Om en knapp halvtimme är det dags för operation. Jag är helvetiskt nervös.

Förklarade för min narkosläkare att jag sett alldeles för mycket på House – ”her bp’s dropping! He’s crashing! We’re losing her!” Hon lovade att om man gjorde en teveserie om Nyköpings lasarett skulle den vara skittråkig, åtminstone om man inriktade sig på blindtarmsoperationer

Jag ligger i en fyrasal där två av tanterna åkt hem för flera timmar sedan, jag och Gertrud är ensamma kvar. Hon är åttiosju år och den perfekta rumskompisen. Kvick och rolig, snäll men osentimental. Och så pratar hon så vacker finlandssvenska.

Nu ska jag börja preppas för operation. Skicka en helande tanke eller två.