Arkiv för November 2011

- Sida 1 av 2

Aint that a kick in the head…

av Patrik Syk

Det tog inte många minuter för än Zaromskis ”rolling thunder” hade rullat ut på nätet och blivit den stora snackisen på fightingforum runt om i världen. Och så är det, idrotten lever på underhållningen den producerar.

Kom att tänka på några andra spektakulära sparkar som gett ekon ut i kampsportsvärlden:

Kaoklais skenben. K-1 2005, tungvikt.
Jag menar titta på dem. Kaoklai 79 kg. mot Mighty M0, 103 kg. Den spenslige thailändaren hade spenderat nästan hela första ronden med att akta sig för Mighty Mos fruktade höger. Men rätt som det var dök läget upp och då jäv…
[iframe width="560" height="315" src="http://youtube.com/embed/TelQntPJUA0" frameborder="0" allowfullscreen]

Badr Haris piruett. K-1 2005, tungvikt.
En tanig Badr Hari snurrsparkar ner Stefan Leko. Träffen är legendarisk. Detta blev uppmärksammat inte minst för att Leko bara några månader tidigare hade knockat Hari med en spinning back kick i mellangärdet i en mycket underhållande match.
[iframe width="560" height="315" src="http://youtube.com/embed/dKjTNaYPDrc" frameborder="0" allowfullscreen]

Anthony Pettis Showtime kick. WEC 2010, lättvikt.
Ja vad säger man. Kommer nog aldrig att hända igen, åtminstånde inte så klockrent.
[iframe width="560" height="315" src="http://youtube.com/embed/sb1HyPU_qmc" frameborder="0" allowfullscreen]

Anderson Silvas frontspark. UFC 2011 mellanvikt.
Det roligaste i hela den här historien är ju Steven Seagals påstående att han jobbat på den här sparken i 35 år. Det är ju naturligtvis helt galet men snygg är den ju och Silva själv creddade ju mannen i skinnjackan efter segern.
[iframe width="560" height="315" src="http://youtube.com/embed/SSq0njFD3TU" frameborder="0" allowfullscreen]

Kom gärna med era favoriter!

//Syk

Två steg fram och ett tillbaks

av Patrik Syk

Nyhetssiten Kampsport24 läggs ner. Så är det. I en tid då kampsporten får mer utrymme, har större publik och är mer intressant än någonsin är det lätt att svepas med i tanken på att en ny tid står för dörren. Att bara någon petar lite till på snöbollen så kommer den börja rulla och växa sig till det monster vi som redan är frälsta vet att den kan.

Men vi får inte glömma att detta händer samtidigt som mediabranschen försöker uppfinna sig själv på nytt. Hela hösten har jag sett kollegor med rynkade pannor sitta och dividera kring framtiden. För många av dem har oron varit högst befogad.

Kampsport24s Joakim Borgudd skriver såhär idag. ”Anledningarna är flera men de ekonomiska väger troligen tyngst, Kampsport24 bär sig helt enkelt inte. I en hård mediebransch är det skälet svårt att dividera med. Men ser man till hur medieklimatet rörande kampsport håller på att förändras känns tajmingen helt fel.”

Det är förstås tråkigt. Kampsporten håller på att få riktig luft under vingarna men för att fågeln ska lyfta krävs det att vi är så många som möjligt som är med och flaxar.

Trots detta är jag övertygad om att framtiden tillhör oss. Men än så länge får vi leva med att utvecklingen sker två steg fram och ett tillbaks.

//Syk

Kategorier Sverige | Kommentarer
Taggar kampsport24, media

Nu jävlar hörrni!

av Patrik Syk

Artur Kyshenko kommer möta Giorgio Petrosyan 25 mars i vår. OMFG!

Enligt uppgifter som började florera på galan Fight Code Rhinos i helgen ska den obestridde världsettan Giorgio Petrosyan möta gårdagsvinnaren Artur Kyshenko. Det här är hur stort som helst.

Kyshenko visade mot Yodsanklai att han definitivt tillhör det absolut bästa i världen. Det har han visserligen bevis förut men sätten han vann på igår och formen han visadede tyder verkligen på att Mike och gänget i Amsterdam har slipat den här diamanten till en ännu vassare fighter.

Gårdagens match mellan Kyshenko och Yod räknades enligt många som årets bästa mellanviktsfight. Kyshenko mot Petrosyan är ännu större, framförallt sedan de två aldrig mötts tidigare. Och känn på följande:

Det skiljer en månad på de två i ålder. De är i min mening etta och tvåa i världen just, den som förlorar den här matchen kommer inte att halka ner på den rankingen heller, kanske är det här början på en envig mellan två extra ordinära fighters som kommer gäcka oss som följer flera år framåt. Vi kan ju bara hoppas.

Petrosyan har vid det laget varit obesegrad (om inte Abraham Roqueni gör något alldeles oväntat i matchen i januari) i över fem år. Det är helt sjukt. Kyshenko kan bli den som sätter stopp för den sviten, jag flaggar för det redan nu.

Hur som helst så kommer i alla fall jag sitta bänkad!

//Syk

En ren och skär hyllning

av Patrik Syk

Bara en heads up. Ni som inte sett Carvalho vs Zaromskis, se det och kom sedan tillbaka hit och berätta vad ni kände. Själv kände jag så här.

På en mörk och väldigt dammig heltäckningsmatta satt jag en gång som 11-åring och stoppade i ett videoband i videobandspelaren. På bandet stod det ”Enter the dragon”. Jag hade många kompisar som sett den och pratat om den, själv hade jag aldrig sett Bruce Lee förut i hela mitt liv.

En timme och 38 minuter senare var jag en annan människa. Att det fanns sån action! Att man kunde slå och sparka så estetiskt, så kraftfullt och så till synes effektivt. Jag hade egentligen bara Karate kid som kampsportsreferans och i ärlighetens namn, Ralph Macchio. Nja.

Det var en känsla av artisteri, teknik och akrobatik som kändes oöverträffad. På något sätt ville man att det skulle va så på riktigt. När man senare började följa riktig kampsport ville man ju att alla matcher skulle sluta med den känslan. Den av något vackert, akrobatiskt och dödligt effektivt. Det fick jag ikväll.

Marius Zaromskis framåtvoltspark. Ojojojojoj. Jag vet inte ens vad den kallas men jag har sett den en gång innan, då handlade det om taekwondo och var inte ens nära att träffa. Den här gången satt den. Och jävlar vad den satt. Efter det var Bruno skakad och Zaromskis kunde knyta ihop säcken med lite ground and pound. Så vackert.

———-

Trist dock för Bruno Carvalho och alla hans fans som var på plats, men vad säger man?

Kul också för Kruth, han var inte förberedd på den här fighten men klev upp, slaktade en riktigt duktig kille och förtjänar alla applåder han kan få.

Och Kyshenko, vilken form han har hittat! Efter den lite snöpliga finalförlusten mot Robin van Roosmalen i finalen av ”Fast and Furious” i september visade han ikväll att han tillhör den absoluta toppen. Vill väldigt gärna se mer matcher av den här kalibern 2012! Tror det blir Kyshenkos år. Kan mycket väl också bli Sanny Dahlbäcks. Såg bra ut, han har många år framför sig att gör till sina dessutom.

//Syk

Mad dog, NY och Pakistan

av Patrik Syk

Vi börjar med en för oss Svenskan fantastiskt rolig nyhet. Som MMANYTT kunde avslöja så är Reza ”Mad dog” Madadi nu kontrakterad av UFC och kommer göra sin debut i oktagonen på nya eventet UFC on FX 1 som kommer hållas 20 januari. För motståndet står Rafaello ”Tractor” Oliveira, en rutinerad svartbältare som dock har två raka torsk inför den här matchen. Svårbedömt motstånd tycker jag.

Nu ska vi förstås inte spekulera för mycket inför ett eventuellt svenskkort. Svårt att låta bli dock! Ös gärna på i kommentarerna hur du skulle vilja att ett sånant skulle se ut.

Grattis Reza!

———-

MMA är som bekant olagligt i staten New York, men just nu pågår rättslig tvist efter att UFC lämnat in en något omfattande stämningsansökan mot NY. Ansökan är, och håll i er nu, 123 sidor lång och tar upp allt från Taoism till Bruce Lee och dans. En bisarr, nästan komisk, lunta papper som faktiskt kan ta världens snabbast växande sport till det stora äpplet.

Personligen hoppas jag att det blir så. UFC in Madison square garden vore förjäkla häftigt.

Här är några favoritcitat ur stämningen (tack deadspin som petat russinen ur jättekakan):

Om Bruce Lee
”On the expressive message of martial arts, Bruce Lee was unequivocal, stating: ”But if you don’t have [martial art] styles, how can [I] express myself totally and completely? … To me … ultimately, martial art means honestly expressing yourself….” Lee’s moves bear noticeable resemblance to present-day MMA.”

Om Ishockey
”In ice hockey, players are hit from behind, have their heads and bodies slammed into the boards, are hit by frozen-hard pucks, checked with wooden sticks, slashed by ice skate blades, and, notably, engage in bare knuckle brawls on the ice.”

Om dans
”MMA is an organic process in which fighters are constantly testing new moves and responses to new moves, seeing what the human body can accomplish. In this way, MMA bears a great resemblance to dance.”

——–

Avslutningsvis måste jag ta tillfället i akt och uppmärksamma brottningslandskampen mellan Indien och Pakistan som gick av stapeln i veckannu med ett par sköna bilder. Shahid Khoaiwala från Pakistan möter Satinder Singh, Indien,  på Punjab stadium, Lahore. Vet du mer om landskampen? Tveka inte att upplysa dina medläsare (och din favoritbloggare) i kommentatorsfältet!

//Syk

Ett stort starkt kliv i rätt riktning

av Patrik Syk

Kampsport och kvällstidning. Egentligen är det konstigt att handen inte hittat den vadderade handsken på detta sätt förrän nu. Det är idrott på högsta nivå med enorma mått känslor och dramatik. Vi vet sedan tidigare att intresset är enormt i vårt avlånga land. När Bob Sapp struttade runt med bekymrad min mot vår egen Jörgen Kruth så höll sportbladets sida på att formligen tippa över av klick. Det var en av de mest lästa artiklarna på hela siten förra året. Det, mina vänner, är enormt.

Att vi på Sportbladet nu visar Rumble of the Kings live, direkt på siten är inte bara naturligt, det är nödvändigt. I en tid då såväl tidningsbranschen som kampsporten står inför stora förändringar är det bara naturligt att dra nytta av våra respektive styrkor. Kampsporten, och då i första hand den med full kontakt, behöver legitimitet, riktig bevakning i etablerad media. Samtidigt behöver vi i media hitta nya attraktiva områden att belysa. För mig finns inget naturligare än att det området är just det här.

Det är som jag skrev i ett tidigare inlägg. En ny tid för kampsporten står för dörren. Då handlade det om att Sveriges största TV-kanal förhandlar om att sända professionell kickboxning. Nu handlar det om att Sveriges största nyhetskälla visar självaste Rumble of the Kings.

För att fira stoppar vi in en video med den jag tror blir den största behållningen på lördag. Artur Kyshenko.

[iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/FnPKjcOclIk" frameborder="0" allowfullscreen]

It takes two to tango.

av Patrik Syk

Herrejävlar, vad är Shogun Rua gjord av? Antagligen samma sak som Dan Henderson. Och vilken fantastisk holmgång det blev. Så här med matchen fortfarande i färskt minne så vill jag kalla den årets bästa. Faktiskt. Och ja, Hendo förtjänade segern om man vill vara teknisk, men efter Ruas närmast omänskliga comeback i de avslutande ronderna förtjänar givetvis han också mer än att kliva ut ur arenan med en torsk i protokollet.

Den här matchen är mer än bara statistik, vem som vann eller förlorade kändes som det kvittade efter fem ronders furiös fighting. Därför hade jag gärna sett en draw. Något jag i vanliga fall avskyr i MMA. Men  det här var en sådan fantastisk uppvisning i hjärta, hjärna och styrka att publiken på plats förmodligen flämtade lika mycket som Hendo under segerintervjun. Jag gjorde det i alla fall, och jag satt hemma i soffan. Som tack för detta borde båda egentligen fått en seger, ingen förtjänar i alla fall gå där ifrån som förlorare, it takes two to tango.

För övrigt tycker jag Uriah Faber såg riktigt bra ut. Sättet han exploderade på så fort han fått Brian Bowles ur balans måste ha skickat signaler hela vägen in i Dominick Cruz sparringring.

Här är Hendos funderingar strax efter matchen.

[iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/DquEngP_c5E" frameborder="0" allowfullscreen]

/Syk

Inför UFC 139

av Patrik Syk

En lite teaser inför helgens stora möte i lätt tungvikt mellan Mauricio ”Shogun” Rua och Dan Henderson. Två legender som båda har stått toe to toe med de bästa. På förhand känns det som en av de häftigaste mötena i vinter. För er som missat Dan Hendersons senaste äventyr inom Strikeforce kan du nedan beskåda den före detta olympiske brottarens moderna klassiker från i somras mot Fedor Emilianenko.

[iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/ypkEKRHGt0I" frameborder="0" allowfullscreen]

I objektivitetens namn petar vi upp en video med lite highlights på Rua.

[iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/BTMedsZ6KcU" frameborder="0" allowfullscreen]

 

Här är hela maincardet för UFC 139

Rua vs. Henderson

Silva vs. Le

Faber vs. Bowles

Kampmann vs. Story

Bonnar vs. Kingsbury

Själv tror jag så här.

Henderson har ett grymt år bakom sig och vinner den här matchen tack vare grym form och att han är den bättre brottaren, men det kommer bli jämnt. Rua är smart och rutinerad och kommer försöka styra matchen stående.

Silva må va lite over the hill men trots det bara SKA HAN SLÅ Chung Le.

Mellan Urijah Faber och Brian Bowles står en titelmatch på spel. Bowles är i min mening en bättre all round fighter och hans revanschhunger gör att han tar hem den här matchen. Kan förstås gå båda håll, Faber har tillräckligt med verktyg men måste jag välja en så blir det Bowles.

Två rutinerade herrar med stor behov av seger i matchen mellan danske Kampmann och Rick ”the Horror” Story. Hoppas på Kampmann men tror egentligen på Story.

Ojämne Bonnar mot formstarke Kyle Kingsbury. Bonnar ses nog av många som favorit men Kingsbury är i fin form och har dessutom hemmapubliken med sig! Seger för Kingsbury.

Vad tror ni?

//Patrik

New kids on the block

av Patrik Syk

Att det pågår ett generationsskifte inom UFC går knappast att ta miste på. Gamla hjältar som Tito Ortiz, Mirko Cro Cop, Wanderlei Silva och BJ Penn har antingen aviserat sin pension eller är långt från sina glansdagar.

Vad har då framtiden att erbjuda? Vem är nästa generations Shamrock eller Couture?

För att dra igång något av en diskussion så tänkte jag slänga upp en sammanställning över de, i mitt tycke, bästa utövarna under 26 inom UFC.

Bantamvikt:
Först och främst titelhållaren Dominick Cruz, 26. Har all potential i världen att bli en framtida ”Hall of famer”. Men bakom finns många fantastiska fighters i en av de mest expansiva viktklasserna. Demetrious ”Mighty mouse” Johnson, 25, är en av de främsta utmanarna om titeln. I viktklassen finns också jättatalangen Michael McDonald, 20, som med tre raka segrar ser ut att ha en lång och framgångsrik karriär framför sig.

Fjädervikt:
Även här har vi en titelhållare som egentligen bara är i början av sin karriär. José Aldo är enligt de flesta en av de bästa mma-sporten har över huvud taget. 25 år gammal med svart bälte i bjj men vinner minst lika mycket (om inte mer) på sin stående fighting. Men det finns gott om talang bakom. Erik Koch, 23, har fyra raka segrar och ses som ett jättelöfte. Dustin Poirier, 22, och Chad Mendes, 26, bör också nämnas här.

Lättvikt:
Före detta WEC-mästaren Anthony Pettis, 24, gick visserligen på pumpen mot Clay Guida men har visat att han kommer vara med länge och slåss med de bästa. Har framtiden för sig. Terry Etim, 25, från Liverpool bjöd på en av de mest imponerande comebackerna (19 månader borta med skada) i UFC:s historia när han utklassade Edward Faaloloto på 17 sekunder. Har allt som krävs.

Weltervikt:
Rory McDonald, 22, ses alltmänt som en av de största talangerna inom organisationen. Möter Ebersole i UFC 140 och bidar sin tid inför en framtid i toppen av rankingen (KORRIGERING! Han skulle ha mött Ebersole men missar pga skada). Jake Ellenberger, 26, och John Hathaway, 25, är ytterligare två som finns med i diskussionen.

Mellanvikt:
När vi kommer upp lite i vikt så märks det att här är det svårare för de yngre att slå sig fram. Ingen under 26 bland de tio bästa. Närmast ligger väl Court McGee som efter segern i TUF 11 tagit två hyffsat meriterande segrar. McGee fyller dock 27 om bara ett par veckor och är nära att inte få vara med alls här.

Lätt tungvikt:
Jon Jones, 24, är förstås självskriven etta. En av de största talangerna mma-sporten någonsin sett har titeln och fotsätter utvecklas till varje match. Bakom honom jagar dock vår egen Alexander Gustavsson, 24. I en lista på de åtta bästa pound for pound under 25 år som UFC själva satte ihop tidigare i år hamnade ”the Mauler” på en fin femte plats. Vi är så stolta så. Möter veteranen och snyggingen  Vladimir ”the Janitor” Matyushenko i UFC 141.

Tungvikt:
Ingen undom som direkt sticker ut här. Helt naturligt förstås då det tar sin tid att bygga en tungvikskropp. En intressant fighter är dock holländaren Stefan Struve. Med sin 210 cm hoppas han älga sig fram till en position som UFC:s alldeles egen Semmy Schildt. Bara 108 kilo dock, lite för lite för en så reslig herre.

 

//Patrik Syk

Kategorier UFC | Kommentarer
Sida 1 av 2
  • Tjänstgörande redaktör: Martin Schori
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och vd: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Lena Widman
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB