Nu har jag ingen blindtarm längre.

Allt gick bra, även om jag var barnslig och freakade ur precis innan jag skulle sövas. Fick en lätt panikångestattack och grät hysteriskt… Suck. Hade verkligen tänkt vara sådär cool, lugn, stark. Oh well. Är trött så trött så trött, har haft helt vansinnigt ont sedan de väckte mig ur narkosen vid två, halv tre, inte kunnat sova alls.

Pinsamt nog har jag nu nästan mer ont i höger axel och ner under revbenen än i de faktiska såren. Tydligen blir det ofta så. Men! Snart åker jag hem! Om ni bara visste hur mycket jag längtar. För vet ni? Igår blev vi kattföräldrar! Äntligen, äntligen. Jag har längtat efter katt i hela mitt liv. Nu har vi ynnesten att få vara mamma och pappa till två stycken. De finaste katterna i världen.