Nu är jag sist på den här bollen, jag vet. Så blir det ibland när man bollar föräldraledighet med bloggande. Inte desto mindre tänker jag ta upp det som hände i oktagonen i helgen för det finns som bekant en del att diskutera.
Två frågor ekade över MMA-världen efter helgens gala.
Var Carlos Condit den värdiga interimmästaren? Kommer Nick Diaz på allvar lägga handskarna på hyllan?
Nej och kanske.
Jag vet att den första frågan har delat MMA-fantaster över hela världen de senaste dagarna. Argumenten låter så här: Nick gick ju framåt och kontrollerade oktagonen! Carlos träffade ju mest!
Båda sidor har naturligtvis rätt. Diaz dominerade golvet men Condit träffade med fler slag och sparkar. Domslutet är därför snarast en filosofisk bedömning av vad som ska premieras. Själv är jag av uppfattningen att den som går framåt, som kontrollerar mitten är den som dikterar villkoren för matchen och den som borde bedömas som den starkare av domarna. Å andra sidan så är ju träffar det enda som går att matematiskt räkna på och där har vi bedömningen. Själv har jag det 48-47 fördel Diaz. Två av tre domare hade det 49-46 till Condit och en 48-47 Condit. Enhälligt domslut. Carlos Condit fick därför interim-bältet och blir den som får möta GSP i nästa riktiga titelmatch.
För Diaz blev besvikelsen för stor. ”Jag accepterar inte det här som en förlust. Nu lägger jag av med den här skiten” sa Nick till Joe Rogan direkt efter matchen. Nu är frågan om han håller sitt ord. Det kontroversiella domslutet har lett till att UFC öppnat för en returmatch mellan Condit och Diaz, någon Condit omedelbart tackade nej till. Frågan är dock hur länge det dröjer innan GSP är fit for fight, knäproblem är jobbiga saker, och skulle en returmatch bli aktuell så är jag säker på att Diaz inte bara hade antagit utmaningen, hann hade dessutom gått till den matchen med en helt annan gameplan. Mer grinding, dirty boxing och kamp på mattan så hade Condit fått en betydligt jobbigare resa tror jag.
Sista ordet är inte sagt, lita på det.
På förhand hade jag lovat att matchen mellan Diaz och Condit skulle bli ett fyrverkeri och årets match. Jag lovade att jag skulle göra något gräsligt om den blev lika tråkig som Rashad Evans vs. Phil Davis från helgen innan. Jag skulle äta upp Tito Ortiz gigantiska hatt. Nu blev matchen kanske inte någon episk show men var långt ifrån något sömnpiller, så Tito får behålla sin mössa, för den här gången. Med förväntningarna jag hade på matchen på förhand kan jag dock erkänna att jag är en smula besviken.
Till sist måste jag hylla Roy Nelson. Fabricio Werdum (som såg ruskigt stark ut och också bör hyllas) mosade honom. Massiva knän vars tryckvågor förmodligen påverkade landerosionen i Nevada träffade Nelson gång på gång. Även om näsan blev lite skrynklig i processen så visade ”Big Country” upp MMA-sporten just nu hårdaste käke. Herrejävlar.
//Syk