Ricky Gervais var på gott humör när jag träffade honom på inspelningen av ”Life on the road”.
Det var London i december 2015, en klubb i Camden där Brent och hans band Foregone Conclusion skulle delta i ett Battle of the Bands. Gott om pinsamma scener, och Gervais är den förste att gapskratta åt sin stackars rollfigur. Det blir bara mer och mer synd om David Brent.
– Jag skrattar åt mig själv när jag skrattar åt Brent, sa Ricky Gervias och la upp sina trötta fötter på soffbordet i barhörnan. Brent försöker hänga med skomodet.
Scenen jag såg spelas in var när David Brent sjunger sin låt ”Native indian” till en oförstående liten publik. Och inleder med att förklara varför det är synd om den amerikanska ursprungsbefolkningen.
– Det är ett av hans problem. Brent tror att han är den förste som pratar om förtrycket av den amerikanska urbefolkningen. Han skulle vara mer acceptabel om han pratade mindre, säger Ricky Gervais. Han vill ha beröm. Han vill ha bekräftelse.

I ”Life on the road” hyr Brent ett band musiker som ska kompa honom och ordnar en liten turné runt England. Det kostar honom mycket sparpengar och leder inte riktigt till den succé han hoppats. På jobbet som handelsresande är han hånad.
Filmen har nu släppts av Netflix i Sverige. Från början skulle den haft biopremiär, men Gervais ändrade sig och sålde rättigheterna i de flesta länder till Netflix istället.
Det finns gott om komiska texter i sångerna. Bland annat en som hyllar hemstaden Slough.
– Han har skrivit den här sången som hyllar ”Slough”, där texten bara är en lista av fakta från Wikipedia, säger Ricky Gervais.
Det finns en skiva med inspelningarna. Ricky Gervais har också haft funderingar på att be artister sjunga in låtar som är skrivna i deras stil, som Bruce Springsteen och ”Freelove freeway”. När han skrev ”Slugh” tänkte han Radiohead elelr DAvid Bowie.

Hur sätter han sig in i David Brent?
– Man måste tänka som en 14-åring, och för 20 år sedan. Han sjunger om att bli full, drömma om sex, köra bil genom Amerika och ragga upp tjejer. Han tror han kan förändra världen med sina politiska sånger.
Åren har gått och när man ser filmen är det mest synd om David Brent. Det var lättare att skratta med honom i ”The Office”.