Finns det inte någonting väldigt lustigt i uttrycket ”vanlig kille” (eller ”vanlig tjej”)? Självklart förstår jag precis vad Magdalena menar, och det är säkert väldigt skönt för henne att ha en kille som inte är en del av den där låtsasvärlden, men det låter ändå kul.
Jag menar… tycker man inte alltid att den man är kär i är ytterst ovanlig?
Liksom: ”jag är kär i en helt vanlig kille. Han är faktiskt inte speciell på något sätt. Helt normal på alla sätt och vis. Medioker, rent av. Alldaglig, utifrån och in. Varken eller, skulle man kunna säga – varken det ena eller det andra. Sticker ut från mängden? Nej, knappast. Faktum är att jag nog inte ens skulle känna igen honom i en folksamling. En gång när han kom hem i sitt blåställ trodde jag faktiskt att han var där för att fixa rören i badrummet, och undrade vem tusan som gett honom min nyckel.”
Skämt åsido: jag hoppas att Magda och Göran blir mycket, mycket lyckliga.
fina annika! har spenderat en särdeles tråkig lektion med att ta ikapp på din blogg. hoppas så innerligt att du blir bättre snart. om du inte har läst den redan så of Bees and Mist fantastiskt. tror att det är en bra bok att bli frisk till. ta hand om dig kära du.j
I en värld där många går runt och vill vara så jävla speciella och ovanliga är det väl skönt att någon faller för en kille som inte sticker ut på något uppenbart sätt?Säkert är det ju så att hon faktiskt tycker att han är speciell men kanske inte på det där exebitionistiska sättet många vill vara orginella på. Dessa vill sällan ha ett 9-5 -jobb och vanliga konventionella åsikter är ofta fy skäms…Jag tror att jag håller med dig även om vi formulerar oss på olika sätt. John
Du läste precis mina tankar där, inte tycker man väl någonsin att sin älskade är ”vanlig”, haha! Men jag förstod också vad hon menade…
Hmmm, vad hände med min kommentar igår?Det jag skrev var i alla fall att jag tror Magda menar ”vanlig” ur andra människors synpunkter. Jag menar Magnus Hedman var en ”kändis”, men antagligen inte för henne. För henne var han hennes vanliga äkta man.Sen ser jag inte någon motsägelse i att vara vanlig OCH speciell. Däremot vet jag inte om jag kan säga att vanlig och medioker alltid behöver vara synonymer.Jag kan förstå att många ser både mig och min kille som ”vanliga” som i ”det finns många som ser ut som oss och är som oss”, men jag vet ju att han och jag är de mest speciella på jorden, allra helst tillsammans!
Haha, ja, jag förstår NATURLIGTVIS vad Magda menar, precis som jag skriver. Jag tycker ändå att det låter kul.
Som om kända människor är extraordinära… ^^ !
Malin:I minst ett avseende är kända människor extraordinära: de är (väl)kända kort och gott. I övrigt delar jag inte Annikas romantiska människobild om att alla människor innerst inne är unika. Jag är snarare biolologist som tycker att alla människor är snarlika kopior av varandra. Jag kan därför inte dela uppfattningen att man alltid tycker att den man är kär i är ytterst ovanlig.
Biologist, menar jag såklart…
Shit Annika, trots att jag räknas till den ironiska generationen har jag ibland sjukt svårt att veta om du menar allvar eller skämtar. Skäms på dig
Verkligen? Oj! Detta jäkla internet alltså. Själv tycker jag alltid att det är helt uppenbart, men det är kanske inte så konstigt. Vore ju underligt om jag missförstod mig själv.