Arkiv för kategori Dana White

- Sida 1 av 1

Missen som hotar ett fullsatt Tele2

av Petter Öhrling

UFC återvänder till Sverige med en historisk supergala.
Chans till snabb blågul revansch efter misslyckandet senast.
Och kanske blir Alexander Gustafsson mästare lagom till midsommar. 

UFC kommer till Sverige och Tele2 Arena den 24 januari.
I huvudmatchen möts hemmafavoriten Alexander Gustafsson och amerikanske knockoutartisten Anthony ”Rumble” Johnson.
Med plats för över 30 000 åskådare blir det den näst största galan någonsin, endast slagen av UFC 129 i Montreal för tre år sedan när två kanadensare gick titelmatcher framför 55 724 på läktaren. Det här blir alltså större än någon gala som har hållits i USA.
Det är stort för svensk idrott i allmänhet och svensk MMA i synnerhet.
Inte minst eftersom galan i Globen i oktober på många sätt blev ett misslyckande. Fyra av sex hemmahopp förlorade, tre av dem blev knockade i den första ronden. Räkna med att namn som Ilir Latifi och Niklas Bäckström kommer göra allt för att gå sina nästa matcher på den här galan.
”Den tyngsta kvällen i svensk MMA-historia”, skrevs det då. I så fall har 24 januari potential att bli den allra bästa.
För Alexander Gustafsson blir den här fajten viktig på flera sätt. Hans klart största match och svåraste motståndare förutom titelfajten mot mästaren Jon Jones i september 2013.
”The Mauler” har bara gått två matcher på två år och i fansens ögon är det för lite. Han är mitt inne i sina bästa år som fajter och skulle nog behöva matchas ­oftare för att hålla sig relevant och populär.
Slår han farlige Johnson är han garanterad en titelmatch i lätt tungvikt mot vinnaren av Jon Jones och Daniel Cormier som möts i Las Vegas den 3 januari.
Drömscenariot är att Gustafsson vinner på hemma­plan och får sin efterlängtande returmatch mot Jones.
Då kan vi ha en svensk UFC-mästare ­redan vid midsommar.

***

För några år sedan var det otänkbart att en MMA-gala ens skulle sälja ut Globen.
Men när UFC kom till Sverige för första gången, i april 2012, bar 15 428 åskådare fram Gustafsson till seger och gjorde honom till en stjärna.
Galan i oktober i år lockade visserligen bara 10 026, klart färre än tidigare, men utan ”The Mauler” som dragplåster är det en jättebra siffra. Till exempel mer än galorna i Brasilien och Australien under helgen som gick.
Men om jag tror att det blir utsålt på Tele2 Arena i januari? Tyvärr inte.
UFC har valt att lägga galan vid midnatt svensk tid för att den ska visas på bästa sändningstid i USA. Gustafssons match kommer att starta runt fyra på morgonen vilket borde vara förödande för biljettförsäljningen.
Men jag har gärna fel.

***

Att hålla en gala på en stor evenemangs­arena som Tele2 är i mina ögon det slutgiltiga beviset på att MMA har etablerat sig på bred front i landet. Att det har blivit en folksport. Så mycket som en kampsport nu kan vara det, motstånd kommer förstås alltid att finnas.
UFC kan i dag ses i 147 olika länder och på 23 olika språk. När karismatiske presidenten Dana White intervjuades av brittiska affärstidningen Financial Times i mars avslöjade han att organisationen är värderad till den enorma 25 miljarder kronor.
Nu satsar de på Sverige och Alexander Gustafsson.
2015 kan bli ett fantastiskt år för svensk MMA.

/Petter Öhrling

Sämsta UFC-galan i Sverige hittills

av Petter Öhrling

Inför UFC-galan i lördags ställde jag två frågor här i bloggen.

Jag ville ha reda på om MMA:n har fått fäste runt om i landet. Det har den. Publiksiffran (10 026) var klart lägre än tidigare år, men utan Alexander Gustafsson som dragplåster är det en jättebra siffra. Jämför till exempel med förra helgens storgala UFC 178 i Las Vegas som lockade 10 544 åskådare.

Jag undrade också om galan skulle bli lyckad. Det blev den inte.

48 timmar har passerat, jag har sett om galan på datorn och låtit tankarna marinera.

Man hade ju hoppats att scenariot skulle likna det i Dublin i juli. Jag var på plats och såg hur de fem hemmahoppen – plus adopterade irländaren Gunnar Nelson – bars fram till seger av en extatisk publik.

Men känslan i Globen var dyster. Mycket dyster. Folk skakade på huvudet och mumlade ord som ”mardröm” och ”katastrof”.

Svenskarna fick en trög start när veteranen Tor Troéng förlorade på poäng. Hoppet tändes efter segrar av Nico Musoke och Magnus ”Jycken” Cedenblad – för att skoningslöst släckas igen när huvudkortet började.

Storfavoriten Niklas Bäckström såg avslappnad och vass ut men blev övermodig och släppte garden för en sekund – då var det tack och god natt. Tungt bakslag förstås, men Luleåsonen är fortfarande ung och det här kan visa sig bli en värdefull läxa. Alexander Gustafsson förlorade också sin andra UFC-match och honom gick det ju hyfsat för. Däremot var det oproffsigt av Bäckström att störa Mike Wilkinsons segerintervju. UFC har straffat fajters för mindre och där måste han klara av att hålla känslorna i styr.

Kraftpaketet Ilir Latifi hann aldrig visa vad han går för i sin match. Leversparken som Jan Blachowicz träffade med hade fällt ett träd. Akira Corassani började riktigt bra men föll offer för sin vilda och underhållande stil.

Sportsligt sett är det inte hela världen att fyra av sex svenska fajters förlorade. Nederlag kommer att hända någon gång i karriären vare sig man är Fedor Emilianenko, Anderson Silva eller Mike Tyson. Men det sammanlagda resultatet av allt som hände i lördags gjorde att det här var den sämsta UFC-galan i Sverige hittills i mina ögon.

Jag tänker främst på förlusterna, det brutala sättet de skedde på, hur stämningen kom av sig, och faktumet att varken UFC-presidenten Dana White eller gästfajtern Conor McGregor dök upp.

Att ingen av svenskarna på huvudkortet dök upp i mixade zonen – där en flock journalister väntade förgäves i över en timme – eller på presskonferensen var också trist. Där imponerades jag av Tor Troéng som svarade på alla medias frågor trots att han var tilltufsad, hade förlorat sin tredje raka match och kanske har gjort sitt i UFC för den här gången.

Jag vaknade i lördags och önskade ett Dublin i repris. Några av våra UFC-svenskar har haft bra momentum det senaste året och stod på tröskeln till toppmatcher och internationella genombrott. Nu tvingas de ta ett steg tillbaka, utvärdera och ladda om.

Det må ha varit en mörk kväll för svensk MMA, men jag ser ljus vid horisonten.

/Petter Öhrling

Succégalan är glömd

av Petter Öhrling
Globen, 14 april 2012.
Vi visste ju inte riktigt hur det skulle gå, eller hur?
Om den första UFC-galan i Sverige skulle bli lyckad, om dragplåstret Alexander Gustafsson skulle vinna, om sporten skulle få fäste runt om i landet.
Tanken på att en MMA-gala skulle sälja ut Globen på bara några timmar var helt otänkbar för några år sedan.
Inte undra på att stämningen var lite nervös.
Men.
”I dag vi vet vi kraften av att hålla ett UFC-event i Sverige”, som Dana White sa till mig när jag intervjuade honom till MMA-bibeln.
Ett kokande Globen med 15 428 åskådare bar fram ”The Mauler” till seger mot Thiago Silva och en stjärna var född.

***

I fjol var publiksiffran något lägre och Gustafssons skada var ett blytungt avbräck med bara dagar kvar till galan. Folk hade klagat på matchkortet redan innan svenskstjärnans avhopp, efteråt var det många som vädrade sitt missnöje i kommentarsfält och sociala medier.
Men faktum är att av 14 506 åskådare var det bara 21 som hörde av sig till UFC och krävde pengarna tillbaka.
Det säger något dels om svenskarnas kärlek till MMA, dels om styrkan i varumärket UFC.
Dessutom omsatte fjolårets gala nästan 500 000 dollar mer än den första. Att återvända till Sverige igen var en ”no-brainer”.

***

Nu skriver vi 4 oktober 2014 i stället.
Vi vet ju inte riktigt hur det kommer att gå, eller hur?
Kommer den första galan på svensk mark utan huvudattraktionen Alexander Gustafsson att bli lyckad? Har sporten fått fäste runt om i landet?
Biljetterna har inte sålt i samma rasande takt som tidigare. Är fansen mätta efter två galor i Sverige? Efter 38 galor under 2014?
I Globen får vi svaret.
Det är dags för svensk MMA att stå på egna ben.

/Petter Öhrling

Köp MMA-bibeln till nedsatt pris!

av Petter Öhrling

Bx5vnQsIIAAH8DC.jpg-large
MMA-vänner!

En liten påminnelse bara. I dag, tisdag, är sista chansen att beställa Sportbladets 100 sidor tjocka MMA-bibel till ett rabatterat pris (49 kronor). Efter det får ni vänta tills den kommer ut i butik onsdagen 1 oktober.

I bibeln utlovas exklusiva intervjuer där ni kan läsa om vad som skulle få Jon Jones att gå en match i Sverige, om Alexander Gustafssons tankar på att lägga av, och vilken fajter som gör Dana White rejält starstruck.

Klicka här för att beställa den redan i dag!

/Petter Öhrling

Skriken som hördes över hela Irland

av Petter Öhrling

Jag har precis rensat frukostbuffén på mitt hotell i centrala Dublin. Efter två intensiva dygn kan jag äntligen tillåta mig själv att slappna av. Jag ska försöka summera helgens höjdpunkter för er.

Invägningen
Det första Dana White sa när han satte sig ned för sitt pre-fight media scrum var ”jag har varit på många invägningar, alla de största, men det här var den bästa”. Vi kommer att få anledning att återkomma till den irländska publiken, men 6000 gallskrikande fans såg hur Conor McGregor och Diego Brandão nästan hamnade i luven på varandra en dag för tidigt.

”Lyftkranen från Rosengård”
Visst, motståndet var väl inte det bästa, men det går ändå inte att ta ifrån Ilir Latifi att han stod för en fantastisk insats i går. Först sparkade han sönder benet på Chris Dempsey, sedan knockade han honom efter bara två minuter. Större uppgifter väntar den här mannen.

#IAmNotorious
Ja, vad finns det kvar att säga om Conor McGregor? Efter ett år skulle vi till sist ta reda på om den självutnämnde kungen av fjädervikten kunde backa upp allt han hade sagt. Det gjorde han till punkt och pricka. McGregor knockade Brandão i första ronden och förbättrade sitt record till 15–2 (3–0 UFC). Dana White sa att hans nästa match inte kommer att ske på Irland vilket bör betyda att stjärnan lär synas på en PPV-gala i USA innan året är slut.

Den irländska publiken
I stunden kändes det som den bästa publiken som UFC någonsin har haft. Såhär dagen efter är känslan precis densamma. Visserligen bara 9 500 personer men de lät minst som det dubbla. Gåshuden spred sig över armarna. Ledsen Globen, det här var snäppet värre. Tjejen med decibelmätaren satt bredvid mig och berättade att ljudnivån steg så högt som 111 decibel. Ett propellerplan mäter till exempel 120 decibel och man kan få hörselskador redan vid 85.

Den irländska succén
Läxan till nästa gång blir att hitta en större arena. Lördagens gala sålde slut på bara 35 minuter, men de som hann köpa biljett fick valuta för pengarna. Alla fem irländare vann sina matcher, likaså islänningen Gunnar Nelson – också populär på ön efter att ha tränat där i många år. Sju av galans tio matcher avslutades i förtid. Stack ut mest gjorde Cathal Pendreds otroliga comeback i TUF-mötet med Mike King. Nej, MMA-intresset på Irland lär knappast minska efter lördagen.

/Petter Öhrling

Bloggen på plats i Berlin

av Petter Öhrling

Mindre än 24 timmar kvar tills det smäller i O2 World Arena. Fighterbloggen är på plats i Berlin för att följa de två svenskhoppen Magnus ”Jycken” Cedenblad och Niklas Bäckström. Ni kan läsa intervjuer med dem i morgondagens papperstidning eller på webben.

För tillfället kan ni gotta er i den här intervjun med storstjärnan Alexander Gustafsson. ”The Mauler” pratar bland annat om varför han inte gillar Jon Jones.

Eller läs varför Dana White föredrar Las Vegas framför Stockholm för returmötet.

Här kommer en kort nedbrytning av morgondagens två viktigaste matcher med svenska ögon sett:

  • Magnus Cedenblad (11–4 MMA, 1–1 UFC)
    32 år, 190 centimeter, 84 kilo (mellanvikt)
    Etablerad fajter som haft otur med skador och bara gått två matcher på två år. Den ena vann han på under en minut, den andra förlorade han mot ett av divisionens toppnamn. Hoppas kunna ta nästa kliv i karriären nu när han äntligen är skadefri. Har avslutat tio av sina elva vinster, varav fyra knockouts och sex submissions.

    Krzysztof Jotko (14–0 MMA, 1–0 UFC)
    24 år, 185 centimeter, 84 kilo (mellanvikt)
    Obesegrad polack som kommer in med 14 raka segrar i bagaget. Vältränad fajter med aggressiv ground and pound och stark grappling. Har dessutom tränat med Francis Carmont – stjärnan som är ”Jyckens” enda förlust de senaste fem åren. Besitter inte samma förmåga att avsluta sina motståndare som svensken.

    Mitt tips: ”Jycken” kommer att driva upp tempot, använda sin räckvidd och visa sig vara för mycket för Jotko. Stryper ut den trötte polacken i tredje ronden.

    * * *

  • Niklas Bäckström (7–0 MMA, UFC-debut)
    24 år, 182 centimeter, 65 kilo (fjädervikt)
    Ses som en av världens bästa fjäderviktare utanför UFC. Körde över sin senaste motståndare som blev knockad på 15 sekunder. Träningskamraterna på Allstars i Stockholm, däribland superstjärnan Alexander Gustafsson, öser beröm över Luleåfajtern. Har alla förutsättningar att gå långt. Starkt psyke, lång för sin viktklass, farlig muay thai.

    Tom Niinimäki (21–5–1 MMA, 1–0 UFC)
    31 år, 175 centimeter, 65 kilo (fjädervikt)
    Finländaren går, trots hypen runt Bäckström, in som favorit i den här matchen av flera anledningar. Rutinerad herre som har gått 27 matcher varav en i UFC. Under en tung period i karriären tog han en nästan tre år lång paus. Gjorde comeback 2010 och har radat upp elva raka segrar sedan dess. Har tillbringat fem månader i Florida hos Blackzilians som är ett av världens bästa team. Började som kickboxare.

    Mitt tips: Att Bäckström, som inte har någonting att förlora, överraskar och avslutar Niinimäki i andra ronden. Jag ser framför mig en närmast Conor McGregor-lik debut

/Petter Öhrling

Ain’t No Sunshine When He’s Gone

av Petter Öhrling

Anderson Silva får träna MMA igen. Fyra månader efter skräckskadan på UFC 168 har superstjärnan fått grönt ljus att stegra träningen, rapporterar MMAjunkie.com.

Ni minns säkert. Silva bröt benet när han försökte vinna tillbaka sitt mästarbälte från Chris Weidman i slutet av förra året. Den då 38-årige brassen fördes ut på bår och det spekulerades i att den sagolika karriären var över.

Den efterföljande operationen var framgångsrik och läkarnas prognos var att det skulle dröja sex till nio månader innan ”The Spider” kunde börja träna igen.

Men Anderson Silva är förstås inte riktigt som oss andra.

Den som har följt legendaren på sociala medier har troligtvis tappat hakan åt hans sensationella framsteg. Med tanke på Silvas stigande ålder, skadans allvarlighetsgrad, och vad han tidigare åstadkommit i karriären – ja, då hade ingen klandrat stjärnan om han lagt av. Nu pratas det i stället om en comeback i slutet av 2014.

Vi har fört diskussioner med UFC och vi får se vad de föreslår”, säger Silvas manager Ed Soares till MMAjunkie.com.

Silva skulle kunna vara tillbaka på den sista galan det här året eller den första galan nästa år”, säger UFC-bossen Dana White.

Personligen är jag ruskigt imponerad över Silvas drivkraft. Han verkar genuint hungrig och sugen på att revanschera sig efter två raka förluster. Nu väntar en hel kampsportsvärld ivrigt på den stora återkomsten.

/Petter Öhrling

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Nils Paulsson
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB