Arkiv för kategori Anderson Silva

- Sida 1 av 1

Sämsta UFC-galan i Sverige hittills

av Petter Öhrling

Inför UFC-galan i lördags ställde jag två frågor här i bloggen.

Jag ville ha reda på om MMA:n har fått fäste runt om i landet. Det har den. Publiksiffran (10 026) var klart lägre än tidigare år, men utan Alexander Gustafsson som dragplåster är det en jättebra siffra. Jämför till exempel med förra helgens storgala UFC 178 i Las Vegas som lockade 10 544 åskådare.

Jag undrade också om galan skulle bli lyckad. Det blev den inte.

48 timmar har passerat, jag har sett om galan på datorn och låtit tankarna marinera.

Man hade ju hoppats att scenariot skulle likna det i Dublin i juli. Jag var på plats och såg hur de fem hemmahoppen – plus adopterade irländaren Gunnar Nelson – bars fram till seger av en extatisk publik.

Men känslan i Globen var dyster. Mycket dyster. Folk skakade på huvudet och mumlade ord som ”mardröm” och ”katastrof”.

Svenskarna fick en trög start när veteranen Tor Troéng förlorade på poäng. Hoppet tändes efter segrar av Nico Musoke och Magnus ”Jycken” Cedenblad – för att skoningslöst släckas igen när huvudkortet började.

Storfavoriten Niklas Bäckström såg avslappnad och vass ut men blev övermodig och släppte garden för en sekund – då var det tack och god natt. Tungt bakslag förstås, men Luleåsonen är fortfarande ung och det här kan visa sig bli en värdefull läxa. Alexander Gustafsson förlorade också sin andra UFC-match och honom gick det ju hyfsat för. Däremot var det oproffsigt av Bäckström att störa Mike Wilkinsons segerintervju. UFC har straffat fajters för mindre och där måste han klara av att hålla känslorna i styr.

Kraftpaketet Ilir Latifi hann aldrig visa vad han går för i sin match. Leversparken som Jan Blachowicz träffade med hade fällt ett träd. Akira Corassani började riktigt bra men föll offer för sin vilda och underhållande stil.

Sportsligt sett är det inte hela världen att fyra av sex svenska fajters förlorade. Nederlag kommer att hända någon gång i karriären vare sig man är Fedor Emilianenko, Anderson Silva eller Mike Tyson. Men det sammanlagda resultatet av allt som hände i lördags gjorde att det här var den sämsta UFC-galan i Sverige hittills i mina ögon.

Jag tänker främst på förlusterna, det brutala sättet de skedde på, hur stämningen kom av sig, och faktumet att varken UFC-presidenten Dana White eller gästfajtern Conor McGregor dök upp.

Att ingen av svenskarna på huvudkortet dök upp i mixade zonen – där en flock journalister väntade förgäves i över en timme – eller på presskonferensen var också trist. Där imponerades jag av Tor Troéng som svarade på alla medias frågor trots att han var tilltufsad, hade förlorat sin tredje raka match och kanske har gjort sitt i UFC för den här gången.

Jag vaknade i lördags och önskade ett Dublin i repris. Några av våra UFC-svenskar har haft bra momentum det senaste året och stod på tröskeln till toppmatcher och internationella genombrott. Nu tvingas de ta ett steg tillbaka, utvärdera och ladda om.

Det må ha varit en mörk kväll för svensk MMA, men jag ser ljus vid horisonten.

/Petter Öhrling

Köp MMA-bibeln till nedsatt pris!

av Petter Öhrling

Bx5vnQsIIAAH8DC.jpg-large
MMA-vänner!

En liten påminnelse bara. I dag, tisdag, är sista chansen att beställa Sportbladets 100 sidor tjocka MMA-bibel till ett rabatterat pris (49 kronor). Efter det får ni vänta tills den kommer ut i butik onsdagen 1 oktober.

I bibeln utlovas exklusiva intervjuer där ni kan läsa om vad som skulle få Jon Jones att gå en match i Sverige, om Alexander Gustafssons tankar på att lägga av, och vilken fajter som gör Dana White rejält starstruck.

Klicka här för att beställa den redan i dag!

/Petter Öhrling

Jones–Gustafsson II

av Petter Öhrling

27 september, Air Canada Centre, Toronto.

Tid och plats för Alexander Gustafssons efterlängtade returmatch mot Jon Jones är bestämt.

Nu är det inte längre bara en önskan. En förhoppning. En dröm. Nu är det en verklighet som fajtfans världen över kommer att törsta efter hela sommaren.

Det var ju aldrig riktigt realistiskt att mötet skulle ske på svensk mark. Visst, tanken på 65 000 åskådare som får ramsan ”Slå han på käften” att eka över Friends Arena ger mig rysningar. Men ett sådant möte skulle behöva gå mitt i natten här hemma för att få bästa sändningstid i USA. Och det är där de stora stålarna finns. Pengarna styr, som så ofta inom idrotten.

Kanske kan Gustafsson ta med sig bältet hem till Sverige och förverkliga den drömmen under 2015. För den här gången tror jag verkligen att han vinner. Det gjorde jag inte när det första mötet annonserades, det får jag ärligt säga. Men mycket har hänt sedan dess.

Chris Weidman har besegrat Anderson Silva två gånger om. Gustafsson har spräckt myten om Jones som oslagbar. För att ta ett nyare exempel: TJ Dillashaw chockade alla när han totaldominerade Renan Barão på UFC 173.

Fyra händelser som var för sig har påmint oss om varför vi älskar den här sporten. Det finns liksom inga garantier när det handlar om att slå varandra i ansiktet. En knytnäve kan förändra allt.

Om folk trodde att Jones skulle köra över Gustafsson förra gången så är förutsättningarna annorlunda nu. I augusti är det två superstjärnor som kliver in i oktagonen i den kanske hetaste matchningen som MMA-världen har att erbjuda.

Hela världen kommer att titta på.

Alex, scenen är din.

/Petter Öhrling

Fyra frågor efter Bellator 120

av Petter Öhrling

Är Tito Ortiz tillbaka nu?
Nej. Han är fortfarande MMA-världens största hackkyckling och kommer aldrig att sätta sin fot i UFC igen. Man ska inte dra för stora växlar av Ortiz andra seger på åtta år. Med det sagt så gillar jag ”The Huntington Beach Bad Boy”. Han är en av sportens stora legendarer. Best case scenario vore att kroppen håller och han fullföljer sitt kontrakt med Bellator, vinner sina återstående tre matcher och pensionerar sig som världsmästare (typ). Det kan jag ändå unna karln.

Betalar folk fortfarande för att se Rampage Jackson?
Ja, det gör de. Hur ostrategisk han än må vara är Rampage fortfarande en attraktion. Dragkraften är inte densamma som under glansdagarna i Pride eller tiden som UFC-mästare, men han har fortfarande varit en av sportens verkliga superstjärnor och har en publikvänlig fajtingstil. I mina ögon vann han dock inte hatmatchen mot ”King Mo”. I egenskap av hemmafavorit och organisationens stora affischnamn fick han med sig ett kontroversiellt domslut. Efteråt föreslog han själv ett returmöte.

Vem imponerade mest under galan?
Gänglige welterviktaren Michael Page som totaldominerade Ricky Rainey och stod för kvällens bästa knock (se videon ovan). Kickboxaren bjöd på show med sitt kvicka fotarbete och oortodoxa rörelseschema. Likt Roy Jones Jr eller Anderson Silva hånar han sina motståndare genom att dansa runt med händerna nere och landa slag utan att ens titta (!). Page blir intressant att följa framöver.

Varför borde jag bry mig om Blagoi Ivanov?
För att han trotsar alla odds genom att stå i ringen. I februari 2012 blev den bulgariske tungviktaren attackerad av ett gäng organiserade brottslingar och fick en kniv rakt genom hjärtat. Läkarna opererade och la honom i konstgjord koma i tre månader. När Ivanov vaknade hade han gått ner 45 kilo och kunde knappt gå eller andas. Bara en på miljonen överlever den sortens skador och trauma mot kroppen, sa läkarna. Ett och ett halvt år senare gjorde Ivanov comeback i ringen och har sedan dess radat upp fyra vinster varav tre via submission. I helgen sprack segersviten när han åkte på karriärens första förlust. Men Ivanov vet att det finns viktigare saker här i livet.

/Petter Öhrling

Ain’t No Sunshine When He’s Gone

av Petter Öhrling

Anderson Silva får träna MMA igen. Fyra månader efter skräckskadan på UFC 168 har superstjärnan fått grönt ljus att stegra träningen, rapporterar MMAjunkie.com.

Ni minns säkert. Silva bröt benet när han försökte vinna tillbaka sitt mästarbälte från Chris Weidman i slutet av förra året. Den då 38-årige brassen fördes ut på bår och det spekulerades i att den sagolika karriären var över.

Den efterföljande operationen var framgångsrik och läkarnas prognos var att det skulle dröja sex till nio månader innan ”The Spider” kunde börja träna igen.

Men Anderson Silva är förstås inte riktigt som oss andra.

Den som har följt legendaren på sociala medier har troligtvis tappat hakan åt hans sensationella framsteg. Med tanke på Silvas stigande ålder, skadans allvarlighetsgrad, och vad han tidigare åstadkommit i karriären – ja, då hade ingen klandrat stjärnan om han lagt av. Nu pratas det i stället om en comeback i slutet av 2014.

Vi har fört diskussioner med UFC och vi får se vad de föreslår”, säger Silvas manager Ed Soares till MMAjunkie.com.

Silva skulle kunna vara tillbaka på den sista galan det här året eller den första galan nästa år”, säger UFC-bossen Dana White.

Personligen är jag ruskigt imponerad över Silvas drivkraft. Han verkar genuint hungrig och sugen på att revanschera sig efter två raka förluster. Nu väntar en hel kampsportsvärld ivrigt på den stora återkomsten.

/Petter Öhrling

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB