31 januari 2013 @ 23:30

Beni Ourain, mattornas matta

 
 
 
 
Så är det snart helg igen och Herre Gud vad denna vecka har gått fort!!
Inte klokt vad tiden rusar iväg.
 
 
Saker och ting börjar att falla på plats, även om det inte ens dragit igång ännu, renoveringen. Vi kommer att ha två månader på oss att få allt klart innan vi måste lämna Udden och flytta in i det nya huset. Det gäller att ligga steget före så att alla olika typer av hantverkare kan köra igång måndagmorgon 07.00 när vi får nycklarna!
 
 
Idag har jag varit i huset tillsammans med en fönsterrenoverare och de som skall måla och renovera hela klabbet på insidan. Förra veckan var det putskillarna och imorgon skall jag träffa en elfirma. Nästan all el måste dras om och det känns som väääldigt viktigt!
 
 
Nästa helg blir det mer elfirma, men då är det all el som skall dras i Lofsdalen, som skall avhandlas. Vi sticker upp på en kort semester på några dagar för att träffa elektrikern och verkligen på plats peka ut var uttag och strömbrytare skall sitta. Lite tid för skidåkning blir det förstås också. Lillan har precis börjat att åka själv i backen, så en resa upp igen bara efter en månad från förra gången, är toppen för hennes färdigheter!
 
 
Som jag skrivit tidigare pågår inredningsarbetet i de båda husen ständigt i mitt och min Darlig M:s huvuden. Idag har det varit mattor för hela slanten. Vi har båda två, vid flera tillfällen den senaste tiden, sett några helt underbara mattor dyka upp lite här och var i inredningstidningar. Vi har inte förrän idag tagit reda på vad det är för mattor och vart man kan köpa dem.
 
 
Nu vet vi att de heter Beni Ourain och kommer från Marocko. Heeelt sjukt snygga ullmattor om ni frågar mig. Verkar lite halvsvårt att få tag på i Sverige, inte så många att välja mellan, så vi har ikväll skickat iväg några förfrågningar utomlands. Får se vad det ger. Bara måste ha en sådan matta i nya huset i stan. Annars tycker jag att mattor är himla svårt. Ett av våra vardagsrum är jääätestort så en riktigt riktigt stor matta är ett måste, allt annat kommer att se fjuttigt ut.
 
 
Här är några bilder på mattorna, visst har ni också sett dem den senaste tiden?
 
 
 
 
 
Var inte hela denna bild helt galet fin? Preciiis så skulle jag kunna tänka mig att ha, men jag gissar på att det kan bli svårt att sälja in idén om en rosa svan hos min kära M…
 

 
 
Den där grå färgen på väggen är inte helt tokig, lite för mörk kanske. Skulle fungera fint med en lite ljusare hos oss tror jag. Eftersom vi har sådana där jättebreda lister och olika varianter av vitmålad bröstpanel med speglar så blir det inte mörkt och tungt utan en snygg kontrast till de vitmålade snickerierna. Vi får se.
 
 
 

 
 
Nämen titta, här var det ju just så! Med panelen och vita glaspardörrar och stavparkett och allt. Skulle kunna vara i nya huset faktiskt…
 
 

 
 
Den här bilden har jag visat tidigare, från Days grundares hem. Vill du också se hur vi tänkt oss köket kan du klicka här, de bilderna kommer också från hans hem. 
 
 

 
 
Ja vad skall man säga, är inte mattorna ”to die for”? Jag älskar dem och kan försaka en massa andra saker för att få landa en sådan matta i mitt vardagsrum!
 
 
Vad tycker ni?
 
 
 
Kram Helena
 
 
 
 

28 januari 2013 @ 09:57

Tacksam och digitalt stressad

 
 
 
Ny vecka nya möjligheter!
 
 
 
Hoppas att ni haft en fin helg och nu känner för att ta tag i denna nya fräscha vecka med hull och hår. Tusen tack för era söta kommentarer på mitt förra inlägg, ni är verkligen så gulliga.
 
 
Det slog mig faktiskt ganska nyligen att jag är väldigt väl förskonad mot elakheter på min blogg, vilket jag naturligtvis är mycket tacksam för. Det var någon som frågade om jag ofta fick sortera bort elaka kommentarer, men nej det gör jag faktiskt inte. Det är klart att det har väl hänt ett par gånger, under de 4 år jag bloggat, att någon har skrivit något obehagligt men det är verkligen ytterst sällan det hänt.
 
 
Däremot har jag ofta dåligt samvete för att jag inte svarar på era frågor i kommentarsfältet så ofta. Jag kan nog ibland känna mig ”digitalt stressad” med två mailadresser, blogg, instagram, facebook och sms på telefonen. Det känns om att man alltid måste vara ”nåbar” och jag får lite halvångest när jag ser hur duktiga alla andra är på att snabbt gilla, kommentera, svara osv.
 
 
Jag försöker i alla fall att alltid svara på alla mail, även om det kan ta ett litet tag ibland. Så om du undrar över något speciellt är det bäst att maila mig på någon av mailadresserna som du finner högst upp till höger på denna sida. Och hur det än är så är jag väldigt väldigt glad för alla mail, kommentarer och annat som jag får och jag looovar att försöka bli liiite bättre på att ge snabba svar och respons.
 
 
 
Något helt annat!
 
 
AJ 50
 
 
Vi har hittat den absolut ultimata utelampan till fjällen. Två stycken, en på vardera sidan om dörren får det bli. Hade ingen aning om att den fanns för utomhusbruk. Den strama stilen passar perfekt ihop med allt det andra strama där uppe. Annars är ju inte utomhuslampor det allra snyggaste man kan tänka sig…
 
 
Kram Helena
 
 
 
 
 
26 januari 2013 @ 11:14

Jag, en helt vanlig narkossyrra!

 
 
 
 
Nu är den här!
 
 
 
Alltså, jag måste bara få berätta hur stolt jag är över mitt reportage som just nu är med i det senaste numret av Lantliv. Jag menar hello, jag är nybörjare, har fått 1 reportage sålt innan, och så går jag och säljer till Lantliv på nästa försök. Det kändes då, och lite nu också, nästan för bra för att vara sant.
 
 
När jag sålde mitt första, det till Jeanne d´Arc Living med hjälp och stöttning av härliga Lotta, vågade jag inte ens prova att sälja här i Sverige. Det kändes liksom tryggare att göra det i något av våra grannländer. Skickade bilderna till Jeanne d`Arc och Bolig Pluss och plötsligt ville båda köpa… Då var jag så glad att jag grät!
 
 
Sedan flög jag iväg upp till Piteå, på vinst och förlust. Fotade två hem och upptäckte att jag bokat boende i Umeå och inte i Luleå som jag trodde (och stod helt utan hotell och någonstans att sova för ett par timmar innan det löste sig)… Jag flög tillbaka hem, fast besluten att skicka mina bilder till Lantliv. Och ja, vad skall man säga det blev full pott, de köpte reportaget rakt av, jag grinade igen och jag var den lyckligaste tjejen som gått i ett par rosa skor.

Lantliv väljer för varje nummer ut ett hem från tidningen som visas på deras hemsida. Här hittar du hemmet de valde för detta nummer. Gissa vilket det blev…

 
 
 
Jag har gjort hela reportaget själv, stylat (tillsammans med Mari förstås), fotat, redigerat, sålt in och skrivit texten! I jantelagens Sverige får man som bekant inte tycka att man är duktig eller bättre än någon annan. Men i just detta fall måste jag få klappa mig på axeln och tycka att ”Fasiken Helena, det här gjorde du jäkligt bra, inte alla hade kunnat gjort det!”
 
 
 
 
 
 
Herre Gud, för 1,5 år sedan var jag en vanlig narkossyrra som Hemnetknarkade och köpte för många heminredningstidningar. Jag är iofs fortfarande en vanlig narkossyrra (om än ovanligt ringrostig) som Hemnetknarkar och köper för många heminredningstidningar, skillnaden är bara den att det nu är mina egna bilder och texter som dyker på de där ställena. Allt som oftast på Hemnet och emellanåt i heminredningstidningarna.
 
 
Stolt? Ja, det kan ni ge er sjutton på och om ni tycker att jag är en ”skrytig mallhoppa” eller tänker ”Herre Gud, det är väl inte så jäkla märkvärdigt” så bjuder jag på det.
För mig är det stort i alla fall!
 
 
Ikväll skall jag ut och lufta vingarna lite med mina allra sötaste narkossystervänner. Det är fantastiskt kul att behålla kontakten med dem jag ”lämnat”. Lite vin, god mat och mycket sjukhusskvaller lär det bli. Är ni fler syrror, undersköterskor eller doktorer med för den sakens skull, från operationskliniken som också skall ut i svängen ikväll, kan ni väl dyka upp på ”Hattis” och svinga en bägare med oss.
 
 
Nu lär jag ta tag i dagen, och engagera mig i den lilla 4 åringen som naken springer runt med ett måttband runt halsen och tjoar att hon är en superhjälte…?!
 
 
 
KRAM OCH TACK FÖR ALL ER FANTASTISKA SUPPORT
Utan er kanske jag aldrig vågat…
 
 

HELENA

 

 

24 januari 2013 @ 13:49

Man lovar så mycket…

 
 
 
Hello!
 
 
 
Jäklar i min lilla låda vad kallt det var i morse… Fingrarna frös till is in no time! Lite mildare är det väl nu, men jag känner mig som en isbit efter att ha fotograferat utomhus i typ 15 min.
 
 
 
Det var någon som frågade mig på Instagram förut, varför det inte fanns några gatlyktor längs vägen som löper vid vårt nya hus. Den enkla anledningen till det, är för att det är vår egen lilla väg. Det är en vändplan precis bakom mig där jag står och fotograferar, och därifrån fram till vår entré och parkering är det privat väg.
 
 
 
Som tur är ingår en snöslunga i köpet.
Jag har vid något svagt tillfälle lovat M att jag kommer att sköta snöröjningen bara vi köper huset… Hum, hur kunde jag lova det, funderar jag nu…?!
 
 
 
 
 
 
Nu skall jag ta och söka upp ett stycke fönsterrenoverare och ett stycke elektriker. Har ni tips på bra ”folk” eller firmor här i Västeråstrakten som tar sig an liknande uppdrag, får ni mer än gärna maila mig på
 
 
 
 
 
Ha en fin dag!!!
 
 
 
Kram
 
 
 
 

23 januari 2013 @ 20:06

Jag föll för trappan

 
 
 
 
God afton!
 
 
 
Pga sjukdom kunde jag inte åka till Ekerö som planerat idag. Det blev att jobba hemma framför datorn med telefonen i handen (måste leta rätt på de små lurarna pronto!!!) istället. Januari månad har varit den bästa månaden sedan jag startade företaget, för 1 år och 4 månader sedan (tänk vad tiden gått fort), och det märktes idag när jag fakturerade!
 
 
 
Vi har varit och kikat på huset idag. Med oss hade vi de som skall putsa och fixa fasaden. Det verkar som att dekorationerna runt fönstren är original, så de får bli kvar. Har förresten hört att folk kallar huset för ”flagghuset” eftersom de små dekorationerna ser ut som små flaggor! Det blir slätputsat och vitt förstås.

 

 
 
Jag tog så klart en vända på insidan också. Det var typ -15 grader kallt ute så det var vansinnigt skönt att komma in i värmen och tassa runt där inne och klura på hur det kommer bli när det blir klart.
 
 
Trappan är absolut en av sakerna som gjorde att man föll som en kägla vid första visningen. Trappan är bred och lång och väldigt pampig. Räckena går inte av för hackor och ”stolparna” är gigantiska.
 
 

 
 
Repen skall förstås bytas ut mot en ledstång och mattan skall rivas ut. Trappan skall målas helvit, men jag tror nästan att det kan bli någon typ av matta i mitten. Ni vet hur jag menar va´? Trappan är så stor så jag tror att det kan bli lite blackt med bara vitt. Funderar på om en sådan där mata i naturfiber, kokkos, hampa eller vad det nu är skulle funka.
 
 
Bra som halkskydd skulle det vara i alla fall. Det är 3.40 i takhöjd i hela huset, så skulle man falla i trappan är det en bit ned…
 
 
Nähäp, nu skall vi göra elritningar till Lofsdalshuset. Eller inte elritningar direkt, men ritningar som visar vart vi vill ha våra uttag och lampor.
 
 
Det går jättefort där uppe nu. Elkillen är på väg, de spikar ytterpanel, innerväggarna är på plats och Dinesengolvet skall läggas den 20 feb. Tydligen måste det läggas direkt när det kommer fram till huset. De breda plankorna 450 mm bågnar lätt om de blir liggandes, därav det exakta datumet.
 
 
Förmodligen kommer jag, eller vi, att åka upp till Lofsdalen ganska snart för att vara på plats när elkillen börjar. Kan nog vara idé, för finns det något mer irriterande än uttag, strömbrytare och lampor som sitter fel?! Dessutom kan det vara skön med lite skidåkning och frisk fjälluft mitt i allt jobbande!
 
 
Kram
 
 
Helena

 

 

22 januari 2013 @ 00:09

Kulturhistoriskt intressant byggnad

 
 
 
 
 
Så var det vardag igen och på jobbfronten är det full fart. På onsdag åker jag till Ekerö för att träffa och göra ett jobb tillsammans med denna härliga donna. Det ser jag fram emot! Annars är det mäklarfotograferingar varje dag de närmaste veckorna, nästan. Kul, kul!
 
 
 

 
 
Annars ser vi mest fram mot ”projekt flytta till stan”. Det känns just nu som om jag är ett litet barn som får gå loss i en godisaffär! Fritt fram för planer och i idéer skulle man kunna säga.
 
 
Redan på onsdag kommer ”putskillen” för att titta på fasaden, och vad som skall göras med den. Jag tog kontakt med stadsbyggnadskontoret för att kolla om det krävs något tillstånd eller dylikt för att ge sig på den uppgiften. Det visade sig då att, byggnaden är betecknad som ”kulturhistoriskt intressant byggnad som bör bevaras” i bevarandeprogrammet för Västerås Stadsbebyggelse.
 
 
Det var ju lite kul kan jag tycka. Känns liksom som att man har ett ansvar, för att föra en del av vår stads kulturarv vidare, till kommande generationer.
 
 
Hittade förresten denna bild på nätet, men vet inte vem som tagit den. Vårt hus skymtar hur som helst i bakgrunden, och man kan verkligen se vilket underbart läge huset har, precis bredvid parken och dammarna. Passar oss perfekt. Ingen genomfartstrafik och mest bara park och allmänningar runt om. Åh, vad spännande detta kommer att bli!! 
 
 
 
Kram kram
 
 
 
 
 
18 januari 2013 @ 14:33

Var sak har sin tid

 
 
 
Jaha, nu är det påskrivet och klart. En ny lycklig familj flyttar in på Udden i vår, och vi fortsätter vår resa tillsammans inne i stan. En epok går i graven och en ny tar vid.
Landet kontra staden, allt har sin tid.
 
 
 
 
 
 
Kan väl inte annat än att erkänna att det inte blev så många timmars sömn i natt, varken för mig eller M. Tankarna malde, har vi gjort rätt, kommer det här att bli bra nu…? Tänk om vi inte trivs inne i stan, längtar ut på landet igen och framför allt, tänk om vi kommer att sakna sjön och utsikten helt vansinnigt mycket…!!
Men men, vi har gjort det här nu i tio år, vi kan detta och nya utmaningar lockar. Vi har ett sjujäkla projekt framför oss, som skall ros i land, och det finns inte utrymme för grubblerier.
 
 
Vi har haft en fantastisk tid här ute, och Udden kommer alltid att ha en egen plats i mitt hjärta (trots det röda markteglet och ekköket, hihi), och vi kommer alltid att se tillbaka på vår tid här ute med glädje. Det har varit en mycket mycket lycklig tid (oj nu börjar jag visst gråta…), så mycket som hänt här!
 
 
Den stora utmaningen nu, ligger i att skapa oss ett hem, som skänker oss samma trygghet, värme och välbehag och känns lika självklart som detta hem gjort. Trots att M kallar det för
”VILLA Hur-fan-hamnade-vi -här…”! 
 
 
:-)
 
 
Det blir en spännande resa som jag hoppas ni vill följa med på!

Kram och ha en fin fredag

 
 
 
 
18 januari 2013 @ 00:15

Skall man leta i gömmorna nu eller?

 
 
 
 
Planeringen inför renovering och flytt går på högvarv. Det är sååå mycket som skall göras, huset skall putsas, tomten skall dräneras, allt invändigt skall målas, trappan skall renoveras och golven på övervåningen skall rivas ut. Sedan är det ungefär tusen saker till som skall göras, men det tar vi en annan gång!
 
 
 
Här hemma har vi kompromissat en hel del i vår inredning genom åren. Vi har ofta haft olika önskningar om hur det skall vara, och mötts på halva vägen, men det blir sällan bra. Genom åren har våra spretiga stilar mer och mer närmat sig varandra och nu, efter tio år tillsammans, har vi ganska klart för oss hur vårt nya hem skall utformas. Vi har hittat en linje och en stil som känns som vår gemensamma.
 
 
 
Det kommer att bli mycket moderna inslag. Stooora mjuka mattor och låga strama soffor med loungekänsla. Ett stort matsalsbord med sköna, nästan lite fåtöljaktiga stolar ser jag framför mig. Vi kommer att ta med de saker som betyder något för oss, saker vi gillar båda två, resten säljer vi. 
 
 
 
För tio år sedan när vi träffades hade vi massor av mässing, och ek… Mässingen stuvades undan eftersom, och eken har gått samma öde till mötes. Meeen, man är inte sämre än att man kan ändra sig! Mässing och koppar är trendigt igen, skall man plocka fram den gamla mässingen nu då? Näää, jag vet inte jag, men i ny tappning så är det himla snyggt.
 
 
 
 

 
De små ljuskopparna skulle jag hemskt gärna vilja ha, och borden, bara älskar borden! De är dessutom inte så fasligt dyra som man kan tro, från 3 500 kr. 
 
 
De runda lamporna är galet snygga på ett lustigt sätt. Jag tror att de påminner mig om 70-talet (jag är ingen 70-talsfantast direkt) på något vis, men trots det skulle jag inte backa för en sådan.
 
 
Tom Dixon är som bekant väldans i ropet just nu, och kan man annat än bara älska hans prylar?
 
 
 
 
 
 
Den här urflådiga våningen i Malmö, rönte skapligt stor uppmärksamhet när den visades i Residence här om året. En absolut favorit blev den hos mig i alla fall och jag vet inte hur många gånger jag bläddrat i den tidningen.
 
 
Visade bilder därifrån här på bloggen också.
Kolla här och här så får du se.
 
 
 
Helena
 
 
 
 
17 januari 2013 @ 15:00

Bröllop till sommaren

 
 
 
 
Vet inte om ni minns, men jag fotograferade två bröllop förra sommaren. Galet nervöst, men också himla kul. Bröllop är rätt speciellt att fota kan man väl lugnt säga… För det första går det inte att göra om det och för det andra måste det ju bara helt enkelt bli bra!
 
 
Med fotograferande, liksom med det mesta annat man kan ägna sig åt, är det på det viset att hur man än bär sig åt, blir man liiite bättre efter vart. Och liiite grann tycker man att ens tidiga verk ”suger”. Jo men det är väl klart att vissa bider tycker man ju är bra och kommer väl att fortsätta tycka det, men vissa känns verkligen ”sådär”.

 
 

 När jag nu tittar på bilderna jag tog i somras känner jag att, ”attans, det där skulle jag göra mycket bättre nu…”. Inte vet jag, det kanske inte är så, men något säger mig det.

 Ett bröllop är inbokat till sommaren, så det är väl bara att fortsätta öva I guess!

So long!


Helena

 

 

16 januari 2013 @ 22:10

Lite klatschig styling

 
 

 

Idag blev det den klatschiga och färggranna stilen på stylingen i lägenheten jag fotograferade. Det är kul att göra lite olika från gång till gång. Brukar försöka hitta ett tema i hemmet som jag håller mig till så gott det går. Här var det mesta vitt och accentfärgen blev olika nyanser av lila.
 
 
Lägenheten för dagen var redan piffad med mängder av blommor eftersom lägenhetsinnehavaren just precis nu deltar i inspelningen av tv-programmet ”Halv åtta hos mig”.

 

 
 
 
 
Härliga lila och rosa tulpaner på det dukade bordet. Det var kul, för den detaljen hade tjejen som äger lägenheten kommit på alldeles själv. Färdigdukat och fint var det när jag kom!

 


 
 
 
 
 
Utanför var det också vitt, och vackert!
 
 
 
Vill du se fler bilder från lägenheten kan du kika här. 
Alla bilder och annonsen kommer inom kort ut på Hemnet.
 
 
 
 
Kram
 
 
Helena