Bara i Sverige

av Malin Wollin

Jag tycker inte om det uttrycket, egentligen.

Men BARA I SVERIGE behandlar vi barn som om de höll en skarpladdad pistol i munnen på oss.

Just nu pågår en debatt som utfördes den barfota på glas om huruvida barn ska ha mobiler i klassrummet eller inte.

HUR ÄR DETTA ENS EN DEBATT?

När vi arbetar och går i skolan så är vi upptagna med arbete och skola.

När jag hämtar på dagis vill jag inte att personalen ska kolla Facebook.

När jag klipper håret vill jag inte att min frisör ska vara på Instagram.

När jag åker buss vill jag inte att busschauffören sms:ar sin man om att hon glömde matlådan i kylen.

När mina barn har lektion vill jag att de ägnar sig åt skolarbetet OCH INGENTING ANNAT.

Min skatt ska tamejfan gå till lärare som har stake nog att säga ”Här är lådan där vi lägger våra telefoner, varsågoda, och välkomna in till kunskapsborgen som är mitt klassrum”

 

Toddlers unite

av Malin Wollin

Men alltså, har alla småbarn någon slags awareness week just nu som media inte rapporterar om?

Småttingarnas fackförbund arbetar i det fördolda och skickar ut sina medlemmar nakna i stövlar. Ut mitt i natten för att banka på kommunala inrättningar.

Se oss och möt våra krav! Ketchup på allt! Hålla i toalettstolen med båda händerna! Snorrborttagning avgör VI!

All homos be gay in hell!

av Malin Wollin

Tommy Dahlman skriver att homosarna kommer hamna i helvetet. Jag har bara skummat hans text på grund av sinnessjukt religiöst dravel men alla är arga på Tommy nu. Jättearga.
Och då vet de ändå inte hela sanningen. För när de väl har kommit till helvetet så måste de ha den här frisyren och hålla den här posen i all evighet.

När jag la mig i sängen igår

av Malin Wollin

så var allt så njutbart.

Joachim hade bäddat rent och först tänkte jag inte på det. Jag bara la mig med min bok och vaggade ner axlarna under kuddkanten.

Jag blev trött och släckte lampan, vände mig om och la mig på brösten.

Mmm.

Men, varför luktar inte lakanen rent?

För att de inte är det. 

Joachim HADE inte bytt lakanen.

Jag har aldrig varit med om detta tidigare. Det var hemskt.

Att tro att man har glidit ner mellan frasiga sängkläder, oskuldsfullt lätta och rena som en ängels andedräkt. Och så är det de gamla. DET VAR HEMSKT. Som att sova ovan på bajs med bajs draget över sig.

Ska ägna återstoden av dagen åt att komma över detta vidriga trauma.

P.S. Jävla Joachim förresten.

 

Jobbdag

av Malin Wollin

Igår åt vi frukost på Hotell Packhuset och sedan satt vi i vita skinnsoffor medan en skrev och en redaktörade sig.

Bara-ben-premiär var det också. Eller egentligen inte. Jag bar sportstrumpor som jag tog av mig vid fotograferingstillfället. De ligger ihoprullade till en boll precis runt hörnet på kistan.

Plötsligt klev en gammal man i jeans, sneakers och blå bomberjacka in i lobbyn tillsammans med en man i trettioårsåldern som var klädd på samma sätt. De slog sig ner vid ett bord och la ut papper på ett bord, sedan sa de saker som ”grass 49000″ och ”beach” och en himla massa andra summor. Och så var allt klart. De tog varandra i handen, den yngre mannen försvann ut med ett stort leende ansikte och den äldre mannen gick till frukostmatsalen som var stängd. Det hela var över på mindre än fem minuter. Vad i hela friden styrde de med? Om affärer är så snabba och smärtfria och gör en så glad så vill jag gärna bli en affärskvinna.   

På lunchen slog vi oss ned vid ett fönsterbord på Kallskänken och åt svamp. Jag ger rätten 7 av 10.

 

 

Hål i golvet, hål i hela trädgården

av Malin Wollin

Hejhej, här sitter jag och flyr hemmet på grund av:

1. Påsklov. Två stora barn hemma som inte förstår arbetslinjen. Inte min arbetslinje och inte sin egen. Det är bara youtube och täcke över golvet och flingor i soffan.

2. Dränering pågår. Utanför fönstret finns män och åter män som hoppar upp och ner i kratern de har skapat intill våra väggar. Jag försöker tänka glada tankar. ”Vi kommer få en härlig altansommar. 2018″ Såna tankar tänker jag.

Skrivstuga

av Malin Wollin

I huset med många tekannor.

Jag sitter här och skriver och skriver och tänker och tänker. Bokar tågbiljetter och oroar mig för saker som inte har hänt. Skriver lite till och fyller på i min to do-app och oroar mig för att radera allting som jag gjorde den där gången. Det var hemskt. Tjugo punkter av göromål, viktiga och oviktiga men ändå viktiga i sin banalitet. Och så SUDD och jag var vilse. Jag slutade med bläckpenna och gamla fönsterkuvert men jag har aldrig förlorat halva livets göromål i en enda snedtryckning med fönsterkuverten.

Jaha. Igår försökte jag få igång Joachim på Parks and recreations men han ville inte. Jag har varit så himla himla nyfiken på denna serie och så säger Joachim bara ”mja” efter en stunds tittande. Måste vi dela på oss nu? Om man inte kan mötas och dela glädjen i en TV-serie, vad har man då?

Det finns två typer av människor

av Malin Wollin

De som trycker in sin kod på mobilen fel de två första siffrorna och sedan fortsätter så att prickarna skakar till för att sedan börja om.

Och så finns det de som trycker in de två första siffrorna fel och raderar dem för att börja om.

Jag har alltid undrat vilka de är.

 

Sida 1 av 816
  • Tjänstgörande redaktör: Micke Andersson
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB