Spanien har gått från att vara ett land där man spelar viktig fotboll till ett land där man pratar om fotboll sedan ligaavgörandet och uttågen ur Champions League för giganterna.

Jag har själv börjat tagga ner och fasa ut blogwise så att ni långsamt ska vänja er vid vad som kommer efter säsongen: nada.

Men. I kväll har vi en match att spela igen och jag skulle ljuga om jag sa att kände mig blasé inför Europa League-finalen mellan Spaniens två atleter.
Det är så sällan två lag som inte heter Real Madrid eller Barcelona får hela spotlighten i hemlandet att hela presskåren tycks skina upp. Helt plötsligt finns det NYA VINKLAR.
Dessvärre finns det också nya införvideoklipp från de båda klubbarna som båda lyckas med konststycket att leverera en crossover mellan dålig Hollywood-dramaturgi och reklam för Kristdemokraterna i Huskvarna. På 1980-talet.
(Egentligen finns det inget ni behöver förstå mer än att det rör sig om vita, generationsöverskridande och oqueera kärnfamiljer och pojkar och pappor som pratar fotboll.)

Så. Nu ska vi prata kvällens match i stället, och vi börjar väl med kvällens huvudrollsinnehavare.
Jag vill ju hävda att Radamel Falcao är det i Atlético Madrid och att döma av hans twittrande på slutet är han helt inne på min linje. 

Följer man colombianen har man de senaste dygnen fått sig en orgie av uppladdningsbilder, utlottningstävlingar avatarbyte (till en EL-logga så klart) och, förstås, några bibelord på vägen.
Atléticos Tiger packar nämligen tre saker vart han än åker (exakt samma saker som undertecknad för övrigt). Träningskläder, Den Heliga Skriften och Colombias flagga.

Falcao kan bli dubbelhistorisk i dag och hans insatser på Atlétis europaresa i år kan inte överskattas. Falcao har i princip ensam täppt igen hålet efter två av världens bästa anfallare och när Los Colchoneros springer ut på gräset i Bukarest i dag är det ju herregud i lagets andra europafinal på tre år. Även om lirare som Arda Turán och Diego Simeone själv har ett par fingrar med i spelet så är det falktigern från Colombia som fått vara lagets omslagspojke i år.

Hos motståndarna heter den personen Marcelo Bielsa. Det kan han inte hjälpa själv, men den mytomspunne argentinarens framfart med två finaler redan första säsongen i Athletic Club gör att Fernando Llorente och Iker Muniain snällt fått stå åt sidan när El loco Bielsa så mycket som harklat sig i mediernas närvaro. Eller spelarnas.

Man förtjänar förstås det när man coachar brallorna av Alex Ferguson i två raka matcher och det mest intressanta i kväll blir att se hur Cholo Simeones gäng beväpnar sig taktiskt.

Om det blir Atléticos Tiger eller Bielsas baskiska lejon som tar hem det här återstår att se, men det ger mig en väldigt bra anledning att länka till min absoluta favorit-hiphop från Sri Lanka. I kommentatorsfältet kan ni länka till er egen och berätta vad ni tror om kvällens resultat. Man får en resa med luftballong över Barcelona om man tippar rätt slutresultat samt första målskytt. Eller ett omnämnande på bloggen. Har inte bestämt mig.

Jag tycker kvällens match är svårtippad, men har efter mycket velande bestämt mig för att gå all in på rödvit seger.