BOXNING. Vi tar det från början.
Veteranen Randall Bailey visade vid 37 års ålder att gammal är äldst. Med en av årets mest förödande KO’s tog han karriärens andra världsmästartitel.
Motståndaren, obesegrade och upphaussade Mike Jones, stod för en slätstruken insats. Faktum är att hela matchen var ett rejält sömnpiller fram till att ”The Knock-Out King” golvade Jones i tionde och elfte ronden (klippet nedan). Därmed övertog han IBF-bältet i weltervikt.
***
Så till kvällens huvudnummer. En märklig tillställning redan från början. Bradley hade snörat på sig handskarna och var redo att gå upp i ringen – men Pacquiao var spårlöst försvunnen. Han hade lämnat omklädningsrummet. Det visade sig att han sprang på löpbandet för att undvika den vadkramp som har stört honom i hans senaste matcher. Han ville också se klart NBA-semin mellan Miami och Boston. Matchen kom igång med ungefär en timmes försening.
Men jösses, det var väl värt väntan. Vi fick se tolv högoktaniga och actionfyllda ronder där ”Pacman” höll i taktpinnen. Bradley bjöd på bra motstånd och vann säkerligen en mängd nya fans. Ibland var det svårt att urskilja om publiken i MGM Grand skanderade ”Manny” eller ”Bradley”.
Men medan amerikanens slag ofta såg ut att träffa på armarna, fick Pacquiao in flera rena träffar och skakade sin motståndare. Bradley visade att han har en riktigt bra haka, och genomförde faktiskt matchen med en skadad vänsterfot. Därav rullstolen på presskonferensen efteråt.
Sammanfattningsvis fick vi se en av årets bästa matcher. Men också det värsta domslutet. Jag hade Pacquiao före, nio ronder mot tre. De flesta hade något liknande. Freddy Roach gav bara Bradley två ronder.
”Jag lyssnade inte ens när de ropade ut domslutet för jag trodde redan att jag hade vunnit”, sa superstjärnan själv efteråt.
Nu väntar ett onödigt returmöte den 10:e november. Alla vet redan att Pacquiao har vunnit.
/Petter Öhrling