Så är årets nominerade till Augustpriset klara. Min favve hittills är ”Egenmäktigt förfarande” av Lena Andersson, som jag tipsade om nyligen.
De andra är:

Och här är tipset i repris:

Lena Andersson slog igenom stort med romanen ”Var det bra så?”, en uppväxtskildring i torftig förortsmiljö – en berättelse som för övrigt valts till årets ”Stockholm läser”- bok. Det här är något helt annat. 
Det är en roman som alla som varit passionerat förälskade kan känna igen sig i, hur det känns när förnuftet säger hejdå och man bara är en stor hög av känslor.
Huvudpersonen Ester Nilsson är en rationell kvinna, poet och essäist, som lever i en väldigt lagom relation. Tja, hela hennes liv är ganska lagom. Tills hon möter konstnären Hugo Rask vill säga.
Hon ser i honom mannen i sitt liv, och efter några få nätter tillsammans blir hon som besatt. Hennes fantasier håller lågan vid liv, och hon vägrar inse hur han ser på deras relation.
Lena Andersson beskriver kärleken i alla sina delar, både det stora, som själarnas gemenskap, och det lilla, som ångesten i att skicka ett sms som förblir obesvarat. Och hon gör det galant.