Så var det dags. Fast jag hittar faktiskt inte ett enda litet kvalster hos fyran. 

De sitter väl på ramarna och garvar och suger livet ur bina istället för att ramla ner. 

Vidriga kryp. Nu ska de döden dö.

Det är halvstort samhälle som verkar friskt, jag tar 25 ml lösning myrsyra på en fuktad urkramad kamprad-wettex.

Läggs ovanpå ramarna i 1-2 dygn.

Håll andan små bin, nu drar vi igen luckan och trycker på gasen.

– Snälla, hjälp mig hem!

Bin är väldigt gulliga. Speciellt små nykläckta ulliga ungbin som aldrig varit ur kupan förr och kommit vilse.

Svärmdrottningen Gullan i trean försökte luras in i det sista.

Hennes bastarder går på två lådor nu, med spärrgaller mellan, inför slutskattning, varroabekämpning och sedan vinterfodring.

Jag var rätt säker på att hon gick i undre låddan eftersom jag möblerade om i torsdags, för att enkelt kunna lyfta den övre när alla yngel där kläckts.

Icke. Döm om min förvåning när jag såg att det var ägg, massor av ägg, i lådan som snart skulle bort. Ägg som blir vinterbin och kläcks om 21 dagar.

Gullan gömde sig först i en klase döttrar. Sedan sprintade hon till ett mörkt hörn och höll sig blickstilla. Tog henne med märkburen, försiktigt. Hon fick lite vit tippex också, jag vet ju inte vilket år hon är från. Men pigg och rask, helt klart. Och nu betydligt lättare att hitta i vår.

Biodlarna i Västerbotten flaggar i lokalradion för ett dåligt honungsår.

Skörden blev bara hälften och priset lär stiga.

Det usla vädret i juni blev en katastrof för fler än bina här i byn alltså.

Västerbotten är för övrigt det område som föll sist för varroa-kvalstrets invasion.

Hoppas bisäljarna där slutar marknadsföra sig som ”varroafria” nu och tar bekämpningsplikten på allvar.

Lyckan kommer, lyckan går, lycklig den som honung får.

Byn söndag kväll. Testade att ringla över 10-procentig youghurt.

Fem plus.

..och sen ska det skummas och klaras och röras och hällas i små burkar.

Om det inte regnade ute skulle jag klättra upp på taket, luta ryggen mot skorstenen och ta en sked honung. Och sen en till.

– Mums, hon har missat att diska! Sa bina.

Sen blev det spolslang.

Ändå tog det mer än två timmar innan bina slutade lapa på slungkorgen.

Ska nog inte ställa grejorna odiskade på gårdsplanen mer, det blev en väldig trafik i luftrummet.

Här kommer den. Min första egna gyllene honning, direkt ur slungan.

Vansinnigt god också.

Jag får nog räkna ner pengen lite, det blev mer honung än jag trodde först. Flera kilo faktiskt.

Mitt årsbehov är alltså fixat. Just nu till kostnaden av fem kronor per gram, ungefär. Plus jobbet.

Köp alltid lokalt producerad honung! Den är otroligt prisvärd.

– Nån galning har ställt en jättehink med sockerlösning på taket! Det är servering från insidan, hos oss! Brudar, kom hem och ät, det är paaaaaarty!

Gänget i fyran blev av med honungen igår och surade. Idag är de saliga efter att jag lagt på en hink Bifor, vinterfoder. De ställde sig och blåste ut feromoner och bina strömmade hem. Gullans bastarder gjorde ett lamt försök att ta sig in och raida festen, men lyckades inte eftersom jag drog igen flustret rejält.

Såg en märklig sak när jag möblerade om i Röda Bibis kupa inför hösten.

Bina höll på att dra i något vitt och mjukt som putade ut ur en cell på ramen. Såg ut lite som toppen av en tippex.

Det var en nästan fullgången drönare som tvingades ut i förtid. Hans systrar hade rivit upp puppan och höll på att baxa den ännu vita kroppen ur kupan.

Innan han föds och börjar äta av förråden, alltså.

Hitler må ha studerat bin innan det slog runt helt på den övervåningen.