Elin och jag gick på födelsedagsfest och det såg ut lite såhär.  

Sedan följde jag med ut och då kändes det lite såhär:

Fast bara inledningen. För jag vet inte vad en utekväll är längre.

Jag längtade efter min familj. Och med familj menar jag soffa.

Hur ska jag formulera det här utan att förringa alla ensamhushåll?

JAG TYCKER SÅ SYND OM ALLA SINGLAR.

Herregud så jobbigt.

Måtte Joachim alltid tycka om mig. Måtte jag aldrig vara förpassad till dessa jaktmarker.

Med detta sagt: Joachim och jag träffades ute.

Men ändå!