Det var inte riktigt meningen, men utan att ha vetat om det hade vi visst bokat ett av de porrigaste rummen på hela hotellet. Spegel i taket, liksom! High five på den! Sedan att maken, som precis kommit hem från jobb på andra sidan jorden och hade en hel del sömn att ta igen, la sig framstupa och somnade på två röda… Jaja. Livet.

Ändå. Helgens övernattning på Propeller City Island Lodge var fantastiskt. Hotellet är bland det häftigaste jag varit med om och jag får svindel när jag tänker på hur många timmars jobb Lars Stroeschen, konstnären bakom projektet, lagt ner på det. Det finns en tanke bakom allt – varenda kvadratmeter, möblerna, taket, golvet, sängkläderna, ljuset, ljudet, färgerna. Allt!

Vi bodde i det blå rummet, och det kändes verkligen som att befinna sig i ett akvarium. Färgerna går i blått och silver, det sitter speglar både runt, framför och ovanför sängen och ur högtalarna strömmar ljudet av vågbrus, eller metallklirr om man byter kanal. Det enda som smolkade ner upplevelsen var att jag hade läst någonstans att ett av rummen hade en spionfönster till grannarna intill, alltså ett sånt som ser ut som en spegel i ena rummet och ett fönster i det andra. Jag kunde inte släppa det – vilket rum var det nu?  Och ser inte spegeln framför oss lite skum ut? Är det någon som ser oss nu? Gaaa! Efter lite reserach såg att jag dock att det gällde Nightlight-rummet och inte vårt.

Hotellet ligger nära västra Berlins mesta shoppinggata, Kurfürstendamm. Ett bra läge alltså, för den som vill bo i Väst. För oss östisar blev trippen dit en exotisk tur till det okända. Eller nja, inte lika kända i alla fall. Det är fascinerande hur lite vi rör oss i de västra delarna egentligen, med tanke på att det är samma stad ändå.

Propeller City Island Lodge är verkligen ett extremt häftigt ställe. Så jäkla inspirerande, lekfullt och livsbejakande! Rummen kostar mellan 115 och 190 euro, för en person. För varje extra övernattare blir det en liten peng till.

Åh, jag vill dit igen! Bo i upp- och nervända rummet…

Eller kanske i The Mirror Room. Nu när narcissisten i mig upptäckt tjusningen med speglar kring sängen, menar jag.

Tyvärr är ju framtiden för hotellet oviss. Nu brukar det ju ganska ofta vara så här i Berlin – att  det som är coolt är ofta också är nedläggningshotat – men helt klart är att hotellet den 2 februari kommer att stänga åtminstone för en tid. Skynda, skynda alltså. Jag lovar, det kommer att vara värt varenda euro.