Vi ska mötas på Piazza Pietra och han kommer i stor stil: skottsäker bil med svarta rutor runt baksätet, två livvakter, blåljus på taket.

Han säger att hoten inte är så allvarliga i Rom. Det är värre i den sydliga regionen Kalabrien, hem för ’Ndranghetan. Där har han vakter utanför dörren när han sover.

Han heter Alberto Cisterna och är biträdande chefsåklagare på Direktoratet för bekämpande av maffian. Vi sätter oss på ett kafé.

– En djup politisk och ekonomisk kris sammanfaller, säger Cisterna. Det öppnar möjligheter för maffian som har enorma mängder kontanter. Droghandeln är den enda marknad som varit stabil de senaste 20 åren.

I gester, ganska feminina, och attityd, öppen, påminner Cisterna om en universitetslärare. Han pratar fort och beställer en espresso utan att se på kyparen.

– 500-sedlarna är eurons största. 30 procent av alla Europas 500-sedlar cirkulerar i Italien. Med den valören rymmer en attachéväska sju miljoner euro.

Maffian använder kontanterna för att köpa sig in i vanliga företag och politiken.

– I dagens läge är det frestande att acceptera investeringar utan att fråga var pengarna kommer ifrån.

Å ena sidan: Fåraherdar i kritstreck. De köper in sig i kommunala församlingar i södra Italien, inte bara för att skaffa inflytande och information. De är redan välbeställda. De vill ha respekt.

Å andra sidan: När de kommer till Rom byter de från andra klass på tåget till flygets första klass och destination London eller Bogotá, kokainets huvudstad.

Speglar pryder kaféets väggar. Vart man än vänder sig ser man sin egen bild mångdubblad.

– Maffian finns överallt. Den består av alla sorters människor, från präster till företagsledare. Men den bär på fröet till sin undergång.

– När den köpt in sig i tillräckligt många företag vill den inte längre vara kriminell, säger jag. Maffian smälter in i samhället. Bakom varje förmögenhet döljer sig ett brott.

Cisterna blir ivrig.

– Ja! Eller när bossens fotsoldater inser att han bär en Rolex av guld. Avundsjuka kan förgöra maffian. Den bygger på förtroende och tystnad. Jag brukar rekommendera folk att läsa Molières ”Den girige”. Den visar maffians själ.

Sedan skyndar han ut till sin skottsäkra bil.