Vad ska man säga? Vad ska man göra?

Ska man inte kunna vara jämställd och sexuell med en kvinna? Av vilken anledning skulle det vara en omöjlig ekvation?

Om det finns en mjukmaskin i ståndet, varför väljer så många människor kulglass? Jag förstår inte. Mjukglass är som att äta kärlek. Det är godare än glass, godare än grädde, godare än en bit av sommarhimlen.

Frys ner mig kryo och tina mig när man kan äta mjukglass till frukost utan att bli sjuk.

och den är mer fullpackad än den första vilket gör att jag står utanför i kapprummet.
Jag läser om mannen som satt fast i en luftficka på havets botten i sextio timmar.
Och till tonerna av Yellow submarine(oh the irony) undrar jag bara exakt hur det låter när fiskar äter.
I vatten.
Smackar de?
Någon som vet?

Titta vilken fin äkta fuskvas från Svenskt tenn. Med hemplockade blommor.
Ytterst fint.

Lyssnade ni på partiledardebatten idag? Om jag hör Annie Lööf prata om någon himla lastbilsskatt EN GÅNG TILL.

Ur dagens Barometern

Fast jag säger aldrig så. Jag är inte särskilt fin i kanten eller så men det skulle aldrig falla mig in att kalla mamma och pappa för morsan och farsan.

Det låter raggigt och fult.

Och nu när ni alla vet detta så säger vi HURRA HURRA för mor och far som varit gifta i hundraåttio år. Eller nästan. Trettiofem.

Jag fyller 35 i december så alla inser ju att det var ett shotgun wedding. Men det funkar fint.

Här sa pappa förmodligen något ”kärleksfullt” om mammas ”åssel”.

Naaaaw.

Han vill att vi ska köpa en båt. Annars köper han den. Men då ska vi inte ”tröu ätt vej föur löuna din”

Han berättar vidare att han har varit ute och cyklat i åskovädret. Det slog ner jättenära honom men han kunde inte se var.

”Tänk om det hade slagit ner i huvudet på dig, då kanske du hade blivit normal”

”Dejt vaur röulit, min Ejlen haur blejvet jejkliare in döu te å vaura ejlak”

Kanske är det elakt, kanske inte. Men svårt, det är det icke.

De här är såååååå goda. Särskilt de från Provence.

Jag hatar att laga mat, det är sedan gammalt.

Jag minns en tid då jag tyckte att det var roligt att hitta nya recept och ”ha roligt” i köket.

Sedan fick jag en hög med ungar som hatar allt jag lägger i en gryta/plockar ur en ugn/värmer i en micro.

Jag har blivit en av Pavlovs hundar. Om någon säger ”laga mat” så får jag en stöt i huvudet.

Igår var jag ensam med alla barnen, Joachim tränade och skulle komma hem runt 20=jag kan inte vänta med maten tills han kommer hem och gör den åt mig.

Jag kokade pasta.

I en ugnssäker form la jag fyra laxfiléer. Sedan saltade jag mycket, ringlade olja och strösslade ut vad jag hittade i kylen vilket var: skivad aubergine, skrynkliga champinjoner och gul lök i klyftor. Jag klickade över en för gammal burk creme fraiche och ställde in på 175 grader. När pastan nästan var färdigkokt la jag ner ett knippe sparris och kokade två minuter, sedan la jag in sparrisen ovanpå laxen i ugnen. Formen fick stå i ugnen sammanlagt 30 minuter.

Det blev gott.

Men jag hatar fortfarande att laga mat.

Och barnen åt tre pasta penne var, plockade bort sparrisen, auberginen, löken, champinjonerna och skraaaaaaapade bort all creme fraiche samt mosade laxen med gaffeln så att det skulle se ut som om de hade ätit.

Och jag hatar fortfarande att laga mat.

Tycker ni alltså att ni har rätt att fara runt med era penisförlängande sjömotorcyklar med överhängande risk att köra hjärnan av någon?

Är det alltså en RÄTT ni har att man ska vara rädd att bli ÖVERKÖRD i huvudet när man BADAR?

Jag kan förstå om man blir ihjälkörd om man irrat sig ut på E4 som en borttappad älgkalv. Men på sin lokala bladplats?

Och ljudet. Fattar ni inte att alla som ligger på filtarna hundra meter bort vill skjuta er med hagelgevär? Är det inte åtminstone lite jobbigt att vara så extremt hatad?

*Landa på en sten*