Misstänkt ”försvann ur kokainmålet”

av Oisin Cantwell

Det går knappt en dag i det stora kokainmålet utan att nya märkligheter uppdagas.
Det senaste är att det har funnits en misstänkt som advokaterna fram tills nu inte har hört talas om.
I Stockholms tingsrätt dömdes kokainligans misstänkte huvudman Jonas Oredsson för bland annat grovt narkotikabrott sedan ensamseglaren Mauritz Andersson i juni 2010 gripits på internationellt vatten med 1,2 ton kokain i lasten. Oredsson ansågs ha legat bakom smugglingsförsöket.
Men i ett protokoll som den utpekade ligaledarens försvarare, Thomas Martinson och Tobias Enochson,  har kommit över pekas en helt annan person ut som beställare av narkotikan.
Mannen ska tillhöra ett syrianskt kriminellt nätverk i Sverige och påstås i dokumentet, som upprättades efter ett sammanträde mellan polisen i flera länder, ha investerat 900 000 Euro i projektet.
Den här informationen väcker onekligen frågor. Vem är mannen? Har han även figurerat i andra delar av utredningen? Har han befunnit sig på platser som är viktiga i målet? Varför greps han inte?

Och framförallt: varför har Jonas Oredssons advokat inte fått veta att det har funnits en helt annan person som varit misstänkt för att ha beställt smugglingen av Andersson?

Advokaterna har vänt sig till Svea hovrätt med en begäran om att protokollet ska få användas som bevis under rättegången. Jag förutsätter att domstolen går dem till mötes. Materialet kan onekligen vara av betydelse och det är en grundläggande rättssäkerhetsfråga att en åtalad får anföra de bevis hen finner viktiga.

Att en person som misstänks för grov brottslighet under största möjliga tystnad förpassas ut ur en brottsutredning är anmärkningsvärt. Men detta är inte den första konstigheten som har upptäckts under den långa processen. Nyligen tvingades åklagarna under hot om repressalier från hovrätten att lämna ut sekretessbelagd bevisning.
Tidigare har en häktad släppts efter att suttit inlåst orimligt länge, trots åklagarnas vilda protester. Två grova rättegångsfel i tingsrätten. Och så vidare.
Det skulle inte förvåna om nya obehagliga konstigheter dyker upp i kokainmålet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier Brott och straff

Varning för rån mot äldre

av Linda Hjertén

Att det finns ligor som inriktar sig på att lura och råna äldre personer har ni säkert läst flera gånger förut.
Just nu varnar polisen för som de skriver ”omfattande aktiviteter med stölder mot åldringar i södra Sverige”.
Och det är så klart ett vidrigt brott som drabbar en grupp som ofta är mer försvarslös än andra.
Så därför kan det vara trevligt med en, om inte ren solskenshistoria så åtminstone en historia med ett lyckligare slut än vanligt i det här sammanhanget.

I går försökte några okända kvinnor råna två olika damer, en i Lessebo och en i Växjö.
I fallet i Lessebo låtsades kvinnorna att de var där för att hjälpa den äldre damen till doktorn. Men hon anade oråd och vägrade släppa in kvinnorna och höll emot i dörrhandtaget när de försökte tränga sig in.
Hon ringde sedan polisen.
En liten stund senare samma dag var det dags igen. En kvinna i 90-årsåldern från Växjö larmade polisen om att en kvinna kommit hem till henne, påstått sig vara från hemtjänsten och där för att ta prover.
Även denna dam fattade misstankar och drog igen sin dörr innan kvinnan lyckades ta sig in.
Ingen är ännu gripen för rånförsöken.

Polisen uppmanar nu speciellt äldre människor att vara extra försiktiga vid kontakter med okända personer.
”Släpp aldrig in någon i bostaden som är okänd oavsett vad de anför för skäl. Hemtjänst, sjukvården, fastighetsskötare etc. har alltid legitimation som man begära att få se. Kontrollring om det är oanmälda besök från någon som påstår sig vara från t.ex. hemtjänsten”, skriver de på sin hemsida.

Ett annat knep som tjuvarna använder sig av där de ringer hem till gamla personer och frågar: Hör du vem det är?
Den äldre personen säger ett namn på vem de tycker att det låter som och tjuven säger ja.
Sedan frågar tjuven om hen får låna pengar av den gamle och säger att en kompis kommer förbi och hämtar upp dem.

Här följer några tips från polisen om hur man kan skydda sig eller sin släkting.

Var kritisk mot okända besökare. Begär legitimation och försök att kontrollera den. Ofta finns telefonnummer för kontroll. Om du släpper in någon okänd person, var uppmärksam på att inte fler personer smiter in när du är distraherad.

  • Ha gärna ytterdörren låst när du är hemma, så att ingen tar sig in utan att du märker det.
  • Förvara helst inte stora summor pengar hemma.
  • Undvik att förvara pengar och värdesaker synligt, till exempel i hallen. Förvara dem gärna inlåsta. Då kan en tillfällig besökare inte ta något.
  • Var försiktig med bankkort, bankomatkoder och även portkoder. Förvara inte koden till bankomatkortet tillsammans med kortet.
  • Fotografera gärna dina värdesaker och se över hur du förvarar dem.

Fotnot: Även om polisen nu ber äldre att vara vaksamma, och äldre är en grupp som ofta uppger att de är rädda för att råka ut för brott, så är det viktigt att komma ihåg att de är en av de grupper i befolkningen som löper minst risk att drabbas. 

Kategorier Brott och straff

Lägenhetsbedrägeri – så skyddar du dig

av Linda Hjertén

Att det blivit allt vanligare med bostadsbedrägerier i ett Sverige där bristen på lägenheter blir allt mer akut har nog inte undgått någon.
Bara här på Aftonbladet har vi skrivit om flera fall där folk har lurats att betala förskottshyra, ofta många tusenlappar, på en lägenhet som de sedan inte får och som i vissa fall visat sig inte ens existerar.

Nu, i samband med att många studenter ska flytta till nya städer och börja nya skolor och är i desperat behov av lägenheter, går polisen ut med en varning för oseriösa lägenhetsuthyrare.
Enligt polisen blir bedragarna allt mer förfinade i sin teknik.
– Vi har sett att en del bedragare har skapat falska hemsidor som ser ut att tillhöra en seriös fastighetsägare, men där telefonnumret har gått till en kumpan, säger Lars Minnedal, bedrägeriutredare vid Stockholmspolisen, på polisens hemsida.

En kvinna som Aftonbladet pratat med råkade ut för en bedragare som hade skapat en hemsida som såg ut som en betaltjänstsida där hon lurades på över 6000 kronor.
Bedrägerier, och framförallt internetbedrägerier, är ett brott som ökar. År 2012 anmäldes så många som omkring 129 000 bedrägeribrott och det är samtidigt ett brott som är svårt att klara upp.
Knappt en femtedel får en lösning.
Här kommer några tips från polisen om hur du kan skydda dig mot lägenhetsbedragare: 
  • Kontrollera med fastighetsägaren att personen är lägenhetsinnehavare och har tillstånd för andrahandsuthyrning
  • Kräv legitimation på uthyraren och ett hyreskontrakt
  • Betala aldrig i förskott innan du har fått se lägenheten och kontrakt är påskrivet
  • Var vaksam om uthyraren befinner sig utomlands eller inte kan träffas och ändå kräver förskott
  • Betala inte pengar via anonyma betalningstjänster
  • Ta gärna med en vän eller anhörig när en lägenhet visas. Fyra ögon kan lättare genomskåda ett bedrägeri.
Kategorier Brott och straff

Vad är det som pågår i Södertälje?

av Oisin Cantwell

Kommer Södertälje tingsrätt att tvingas att ta om ännu en rättegång?
Katarina Wingqvist Ekholm, lagmannen som var ordförande i det havererade målet mot ett stort kriminellt nätverk, anklagas för att ha försökt stoppa ett viktigt vittne från att höras.
Nu ska Svea hovrätt pröva om jäv föreligger.
Turerna kring en rättegång rörande en man som misstänks ha misshandlat en kvinna har varit lika många som beklämmande.
Det började med att den åtalade från ett angränsande rum kunde höra domarna ägna sig åt halvrasistiska funderingar om dennes skuld långt innan målet var över. Rätten hade helt enkelt glömt att stänga av mikrofonerna.
Målet fick därför tas om med ny juristdomare och nämnd. Den nya rättegången leddes av Katarina Wingqvist Ekholm, lagman och chef över Södertälje tingsrätt.
Eländet fortsatte dessvärre. Inspelningen med kvinnan som har polisanmält mannen för misshandel slarvades bort, varför hon fick höras igen.
Det säger sig självt att hon kan ha påverkats av att ha lyssnat på åklagarens sex vittnen då hon lämnade sin nya redogörelse.
Men det som är riktigt beklämmande i denna soppa är hur den jävsanmälan som advokat Tove Nichols lämnade in hanterades av tingsrätten.
Lagmannen har nämligen vid tre olika tillfällen försökt förmå advokaten att inte kalla ett viktigt vittne, då denne person själv är nämndeman i Södertälje.
En domare har i och för sig laglig rätt att hindra ett vittne från att höras. En rätt som dock mycket sällan utnyttjas, då det i regel är omöjligt att i förväg veta om en person har något av vikt att berätta eller ej.
Det är i varje civiliserat land av central betydelse att en människa som av staten anklagas för brott har rätt att kalla de vittnen som kan ha något av betydelse att bidra med.
Faktum är att det är så viktigt att det är reglerat i Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna.
Det som nu hände är närmast bisarrt. Det brukliga då en lagman anmäls för jäv är att en lagman vid en annan tingsrätt prövar frågan. Skälet är enkelt: domaren som fattar beslutet ska av trovärdighetsskäl vara på samma nivå i hierarkin som den eventuellt jävige.
Men i detta fall föll uppdraget på en underlydande domare i Södertälje. Rådman Klas Lohmander, som snabbt kom fram till att jäv inte förelåg.
Det är möjligt att det var ett korrekt beslut. Eller så var det ett beslut som grundade sig i att Lohmander gärna undviker sura blickar från chefen i lunchmatsalen.
Det går inte heller att utesluta att Lohmander, som tillsammans med Wingqvist Ekholm klantade bort målet mot nätverket i Södertälje, en av de största rättegångarna någonsin i Sverige, helt enkelt inte vill att tingsrätten än en gång ska framstå som besynnerlig.
Mannen dömdes för ett par veckor sedan till åtta månaders fängelse för misshandel av kvinnan och grov fridskränkning av barn.
I sin överklagan till Svea hovrätt tar advokat Nichols än en gång upp jävsfrågan och kräver att hela målet tas om i tingsrätten.
Det är meningslöst att spekulera i hur det går med den saken. Men det som pågår i Södertälje är sorgligt att bevittna.

Kategorier Brott och straff

JO utreder rekordlång häktning

av Oisin Cantwell

Chefs-JO Elisabet Fura inleder en granskning av kriminalvården efter att ha läst Aftonbladet.
Hon vill veta om det var rätt att hålla en ung man helt isolerad i häkte i 857 dagar.

”Tortyr i Sverige i vår tid”.
Så löd rubriken till en text om en 30-årig man, misstänkt för inblandning i den stora kokainmålet, som jag skrev och som publicerades den 2 maj.
Mannen har varit häktad i snart tre år, dystert nog nästan svenskt rekord.
Endast två personer har suttit längre utan rättegång och dom. Lasermannen Johan Ausonius, som inte bara var misstänkt för oerhört omfattande brottslighet utan även misshandlade sina advokater, vilket fördröjde förundersökningen. Samt en man som var misstänkt för något så svårutrett som folkmord i Rwanda.

JO skriver i sitt beslut att hon har reagerat på att 30-åringen tvingades tillbringa 23 av 24 timmar om dygnet på en galonmadrass och visiterades varje gång han skulle ut.
Fura noterar också att då åklagarna släppte restriktionerna valde kriminalvården att isolera honom. Det är alltså fråga om en betydligt tuffare häktning än normalt.

Hon har även begärt in häktningsprotokollet och där funnit att mannen regelbundet tvingades klä av sig naken för kontroll och att han sedan januari 2011 bett om att få prata med psykolog, vilket kriminalvården har vägrat att gå med på.

JO kommer under sin utredning upptäcka fler saker. Mannens syn har tagit skada av att under flera år endast ha en vägg att titta på några meter bort. Och han fick inte ens krama sin mamma då hon kom på besök.

Till slut, för några veckor sedan, tröttnade Svea hovrätt på hur mannen har behandlats och gjorde något så ovanligt som att släppa honom, trots att han ännu är misstänkt för grov brottslighet.
Åklagarna försökte på allvar hävda att den exceptionellt långa inlåsningen inte har skadat honom, men just denna domstol var petig med något så irriterande som rättssäkerhet.

FN, Amnesty och Europarådet har tidigare jämställt de ofta långa svenska häktningstiderna med tortyr. Och då har dessa organ inte ens hört talas om den här historien.

Att Jo utreder denna rättsskandal är såväl principiellt viktigt som betydelsefullt för en människa som har tillbringat sina senaste tre födelsedagar helt  isolerad, utan att vara ens i närhet av lagakraftvunnen dom.

 
 

Kategorier Brott och straff

Mobilfilm friade våldtäktsdömda

av Linda Hjertén

Polisen kunde inte få fram den raderade mobilkamerafilmen som de två våldtäktsanklagade killarna menade bevisade deras oskuld.
Men försvaret lyckades och nu har de unga männen friats.
– Det är så mycket i det här fallet som upprör mig. Vi överväger nu att anmäla tjejerna för falsk angivelse, säger Björn Hurtig, advokat till en av de unga männen.

Jag skrev om fallet här på bloggen för ett drygt halvår sedan och kallade det som inträffat för ett hot mot rättssäkerheten.
Vare sig om de unga männen, i dag 18 och 19 år gamla, var oskyldiga eller skyldiga så fanns det många märkliga frågetecken i historien.
Men vi tar det från början.
Efter en fest i Göteborg den 22 oktober 2011 anmäldes två unga män för våldtäkt av två unga kvinnor.

En rättegång hölls i tingsrätten och killarna dömdes mot sitt nekande.
Saken kunde varit över där men killarna överklagade domen till hovrätten och menade att det fanns bevis för att de inte var skyldiga. En av dem hade nämligen filmat samlaget med en av de unga kvinnorna med sin mobilkamerafilm, men sedan raderat den eftersom hon bad honom om det.
Om den bara kunde återskapas skulle det hela lösa sig menade han och hans medåtalade.
Men trots att polisens tekniker vid två tillfällen försökte återskapa filmen lyckades de inte.
Och killarna dömdes igen.
Först efter den domen hävdes beslaget på de unga männens mobiltelefoner och försvaret skickade då den ena till ett företag som jobbar med att återskapa raderade filer.
De lyckades.

I mobiltelefonens tumnagelgalleri hittade man inte bara stillbilder från kvällen utan även filmen. På den såg man hur en av de unga kvinnorna och en av de unga männen hade till synes frivilligt oralsex. På filmen syntes inget tvång eller några hot och nu, när hovrätten på nytt tagit om fallet och avkunnat sin dom, så frias de båda unga männen helt från våldtäkt.
Rätten anser att även om filmen bara visar en del av förloppet så gör det att mycket av det som tjejerna sagt inte längre håller, och att de undanhållit uppgifter. Enligt rätten är det även mycket annat som inte stämmer i de unga tjejernas historier.

Den 18-årige mannens advokat Björn Hurtig är glad för den friande domen men menar att det handlar om en rättsskandal.
– Dels är jag upprörd polisens brist på förmåga att göra sitt jobb fullt ut. Och så är jag upprörd på domstolens brist på förmåga att ta sitt jobb på så stort allvar att man ställer extra frågor till åklagaren. Om man dömer en ung man för våldtäkt och han har invändningar och säger att han har en film som visar förloppet så borde domaren säga till åklagaren: har du gjort allt du kan verkligen? säger Björn Hurtig.
– Det här visar på ett systemfel, att det inte alltid görs tillräckligt för att utreda vad som hänt. Statens utredningar håller inte alltid måttet.
Björn Hurtigs klient blev avstängd från skolan i samband med den första rättegången. Han har nu missat ett helt skolår. Hurtig och hans klient kommer att anmäla skolan och de överväger även att anmäla de båda unga kvinnorna för falsk angivelse.
– Om man ljuger om sådant här går det inte bara ut över de som blir falskt anklagade utan även över alla som faktiskt blir våldtagna.

Ett litet tillägg:
Vill bara tillägga, så att diskussionen i kommentatorsfältet hamnar rätt, att våldtäkt är ett fruktansvärt och alldeles för vanligt brott. I fjol anmäldes 6324 våldtäkter i Sverige och då tror man ändå bara att det är toppen av ett isberg, att det endast är 20 procent av de faktiska våldtäkterna som anmäls.
Detta inlägg är inte menat att bagatellisera detta grova brott, det är en artikel om rättssäkerhet, något vi har all anledning att värna.

Kategorier Brott och straff

Tortyr i Sverige i vår tid

av Oisin Cantwell

Efter 857 dagars isolering i häkte och en orättvis rättegång tröttnade till slut Svea hovrätt på hur en ung man har behandlats och lät honom i dag komma till tals.

Det blev en egendomlig, stundom farsartad häktningsförhandling.

Så här lät det till exempel då åklagare Hans-Jörgen Hanström försökte få det till att 30-åringen nog inte har haft det så svårt under sina snart tre år i häkte:

– Du får ju prata med din mamma i en timme obevakat lite då och då.

– Nej, tio minuter, svarade mannen.

– Ok, du får tio minuter obevakat besök, fortsatte åklagaren.

– Nej, tio minuters bevakat besök. Vakter är med. Jag får inte ens röra min mamma.

Svea hovrätts domare lyssnade, antecknade och bytte då och då några korta ord med varandra medan utfrågningen fortsatte.

Dessa domare har fattat ett mycket ovanligt beslut: en person som har dömts till långt fängelsestraff i första instans ska få föra sin talan i en häktningsförhandling och möjligen försättas på fri fot innan målet ens har kommit upp i hovrätten.

Mannen dömdes till åtta års fängelse av Stockholms tingsrätt för att ha ingått i den stora kokainliga som ska ha letts av den utpekade knarkbaronen Jonas Oredsson.

Det var en turbulent rättegång där advokaterna anklagade poliser och åklagare för allt från tjänstefel till mened, men domstolen ansåg att bevisningen var i sin ordning.

En framgång, vad det verkade, för åklagarna. Men så började hovrätten bråka. Först kom domstolen fram till att det hade begåtts två så allvarliga rättegångsfel i tingsrätten att 30-åringen inte hade fått en rättvis prövning.

Och då domarna väl fått upp farten beslöt de om den nya häktningsförhandlingen, till vilt protesterande åklagares förtret.

– Hur har de här åren i häktet påverkat dig? ville mannens advokat, Johan Eriksson, veta.

– Det är fruktansvärt. Jag ligger på en galonmadrass 23 av dygnets 24 timmar. Jag har ingen stol att sitta på. Jag visiteras varje gång jag ska gå på min rast på taket, svarade han hulkande,

Åklagarna har hävt mannens restriktioner för länge sedan. Men i samma veva beslöt kriminalvården att det fanns risk för fritagning och valde att isolera honom.

I sommar har mannen suttit inspärrad på detta vis i tre år, utan att hans sak ens är prövad i hovrätten. Det kan mycket väl vara svenskt rekord.

– Att sitta i en liten cell dygnet runt har försämrat min klients syn. Ögonen tar till slut skada av att aldrig se en horisont, att bara ha en vägg tre meter bort att titta på, fortsatte advokat Eriksson.

30-åringen är, mot sitt nekande, dömd för att ha försökt koordinera en ligamedlem att sommaren 2009 möta en båt i karibiska för att ta emot 713 kilo kokain.

Detta är ett sidospår i härvan, men åklagarna har vägrat att pröva det separat. Det är därför mannen har suttit så länge. Månad efter månad har gått medan de delar av målet som inte berör honom har avhandlats.

Och när nästa process är över kommer han ha hållits isolerad i ytterligare 250-300 dagar.

Om han inte släpps i avvaktan på den nya rättegången vill säga. I morgon fattar hovrätten beslut.

Jag fick träffa mannen under 30 minuter i går eftermiddag på häktet i Sollentuna efter skriftväxling fram och tillbaka med kriminalvården.

Besöket var, naturligtvis, bevakat. Han berättade att hans ben har börjat förtvina av att de inte får röra på sig.

FN, Amnesty och Europarådet har jämställt de ofta långa svenska häktningstiderna med tortyr.

Och då har dessa organ inte ens hört talas om dagens häktningsförhandling.

 

 

 

 

Kategorier Brott och straff

Ovanlig vändning i det stora kokainmålet

av Oisin Cantwell

Hovrätten fattade i dag ett mycket ovanligt beslut.
En av männen som figurerar i det stora kokainmålet, och som suttit inlåst i tre år, får en ny häktningsförhandling.
Mannen, som dömdes till åtta års fängelse för att ha koordinerat en ligamedlem att sommaren 2009 möta en båt i karibiska havet för att ta emot 713 kilo kokain, har varit häktad sedan december 2010.
I förra veckan beslöt Svea hovrätt att Stockholms tingsrätt begått två rättegångsfel som var så grova att de kan ha påverkat domen mot honom.
Domstolen gick dock inte med på advokat Johan Erikssons krav att processen skulle tas om i tingsrätten, då den ansågs vara för omfattande.
I stället lovade hovrätten att misstagen inte skulle upprepas i den kommande rättegången.
Då Hovrätten tillkännagett sitt beslut krävde advokat Eriksson i en drygt 30-sidig inlaga till domstolen att hans klient omedelbart skulle släppas.
Ett av hans argument var att åklagarna har fel då de hävdar att det föreligger flyktfara: om mannen skulle försvinna så fastställs automatiskt det åttaåriga fängelsestraffet för ett brott han nekar till.
Hovrätten gick i dag i någon mån advokaten till mötes. På torsdag hålls en häktningsförhandling, den första i ärendet sedan mars 2012
Det här innebär inte nödvändigtvis att mannen kommer att släppas. Men det är mycket ovanligt att en domstol beslutar om en häktningsförhandling mellan två rättegångar som rör mycket grov brottslighet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier Brott och straff
Sida 2 av 19
  • Tjänstgörande redaktör: Lukas Jacobson, Jenny Åsell, Aleksandra Wojcik
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB