Riksårsmöte för Sverigedemokraterna i Karlskrona 2007. ”De fyras gäng”: Björn Söder, Mattias Karlsson, Jimmie Åkesson och Richard Jomshof.

Björn Söder om partikamraterna:

”Många råttor uppe på bordet och dansar”

Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson, Richard Jomshof och Björn Söder.
2005 tog de kontroll över Sverigedemokraterna med målet att förändra partiet i grunden.
Men längs vägen har maktkvartetten, ”de fyras gäng”, splittrats.
Aftonbladet kan nu avslöja nya turer i de interna konflikterna som lett till att Björn Söder förpassats ut i kylan.
”Det känns som väldigt många råttor är uppe på bordet och dansar nu”, skriver han till Karlsson och Jomshof i en hård intern mejlväxling från 2014.

Text: Pär Karlsson   Foto: Jörgen Ragnarsson/Expo

25 maj 2016
En majoritet av riksdagens ledamöter röstar för att Sverige ska ingå ett värdlandsavtal med Nato. Rubrikerna efteråt handlar om hur fyra miljöpartister vägrat följa partilinjen och röstat nej.
Mer i det tysta sker ännu ett internt uppror. SD-toppen Björn Söder går efter omröstningen ut på sin blogg och riktar kritik mot Jimmie Åkesson och övriga partiledningen.
SD:s riksdagsgrupp hade förvisso beslutat att rösta mot avtalet, men samtidigt bestämt att man inte skulle stödja Vänsterpartiets förslag om en vilandeförklaring med målet att få beslutet uppskjutet. SD:s ledning ansåg att det inte fanns någon chans att lyckas. Det var ingen strid som var värd att ta, sa man.
Det retade upp Björn Söder.

Enligt vad Aftonbladet erfar var mötet i partiets riksdagsgrupp innan omröstningen stökigt. Vanligtvis har man som regel att alla ledamöter röstar som majoriteten bestämt. Nu beslutade partiledningen att minoriteten, de som ville stödja V-förslaget för att visa att man gjorde allt för att ”stoppa ett svenskt närmande till Nato”, skulle avstå från att gå till kammaren.
Söder avstod från att rösta, men nöjde sig inte med det.
På sin blogg skrev han:
”Genom att rösta för vilandeförklaring hade man gjort allt man kunnat och kunnat stå rakryggad den dag då det säkerhetspolitiska läget för Sverige eventuellt försämras. För det är jag övertygad om att avtalet kommer att leda till.”

FAKTA
”De fyras gäng”
Jimmie Åkesson, 37, partiledare sedan 2005, ordförande SDU 2000–2005.
Mattias Karlsson, 38, gruppledare i riksdagen sedan 2014.
Richard Jomshof, 46, partisekreterare sedan 2015.
Björn Söder, 40, andre vice talman i riksdagen och ledamot i utrikesutskottet, f.d. partisekreterare och gruppledare.

Det var långt ifrån första gången som Söder de senaste åren öppet gått ut och markerat mot sin partiledare och övriga SD-toppen. I höstas tog han inför öppen ridå strid mot Åkesson på SD:s landsdagar, när partiledaren ville slopa de båda viceposterna i partitoppen.
Men denna gång blev reaktionerna från SD-ledningen hårdare än vanligt.
– Det är spiken i kistan för Björn. Han har noll självinsikt och hans beteende ser inte ut att bli bättre, säger en SD-källa med insyn.
En annan sverigedemokrat säger:

Partiledningen uppfattar honom nu som en bitter person som tvångsmässigt gör motstånd mot allt.

Under tio år tid var Söder en viktig kugge i det som ofta kallats för ”de fyras gäng”. Kvartetten, som utöver honom själv innehöll Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Richard Jomshof, tog makten i SD 2005.
Ingen av de fyra vill prata om konflikten.
Men flera källor beskriver hur Söder sedan en tid är utmanövrerad och hur relationen mellan honom och de andra havererat.


Träffades i Lund i slutet av 1990-talet

SÅ BÖRJADE DET
Det var i slutet av 1990-talet som Åkesson, Söder, Jomshof och Söder träffades, som studenter vid Lunds universitet. Alla fyra hade åren innan gått med i SD, vid den tiden ett enprocentsparti som många tyckte bestod av rasistiska stollar. Flera av de fyra hade tidigare varit med i lokala missnöjespartier och Söder hade suttit i kommunfullmäktige för SD i Höör.
Deras studenttid är omskriven. De bildade en egen studentförening och umgicks intensivt. Uppmärksammade Karl XII, spelade brädspelet ”Svea rike” och gick på österrisisk restaurang för att hylla den österriskiske politikern Jörg Haider.

De fyra har vittnat om hur de brännmärktes som rasister av många studiekamrater, vilket gjorde att de svetsades samman. De diskuterade politik och insåg att de hade gemensamma tankar om hur SD behövde förändras för att kunna växa och få inflytande.

Anders Westergren. Foto: Krister Hansson

En av de första som träffade nykomlingarna var Anders Westergren, som satt i SD:s ledning under 90-talet.
Ändå fram tills han lämnade SD 2015 sågs han som en ”grå eminens”, en partiveteran som var värd att lyssna på och som stödde ”de fyras gäng” på deras väg mot riksdagen.
– Jag tyckte om de här killarna direkt. De förstärkte den liberala falangen i partiet och det var bra, säger han.

Kenneth Sandberg. Foto: Krister Hansson

Kenneth Sandberg, då ombudsman i SD:s syddistrikt, hade även han mycket att göra med gänget i början.
– De var bara pojkar på den tiden, akademiker eller blivande sådana. De hade ett visst politiskt intellekt som skiljde dem från många gräsrötter i partiet jag haft kontakt med innan.
Sandberg säger att han märkte att de fyra hade ett gemensamt mål – Söder, Åkesson, Jomshof och Karlsson skulle försöka ta över partiet.
– Då var det viktigt för dem att hålla sams och stötta varandra. Men de var olika, om jag ska vara ärlig så hade Björn Söder redan då mer av ett sanningspatos i sig och var den som hade svårast för att skjuta det åt sidan. De andra var mer beredda att schackra med sina övertygelser för att nå sina mål.

Efter att ha tagit över ungdomsförbundet SDU, där Åkesson blev ordförande år 2000, lyckades ”de fyras gäng” fem år senare manövrera ut dåvarande partiledaren Mikael Jansson, i dag riksdagsledamot för SD. Åkesson blev partiledare, Söder partisekreterare och även Jomshof och Karlsson fick viktiga poster.
Flera personer vittnar om att det redan från början fanns meningsskiljaktigheter mellan dem. Och att det var Söder som stack ut. Men trots det höll man mer eller mindre sams när man väl tagit över partiet.
Och gängets arbete bar frukt. I valet 2006 tog SD plats i allt fler kommuner runt om i Sverige och fick nästan tre procent av rösterna. Trots massivt politiskt motstånd från andra partier lyckades SD locka till sig allt fler väljare.

2010 tog man klivet in i riksdagen, med 5,7 procent av rösterna. ”De fyras gäng” hade på kort tid tagit stora steg mot politiskt inflytande.
Men med riksdagsinträdet blev relationerna mellan de fyra allt mer ansträngda. En källa säger att ”kamratandan i partiledningen” började försvinna.
– Så fort det stod klart att vi kom in i riksdagen förändrades attityden. Björn Söder blev mer och mer skeptisk till hur de andra agerade, framför allt när det gäller partiets organisation, säger en källa.


Det mytiska fyras gäng

”DE FYRAS GÄNG”
Att de fyra personerna som har haft kontroll över SD det senaste årtiondet fått en nästan mytisk ställning är omtvistat i partiet. Flera personer i SD-toppen som Aftonbladet talat med säger att det aldrig handlat om bara Söder, Karlsson, Jomshof och Åkesson.
Det har alltid funnits flera andra viktiga personer, menar uppgiftslämnare. Allt mellan 10–30 personer. Tidigare handlade det bland annat om ekonomiska talespersonen Erik Almqvist, som fick lämna partiet efter järnrörsskandalen som avslöjades av Expressen 2012.

I dag nämns bland andra riksdagsledamöterna Martin Kinnunen, Oscar Sjöstedt, Linus Bylund, Paula Bieler, Sven-Olof Sällström, Johnny Skalin, Per Ramhorn, Julia Kronlid och Aron Emilsson.
Men samtidigt sägs det att bilden av en tajt maktkvartett också stämt med verkligheten.

Det är de som tagit avgörande beslut och drivit igenom mycket. Bilden av ”de fyras gäng” är mer komplex än den verkar, men stämmer till viss del. SD-källa

”Många råttor är uppe på bordet och dansar nu”

KONFLIKTEN ESKALERAR
Efter valet 2010 satt Söder kvar som partisekreterare och intog också den tunga rollen som gruppledare i riksdagen. Jomshof och Karlsson tog plats i de viktigaste utskotten.
Under mandatperioden försökte SD hitta sin roll i riksdagen. Samtidigt började rykten gå om att relationen mellan Söder och Åkesson blev allt sämre. Åsikterna skilde sig åt kring hur organisationen skulle utvecklas, vem som skulle få vilka uppdrag och hur pengar skulle fördelas.

Inför valet 2014 meddelade Söder han att han skulle sluta som partisekreterare. Enligt vad Aftonbladet erfar ville han dock fortsätta som gruppledare efter valet, där SD med 12,9 procent av rösterna mer än fördubblade sina mandat.
Men i stället fick Söder höra att han skulle passa utmärkt som andre vice talman, en roll som SD aldrig haft i riksdagen förut. När Söder, en person vars karriär kantats av kontroversiella uttalanden valdes, protesterade många under parollen ”inte min talman”.

Han fick också veta att han förväntades ställa upp när det handlade om en så fin post. Men det var en petning, som när någon utses till landshövding.

Efter valet tog Mattias Karlsson över som gruppledare. Men det blev bytet av partisekreterare, en post som Söder ville lämna till förmån för Richard Jomshof, som ledde till de mest infekterade konflikterna mellan honom och de andra.

I oktober 2014 blev partiledaren Jimmie Åkesson sjukskriven.
Då ändrade sig Björn Söder och sa att han ville sitta kvar till dess att partiledaren kom tillbaka. Annars riskerade saker att falla mellan stolarna. Men de andra tre höll inte med honom.
Det hela mynnande ut i en mycket hård konflikt där Söder stod mot Jomshof och Karlsson som i bakgrunden hade stöd av Åkesson.

I frän mejlväxling från 9–10 november 2014, som Aftonbladet tagit del av, skriver Jomshof till Söder och anklagar honom för att bara tänka på sin egen politiska karriär i partisekreterarefrågan:
”…att som du nu gör, att strunta i vad som beslutats tillsammans och framför allt strunta fullständigt i vad din partiledare tycker i frågan, är anmärkningsvärt. Nu skriver du dessutom att du, alltså du, kanske vill skjuta på det ytterligare. Oavsett vad som är bestämt, oavsett vad övriga tycker, oavsett vad sin partiledare tycker och oavsett om det innebär att partiet tappar fart på grund av detta. Det är inte ditt beslut Björn, det är partiets och din partiledares. Vill du att det ska bli öppet bråk om detta? Det verkar så. I mitten står jag och ser en lekstuga torna upp sig. Jag har inga ord.”

Klicka här för att läsa mejlet i sin helhet

I svaret slår Söder fast att Jomshofs reaktion är märklig. Han anklagar sin partikamrat för att utnyttja att Åkesson är borta för egen vinning.
”Varför denna stress just nu? Är det för att katten är borta? Det känns som väldigt många råttor är uppe på bordet och dansar nu… Och det oroar mig.”

Klicka här för att läsa mejlet i sin helhet

Söder fortsätter:
”Jag är också förvånad över din reaktion med tanke på att du, som tänkt efterträdare, inte själv bidragit med att hitta konkreta lösningar och arbeta fram erforderliga dokument för att ligga längre fram i processen. Du har i stället prioriterat annat och det är därför vi är här.”
Jomshof svarar kort:
”Råttor på bordet? Din syn på dina partivänner är minst sagt ganska märklig.”

Även Mattias Karlsson, som tog över Åkessons uppgifter externt under sjukskrivningen, reagerade starkt i ett mejl till Söder:
”I övrigt så reagerade även jag ganska starkt på liknelsen med ”råttor på bordet” och fick känslan av att även jag är en av de råttor som avses. Jag har de senaste veckorna fått känslan av att du Björn anser att jag gjort något fel eller betett mig illa i samband med Jimmies sjukskrivning. Om så skulle vara fallet så förutsätter jag att vi har en så god relation att du känner att du kan ta upp det med mig öga mot öga och inte bara pratar och kommer med diverse diffusa insinuationer och gliringar.”

Klicka här för att läsa mejlet i sin helhet

Striden fick Åkesson att göra ett inlägg i debatten hemifrån där han vände sig emot Söder.
”Det sista jag diskuterade med Mattias Karlsson och Richard Jomshof före min sjukskrivning var just vikten av att processen med byte av partisekreterare inte stannar upp på grund av min frånvaro”, skrev han i ett mejl till Expressen.
I februari 2015 valdes Jomshof till partisekreterare.

Under året skrevs artiklar om bråk mellan Söder och de andra.
Och på partiets landsdagar i Lund på hösten samma år petades Söder av sina gamla bundsförvanter ur partiets innersta maktkrets, det verkställande utskottet. Enligt Aftonbladets källor var det Åkesson själv som krävde att Söder skulle petas.

Jimmie Åkesson och Björn Söder under Sverigedemokraternas landsdagar i Lund 2016. Foto: Urban Andersson

Söder var besviken:
– Jag ville ju sitta kvar, men nu får man acceptera att man inte anser att jag har den kompetens och erfarenhet som efterfrågas. Det gäller bara att ta nya tag och komma igen, sa han till Aftonbladet.
Mattias Karlsson förklarade beslutet:

Partistyrelsens majoritet gjorde bedömning att Björn inte längre hade en lika naturlig roll i VU som han har haft tidigare.

Platsen i partistyrelsen fick Söder behålla, men på nåder.

Anders Westergren, SD-veteranen i Höör, är inte förvånad över att ”de fyras gäng” har krympt till tre.
– Det var väntat just för att Björn är oförmögen att göra något annat än att hävda sin åsikt. Han står för det han tror på ända till slutet. Björn har inte rättat in sig i ledet.


Det är inte enkelt att helt avpollettera Söder

FRAMTIDEN
De sverigedemokrater som Aftonbladet talat med säger att konflikten mellan Söder och de andra egentligen inte handlar så mycket om hur man tycker att SD ska agera politiskt framöver. I stället sägs det att konflikterna handlar om personkemi och möjlighet till eget inflytande.
På kort tid har Söder förlorat flera tunga maktpositioner i partiet – rollen som gruppledare, partisekreterare och sin plats i det verkställande utskottet.

En källa beskriver att Söder plockats bort då han varit för kritisk internt och ofta argumenterat mot de andra på möten i det verkställande utskottet.
– Björn har under en längre tid, långt innan landsdagarna i november, blivit mer och mer kritisk. Han har andra uppfattningar om hur tillståndet är i partiet och vad en partisekreterare egentligen ska göra. Han inte på något sätt gjort en hemlighet av att han inte längre delar Mattias, Richards och Jimmies uppfattning. Att han fick lämna VU beror på att han var olydig, säger en källa.
Men det är inte helt enkelt för den nuvarande partiledningen att helt avpollettera Björn Söder. Som partisekreterare reste han frekvent runt i landet och han har ett relativt starkt stöd i partiet. En SD-källa säger att det är anledningen till att han fick sitta kvar i partistyrelsen:

Man ville inte skapa en martyr och ge honom fria händer med en stor oppositionell grupp omkring sig.

Om bråken fortsätter, och det kommer fler utspel som det gjorde i frågan om värdlandsavtalet, kan det dock bli så att Söder, en gång en central kugge i ”de fyras gäng” förpassas än mer ut i periferin.
– Det är landsdagar 2017 igen och att han skulle finnas med i ett partistyrelseförslag då, det är inte troligt, säger en källa.

Efter valet 2018 hoppas SD få riktigt inflytande. Jimmie Åkesson har sagt att han räknar med att SD ska bli ett stödparti till en borgerlig regering. Nästan 20 år efter att han och de övriga i ”de fyras gäng” gjorde entré i SD hoppas de nå sitt mål.
Av allt att döma kommer en av de fyra, Björn Söder, inte att vara med.
Men enligt vad Aftonbladet erfar har han inte gett upp helt om en comeback i SD:s toppskikt.
– SD:s opinionssiffror har börjat sjunka. Om det fortsätter vet man inte vad som kan hända, säger en källa.

Röster om ”de fyras gäng”

Johan Rinderheim, 53, vice partiordförande 1998–2002, andre vice partiordförande 2003–2004, lämnade partiet 2008:
– När de kom med i partiet tyckte jag att de verkade vara begåvade unga grabbar som var intresserade och läste på ordentligt inför debatter och årsmöten. Det som sedan utvecklades till lite av en schism var att de var väldigt influerade av Dansk Folkeparti i Danmark. Jag själv och många andra på många andra håll i landet kanske inte var riktigt lika imponerade. Man kunde se att det fanns en internkritik hos danskarna om att det var ganska mycket toppstyrning och andra saker som inte var särskilt tilltalande. De hade en mycket mer borgerlig profil. Den traditionella inriktningen som vi hade var ju att vi skulle utgöra ett mittenparti som inte valde i blocktermer. Den rollen har man ju fortfarande, men det är inte helt självvalt. Man får ju en känsla av att de fortfarande är ganska så imponerade av danskarnas mer borgerliga framtoning.

Allan Jönsson, 53, ordförande i den valberedning som lyfte fram Jimmie Åkesson som partiledare. Lämnade SD 2014 efter en konfliktfylld tid. I dag aktiv i Framstegspartiet:
– När jag träffade dem första gången var under deras studietid. Då var de såta vänner och allt var frid och fröjd. De var ganska oslipade som politiker men där fanns en djävulsk ambition hos dem. Men de skiljde sig åt. Åkesson var en osnuten liten nisse som i sett aldrig varit ute i det verkliga arbetslivet, en förläst liten kille. Björn Söder gick klart sin utbildning och arbetade sedan på ett företag i Helsingborg. Jomshof hade fått sparken som lärare på grund av att han var engagerad i SD. Men den som hade den stora erfarenheten var Karlsson, som arbetat som politisk sekreterare i Malmö för SD. Han har alltid varit spindeln i nätet men inte varit så synbar. Han var den vi tänkte föreslå som partiledare från första början, men det blev Åkesson.

Anders Westergren, 59, tidigare partiveteran som satt i Höörs kommunfullmäktige 1994–2015, f.d. andre vice ordförande. Lämnade partiet 2015:
– Redan tidigt märktes att Björn Söder var den som oftast hävdade en avvikande åsikt gentemot de andra tre. Han är en person som inte kan dagtinga med sin övertygelse, han kämpar för det han tror på. Är det någon som man kunde se redan tidigt som hävdade en mer självständig linje inom ”de fyras gäng” så var det han. Det tyckte jag framgick redan på 1990-talet. Däremot blev det så att de ofta tyckte lika och ofta agerade likadant. Men det såg åtminstone från min synpunkt ut som att det inte var någon avsiktlig sammanjämkning från Björn sida. Han tyckte bara så och var fritänkaren inom gänget. Björn var även den mest temperamentsfulle. De andra tre är mycket mer försiktiga och eftertänksamma.

Kenneth Sandberg, 70, tidigare ombudsman i SD:s syddistrikt, satt i partistyrelsen 2003–2006. Hoppade av SD 2010:
– Riksårsmötet 2005, där de tog makten, föregicks av oerhört mycket arbete då de berett marken på olika sätt. De fyra hade haft underhandskontakter och knutit till sig inte minst SDU som de kom ifrån. Det var den enda politiska erfarenheten de hade. Där hade de lärt sig att bli skickliga politiker i ordets sämsta bemärkelse. De utnyttjade de som en språngbräda in i partiet. Jag är imponerad av deras smarthet, de är både intelligenta och intellektuella. Men jag är inte glad för arbetet internt.

Torbjörn Kastell, 42, andre vice ordförande 2000–2003 och partisekreterare 2003–2004, kvar i partiet som medlem:
– De var mer inriktade på media när de kom med i partiet, fler pressmeddelanden, att synas. Vi i gamla gardet körde lite mer med traditionella metoder. Den biten tonades ned lite under deras tid. Men det var ju för att ju större vi blev desto bättre fungerade deras metoder. De var framåt, det gillade vi. Vi var ju väldigt små på den tiden när de kom in. Jag tycker det gjort ett väldigt bra jobb.