Flygande giftsprutan. Observera den dödliga skadan bak, det är som en gul liten påse som åkt ut.

Nu har jag fått ett.

Bistick alltså.

I huvudet dessutom, av alla oväntade ställen.

Den flygande lilla injektionssprutan satt väl och frös uppe på slöjan och trasslade in sig i håret när jag tog av mig skyddsdräkten. Det kändes precis som ett getingstick, brände till och gick över snabbt. Efter fem minuter kände jag inte ett dugg mer än en värmande känsla. Fast jag lyckades få bort gadden med giftblåsan kvickt, jag rev till med nageln direkt. Funkade hur bra som helst.

Stackars lilla bi. Inälvorna slets ut när den stack, så den fick komma in i köket och dog stilla, sittande på Carl-Otto Mattssons bi-bok på köksbordet.

Jag har bildbevis. Men tekniken är inte med mig just nu utan mer åt andra hållet. Fixar när det löst sig.

Utan tvivel är man inte riktigt klok, som Hasse&Tage sa.

Inte alla har nattfrost runt hörnet.

Honungsbina i Skaraborg hotas av svält och massdöd på grund av den milda hösten, rapporterar Radio Skaraborg. Det fina vädret gör att bina fortsätter flyga. Och de drar in fel sorts nektar –  bladhonung och sav från såren som granbarrlusen gör. Nektar som kristalliserar i vaxkakan direkt och blir stenhård. Sämsta sortens vinterfoder alltså.

– Det blir nästan som grus. Vi kallar det cementhonung, säger Kenth-Inge Wallgren, biodlare i Hjo, till kanalen.

Han har valt att skatta en extra omgång och låta bina dra in vinterfodret en gång till, på nya fina ramar.

Undrar förresten om folk vet att det som biodlare kallar bladhonung eller skogshonung ofta är lika med processat bladluskiss. Väldigt god honung är det också. 

Vissa saker vill man nog inte veta.

Idag fick jag äntligen svar från Corrine Cromar,  Parliamentary Information Service, Parliamentary Library, Te Pätaka Rangahau a Te Whare Päremata.

Jag kunde nämligen inte låta bli att mejla dit och fråga varför regeringen i Nya Zeeland kallar sin officiella hemsida för Bikupan. http://www.beehive.govt.nz/ närmare bestämt. Jag letade efter något helt annat när jag snubblade över haka-dansarnas surr.

– Sajten heter Bikupan eftersom parlamentet kallas så. Det beror i sin tur på att byggnaden ser ut som en bikupa, berättar hon.

Inte konstigare än så alltså. Om nån vill utöka sin avdelning för udda kunskaper så finns allt om Bikupan i Wellington här.

Tänkte testa att stoppa in en digital termometer i bastardernas kupa. En sån där enkel, med avkännare i en tunn liten sladd och digital visning av inne-ute-temperatur. Bortsett från att ute blir inne (i kupan) så tror jag att det kan funka om jag vattenskyddar själva visaren, även om bina lär bygga in in både avkännaren och sladden ordentligt.

Det kan bli smällkallt i byn, minus 32 är mitt rekord.

Kan vara spännande att se hur bina håller värmen då – de små liven håller drygt 20 plusgrader i vinterklotet genom att bränna socker och dra ihop sig tätt, tätt. Avkännaren får sitta mitt på en ram överst i kupan, tänkte jag.

Plus att jag är lite orolig för att bastardernas stora samhälle, som står fint med flustret i södersolen, ska få för sig att dra igång yngelproduktionen för tidigt nästa år. Då måste man avbryta genom att kyla ner, står det i boken.

Fullt i pollenkorgarna.

Strålande sol, nästan 20 grader varmt och bina är alldeles till sig. Stora skaror ungbin har gett sig ut på flygtur och det är pollenbrallor på i alla fyra samhällena.

Undrar vad det är för pollen. Väldigt mörkt och grönbrunt överlag. Sista chansen att få hem protein i alla fall, lönnarna lyser som eld i solnedgången och nattemperaturen har gått ner till tre grader nu.

Bina känner att kylan är på väg och flyger allt mindre. Alla samhällen har fått i sig 20 kilo socker nu. De får ett par kilo till – och trean får ännu mer eftersom Gullan & bastarderna lyxar på två lådor. Inte bra om maten hamnar en trappa ner i vinter, då svälter de ihjäl.

Nästa år ska jag nog göra lite annorlunda. Man lär sig.

Enda frågetecknet nu är att enstaka drönare fortfarande släpps in både i ettan och tvåan. Bina där bär dessutom in pollen. Hoppas det inte är något mysko på gång, drönarna borde vara borta nu. Å andra sidan betyder pollen yngel. Hoppas jag. Får kolla när vädret blir bättre, innan det är dags att gå i klot.

En geting har tagit sig in hos Gör-Ann och myteristerna i gryningen och rövat bort bin. Det är bara 6-7 grader på morgonen nu, bina är så köldstela att de inte kan försvara sig.

I morse tog jag den på bar gärning. På flustret låg resterna – små bi-ben, några vingar och ett avbitet litet huvud. Intill satt getingen och kalasade på ännu ett bi, som sprattlade men inte hade en chans. När jag blev för närgången hoppade den ner i gräset med biet i käften.

Jag såg bi-rester på samma fluster igår morse också och funderade på vad som var på gång.

Kan ha varit en bivarg, en typ av geting som specaliserat sig på att jaga och äta honungsbin. Nu tar den getingen i alla fall inga bin mer.

Det finns inte mycket kvar att äta ute nu och det var bara 5 grader ute i natt. Snart frasar det i gräset när man går för att hämta morgontidningen i lådan nere vid vägen.

Dragbina är rätt slanka när de kommer tillbaka. Inga fyllda honungsmagar längre. Några börjar se riktigt slitna ut, hårlösa uppe på mellankroppen och med fransiga vingar. De ägnar mer tid än någonsin åt morgontoaletten i solen på flustret.

Alla utom ettan har snart dragit ner 20 kilo socker till vinterfoder. Trean, med två lådor, har passerat 25 kilo.

Jag var lite orolig för vattenhalten, den ska ligga på 15-20 procent. Mer så jäser honungen, mindre så blir det betong. Har ingen refraktometer och kunde inte mäta innan. Dessutom har jag rört lite på känn under kristalliseringen. Kanske skulle honungen bli för lös. Eller för hård. Eller grynig.

Helt obefogad oro, visar det sig. Min honung har blivit perfekt.

Fast men ändå mjuk och len. Den lilla gropen efter teskeden rinner inte ihop utan håller formen.

Mmmmm… Tack snälla rara små bin för era miljoners triljoners blombesök.

Stöd din lokala biodlare, köp alltid lokalt producerad honung!

Varje låda i kupan har tio små ramar, där bina föder upp sina yngel och lagrar honung.

Ramar som ska spikas ihop, förses med sex små distanspluppar och stift per styck, trådas med metalltråd och till sist förses med en förpräglad vaxkaka. Den smälts fast på tråden med hjälp av svagström och ger bina lite hjälp på traven vid cellbygget.

Högen här innehåller 60 ramar. Räcker till sex lådor nästa år. Jag behöver hog minst fem gånger så många – samhällena blir mycket större under högsäsong och jag kan nog dela dem också.

Brist på sysslor är det inte, alltså.

Något för förortspyromanerna kanske. De som säger att de inte har något att göra och därför känner sig manade att bränna och kasta sten.

Testa modet med en kvarts miljon bin istället, grabbar. Och se till att det blir någon honung. Ni kommer att ha sysselsättning resten av livet. Plus respekt.