut på försäsongen.
Jag har försökt att nå AIK utan framgång, men räkna med att det blir officiellt inom kort.
För övrigt kollade jag Borås-Jämtland i går och blev, som alla andra som såg matchen, imponerad av Mike Brusewitz. Han lär ställa till problem för många lag den här säsongen.
Coach Torbjörn Gehrke varnade för Jämtland på upptaktsträffen och var, om jag inte minns fel, lite inne på att laget kan gå hela vägen. Även i den spelarenkät som Sportbladet gjorde inför säsongen tror 11,3 procent att Jämtland vinner guld. Det är lika många som tror på Borås. Det kan vara så att många jämtländska spelare har röstat på sitt eget lag, men det säger i så fall en del om självförtroendet som finns i laget.
Jag rankade Jämtland som sjua, vilket kan ha varit lite snålt, men jag tror att det kommer att bli jämnt om platserna före Umeå och Malbas och efter Södertälje, Norrköping, BC Luleå och Borås.

Spelarenkät: Vilka vinner SM-guld? 

Södertälje Kings: 40,1 %
Norrköping Dolphins: 15,9 %
BC Luleå: 13,6 %
Jämtland Basket: 11,3 %
Borås Basket: 11,3 %

 

”Vi lämnar inget åt slumpen”

av maliwah
kovacek

Efter att Ninib Masso broke the internet senast är det dags för säsongens sista fredagsintervju. Vad passar bättre än Södertälje Kings Filip Kovacek, 21, som är på väg mot fjärde raka guldet? Vi pratar om Kings framgångar, hans egen roll och mötet med världsstjärnan. 

Du har koll på att du har blivit vald? 
– Ja, Ninib ringde mig direkt. Jag kan tänka mig att min blir ganska tråkigt om man ska jämföra med hans, men  jag ska försöka göra så gott jag kan.

Om vi börjar med lite nutid, ni spelade final i går och du gjorde ett piggt inhopp. Hur kände du själv? 
– Ja, det är jättekul att få komma in och lira, speciellt nu när det är SM-final. Man är extra taggad att försöka gå in och göra så bra man kan och komma in med mycket energi och spela bra defense.
Hur tänker du kring fortsättningen? 
– Det har varit vårt mål att inte ge något till dem gratis utan försvara hemmaplan. Nu har vi 2-0 i matcher. Det är långt kvar, men vi har en bra sits. Vi tar en match i taget och förbereder oss likadant inför varje match. Vi ska bara försöka spela så bra basket vi kan och så får vi se hur långt det räcker. Men målet är självklart att vinna en match där.
Du gör din femte säsong i ligan, har tre guld och är på väg mot ett fjärde. Det är ett ganska hyfsat facit. 
– Det är ett grymt facit. Jag brukar skämta med mina lagkamrater om det. Det är många spelare som har spelat mycket längre och aldrig ens fått chansen att spela en final. Jag är väldigt glad och lyckligt lottad som får vara i klubben.
Ditt kontrakt gick ut efter förra säsongen och du valde att stanna i Södertälje, hur har du resonerat där med tanke på att du inte får så mycket speltid? 
– Det var lite prat med andra klubbar och så, men det blev inget av det. Då pratade jag med Vedran och vi kom fram till att det bästa för mig var att stanna. Jag var ganska sent ute och inget annat dök upp och då valde jag och stanna och utvecklas. Med facit i hand känns det rätt, jag är glad att jag stannade.
– Självklart vill jag spela mer. Jag har suttit ganska länge på bänken. Alla spelare vill lira mer, så vi får se vad som händer efter säsongen. Jag får sätta mig ner och prata med klubben och coacherna och se hur situationen ser ut och kanske kolla med andra klubbar.
Hur är det att ha den rollen som bänkspelare i Södertälje? 
– Alla grabbar i laget tar sin roll och det är tufft, man vill ju lira så mycket som möjligt, men man gläds åt laget framgångar. Vi är inte på papperet då allra bästa spelarna, men vi får ihop det så bra som lag och trivs så bra tillsammans. Det är inget som har gjort så att jag mått dåligt på något sätt. Jag har bara försök att kämpa på och visa på träningar att jag kan lira på den här nivån. Det finns vissa perioder när det är lite tyngre, man har bra och dåliga dagar, men i det stora hela har det varit bra.
Varför började du spela basket? 
– Det var en slump. Jag följde med ett par kompisar till en basketträning när jag var 6-7 år. Sen fastnade jag och har bara fortsatt till där jag är nu.
Du har beskrivits som en supertalang, känner du att du är det fortfarande? 
– Nej, det kan jag inte säga att jag är. När jag var yngre var det många som sa det. Men nu ser jag mig inte som en supertalang direkt.
Vad har du för mål med karriären? 
– Målet är självklart att komma härifrån och testa att lira någon annanstans och se hur långt det räcker. Jag skulle vilja lira ute i Europa. Det är svårt att komma u i Europa när man inte har visat upp sig så nästa steg är nog att komma till någon lite mindre klubb. Eller kanske stanna här och se om jag får en större roll till nästan år. Men nästa steg är att få mer speltid här i Sverige.
Hur skulle du beskriva dig som spelare? 
– Jag skulle nog säga att jag har ganska bra spelförståelse. Jag är ganska snabb också och har bra basket-IQ.
Vad gör du när du inte spelar basket? 
– Det är inte så ofta man är ledig, men jag chillar hemma mest och hänger med kompisar. Nu under säsongen har jag jobbat i en fritidsgård som vi har i Täljehallen så jag har hängt där spelat tv-spel med kidsen. Men det är inte så många lediga dagar.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig? 
– För tre år sedan träffade jag Luka Modric nere i Kroatien bara sådär. Man blev lite starstruck när han kom gående på gatan. Jag satt ute på ett café och tog det lugnt och såg honom gå förbi. Jag fick fram och frågade om jag fick ta kort. Det var precis den sommaren han skrev på för Real så jag frågade hur det känns att få spela med alla dem och han svarade att det kommer bli stort.
Var han trevlig? 
– Det lilla han sa så var han det.
IMG_4354
Vem i ligan är tuffast att möta? 
– Jag skulle nog säga Toni Prostran. Han är sjuk duktigt med bollen och svår att stoppa. Det är en väldigt smart spelare, duktig overall.
Vem i ligan snackar mest trash? 
– Vi pratade om det lite i omklädningsrummet innan och det är nog Dino Pita. Men det är bara för att vi trashtalkar på träning. Han säger allt möjligt skit, men det är roligt. Så fort man scorar på honom ger han en respons på det. Men det är mest på skoj.
Dino Pita alltså, många brukar ju annars säga Mike Joseph. 
– Det har jag hört också att många säger, men jag tar Dino.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö? 
– Om jag får välja två så säger jag Adam Ramstedt och Erik Johansson i mitt lag. Vi har sjukt kul för det första och jag och Erik skulle nog klara oss ganska bra på ön. Adam hade nog stått för allt skratt och underhållningen.
Vad skulle du göra om du var statsminister för er dag? 
– Oj. Jag hade nog köpt någon fet bil och sen hade jag nog åkt runt i den och vinkat.
Vilket av dina tre guld betyder mest? 
– Jag tror det första var det som kändes bäst. Första gången man fick vara med och uppleva ett guld, det var väldigt roligt. Men alla guld har varit otroligt roliga på sina sätt. Andra året spelade vi mot Norrköping och vann sista avgörande hemma i Täljehallen och förra året var det tredje gången i rad.
Vad är hemligheten bakom de här tre gulden?
– Mycket disciplin, fokus och mycket träning. Vi lägger ner mycket tid på allting. Vi lämnar inget åt slumpen. Allt vi kan påverka försöker vi påverka så bra som möjligt.
Är det här laget det bästa ni har haft? 
– Svårt fråga. Alla år som jag har varit med har vi fått ihop lagen otroligt bra. Jag kan tyvärr inte svara på om det är bästa lagen hittills, jag vågar inte det.
Vem ska jag intervju nästa vecka? 
– Du kan intervjua Kristoffer Gafor.
Det har jag redan gjort. 
– Har du redan gjort det? Oh shit, nu måste jag ha någon reserv? Eller så kör du sista för säsongen så slipper du jobba så mycket och jag slipper komma på någon.
Vi kör på det. Sista frågan, vinner ni fjärde raka? 
– Jag hoppas det. Det hade varit sjukt kul, men det är långt kvar.
Det var det tråkiga svaret. 
– Tråkigt, men sant.

”Gick upp 17 kilo på fem veckor”

av maliwah
Skärmavbild 2016-04-03 kl. 21.16.42

Senast valde Norrköping Dolphins Mario Blazevic Umeås Ninib Masso. Det blev det stökigaste samtalet i fredagsintervjuns historia, men också ganska underhållande.
22-åringen har inte haft en helt vanlig väg till ligan och vi pratar om det, om hans bristande motivation och ligadebuten som han aldrig trodde skulle ske.

Hur hamnade du i Umeå?
– Jag sökte till skolan och håller på att plugga till tandläkare. Jag vet inte hur jag hamnade här, jag ångrade mig lite i början men nu känns det bättre.
Och hur hamnade du i Umeå BSKT?
– Han (Jesper Gustavsson) hittade mig på gatan, i IKSU Basket. På gymmet.
Du hade inga planer på att spela basket seriöst?  
– Nej, det var drinkar varje helg. Han frågade mig, då sa jag att jag inte hade lust för jag rökte mycket och sådant. Jag driver, skriv inte det där! Men jag var ute mycket och jag ville inte spela. Jag valde alkohol och tjejer före, och skolan såklart.
Vad fick dig att ändra dig?
– Under sommaren tänkte jag ”han kan betala min hyra kanske”. Det är faktiskt sant. Och så saknade jag basket och så där så jag körde. Jag frågade han om jag kunde komma på några uttagningar, så sa han ”det är lugnt”. Jag kom dit och han var lugn med mig så jag hamnade där.
Men det tog ett tag innan du fick spela (Masso debuterade i december och har gjort 12 matcher den här säsongen).
– Jag fick inte spela ett skit i början enda tills de skickade hem importerna och några blev skadade. Då fick jag min chans.
Det känns som att du har haft en lite annorlunda väg till ligan, det låter som att det mest var en slump att du hamnade där? 
– Det är sant. Så fort jag vilar från basketen så går jag loss och käkar min mammas mat och går upp i vikt som fan. 17 kilo på fem veckor. Det är lite det jag är dålig på.
Vad har du för mål för basketen nu?
– Kul att se hur långt man kommer. Nu tar jag skolan först egentligen, men annars är jag ändå rätt seriös.
Hur långt tror du att du hade kunnat komma om du hade satsat på riktigt?
– Brorsan, NBA, enkelt! Jag skulle skratta åt Mario. Nu är det lite för sent, jag är 22 och så där och man har många år bakom sig. Min rygg håller inte som den gjorde. Vi får se.
Blir du kvar i Umeå nästa säsong?
– Jag tror det. Jag kommer ju vara här så vi får se hur det blir. Måste du ha kvar det där med alkohol och tjejer? Min mamma kommer att läsa det här.
Hur tycker du att det har gått den här säsongen?
– Jag tycker att det har gått helt okej, rätt så bra. Inte i slutet i fortsättningsserien då hade jag två av elva, men det känns ändå som att jag har visat vad jag kan.
Hur har det varit att debutera i ligan?
– Det var nice, kul. De var inte så bra som jag trodde. Om jag hade satsat från början, ingen hade haft en chans.
Har du alltid varit så här kaxig?
– Ja.
Varför började du spela basket?
– Jag spelade fotboll och basket när jag var liten. Jag satt på bänken i fotboll, så jag valde basket. Min pappa blev lite arg, men det är lugnt.
Varför tandläkare?
– Min pappa sa ”antingen tandläkare eller läkare, annars får du en toffla i huvudet”, så jag bara ”okej”.
När slutade du ta basketen seriöst?
– När jag fyllde 17-18 började man ha hemmafester, upptäcka tjejer och ja, man hamnade i fel sällskap.
Vad menar du med fel sällskap?
– Man hamnade på mycket hemmafester och hade inget annat att göra och sket typ i basketen.
Ångrar du det?
– Lite ändå. Men ändå inte.
Hur många gånger har du slutat?
– Jag spelade ett tag i Södertälje tills jag var 19, då spelade jag bara för skojs skull. Sen slutade jag när jag flyttade till Umeå för 2-3 år sedan och började nyss i augusti igen.
Var det svårt att komma tillbaka?
– Ja, jag vägde typ 115 kilo och var tvungen att gå ner till 100 så det var svårt. Jag kommer inte att gå upp i vikt nu, jag ska ner, så jag får köra själv. Jag kommer att köra rätt hårt. Målet är att få starta typ nästa säsong.
Trodde du att du skulle ta dig till ligan?
– Nej, verkligen inte. När jag spelade som mest då vet jag typ att det inte var så svårt att komma till ligan, men när jag hade slutat hade jag inte en tanke i huvudet, jag orkade inte. Nu tycker jag att det är kul som fan, jag har saknat det.
Är du mer en talang än en träningsprodukt?
– Talang brorsan, ja! Jag har alltid skitit i att springa och sådant och hittat en genväg, det är alltid sån jag har varit. Men nu ska jag ändra på mig till nästa säsong. Det blir en riktig off-season.
Hur har det fungerat med coacher och så när du inte har tagit det så seriöst?
– Om man säger åt mig att göra något så gör jag det. Men jag hatar att springa, det är det värsta jag vet. Men om man ber mig att göra det gör jag det.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig?
– Jag måste komma på något bra nu. Jag är tung på att boxas med en sådan där boxningssäck. En sådan maskin som man stoppar ner en tia och så kommer det ner en grej. Jag har alla rekord i det, Ayia Napa, Zakynthos, O’learys i Södertälje, O’learys i Heron City, var du vill, inte i Magaluf, där har jag inte varit.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Hänger med grabbarna, spelar fotboll, röker vattenpipa. På sommaren bror, inte under säsongen.
Vad skulle du göra om du var statsminister för en dag?
– Ta alla pengar och kubba.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Nathan (Dawit). Han vet hur vi skulle göra för att ta oss därifrån, eller det vet han inte, men vi skulle garva åt vad han skulle göra.
Vem i ligan är tuffast att möta?
– Maråker är jävligt svår att spela mot, han kan allt. Riktigt bra.
Vem i ligan snackar mest trash?
– Han den där i Sundsvall, han den skitsmala, Ray Willis. Han snackar skit om alla. Jag vet inte vad han säger, han snackar engelska och så duktiga är jag inte på engelska. Han snackar med lite brytning, det är skitsvårt att hänga med. Men jag vet att han snackar i alla fall.
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
– Filip (Kovacek) i Södertälje för att han är rolig.
– Är du säker på att du måste ta med det där om alkoholen?
Ja, men inte om du absolut inte vill.
– Okej, stryk det inte. Men jag måste prata med mamma först.

”Alltid fått höra att man är för kort”

av maliwah
mario2

Förra veckan valde Borås Fredrik Andersson Norrköping Dolphins Mario Blazevic. Vi pratar om hur det är att alltid vara kortast på basketplanen, inbakade flätor och vilka han vill möta i en eventuell semifinal, bland annat.

Kan du berätta om #SmurfGang?
– Det är jag, Karim (Wazzi), Caleb (Musie) och några till. Det är är vi korta spelare som är smurf gang. Vi brukar skriva till varandra på sociala medier ifall någon har gjort något bra. då visar vi uppskattning genom att #SmurfGang. Vi stöttar varandra.
Var går längdgränden för att man ska få vara med?
– Jag vet inte, det är Karim som är chef över Smurf Gang-gruppen, det är han som får bestämma.
Hur lång är du?
– 180 på en bra dag, annars 179.
Hur har det påverkat din karriär att vara lite kortare?
– Det påverkar inte så jättemycket. Jag har alltid varit kortaste, men det är väl bara en stereotyp att basketspelare ska vara långa. De festa på min position är 180-185. Jag har inte känt av det så jättemycket, det är kanske mest att jag inte får dunka på uppvärmningen, det är det enda jag känner att jag hade velat göra.
Varför började du spela basket?
– Jag har alltid spelat fotboll, men min morsa spelade basket när hon var ung och när det kom Kingsspelare till skolan och frågade om vi ville spela så fastnade jag. Sen körde jag fotboll och basket tills jag var 15 och tvungen att välja. Det blev väl inte basket för att jag var bättre, mer för att jag inte orkade springa. Jag är inte känd för min kodition så det fick bli basket. Det är inget jag ångrar jättemycket, men jag tycker fortfarande att fotboll är väldigt roligt.
Var du bra direkt?
– Jag har hört att jag var rätt bra direkt. Jag har alltid varit en bolltalang och haft ganska lätt för bollsporter. Sen hade jag en jättebra tränare i Peter Borg så jag har mycket att tacka honom för.
Du gör din andra säsong i ligan men har spelat i lägre divisioner i två år, varför blev det Norrköping i år?
– Jag hade lite kontakt med Adnan (Chuk, coach i Norrköping), vi har spelat ihop i Södertälje, så han kollade bara läget om jag hade hittat något. Sen frågade han om jag ville komma och snacka och eventuellt ta en plats. Det var på den vägen och jag trivs så det är jätteskönt.
Du har ju fått betydligt mer speltid den här säsongen än i Södertälje, hur tycker du att det har gått?
– Jag kan inte säga att jag gjorde något speciellt där. Jag ser själv det här som min första säsong på riktigt, men det var väldigt värdefullt att få vara med i SM-guldlaget. Man fick verkligen erfarenhet att se hur ett riktigt lag fungerar och hur riktigt bra spelare tränar och tar han
om sig.
Var det någon du lärde dig mer av än någon annan?

– Adnan blev lite en mentor. Han var lite av en lagpappa, ifall man får säga så. Han hade ju mest rutin och man försökte snappa upp så mycket som möjligt och ta lärdom. Sen är Vedran (Bosnic, coach Södertälje) en fantastiskt tränare. Även fast du inte fick spela så mycket kändes det inte av, man fick lära och se på träningarna för vissa träningar var tuffare än match.
– Jag skulle inte säga att jag har fått mitt genombrott den här säsongen, men jag har väl bevisat för mig själv och många andra att jag kan spela på den här nivån. Jag är väl ganska nöjd så här långt, men självklart finns det saker man kan göra bättre. Jag blev bara insläppt i några sekunder i Södertälje, här har jag fått ett större ansvar. Jag har inte så mycket att klaga på, det viktigaste att det går bra för laget. Det är inte tennis vi spelare, jag vill göra det som är bra för laget.
Du säger att du bevisat för dig själv att kan spela på den här nivån, är det något du har tvivlat på?
– Jag har verkligen inte tvivlat på mig själv. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men man har väl hört tidigare att ”du kommer att få det tufft, du är för liten”. Man har fått lite små hintar här och var. Det har man alltid fått höra, att man är för liten eller för kort. Men det är mest för mig själv, jag har inte tivlat,  men man får mer självförtroende desto längre det går och desto mer man spelare.
Vad har du för mål med karriären?
– Jag vill vinna ett till SM-guld och självklart vill man spela så länge man kan och orkar. Utomlands och så det vettefan alltså. Jag tycker att det är en bra nivå här och vill fortsätta spela i fler år till.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– För tillfället jobbar jag på en skola som lite vikarie. Jag försöker tjäna lite extra pengar till sommaren. Annars hänger jag hemma, antingen är jag med flickvännen som kommer över ibland eller med Josh (Hariston), Tim (Schüberg) och Jarko (Jukic), vi bor tillsammans i en stor lägenhet. Vi spelar tv-spel, softar. Det blir mycket serier också.
Vem lagar mat och sådant?
– Det blir inte så mycket laga mat. Vi käkar på ett ställe där vi får lunch gratis och sen är jag sponsrad av KungsKebab så det burkar hooka upp mig. Det är inte bara kebab och pizza, det blir en kyckling med ris, eller en kebabasallad också, men man går dit där man är sponrad.

Jag försökte få lite insideinfo om dig men det gick sådär. Jag fick bara ”fråga om hans uppväxt, han hade inbakade flätor då”.

– Jag hade långt hår och var blond typ. Det var lite mammas projekt att färga håret på mig. Men inbakade flätor var mer att flera i laget snackade ihop oss om att vi skulle ha det. De flesta tyckte om Allen Iverson så jag, Tobbe Borg, Tobbes brorsa och några till hade det. Men min uppväxt var jättebra.
 mario
Kan du berätta något som folk inte vet om dig?
– Ifall jag inte hade spelat basket så hade jag nog spelat fotboll i allsvenskan. Jag tror att jag hade varit så bra, minst superettan. Jag är bäst på fotboll i basketligan, det kan jag säga. Vem som helst som vill kan komma och spela.
Det är fler som har claimat den titeln, jag tror att Adnan var en av dem.
– Adnan var jävligt bra faktiskt, men sorry coach, jag får nog ta åt mig den platsen alltså.
Vem är tuffast att möta i ligan?
– Personligen tycker jag nog Toni Prostran. Han är jävligt hal och skuttar väldigt mycket med bollen. Det är väldigt svårt att veta åt vilket håll han ska gå och så sätter Jaraun Burrows väldigt mycket screens så personligen tycker jag Toni.
Du kan få möta honom i semi.
– Ja, men nu har jag mött honom några gånger så det går nog bättre nu.
Vilka vill du helst ha i en eventuell semi?
– Jag hoppas att det går till fem matcher, men det känns som att LF, eller vad de heter, BC, de betyder ju namn hela tiden, de är nog det starkaste laget skulle jag tro. Uppsala är ett bra lag också så det spelar inte så jättestor roll. De kom sjua, men personligen tycker jag att att de är bättre än vad tabellen visar. Man måste slå alla lag om man ska vinna så det spelar ingen roll.
Men vill man ändå inte ha en enklare väg till en final?
– Så kan det vara. Om man tänker resväg så är det Uppsala.
Vem i ligan snackar mest trash?
– Omar Krayem, utan tvekan.
Vad brukar han säga?
– När jag byttes in gick han fram till Adnan och sa ”you made a misstake, this guy can’t guard me”. Man skrattar, det är inget man tar personligt. Det blir lite mer motivation att stoppa honom ännu mer. Personligen tycker jag att det är kul med trashtalk.
Kör du med det själv?
– Stoppar jag honom så säger jag väl något, men jag brukar mest vänta. I basketligan har jag faktiskt inte snackat alls mycket. Det var mest i basketettan som det blev ganska mycket.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Jag vet att folk har sagt det förut, men jag skulle nog ta med Gustav Sundström för han skulle kunna ta oss från ön. Skulle inte det gå så är han en väldigt bra kompis till mig och vi skulle ha väldigt kul.
Vad skulle du göra om du var statsminister för en dag?
– Jag kan ingenting om politik. Dra ner på skatten kanske, nej det skulle jag inte alls, det är ju bra, så man får sjukvård och grejer. Jag skojade. Shit, jag vet inte, dra ner besinpriset kanske.
Det känns som att du är den i basketligan som läser mest om det som skrivs. Har du läst alla fredagsintervjuer?
– Det kan vara så. Jag håller koll och är inne varje fredag för att läsa. Jag har läst alla.

Vem har levererat bäst?

– Jag gillade Tonis (Bizaca) förra året. Det är bara för att jag tycker om honom så mycket. Skulle inte Adnan ha tagit honom så skulle jag ha tagit honom. (Efter intervjun skickar Mario ett sms: ”Okej Tonis intervju va sämst hahaha. Tar tillbaka det jag sa”).
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
– Ninib Masso i Umeå. Det kommer nog att bli den bästa intervjuen hittills, för det är en väldigt rolig person.
Vad ska jag fråga?
– Jag måste komma på något som inte är för pinsamt. Fråga hur det känns för honom att jag är bättre än honom på fotboll, det kommer nog att öppna upp en bra diskussion.

”Jag skäms inte för att jag är en schlagernörd”

av maliwah
121004 Basket, Basketligan, BorŒs - 08 Stockholm: Fredrik Andersson, BorŒs, med bollen. © BildbyrŒn - 56942 - Foto: Carl Sandin / BILDBYRN

Förra veckan valde BC Luleås Christopher Ryan Borås Baskets Fredrik Andersson. 22-åringen har precis gjorde comeback efter en korsbandsskada som höll honom borta från spel i 14 månader. Vi pratar om den tunga vägen tillbaka, om turbulensen i Borås, om hemliga Kobe-moven, Anderssons schlagerintresse och varför han kallas ”Mr Perfect”.

Du vet vad som väntar va?
– Både ja och nej. Jag är nervös. När jag såg att Christopher Ryan hade valt mig kände jag: ”Neeej, vad fan, sjukt onödigt”.
Är det så illa?
– Nej, vi kör.
Du har varit tillbaka i en månad nu efter skadan, hur har det varit?
– Det är sån jävla lättnad. Man har liksom jobbat för detta så länge och äntligen är det klart, det är bara så skönt. Det är basket man vill spela så det är väldigt skönt att rehabprocessen är klar.
Hur tycker du att det har gått?
– Jag tror att jag har ställt lite höga krav på mig själv. Jag tycker att det har gått rätt uselt vissa matcher, men det är väl bara att intala sig själv att det kommer. Jag har inte spelat på över ett år, så det är kanske inte så konstigt att det är ringrostigt.
Du kanske blir lite av en slutspelsjoker för Borås?
– Ja, exakt. Det är det som är planen. Det är bara att försöka gå in och göra vad man kan och se hur det går. Jag hoppas att man kan hjälpa laget.
Hur har den här skadeperioden varit?
– Det har varit så jävla upp och ner hela tiden, men man har lärt sig väldigt mycket. Det kanske är en klyscha, men jag har lärt mig så mycket mer om mig själv. Det är på det viset jag har gått framåt. Jag sattes på prov för det var så tufft och mycket motgångar hela tiden. Men man har lärt sig att ta sig ur dem.
Vad är det som har varit tuffast, bakslagen?
– Framför allt det. Man sätter upp vissa bilder och vissa mål, ”I oktober ska jag kunna göra det här” och så är man inte ens nära i oktober. Man vet att man jobbat så jävla hårt, men på något sätt är man ändå inte där. Det är klart man går ner sig, det blir tungt. Jag fick väldigt mycket bakslag under hela hösten i princip. Första bakslaget var jävligt tufft, då var man deprimerad i två veckor och gjorde ingenting. Men sen sista gången tog det bara någon dag.
Vad har du lärt dig?
– Hur jag tar mig ur mina svackor. Jag stängde ute lite och behövde vara för mig själv och hämta min kraft och energi. Där i juni var det tufft, då bara låste jag in mig lägenheten i två dagar och prata inte med någon och sådana skumma grejer. Men det hjälper mig så då får det vara så.
Du har kommit ur det här starkare med andra ord?
– Jag tycker det, det gör jag. Sen har jag inte presterat så som jag har velat, men jag känner mig ändå starkare. Sen känner jag mig inte helt återställd än heller. Knät är helt återställd, men kroppen är inte där jag var när jag skadade mig. Då tyckte jag att jag spelade rätt bra och gjorde bra ifrån mig. Det var lite synd att det kom då.
Du har ju haft en del skador, vilken har varit svårast att komma tillbaka från? 
– Den nu senast, lätt, på grund av alla motgångar. Det har tagit sådan tid och varit jävligt besvärligt. Plus att den låg lite dumt i tid. Tanken vara att jag skulle vara tillbaka någon gång i november, då hade det varit bra, nu blev det lite senare. Det är svårt att komma in med bara några månader kvar av säsongen.
Vad har du för mål med karriären?
– Som alla andra, man vill se hur långt man kan gå. Jag har alltid sagt att jag vill testa på att spela utomlands, men jag känner inte pressen av att göra det nu. Jag vill nå så långt som möjligt. Sen måste man ha realistiska mål också, jag fattar att jag inte kommer att kunna spela i NBA, men jag vill testa på Europalivet någon gång också.
Du gör din sjätte säsong i ligan, men du har väl bara spelat två slutspel på grund av alla skador?
– Jag diskuterade det med någon som sa att jag började bli veteran i slutspel, men jag har bara spelat två. Jag känner mig absolut inte som en veteran. Slutspel känns så nytt och det känns som att alla situationer har varit olika och man har gått in på olika sätt. Vi har haft en liten dipp nu innan och det har varit lite turbulent.
Vad menar du med turbulent?
– Jag tror att innan säsongen när alla såg vilka spelare vi hade värvat förväntade sig alla att vi skulle vara där uppe i toppen. Alla hade så höga förväntningar inklusive oss själva, det är nog mycket det. Vi vet vad vi kan men har inte presterat så bra som vi vill. Fyra är väl lite för dåligt kanske, sen ska man ge cred till dem ovanför, men vi i laget känner att vi borde vara bättre. Därför det har varit turbulent tror jag.
Hur har det påverkat er i laget?
– Man försöker och försöker hela tiden att hitta lösningar. Man har bara varit lite förvirrad ibland och det är klart att det är lite frustration ibland, men inte mer än normalt. Vi försöker fortfarande hitta rätt saker vad vi ska göra, lite så vi har känt.
Samtidigt har ni gjort det väldigt bra ute i Europa. 
– Det är det som fått fram det lite. Vi vinner hemma mot ett Serie A-lag med 20 poäng och veckan efter förlorar vi mot ett bottenlag i svenska ligan. Då har man känt ”Hur lyckas vi? Hur är detta möjligt?” och så försöker man hitta de spelen hela tiden.
Vad går ni in med för känsla i slutspelet nu?
– Vi har haft en jävligt bra vecka. De senaste två veckorna har vi spelat rätt bra även fast vi förlorat tajta matcher. Vi går ändå in och är förhoppningsfulla och tror på det vi gör just nu. Men nu är vi inte favoriter alls. Vi är fyra och det är Södertälje och Luleå som har pressen på sig. Tidigare år har det varit lite tvärtom. Men bara vi kan göra en bra match mot Nässjö första matchen så tror jag att det kan bli bra.
Vad hoppas du på för egen del?
– Ja, vad fan hoppas man på? Man hoppas på att man vinner, typiskt svar. Men alltså att jag kan ta för mig lite mer, att jag kommer till lite mer lägen, lite mer avslut. Jag ska vara ärlig, ibland har man en tendens att försvinna lite. Men man måste vara lite aggressiv och framåt. Jag tycker att jag är det på träningar och så där, men har inte fått ut det på match, men det kommer väl.
Var det tuffare att komma tillbaka än du hade trott?
– Ja, jag tror det. Jag har väl alltid under den här perioden tänkt att när jag är tillbaka så är jag tillbaka där jag var innan, men jag har märkt att så enkelt var det inte. Det blir bättre hela tiden, men det går långsamt.
Hur går det med den här Kobe-moven som du jobbar med på träning?
– Haha! Det är bara Magnus Ståhle (pressansvarig i Borås) som har fått för sig något. Han älskar Kobe och saknar lite Kobe-moves, jag ska försöka ge honom det. Det blir den här klassiska stride stop och sen spin move och skjuta. 360-skottet.
När ska du våga göra den på match?
– Ah, shit. Sjunde avgörande SM-finalen, vi ligger under med två poäng och i Vedrans (Bosnic, coach i Södertälje) ansikte. Nej, jag vet inte. När vi leder med 30 i sista minuten kanske. Kobe-moven den kommer om det finns läge för den.
Jag har hört rykten om att du är en schlagernörd.
– Ta inte upp det här också! Det har blivit lite fel bild.
Du får försvara dig här då.
– Jag kan stå upp och säga det, jag skäms inte för att jag är en schlagernörd, men det är mer old school-schlager. Jag kommer inte att sitta bänkad, nu vet jag att finalen är i morgon, men jag kommer inte att sitta bänkad från klockan sju. Men det är klart, det vet ju alla, om du sitter på en förfest och är extra i gång då sätter man på en schlagerlåt.
Det är allmänt känt att du gillar schlager alltså?
– Det är jättemånga som tar upp det, framför allt ni journalister. Men jag får skylla mig själv. Jag ställde upp på ett stort schlagerreportage, efter det var det kört. Men vad du än gör, länka inte till det nu.Skärmavbild 2016-03-11 kl. 18.52.30Förlåt Fredrik.

Kan du berätta något annat som folk inte vet om dig?
– Nej, det tror jag inte. Det är skitsvårt att svara på sådana här frågor. Men jag har liksom inget, inte serietidningar som Bartonbröderna, det är väl schlagerintresset.
När jag frågade Magnus (Stråhle) om dig sa han bara ”Mr Perfect”.
– Men det är nog bara för, det är klart att man måste fjäska för dem på kontoret. Jag vet inte vad han syftar på. Det är väl att man alltid är i tid och gör saker man blir tillsagd.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Jag är väldigt sportintresserad. Det blir mycket fotboll, ofta Premier League lördag klockan fyra. Jag önskar att jag kunde säga att jag läser mycket och så där, men det gör jag inte. Jag har blivit lite av en fantasynörd. Vi har en liga i laget så jag hänger på den hela tiden. Jag är inte så bra, men det är typ det jag gör.
Vem är bäst i laget?
– Mattias Göransson leder just nu. Han spelar ju inte i laget, men det är lite sådana gamlingar med också.
Vem är tuffast i ligan att möta?
– Shit, jag har alltid jävligt svårt mot beasten i Uppsala, Axel (Nordström). Just nu tar jag nog Axel, vi mötte Uppsala senast också. Han är en bra lirare alltså.
Vem i ligan snackar mest trash?
– Alla säger Omar (Krayem), men jag har inte upplevt det. Jag tror det är rätt lite i ligan, men det är klart att (Jaraun) Burrows snackade lite senaste när vi mötte Luleå.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Jävligt tufft. Man vill ju ha någon som man kan överleva med. Antingen någon man har bra snack med eller en survivor, men jag känner ingen sån survivor så jag får väl tar Hajzer (Ismaili) i Nässjö, vi har känt varandra länge och vet var vi har varandra. Alltid hitta bra diskussioner.
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
– Det här har jag tänkt på hur länge som helst. Det är så många av dem jag kan tänka mig som har typ blivit tagna. Har du tagit Mario (Blazevic) i Norrköping? Ta honom. Vi var på ett ungdomslandslagsläger i fem dagar och antingen är det han som är schyst, han kanske är så mot alla, men det är en fett skön kille.

”Som att jag var Fantomen”

av maliwah
ryan

Det var länge sedan men nu är fredagsintervjun här på en fredag. Senast valde Malbas Niklas Sellin BC Luleås Christopher Ryan.
Han är bara 25 år, men har varit en levande legend i Luleå i över ett decennium. Vi pratar om hur det är att ha den stämpeln, BC:s chanser att utmana om guldet och en del annat.
Men först börjar Ryan med att be om ursäkt för att det har varit svårt att styra upp intervjun.
– Jag är skadad så det har varit lite mycket med det. Jag har fått ryggskott så jag missar matchen i morgon, men det ska inte vara någon fara. Förhoppningsvis är jag tillbaka till matchen på tisdag.
Det är ju en rätt viktig match i morgon.
– Den är fan jätteviktig. Vi har det egna händer. Vinner vi båda så kommer vi tvåa. Först var målet att komma topp 3 och det lyckades vi säkra förra veckan, nu är det tvåan som gäller.
Om vi kör i gång på riktigt, ska vi börja med varför du är så bra på snabba höger-layups?
– Alltså, jag vet inte. Det började väl lite smått där 2011 något sånt och Jakob Törnell (återkommande basketprofil i bloggen) frågade mig om det efter All Star-matchen och sen har det blivit lite av en grej. Jag vet inte, jag gillar att springa och det är väl det som är min styrka och då gäller det att göra så schnabba layups som möjligt. Det där är ju så sjukt, men det är roligt att det har blivit lite av en grej.
Varför började du spela basket?
– Jag kommer från en basketfamilj och har en farsa från USA (Pat Ryan, coach i Borås Basket) som har spelat lite överallt och två äldre brorsor som spelat basket. När jag växte upp och bara var något år gammal spelade alla utom morsan. Jag har alltid gillat att hålla med på med olika sporter sen jag var jätteliten.
Har du känt någon press att du måste spela basket när du kommer från en sån familj?
– Egentligen inte, jag har inte känt det. Jag har en ganska chill familj, det har inte varit något speciellt tryck från farsan. Det var inget att jag var tvungen att välja basket före fotboll, det är mer mig själv som har drivit mig genom åren.
Hur är det att ha sin pappa som coach för ett annat lag i ligan?
– Det är lite speciellt att möta dem. Det kan vara lite konstigt när man hör honom skrika ”Don’t let him drive, let him shoot”. Men det är bara roligt, man blir lite extra taggad och så är det kul efteråt när man kan trasha varandra lite.
Blir det mycket sånt?
– Inte innan matcherna, då pratar vi faktiskt inte så mycket dagarna innan. Men efter matchen om man äter middag med familjen kan det vara lite sånt, beroende på vem som vinner.
För några veckor sedan skrev Max Wiik på NSD ett blogginlägg om dig, typ ”legenden om Christopher Ryan”, att du var Norrbottens kanske störste talang någonsin och så. Hur är det att ha den stämpeln och hur har det påverkat dig?
– Jadu, jag har väl alltid varit lite så här i Luleå. Men, det är klart att man har väl känt lite att, jag vet inte… svår fråga fan. Det har varit kul eftersom jag har fått spela här i Luleå så länge. Gå på basketgymnasium och komma upp och sen fortsätta spela. Det har varit kul, sen har man kanske fått känt lite extra press. Det har det nog varit. Men det är ingenting som har påverkat mig så mycket. Det ska väl vara lite press, det är väl då det är roligt. Det är ingenting jag egentligen har tänkt så jävla mycket på.
– Jag kommer ihåg, det var väl någon gång där i tvåan på gymnasiet så var det en reporter i Luleå som skrev, lite likt den artikel som Max skrev, att han hört mycket om mig, men aldrig sett mig. Som att jag var fantomen och lite sådär. Självklart kände man lite press på att komma upp till Plannja och lyckas i Plannja, men ja…
Känner du att du har levt upp till hajpen?
– Jadu, det får du frågan någon annan. Jag har många år kvar att spela, vi får se.
Det stod även att du är ”mannen som måste se till att BC Luleå återigen blir en maktfaktor i svensk basket”, det är mycket att leva upp till. 
– Mmm… Det är kul att han skriver så. Självklart om man är professionell idrottare ska det var press på en. Och speciellt om man spelar i en klubb som Luleå. Det är en väldigt professionell klubb med höga krav. Jag tror att det kan vara lite mer press här än i andra klubbar i Sverige.
Har du själv känt att du varit så där bra som alla har sagt?
– På den tiden visste man väl inte riktigt hur det var, hur bra man var jämfört med dem som spelade i ligan. Man hade väl som första mål att försöka komma med i Plannjas trupp till nästa år och man visste väl att man kunde lira liksom. Jag kom med i Plannjas trupp, då ville man spela mycket mer och starta och så satsade man på det. Sen fick jag göra det redan första året. Det har väl alltid varit att målen har höjts ju längre man har kommit. Vad frågade du egentligen?
Jag kommer inte ihåg…
– Typ om jag alltid vetat att jag har varit bra? Man har alltid varit med i ungdomslandslag och vetat att man kunnat lira och haft som mål att komma så långt som möjligt.
Du har inte fått storhetsvansinne av den här hajpen?
– Nej, ändå inte. Jag är ändå en ganska ödmjuk person och lugn.
Det känns som att man måste ha ett ganska bra psyke för att kunna leva upp till allt det där?
– Jamen jag skulle säga att jag har ett bra pyske. Inom basketen i alla fall.
Inte utanför basketen?
– Det behöver vi inte prata om. Jag skulle säga att jag har ett ok psyke.
Hur tänker du kring resten av din karriär, vill du fortfarande utomlands?
– Man vill alltid komma så långt som möjligt. Jag testade på det för några år sedan. Sen har det väl varit lite de senaste åren att jag har varit och nafsat på någon klubb när säsongen här har tagit slut. Men det har inte blivit något av det sedan Frankrike. För att komma utomlands krävs det för att man har en bra säsong, att man känner sig fräsch. Man har ju sett på senaste tiden att det går att komma utomlands när man är 28-29, som (Martin) Pahlmblad och Tom Lidén och de har gjort det jävligt bra. Så det går ju.
Du vill fortfarande testa på livet utomlands?
– Det skulle jag kunna göra, men jag har inget speciellt ”jag måste utomlands och spela”, så känner jag inte, men om man skulle få möjlighet till det så.
Vad har du haft för motgångar i karriären?
– När jag var yngre och gick på gymnasiet så kommer jag ihåg att jag skulle spela med U18-landslaget och blev inbjuden att åka till Bologna. De ville att jag skulle komma dit och böjd in mig på någon weekend, men då fick jag mykoplasma så jag kunde inte åka dit och var borta i flera månader. Jag var mycket sjuk under gymnasiet och missade en hel del. Jag spelade inte så mycket i division 1. Jag tror bara att jag spelade tio matcher under BG-tiden och i den härvan fick jag också problem med ryggen som jag har haft hela min karriär.
Varför fick du det? Det känns ganska tidigt att få sånna problem under gymnasiet.
– Jag fick körtelfeber och mykoplasma och var borta mycket och när jag kom tillbaka fick jag problem med ryggen. Det kan ha varit för att jag kom tillbaka och började träna hårt.
– Annars försöker jag tänka, motgångar, det var lite när jag åkte till Frankrike och skulle spela där när jag var 20. Planen var ju som att komma ut i Europa, men jag var ju inte där så länge och kom tillbaka till Sverige rätt snabbt. Det är klart att det var tråkigt, men det är inget jag ångrade att jag åkte dit. Det var kul och lärorikt.
Vad var det som inte riktigt fungerade där?
– Det var ett åttaveckorskontrakt och jag fick inte spela något till slut. De hade mycket guards, bra spelare och vann franska ligan det året och gick upp till Euroleague året efter. Det var tufft att konkurrera.
Den här säsongen då, ni har elva raka och det känns som att ni hittat rätt, hur ser du på resten?
– Det känns bra. Det känns som att vi började hitta rätt kring jul och har vunnit det mesta sedan dess. Vi har börjat hitta våra roller bättre och fått bättre kemi. Det mesta har blivit bättre. Vi vill komma in med bra form och att det känns bra i laget. Den känslan har vi just nu. Nu är der bara en vecka kvar så förhoppningsvis går vi in med den känsla, om inte något jävligt sjuk skulle hända på vecka. Vi går in väldigt förväntansfulla. Det ska bli kul!
Vad tror du om era chanser att hota Södertälje, för de får väl ändå ses som favoriter?
– De är riktigt bra. De är välcoachade, de är lite som maskiner. De blir aldrig trötta, spelar hårt, väldigt bra försvar. Maskiner. De är självklart favoriter. De har vunnit tre år i rad och har två försluter på hela året så det är dem som man måste slå. Samtidigt som det finns andra bra lag också faktiskt, så man vet ju aldrig. Det var som förra året, då åkte väl trean ut direkt och Uppsala gick till final som sexa. Det är jämt i herrligan.
Men det är dags för ett nytt lag att vinna va?
– Ja, eller hur. Det är fan dags. Det är fan dags för Luleå att vinna.
Vad talar för att ni gör det?
– Att vi har roligt tillsammans, en bra kemi i laget och vi har många bra spelare. Jag tror att vi få väldigt bra tryck på läktarna under slutspelet och ha en bra publik med oss, det kan hjälpa oss.
Du var inne på det här med roller, din har diskuterats en del, hur ser du själv på den?
– Jag är nöjd med den. Man kanske inte är riktigt van i början, men ju mer man spelar och ju mer lär man känna lagkamraterna så brukar det bli bättre. Det tycker jag att det har blivit i år. Jag tycker att det har gått bättre och bättre ju längre säsongen i gått för min del. Så har det nog varit för några stycken, att man hittat sin roll nu.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Vad fan, bra fråga. Jag tycker om att hitta på grejer, umgås. Jag gör inget speciellt. Jag spelar bara basket, jag läser inget eller jobbar. Men det är något jag vill göra, börja läsa. Men jag umgås med kompisar och sånt, gör roliga saker. Ser mycket serier också.
Vilken är din favoritserie?
– Jadu, jag tycker om många, men i dag kommer House of Cards, det är jag taggad för. Det tycker jag är intressant, politiken i USA, hur de gör i Washington. Sen är Kevin Spacey också the man. Men sen kommer Game of Thrones ut med en ny säsong snart, det gillar jag. Det är många, Narkos som kom ut nu är riktigt bra. Jag skulle säga att jag ser bra serier, jag har en bra smak.
Vad vill du plugga?
– Jag vill börja läsa, men jag är inte riktigt säker på exakt vad. Vi får se. Jag började läsa tekniskt basår, men det hoppade jag av för ett tag sen. Det är svårt att veta riktigt vad man vill göra i 40 år efter att man spelat basket.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig?
– Hmm, något som ingen vet om mig. Jadu, jag har typ ingen dold talang. Jag har typ ingen talang förutom att spela basket. Jag vet inte, har det hänt någon gång att någon inte har svarat?
Den är lite klurig, den brukar sätta långt inne för många.
– Niklas (Sellin) är ju bra på måla. Jag har inget sånt, jag är sämst på att måla. Jag kan inte sjunga. Jadu…
Enligt Niklas var du ju bra på att dra roliga historier.
– Jadu, alltså, det vet jag faktiskt inte. Nog kanske man har några historier här och där, men det är väl ingenting jag är känd för. Men fan, jag tänker nu… hmm, ge mig bara några sekunder. Något som folk inte vet om mig? Jadu.. Jag spelade fotboll länge, in på gymnasiet, och skulle åka på Halmstadslägret men då valde jag basket i stället. Det kanske inte är något speciellt, men… Säg bara att jag inte har någon talang utom basket.
(När samtalet är slut messar Ryan ett tillägg: ”Du kan ju skriva att jag är bra på att pounda serier som talang).
Vem är den bästa spelaren du har mött?
– Rudy (Mbemba) var ju jävligt bra första året med LF Basket, jävligt bra faktiskt. Och sen en amerikansk point guard som jag spelade med i Frankrke, Marquise Haynes, var ruskigt bra. Han spelade i Maccabi och så där efter det. Men Rudy, det gick inte att hålla honom framför sig. När han var skadefri var han så jävla snabb och kunde göra det mesta där ute, skjuta, passa, ta den till korgen.
Vem är den bästa du spelat mot?
– Jag spelade Albert Schweizer-turneringen och mötte Matthew Dellavedova och lite sånna spelare. Vilka mer har man spelat mot? Max Wiik, han var riktigt bra sexan till nian. Ett jävla monster.
Ska du verkligen ge honom den?
– Han kommer att sprängas av storhetsvansinne.
Vem är tuffast att möta i ligan?
– Sett utifrån mig på min position, tycker jag att Johnell Smith är riktigt bra i defense. Han är svår att spela mot. Det känns som att man kan bli ”steelad” när som helst när man möter honom.
Vem snackar mest trash i ligan?
– Fan, det är inte många som snackar trash faktiskt. ”Kino” (Jaraun Burrows) i vårt lag, han gillar att snacka, han är rolig. Omar Krayem i Borås också, han gillar att snacka.
Vad säger han?
”You can’t guard me”, ”You’re gonna have a tough night tonight”.
Hur reagerar man på det?
– Man bara garvar.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Vem i ligan? Shit. Jag hade tagit med, fan, det är många, men jag kan ge den till Anton Saks. Han är lite flummigt. Han är en skön kille som jag skulle ha roligt med där ute på ön. Sen skulle han nog kunna skrämma lite djur med sin brutala mask som han kör med nu.
Enligt Niklas är du också flummig och förvirrad.
– Ja, ja, jag är ju mer flummig än Anton.
På vilket sätt?
– Lite flummig bara, jag vet inte. Man kan jämföra mig med (något ohörligt eftersom Ryan sitter i Luleå Energi Arenan där någon liveband kör någonslags after work)
Vad sa du?
– Nej, det var inget. Det här har varit en någorlunda normal intervju. Det var inget.
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
– Fredrik Andersson i Borås. Det är en bra kompis och han har just varit skadad och borta länge. Fråga lite hur det har varit för honom att var skadad och hur det känns. Han har säkert lite bra saker att bjuda på.

Sida 2 av 15
  • Tjänstgörande sportredaktör: Sebastian Parkkila
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB