”Mas eu gosto de carne de média para mal passada”

Eller – Ska vi grilla nångång?

Anderson Silva är stor i triumfen. Inga konstigheter. Han är den störste, han nöp åt Chael Sonnen när tillfället gavs och han lämnade verkligen inget åt slumpen. Knät i bröstet på den sittande Sonnen är både tekniskt vackert och fysiskt förödande. Då är det lätt att lägga gamla förolämpningar åt sidan och bjuda in rivalen till grillfest. Golfapplåd för det.

Matchen då? På något vis väntad även om avslutet höll lägre nivå än jag trott att det skulle. Varför varför varför slänger sig Chael med spinning backfists mot Anderson Silva? Det känns ju som att jaga ål med lasso. Silva såg den snurren komma före Sonnen ens visste att han skulle göra den. Hade det varit fotboll hade skribenterna gapat juniormisstag. Nu tror jag det handlade om frustration. Efter två misslyckade nedtagningsförsök fick han helt enkelt slut på idéer, det duger inte riktigt på den här nivån.

Bäst analys kommer i alla fall från ärkefilosofen själv – Steven Seagal. ”Planen var att Silva skulle bli dominerad i första ronden”. Jo tjena. Seagal svepte förstås plikttroget kring fötterna på Anderson i bästa mr. Miyagi-stil och hade i vanlig ordning ingenting vettigt att komma med. Vilken legend.

Att (som Seagal menar) Silva skulle ligga på rygg med flit för att ge Chael för bra självförtroende och sedan gå bort sig måste va en av de sämsta efterkonstruktionerna jag hört. För det första blev inte Silva dominerad, han försvarade sig skickligt mot en utmärkt brottare och tog egentligen bara en hård träff under första ronden. För det andra så är jag övertygad att Silva inte är så korkad att han frivilligt låter sig bli mountad av någon, hur bra defensiv han än har. Det är oförskämt mot Sonnen, som gjorde en riktigt bra rond, att säga så.

Men vad spelar det för roll vad en före detta actionhjälte, med sitt eget ego uppkört så långt i ändan att all luft han andas in blir till fis innan den pressas mellan stämbanden och formas till ord, säger?

Men till viss del är det ju spektaklet som vi älskar. Ingen är mer spektakel än sensei Seagal. Något tillför han ju.

//Syk