Gitarrsolo i ”In da club”? Vänta nu…
Vakna, Shorty! Det är din födelsedag. ”In da club” dånar i den mer än halvtomma lokalen. Tänk om Fiddy hade fler låtar av den här kalibern. Då kanske.
Fifty är ett ess på bitches. I alla fall på att få in ordet bitches extremt många gånger i samma freestyle. Det måste man ge honom.
Fifty frågar hur många i publiken som älskar gräs. Allihop, tydligen. Sen kör Fiddys gangstas igång Bob Marleys ”Is this love” för att bedyra sinkärlek till jazztobak. Fifty verkar inte heller ha fått tag på reggaeröka i Sandviken. Han verkar besviken.
Fifty har färre bra hits än man tror. Konserten trampar på. Det är ungefär lika intressant som boogie-med-benen-brett-isär-gruppen Status Quo.
Nämen?! Fiddys trummis vaknar till. Han börjar banka skinn med vild frenesi, som från ingenstans. Det låter som att Snurre Sprätt har fått fnatt bakom pukorna.
Nämen!? Fifty plockar fram basist och gitarrist och trummis och rockar loss. Men det är mest hiphopbasen som hörs. Nåja. Alltid något.
50 Cent. Kanske inte hans mest glamorösa gig i karriären detta. Det är inte så mycket hiphop i Sandviken. Det känns mer… skolaula. Aight?
Fiddy är på scen. Klädd i gult och med keps. Han ber Sandviken att ”put your hands up” över ett tungt och långsamt beat. Yo!
Eurohouse för glesa läktare. Ja, det är the story of min fredag. Fiddy syns inte till. Dj:n blastar Daft Punks ”One more time”. Bredvid mig sitter Pappa Pop från tidningen Getingen och fingrar på sin Iphone med bister min.
