Nico Rosberg är frustrerad efter loppet i Kanada. Oavsett vad han gör, så kopierar Lewis Hamilton det.
Så här skriver han i Bild:

Det är förbannat att vi har likadana bilar. I Kanada räckte det till plats två och det är ju bra, men det är också irriterande. Det känns naturligtvis bättre att vinna.
Det är många som frågar mig varför jag helt enkelt inte bara trycker på gasen och attackerar Lewis – men det är lättare sagt än gjort.
Du kan bli galen av att du har din tuffaste konkurrent i teamet. Oavsett vad är han svår att slå och när han dessutom sitter i samma, snabba bil är det dubbelt så svårt att köra om honom.
”Ett exempel: Jag kan köra i DRS-zonen, menjag måstefalla tillbaka lite eftersom luften bakom hans bil är för varm och det är som gift för mina bromsar. Jag kunde inte attackera. Jag var tvungen att lämna positionen bakom honom för att få kall luft till mina bromsar och samtidigt sitter Lewis ingenjörer och han full kontroll på min data och exakt på vad jag gör i bilen. Det gör att de kan kopiera, svara och jag kan inte göra någonting. Jag är helt maktlös. Jag måste vara snabbast i kvalet, det var lite otur i Kanada där jag plötsligt fick problem med däcken, men nu är det tydligt att pole position är viktigare än någonsin”

amazing fans in montreal. Merci! wasn’t a perfect weekend for me. here is my video for you. #CanadianGP https://t.co/wzhvOlZ9zo

— Nico Rosberg (@nico_rosberg) June 8, 2015

•••

Återigen har Stefan Johansson lämnat ett ett eget bidrag till bloggen, jag vet att det är uppskattat och därför så gör han det så fort tiden tillåter. Den här gångern skriver han om F1-loppet i Kanada och om helgens fantastiska event i Frankrike – det är dags för Le Mans:

Nu är jag i Europa, det är dags för Le Mans igen. Det är en väldigt stor grej varje år, det ultimata testet för uthållighet och hastighet. Att klara hela den pressen, hålla igång en hel vecka inför racet, det kräver både tålamod en enorm uthållighet. Jag har kört loppet 17 gånger och egentligen är det rätt komiskt hur loppet är byggs upp under tävlingsveckan. Dom börjar med besiktning på måndagen redan sedann är det träning varje dag från och med onsdag, passet börjar vid 18.00 och den pågår till midnatt. Det betyder att du inte är på hotellet förrän klockan 03.00 efter du har gjort debrief med ingenjörer och teamet, och när du vaknar nästa morgon så går du och rullar tummarna till dess att klockan är 18.00 igen. Samma rutin varje dag, sedan helt plötsligt, när det är lördag och dags för race så är det uppvärmning klockan 08.00 vilket betyder att man måste kliva upp typ 5.00 och köra till banan för att vara säker på att du hinner med tanke på all trafik och så. När uppvärmningen sedan är klar så går man där och rullar tummarna igen för plötsligt är det ledigt till dess att starten går klockan 15.00. Det betyder i alla fall att när man väl har kört sina 24 timmar så har man varit vaken i typ 36 timmar. Helt galet.

En annan viktig orsak till att loppet är så speciellt är publiken, de som åker till LeMans åker på ett race om året och det är ett slags kult evenemang för dem. Det är många engelsmän, tyskar och en hel del danskar. Engelsmännen tar det riktigt på allvar, det är ett gäng där som har byggt upp en pub, en kopia av den lokala puben, mitt på ett fält. Sedan kör de där hela veckan. Det är helt underbart och det finns mängder av sådana historier att berätta. Där finns de riktiga fansen, orginalen och bara det är värt en resa.

Annars är Le Mans är svårt att beskriva. Det är en fantastisk tävling, den ultimata racertävlingen och det är en utmaning hela vägen, precis så som racingen skall vara.

Det kan vi däremot inte säga att F1-loppet i Kanada var. Det var ”Följa John” från start till mål igen och jag tycker att Fernando Alonsos kommentar var rätt intressant och väldigt pricksäker när han sa att han gav fan i teamets order om att sakta ner för att spara däck och bensin, istället ville han ägna sig åt racing. Det summerar upp hela grejen, när förarna är frustrerade över att det inte är racing längre – då är det något som gått fel.

Jag hade hoppats på mer denna gången eftersom det brukar kunna hända grejer på banan i Montreal, den är tuff mot materialet, det är flera rakor, det finns omkörningsmöjligheter och det är inte sällan som säkerhetsbilen kommer ut på banan. Men den här gången så hände det inte mycket. Det verkade nästan som om Lewis Hamilton och Nico Rosberg i täten var överens om att hålla ett gap på ungefär en sekund mellan sig. Eller så var det Lewis som hela tiden kunde kontrollera loppet och hålla Nico lite mer än den där sekunden bakom sig så att Nico aldrig fick använda DRS. I slutändan var det inget lopp som gick till historien i alla fall.

Däremot fanns det en positiv sak och det var Marcus Ericsson. Jag tycker att han gjorde ett bra jobb, han krigade bra mot de stora namnen och det var inte hans fel att han inte tog några poäng. Bilen går inte fortare än vad den gör. Han slog sin teamkollega och det är den enda riktiga mätstickan som han kan ha och den här helgen var Marcus snabbare i både kvalet och racet och det är den enda riktiga mätstickan han har. När det gäller Saubers närmsta framtid ska vi nog vara lite försiktiga i våra prognoser. Redan inför säsongen sa jag att de enklaste poängen tar man alltid i början av säsongen. De tre till fyra första tävlingarna går det att överraska om man har ett bra paket till att börja med, sedan blir det allt tuffare. Nu ska Sauber tacka Gud för de poängen de tog i början, så enkelt är det.

Sedan kliver pengarna in i handlingen, så är det inom all motorsport, men inom F1 är det extremt. Det är “Cubic Dollars” som gäller. Enkelt sagt är det så att ju mer pengar du har, ju fortare går det, om man inte klantar till det fullständigt genom att gå i helt fel riktning vilket vi har sett dom senaste två åren framför allt på motorsidan. Allt handlar om ett utvecklingskrig som så många i Formel 1 verkar älska, men som jag personligen inte förstår någonting av. De stora stallen spenderar miljoner, efter miljoner på småsaker som gör att det går fortare, men som inte hjälper racingen framåt. Så är det. Det gör bara att det är de teamen som har pengar som vinner. I år har det dock varit lite speciellt eftersom både Red Bull och McLaren är helt ute och cyklar, det gör att fyra bilar som normalt slåss om poängen ligger betydligt längre bak. Vad jag har förstått så har Sauber ett paket med uppdateringar som kommer under sommaren, men innan dom får det så kan varken Marcus eller Felipe köra snabbare än vad bilen går.

Med tanke på allt detta så vet du ungefär vart i resultatlistan du kommer eftersom du vet vad bilen kan prestera och tittar man på var Sauber är i dag så ligger man någonstans mellan plats 12 och 16. Det betyder att ska det bli poäng så måste det hända något radikalt, men det gjorde det inte i Kanada. Loppet bara rullade på utan några incidenter alls egentligen. Det blir så ibland och alla race kan ju inte bli spännande. Montreal är ett av dom Grand Prix’s brukar bjuda på lite överraskningar, men inte denna gången tyvärr.

Det var förra helgen det. Nu är jag i Frankrike för LeMans och den här helgen vet jag att jag kommer att bjudas på racing av allra yppersta världsklass, det kommer att bli en episk fight mellan Audi och Porsche denna gången som kommer bli mycket spännande att följa. Själv är jag där och jobbar som Sporting Director för Ferrari North America’s team, vi har 3 förare som aldrig har kört Le Mans innan, det kommer bli tufft!

Håll tummarna!

Stefan