Min son gillar dinosaurier. Mest de farliga, de som säger RRAAOOUW! (skorrande R här, sonen är ju ändå född i Tyskland). Han har tjatat länge om att han vill gå på dinosauriemuseet, också kallat Naturkundemuseum, för att titta på när ”dinosaurierna blir levande”. I dag kom vi iväg.

Upplevelsen han syftar på är när man tittar in i några kikare som står vid dinosauerieskeletten. I dem får man se hur djuren framför en får muskler, hud och till slut blir livs levande dinosaurier. Det är underhållning som räcker länge för en fyraåring, kan jag tala om.

För mig som kommit över dinosauriefascinationen är museet inte så imponerande. Det har sina dinoskelett och flera andra utställningar, men några wow brukar det inte komma från mig där – tills jag kommer in i FORMALINRUMMET!

Herregud, vilket sjukt ställe det är. Tusentals formalininlagda fiskar. Burkar överallt, på hyllor i rader. Så äckligt! Och så vackert. Jag misstänker att jag är en aning sjuk i huvudet, men jag inte få nog av det där rummet. Det fascinerar mig.

Så alltså. Naturkunde. Parkera kidsen vid dinosaurierna och gå till formalinet och förundras.