DJUPDYKNING

Det var en gång en fin jobbarkompis till mig som berättade för mig hur hennes familj en dag miste alla sina ägodelar (grannarna bara klev in och tog dem), när de under kriget blev fördrivna från sitt hem i Bosnien.

Hon förklarade för mig att efter den händelsen hade materiella saker aldrig haft något som helst värde för henne. Det var bara grejer som man plötsligt, beroende på politiska eller religiösa händelser i världen, kunde mista rätten till. Så var det för dem. Deras saker var helt enkelt bara inte deras längre en dag, och grannfrun hade liksom all rätt i världen att trippa runt i min jobbarkompis mammas skor. Det gick liksom inte att ringa polisen och bara -Hej, kan ni komma hit och ta min granne, hon har just länsat min garderob…

Hon berättade en massa andra saker också, om kriget och om hemskheter hon varit med om och att hon tyckte att det var fullständigt onödigt att samla på sig en massa saker, eftersom man plötsligt bara kunde mista rätten till dem. Det visste hon, för det hade hon varit med om.

Jag brukar tänka på det där ibland. Hur kan vi bli lyckliga av att köpa och äga saker? Jag tror nämligen att jag blir det ibland, och det stör mig faktiskt. Jag menar, vissa saker behöver vi naturligtvis för att underlätta livet och de sakerna kan jag förstå att man blir lycklig av. Men allt det andra då?

Jag skickade lite extra pengar till mitt fadderbarn i Mali när hon fyllde 9 år. En månad senare fick jag ett handskrivet brev från henne där hon tackade och skrev att hon för pengarna hade köpt: 1 skoluniform, 2 par plastsandaler, 5 tvålar, tvättmedel och något mer som jag inte mins, något till familjen. Hon var väldigt glad för sina nya saker skrev hon och jag var förbluffad. I min enfald och okunskap hade jag nog trott att hon skulle köpa typ ett hopprep, en fin kjol, en blus, en väska, en docka, en bok eller någon annan leksak eller något. Jag hade fel.

Så vad är det då som ger oss den där lyckokänslan när vi handlat något nytt eller när vi tittar på våra fina saker vi har hemma? Är det vetskapen om att man faktiskt har gnetat ihop de där pengarna själv, och där med lyckats med något, som gör en lycklig? Eller blir man lycklig av att se en vacker sak varje dag, ger själva bilden av dem ett endorfinutsläpp som skänker en välbehag? Om det är det senare borde en promenad om dagen i en vacker skogsglänta räcka till för att göra människor lite lyckligare.

Jag ”vete sjutton” vad det är, men jag blir i alla fall lite glad varje gång jag tittar på lampan som hänger i vårt i övrigt nästan tomma vardagsrum . Jag tänker inte skämmas över det, för vi bor inte i Mali eller Bosnien och världen är orättvis, men ibland känner jag att det är viktigt för mig att reflektera över vissa saker.

_DSC6727

Va tror ni, blir ni också lite glada av era saker eller av att handla ibland?

Kram

Helena

Fler blogginlägg från Drömhus

  • Kicki i Åre

    Jag tror att om man lever i materiellt ”nödställda” kulturer så kretsar livet mest kring de primära behoven som vi människor har, föda,sömn,värme,trygghet.
    Även vi har dessa behov såklart, men vår tillvaro präglas inte av dem.
    Jag kan absolut känna mig jätteglad över materiella ting ! Och skäms inte för det! :)
    Men man vet ju att det inte är det som betyder något om allt det andra skulle försvinna….
    Kram på dig !

  • Madeleine

    Jaaa, tråkigt nog har du nog helt rätt. Man känner sig liksom lite lyckligare för en stund om man får köpa ”den där prylen” man så desperat har önskat sig… Ytligt och egentligen ganska sjukt men, japp, absolut så är det… Brukar tänka att jag vill skapa ett fint och trivsamt hem för mig och min familj och det tror jag är det primära hos de flesta men ibland tror jag det spårar ur…
    Men blir man inte lycklig av att förverkliga drömmar och få utlopp för sina kreativa ådror och utöva det man har som intresse här i livet..? Jag tror det men måste liksom du reflektera över det ibland.
    Har bara den senaste veckan börjat fundera på vad katten jag håller på med och har sedan igår infört ABSOLUT KÖPSTOPP och mitt i alltihop MÅSTE vi absolut måla om huset eftersom de förra ägarna målat pensionärsgult och det kan vi ju ”förståsss” inte ha…det har jag drivit igenom och (innan köpstoppet, hehe) inhandlat mörkt mörkt grå, sober husfärg och sprillans nya gråa dörrar. Jo jo för det är mer vår stil och VI MÅSTE JU BARA BLI LIITE LITE LYCKLIGARE I ETT MÖRKGRÅTT HUS…..eller??? Som sagt antingen är jag riktigt sjuk i huvudet eller så är blir vi verkligen lyckligare efter midsommar då allt ska vara klarrrt (ja, förstås, helt skulle det vara klart redan i går, höhmrfpf…)! Hm, återstår att se.. Eller nöjd kanske är ett bättre ord?
    Ni får i vilket fall som helst ett vansinnigt snyggt hem, lyckligare eller inte! Och visst får man erfarenheter på vägen och utvecklas som individer..? Det bara måste vara så. Tack för en jätteintressant blogg!
    /Madeleine

  • Fint och tänkvärt inlägg! Visst känner man sig lycklig ibland över nåt man just köpt. Känns rätt okej om man ändå vet vad som är viktigt på riktigt!

    Kram Lena

Senaste artiklarna från Härligt Hemma