Allt annat än pinsam.

Bild 10.png
Bild: TV4.se

Åh. Jag blir så trött på alla som skriver att Idol-Erik Grönwalls flickvän var ”pinsam” ikväll. För att hon kom upp på scenen och kramades och pussades under segerlåten och ”inte fattade att det faktiskt inte var hennes show”.

Kom igen.

Ja, det är ett teveprogram, men de som medverkar är människor. Inte medietränade robotar. För oss hemma i tevesoffan är det lättsmält underhållning ett par timmar i veckan, för deltagarna är det livet. Ett liv jag sannerligen inte avundas dem, men de har själva valt det, och jag hoppas att det visat sig vara åtminstone en hundradel av allt de drömt om. Även om jag tvivlar.

Själv höll jag på att börja gråta när Eriks fina flickvän äntligen fick komma upp på scenen och slänga armarna om halsen på sin älskling. Hon som tittat ner med ett generat leende varje gång kamerorna zoomat in henne under kvällen, som hållit på att gå sönder av stolthet och nervositet och en jäkla massa andra känslor jag inte ens kan föreställa mig.

Pinsam? För tusan. Jag är rätt säker på att hon är fullt medveten om att det ”faktiskt inte var hennes show”. Extremt medveten. Det har nog varit rätt svårt att missa.

Det är inte hon som valt att vara med i Idol, men hon har ändå fått leva i ett plastförpackat undantagstillstånd hela hösten. Hon har sett sin pojkvän sugas in i en låtsasvärld med filmpremiärer och romansrykten, skrikande småflickor och absurda regler. Sådant vi kan läsa om och fnissa åt, sedan glömma. Hon har sett honom förändras, såsom människor gör när verkligheten plötsligt vänds ut och in, upp och ner. Hon har stått bredvid, alldeles intill,  och sett på. Utanför. Osynlig. Tills ikväll.

Jag är förbannat glad att jag inte är hon. Och jag är förbannat glad att hon fick stå där på scenen med kinden mot sin Eriks och känna, om så bara för någon minut, att hela skiten varit värd det. Att hennes kärlek äntligen fick det han önskat sig.

Visst. Hon hade kunnat kliva av scenen tidigare. Big deal. Hon blev väl överväldigad av hela situationen och visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Kanske tänkte hon inte alls. Det är inte särskilt konstigt. Snarare fullkomligt mänskligt.

Ja, jag är glad att jag inte är hon, men om det varit min pojke som stått på den där scenen hade jag också velat stå där i min finaste paljettklänning och gråta. Känna att jag fick dela hans stund. Att jag fortfarande var viktigast, viktigare än den där jäkla tävlingen. Att den där killen småtjejerna vrålar efter fortfarande är samma pojke som jag blev kär i. Och inte bry mig ett skit om hur många sekunder det är lämpligt att stanna kvar däruppe.

För vi vet ju allihop att vi kommer att glömma bort både Erik, Calle och alla de andra, precis som vi glömt bort han konståknings-Markus och Daniel-”listen to my new album”-som-är-anledningen-till-att-jag-blev-tvungen-att-köpa-Spotify-Premium och resten av Idoldeltagarna som passerat i revy genom åren.

Men flickan på scenen kommer inte att glömma. Det var kanske inte hennes show, men ibland spelar det ingen roll vems show det är. För henne är Erik mer än en söt seriefigur i Tintin-frilla som kan sjunga jättestarkt. Väldigt mycket mer. Och därför hörde hon hemma på den där scenen med armarna om hans hals.

Inlägget är publicerat i Okategoriserade | Inlägget har 46 kommentarer

46 kommentarer för Allt annat än pinsam.

  1. erviluca
    12 december, 2009
    00:15

    Vad fint och klokt skrivet! Så är det ju!

    • Annika
      12 december, 2009
      00:50

      Kram.

  2. 12 december, 2009
    00:37

    FAST å andra sidan kunde hon inte bara låta honom få ha den här stunden för sig själv. Okej om hon gått upp och gett honom en kram och sen gått ner. Dom kan väl mysa sen. Hon såg ju ut som hon själv vunnit idol, hon dansade och mimade och även om han försökte släppa taget om henne så vägrade hon och stod kvar på scenen lite FÖR länge!

    • Annika
      12 december, 2009
      00:43

      Och det jag menar är alltså att hon ju knappast kände det så, då hade hon ju gått ner. Det är förmodligen inte som att tillfällen som detta hört till vanligheterna tidigare i hennes liv. Hon blev väl överväldigad av hela situationen och tänkte ingenting alls, och jag tycker inte att det är det minsta konstigt. Snarare helt naturligt och ingenting vi måste sitta hemma och tjura över.

  3. 12 december, 2009
    00:45

    Fantastiskt bra skrivet! Jag håller med dig, så himla mycket. Vad sjukt att man sätter sig ned och skriver inlägg som skulle tyda på något annat än just det du skriver här – tänk när hon får se skriverier om henne imorgon. Det skulle ju vara jättejobbigt när det enda man ville var att glädjas tillsammans med sin pojkvän, känna att man är varandras trots allt konstigt tumult runtomkring.Du är fin, Annika.Malin: Man såg ju att hon blickade nedåt, att hon kanske själv kände att hon ville gå ned efter ett tag. Jag tror inte alls att det var att hon inte lät sin pojkvän ha stunden för sig själv – vill man ens ha ett vinnarögonblick för sig själv, vill man inte fira det med sin pojkvän? Jag tyckte att det var så himla fint, och trots att jag inte bryr mig värst mycket om varken Eric eller hans flickvän så blev jag tårögd av att det var så vackert.

    • Annika
      12 december, 2009
      00:50

      Åh, exakt så känner jag.Och ja, jag såg också att hon blev lite obekväm efter ett tag, att hon inte riktigt visste hur hon skulle hantera situationen – vem kan klandra henne?!

  4. 12 december, 2009
    00:48

    *vill man inte fira det med sin flickvän, menar jag förstås

  5. 12 december, 2009
    00:56

    Jag håller verkligen med. Det var bara fint när hon stod där med honom, fånigt att hon inte ska få vara glad för hans skull. Hade jag varit i hans kläder hade jag velat dela stunden med henne, utan tvekan.

  6. 12 december, 2009
    01:00

    Ja jag satt och bölade när han stod där och grät med flickvännen tätt intill och sjöng vinnarlåten. Jag tyckte inte alls hon var pinsam, hade jag varit i hennes sits så hade jag nog också sprungit upp och kramat om honom.

  7. Sofia
    12 december, 2009
    01:06

    Jag vill verkligen inte vara elak och jag försökte in i det längsta att upprepa tyst för mig själv ” Det här ÄR gulligt, det är gulligt, det är gulligt”. Men snart tog obehaget över. Jag jämför hennes stage moment med Eriks fars. Han som säkert var med vid förlossningen, som såg pojkens första stapplande steg och alla andra milstolpar i Eriks liv. Han kunde behärska sig trots all den kärlek han måste känt i det ögonblicket. En kram och sedan ner igen. Det fick mig att gråta för det var så stort och fint fast det gick så fort. Erik förtjänade att få njuta av sitt segerögonblick precis som tidigare idoler gjort. Jag är nog inte själv om att tycka att han började se lite besvärad ut och släppte taget om hennes hand. Tycker dock otroligt synd om tjejen och jag tror inte att hon försökte ”stjäla rampljuset”. Det blev bara väldigt fel. Kanske var hon lite berusad. Det var min första tanke i alla fall.

  8. emelie
    12 december, 2009
    01:08

    Hon var såååå pinsam hade dött om det var min pojkvän som gjorde så.

  9. 12 december, 2009
    01:16

    Jag har aldrig varit ett fan av idol, men kollade klippet där han vinner nu när jag läst vad du skrivit. Tårarna bara rann, det var så fint! Inte många alls får chansen att få en sång sjungen för sig av sin pojkvän, på en scen framför hela Sverige. Tror många blev jävligt avundsjuka men valde att skjuta undan dessa känslor och skriva att det var pinsamt ;) Erik ska vara Sveriges elit just nu, och hon hade inte kunnat stjäla showen om det ens varit hennes avsikt, eftersom alla lyssnade och tänkte på honom!

  10. sandra
    12 december, 2009
    02:23

    ”Visst. Hon hade kunnat kliva av scenen tidigare. Big deal. Hon blev väl överväldigad av hela situationen och visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Kanske tänkte hon inte alls. Det är inte särskilt konstigt. Snarare fullkomligt mänskligt.”åh du har så rätt! vilken människa hade inte reagerat så i den situationen? jag hade blivit mer chockad om någon kunde bete sig normalt. helt klokt & rätt skrivet.

  11. Andrea
    12 december, 2009
    03:02

    Jag har sagt det förut och jag påpekar det igen – Erik höll om henne flera gånger, han tog hennes hand och drog henne till sig. Såg henne i ögonen och sjöng.Om Erik är ens hälften så gullig i verkligheten som han är i min värld, så ville han nog ha henne där. På scenen. Bredvid sig. Hela tiden… Det är åtminstone vad jag skulle velat om jag hade varit i hans situation. Eriks röst är suverän, hans utstrålning vibrerande och hans blick och léende ruskigt charmig. Han har dessutom en riktigt, riktigt fin flickvän som – åtminstone i min mening – var riktigt snyggt klädd ikväll och som stod vid sin pojkväns sida på en utav hans livs största stunder.I min värld är hon ruskigt modig som vågar stå där på scenen inför en miljon tittare – Men vad spelar det för roll? Egentligen?Vi människor har en förmåga att lägga energi på fel saker ibland. ( Ja, även jag gör väl det denna gång. )Jag förundras över att folk faktiskt stacks så i ögonen utav detta. Ingen verkar ju klaga på att de andra Idol-deltagarna slet, kramade och pussade på honom i slutet på låten så att han knappt kunde sjunga den.

  12. Andrea
    12 december, 2009
    03:16

    Och jo!Jag tycker inte att man ska tycka synd om Eriks flickvän på något vis ( förutom möjligtvis utav det faktum att hon får utstå sådan här skit samt ett hektiskt liv som flickvän till en utav Sveriges just nu mest eftertraktade pojkar/artister ).Tyck istället synd om de som inte har något bättre för sig än att i andras framgång och lycka fokusera på vad som helst som kan vändas till något dåligt.Tyck synd om dem som avundas och inte kan uttrycka detta i positiva meningar, utan måste hitta något att klanka ner på, klaga på. Något att smutskasta. Erik är sjukt talangfull och hans flickvän är både söt, välklädd och uppenbarligen genuint lycklig för hans skull. Kan man begära något mer?Dessutom..Jag, likt dig Annika, höll också på att börja grina där. ( Satt och tänkte – Men Andrea. Skärp dig! Det är Idol.. Du kan inte grina nu. )

  13. 12 december, 2009
    03:21

    jag grät som ett barn och jag håller med om precis allt du skriver! så JÄVLA sant!

  14. 12 december, 2009
    11:01

    Skönt med en motvikt till alla med förmycket fritid och olycka i sina liv som måste klanka ner på andra. Du är fantastisk, Annika =)

  15. 12 december, 2009
    11:07

    jag håller med dig i det du skriver MEN… hon borde inte stått så länge, hon skulle gjort som pappan och klivit ner efter en kortare tid, för det var fint i början men det blev för mycket, det var min åsikt iallafall.. sen har vi alla olika

  16. 12 december, 2009
    11:16

    Jag håller med dig om vartenda ord och jag får tårar i ögonen när jag läser din text här. Jag hade nämligen en liknande situation med en god vän och jag fick inte dela en sekund av den händelsen med honom, så jag unnar verkligen henne det här, den stunden kommer hon bära med sig för evigt.

  17. 12 december, 2009
    12:11

    Jag reagerade som så många andra på att flickvänen stod kvar på scenen så LÄNGE, men tänkte att hade det vart jag så hade nog jag varit oerhört förvirrad och lycklig och hade säkert gjort samma misstag, för man är ju bara människa ”ingen mediatränad robot” som du skriver så bra. Efteråt kanske man tänker att ”varför stod jag där så länge” men just i stunden är nog tankarna ett virrvarr så jag förstår om hon inte riktigt visste eller tänkte på vart hon skulle ta vägen. Jag är glad att jag inte är i hennes sitution, att behöva dela med sig av sin pojkvän till hela landet…

  18. Anna
    12 december, 2009
    13:01

    Nu när jag kollar på klippet tycker jag inte alls hon var värsta på honom, som så många försöker att få det till. Jag såg inte själva utslagningen igår, men jag tror i alla fall att jag inte hade analyserat och kritiserat sönder flickvännen om jag hade gjort det. Det var ju inte precis så att hon började hångla ner honom så att han inte kunde sjunga.

  19. PegBundy
    12 december, 2009
    13:17

    till de som jämför med Eriks far och hur han gjorde…. Det är en vuxen man som genom åren lärt sig behärska sig och förstå vad som anses rätt att göra…. flickan är ju för fan strax över barnsstadiet (erik är 21 så hon är väl nånstans däromkring) och är på väg att bli vuxen…. i ett sånt ögonblick är det lätt att tappa sådana ”omdömen” om de inte är helt färdigutvecklade…. fel ord kanske men jag hittar inget bättre….. Tyckte först oxå att hon borde gå ner och inte tafsa på honom så mycket när han sjöng… men insåg snart att hon var så full av känslor att den logiken var ur funktion för tillfället och då blev det bara gulligt. :)

  20. 12 december, 2009
    14:02

    I och med att jag är fast i min lilla bubbla här i Australien så kikar jag inte så mycket på svenska Idol, men så som du skriver Annika..! Man kan inte annat än ägna en liten smula av sin tid för research och kolla upp vad det är som du så hjärtskärande skriver om.Och jag tittade. Och jag tänkte. Och jag irriterade mig inte ett dugg. Visst att ALLA inte skulle reagera likadant som hon, men så som hon handlade, det fanns ju inte fel med det. Inget alls. TV eller inte, man vill dela sådana stunder med folk man älskar och visst tycker man ibland, när man inte är som ödmjukast att man är den viktigaste personen i någon annans liv och glömmer helt och hållet bort att man kanske delar den platsen med någon annan viktig, så som en far eller en mor. Skulle det här vara en tävling i skolan eller någon, då skulle folk inte gnälla. Men så fort det är svensk television, då jävlar måste varje andetag vara med tanke på vad fansen har att säga… suck!

  21. Nicklas
    12 december, 2009
    15:21

    Tack Annika! Äntligen någon som kan vara glad för andra och dela deras lycka och kärlek. Vem fan är vi, ursäkta språket, att ha åsikter om hur hon agerade!? Hade hon gjort nån illa eller så då kan jag förstå att man reagerar, men de enda hon ville var att dela sin älsklings stora stund med honom ja då får hon väl göra precis som hon vill! Tyckte de va så sjukt befriande att se hur dom för ett par sekunder bara fullständigt struntade i TV och allt runt omkring och bara va precis där och då, mer sånt till folket säger jag!! Som nån skrev tidigare, vill man ha en sån stund för sig själv?? Inte om man har en vacker flickvän som man alldeles uppenbart älskar väldigt mycke!! för som fyra pojkar från liverpool en gång sjöng, All you need is love…. sug på den alla bittra svennebananer ute i avundets grå och avlånga land.Tack för mig

  22. 12 december, 2009
    15:31

    Jag håller verkligen med dig. När Erik backade ifrån henne tyckte jag att det hade varit dags att gå ner, men jag hade inte heller varit vid mina sinnes fulla bruk i en sån situation. Jag hade inte vetat vad jag skulle göra eller hur jag skulle bete mig i ett rus av så många känslor av kärlek och lycka och förvirring och glädje och allt vad man nu känner.”Det är inte hon som valt att vara med i Idol, men hon har ändå fått leva i ett plastförpackat undantagstillstånd hela hösten. Hon har sett sin pojkvän sugas in i en låtsasvärld med filmpremiärer och romansrykten, skrikande småflickor och absurda regler. Sådant vi kan läsa om och fnissa åt, sedan glömma. Hon har sett honom förändras, såsom människor gör när verkligheten plötsligt vänds ut och in, upp och ner. Hon har stått bredvid, alldeles intill, och sett på. Utanför. Osynlig. Tills ikväll.”Jag kan inte ens tänka mig hur hon måste ha känt. Jag läser henne blogg men kan inte förstå. Ser en saknad efter någon som inte alltid kan vara vid henne sida, men vet inte. Förstår inte. Jag får en så överväldigande känsla av det du skrivit och jag hoppas hon läser det och kan ta till sig av det och strunta i alla de avundsjuka och överdrivande människor som klankar ner på henne just nu. Det här är en tid då hon ska få vara glad och dela ruset vid sidan om Erik, inte en tid där hon fick vara lycklig för en sekund och sedan skjutas ner på marken av tusentals människor som ska hänga upp sig på detaljer.Det blev långt, men jag ville bara säga att jag håller med dig! Väldigt, väldigt bra skrivet!

  23. 12 december, 2009
    18:10

    Annika, Annika, fina underbara Annika! Dina ord bildar så fina meningar som smyger sig in i hjärtat på mig. Jag älskar sättet du skriver på och att du gång på gång förstår mina tankar precis och dessutom kan sätta ord på dom. Jag tycker som du, Idol-Erik kommer glömmas bort och försvinna men det där ögonblicket och den där blicken kommer jag aldrig att glömma. Hade det varit jag så hade jag aldrig klivit av den där scenen, skit i kamerorna och tv. Det var Erik och hennes kväll och att du skriver så vackert om den gör allt ännu finare, jag hoppas att flickvännen får chans att läsa dina vackra ord!

  24. 12 december, 2009
    18:40

    Det var PINSAMT, hör liksom till vanlig socialkompetens och veta när man kan ”glänsa” och när det är någon annans tur att ”glänsa”. Att ställa sig ivägen på scen i strumplästen när folk är där för att kolla på sina ”IDOLER” och inte fatta när du ska ner är inte tecken på Socialkompetens och därmed.. ja, ytterst pinsamt. Men förstår din poäng; att du försöker vara PK i din artikel.

  25. 12 december, 2009
    18:44

    mycket bra skrivet. även fast jag någonstans kkan hålla med dom som tycker annat. kasnek hon stod där uppe allt för länge men vem står och tänker på konsikvenserna när så många känslor står i spel under sådan otroligt kort tid. jag tror inte flickvännen nu i efterhand är så stolt över det som hänt, men hon är en vanlig människa som gör misstag precis som vi alla gör!så bra skrivet…

  26. 12 december, 2009
    20:19

    a fast de är ändå rätt tråkigt med sånna människor som inte låter människor vara människor och klaga lite också emellanåt. Jag är en lycklig kille i min bästa tid som nyskild och singel.. jag lever livet och ligger runt! VIill du så kan vi ses någon dag kanske och diskutera detta vidare, Eriks flickvän asså, inget annat! Puss på dig gotten!

  27. 12 december, 2009
    21:17

    Åh, hjälp, vilket fint inlägg Annika! Nu fick du faktiskt mig att ändra åsikt. Jag tyckte hon var jättepinsam igår, men det är ju som du säger: Man kan ju bli helt överväldigad. Vem tänker på ”regler” då?Kram på dig!

  28. Marielouise
    12 december, 2009
    22:23

    Kollade på klippet först nu och det var väl inte så himla farligt?Jag blir jättelätt generad å andras vägnar, och riktigt våndades eftersom så många skrivit om hur ”pinsamt” det var att hon stod där uppe. Men det var ju inte pinsamt, det var fint.Delad glädje är dubbel glädje, säger de som vet. Lyssna på dem.

  29. Emma
    12 december, 2009
    23:26

    Svar på Nicklas kommentar:Oavsett om vi vill eller inte kommer vi alltid ha åsikter om precis allting, deal with it. Väljer man att ställa sig sådär i rampljuset så får man faktiskt också vara beredd att ta på sig ris och ros. Visst det var kanske sött, men jag tycker att om Erik vann så ja, borde han iallafall få någon minut ensam i den låten utan en flickvän, pappa eller utröstade idoldeltagare. (är jag en bitter svensk nu bara för att jag har en åsikt som inte är samma din?) Jag förstår inte hur folk som du kan sitta och säga hur någon älskar någon mycket och hur folk känner, det vet inte du. Du har inte varit innuti Eriks eller hans tjej huvud och känt vad de känner. OMÖJLIGT. Du borde ”suga” på att folk faktiskt har olika åsikter, och bara för att man inte delar den åsikten så betyder inte det att man är hm.. en såkallad ”En bitter svennebanan ute i avundets grå och avlånga land.” Du verkar vara väldigt trångsynt utifrån dina ord.

  30. 12 december, 2009
    23:40

    Men buhuhu, ”hon skulle få stå där med honom” – gud vad skit ni snackar. Hon har resten av sitt liv på sig att dela speciella stunder med honom. Nej hon skulle ha gått ner efter 20 sekunder. Ursäkta, men det var faktiskt pinsamt. Om det var jag hade jag aldrig stått kvar. Hon hade hela kvällen på sig att fira med honom. Orka tycka att det är så himla hemskt att tycka att det var pinsamt. Det var ju det :)

  31. Ivannia
    13 december, 2009
    01:12

    Jag gillade det du skrev, men jag skrattade högt till ”Daniel listen to my new album som-är-anledningen-till-att-jag-blev-tvungen-att-köpa-Spotify-Premium”! Ja fasen vad irriterande det var haha! Jag håller med dig, man har inte stenkoll på vad man håller på med jämt: jag har det knappt en vanlig måndag och så skulle den här stackars flickan tydligen veta precis hur länge det är lämpligt att stå på scen med sin pojkvän som just vunnit en största men mest obetydliga tävlingen i Sverige… Nåja, tack så mycket för läsningen :)

  32. Evelina
    13 december, 2009
    01:21

    jäklar vad ni analyserar detta. är det verkligen så viktigt att konstatera om det var en pinsam sitaution eller inte? och om det var en pinsam situation, får man inte ha sådana eller?

  33. frida
    13 december, 2009
    09:26

    hoppas och tyckar att hon får se detta blogg inlägg och att fler fattar vad der var som hände.. orka med det .. kul att på dagen efter få stå på löpet.. och bli helt utdömd inför hela svenska folket.. nej.. jag tycker att hon har rätt att bli överväldigad för sin pojkvän.. all rätt!

  34. Ormfläta
    13 december, 2009
    12:47

    Nej, hon hörde fan inte hemma där!

  35. 13 december, 2009
    16:27

    Jag känner alltid att jag kan andas lite lättare när jag kommer in på din blogg. Det här var fint. Tänk om fler var som du.

  36. F
    13 december, 2009
    18:49

    Jag vill ju påstå att han ville ha henne där. Hade jag varit Erik hade jag velat ha min pojkvän där. och han sjöng ju till henne. Jag började lipa när hon kom upp på scen för det var så otroligt fint. Jag tror på kärlek, inte att hon stod där för att få uppmärksamhet. Man kan inte ha missat att hon såg ut att inte veta om hon skulle gå ner eller stå kvar.Och ”Kunde han inte fått ha ögonblicket själv”, hallå, de är tillsammans, då vill man dela en sånhär sak.

  37. Nicklas
    13 december, 2009
    23:36

    Svar till EmmaDu behöver inte vara orolig, ja kan ”deal with it” att andra har åsikter om saker och ting. Jag har inte sagt att folk inte skulle ha åsikter om henne, men jag tycker de e fel att attackera och hänga ut en 19åring som precis som skrivits tidigare förmodligen va totalt överväldigad av stunden. Varför kan vi inte bara ha lite förståelse för henne och situationen hon va i. Gör de oss till bättre människor för att vi klagar på och trycker ner henne? Trångsynt är jag verkligen inte, men jag är innerligt trött på hur vi i sverige har en tendens att trycka ner folk så fort man inte följer normen. Och nä jag kan omöjligen veta hur hon och erik kände där på scenen men man behöver inte va psykolog eller beteendevetare för att kunna se att erik inte verkade ha nåt emot att stå och sjunga för henne. Men visst jag kan ha fel. Slutsatsen är helt enkelt att de är helt okej att inte agera ”perfekt” i alla lägen, vad är ”perfekt” egentligen?, och att när sådana lägen uppstår får vi helt enkelt bara visa förståelse… vet inte hur du tänker, men i min värld är detta kanske inte direkt att vara trångsynt

  38. 14 december, 2009
    08:03

    Nej, det var naturligtvis inte ”fel”, de som scentränat Erik inför en eventuell Idol-vinst hade antagligen inte förutsett hennes agerande och hade därför inte lagt in det i planerna för hur Erik skulle röra sig på scenen under vinnarlåten (eftersom allt annat var intränat). Men att så många satt hemma i sin soffa och fick svårt att fortsätta titta på tv är väl en indikation på att det kändes konstigt för många? Sen att många fick vatten på sin kvarn när man läste Laila på löpet dagen efter, det var väl trist. Men alla åsikter är väl lika mycket värda och sekundärskam är också det en känsla, även om det inte är lika ”fint” som att gråta av lycka.

  39. Spy och fasa
    14 december, 2009
    09:29

    Det var patetiskt. Jag mådde så illa. Gå upp, pussa, krama, fäll några tårar och GÅ NER. Inte stå där hela jävla showen och sno åt dig all uppmärksamhet. Jag gillar inte ens idol,och inte någon av deltagarna men ändå skämdes jag så fruktansvärt och undrade vad fan hon höll på med. Åh, jävla attention whore.

  40. 14 december, 2009
    10:12

    Det här var riktigt sant och fint skrivet. Jag tycker själv att alla överdriver och har gjort det hela tiden. Tycker det är så sjukt elakt att göra så stor grej av det. Visst att hon kanske kunde gått ner från scenen lite tidigare, men herregud. Hon är bara en människa. Tänk så många hon har emot sig nu, bara för att hon ville vara på scen med sin pojkvän. Ibland är denna världen så jävla patetisk.

  41. 14 december, 2009
    13:55

    Bra skrivet!! Verkligen! =)

  42. Lie
    14 december, 2009
    16:51

    Jag tycker faktiskt synd om henne. Hon är en helt vanlig alldaglig söt tjej, som nu får ta skit från alla möjliga håll.. Det är ju hur tråkigt som helst och jag blir ledsen för hennes skull. Bra att någon skriver något vettigt om det hela, Annika!

  43. 15 december, 2009
    09:15

    Men du är väl fantastisk? (Jag har sagt det väldigt många gånger förut…) Du får mig att tänka ett varv extra, när jag glömmer bort att göra det på egen hand. Du får mig att se saker från flera vinklar och med olika ögon. H e l t f a n t a s t i s k ä r d u !