Jag har alltså spelat in ett valprogram. Jag har varit programledare.

Familjeliv.se,  Dobb och Stampen vågade satsa på ett oprövat kort (mig). Jag packade en för liten väska med lite kläder och mina finaste klackaskor och åkte upp till Stockholm. Jag klev in på en cool arbetsplats, ni vet en sån där som man har sett att det är på Google i USA. Folk med kreativa jobb sitter utspridda lite överallt i soffor och fåtöljer. Allt är öppet och härligt och alla små mötesrum har glasväggar.

Att komma från köksbordet i Kalmar till en läcker mediaarbetsplats, jag kanske inte behöver förklara att kulturkrocken var monumental.

Och göra TV. Kan jag göra TV?

Vi får väl se.

Men roligt hade jag.

Och nu blir det bildfestival.

Hej från handikapptoaletten innan smink.

Hej handikapptoaletten efter smink.

Hej Gustav!

Hej Hans Linde från Vänsterpartiet. Två bonnaungar möts.

Hej finklänning från Lindex Extended.

Egentligen fick vi verkligen inte skriva på väggen.

Att jobba mellan inspelningar i mysbyxor, stödstrumpor och högklackat. Hej till det också.

Hej till att gå och prata in i en kamera. Hej då till att komma ihåg allt man skulle säga.

Hej till att försöka locka håret med en plattång efter att ha sett en film på youtube.

Hej kort fuskskinnkjol som man inte kan sitta i.

 

Hej Dagmar och youtubelockar.

 

Hej jämställdhetsminister Maria Arnholm.

Hej Emma Henriksson från Kristdemokraterna.

Hej Mikael Damberg från Socialdemokraterna.

Hej Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson.

Hej Anna-Karin Hatt från Centern.