Trumpismen

av Gunnar Fredriksson

Så blir nu en okunnig gaphals president i USA. Därtill kvinnoföraktare och inte så lite rasist. Någon har jämfört med Ronald Reagan. Han var också tämligen okunnig men han var godmodig och hade humor. Lyndon Johnson, till en början vicepresident,  hade inte heller tid att läsa böcker. Det berättades att när president Kennedy hade samlat briljanta akademiker från Harvard och andra universitet kom Lyndon Johnson ut från sammanträdesrummet och fick frågor av de samlade journalisterna. Han pekade bakåt med tummen och sa: ”Ingen av de där typerna skulle kunna bli vald till sheriff.” — I USA krävs helt andra egenskaper för att bli president än för att vara president. Någon tröstar sig med att Trumps mest destruktiva idéer ska bromsas av mer förnuftiga makthavare och institutioner. Men vi vet ju redan att han omger sig med likatänkande stenrika reaktionärer och tydligen också har affärsbekanta bland ryska oligarker. — I vårt land har jag hittills bara lagt märke till en Trump-effekt: de ständiga upprepningarna om att Sverige borde bli medlem i Nato har dämpats något inför perspektivet att Trump blir Natos högste politiske chef. — Svenska ledarskribenter skriver att ”det återstår att se” och ”framtiden får visa”. Jag är gammal nog för att erinra mig att i min barndom hade vi Hitler och Stalin intill våra gränser. Men röda armén knäckte tyskarna på östfronten och sovjetsystemet ruttnade upp inifrån. Demokratin klarade sig den gången.

Nyår

av Gunnar Fredriksson

Tiden går, det är nyår på nytt, jag har varit med om många årsskiften men vet inte vilka år som var bäst eller sämst. Under min barndom var det krig i vår närhet. — ”Vi lever kort men vi är döda mycket länge”, skrev Schopenhauer, pessimist med humor. Stora tragedier har förekommit under året när flyktingar sökt sig mot våra välmående länder i norr, det är mitt värsta minne av det gångna året. Jag påminner mig vad Frans G. Bengtsson, lärd humanist, skrev en gång på 30-talet: ”På de egeiska öarna händer numera ingenting, ty där har allt av vikt hänt för mycket länge sedan.” —  Vad säger dagens filosofer? Inte mycket om framtiden som jag begriper och jag gillar inte ord på modet som ”existentiell” och ”gränsöverskridande”. Dr Samuel Johnson, en annan lärd humanist, sa att även han hade försökt att vara filosof men misslyckats. ”Det  goda humöret tog alltid över.” —  Den bästa svenska boken under året för min del är ”Gutenberggalansens nova” av Nina Burton. Huvudperson i ett färgstarkt persongalleri är Erasmus av Rotterdam, en av mina favoriter sedan studenttiden. Han skrev klassikern ”Till dårskapens lov”. Vad är dårskap, vad är förnuft? Erasmus var kritisk och skeptisk både mot katolsk teologisk maktutövning och Luthers grovheter. Han var ironisk, mångtydig och rolig. — Kanske vi kan slå vakt om den livsuppfattningen.

Skämtade Jesus?

av Gunnar Fredriksson

Sålunda talade Jesus: ”Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden” (Matteus 5,5). Detta bibelord dyker upp i mitt huvud inför julhelgen. Ordet ”saktmod” kommer från lågtyskan på medeltiden och syftar på de blygsamma människorna, de anspråkslösa, de maktlösa, de fattiga. Mitt problem är: vad menade Jesus med påståendet att de skulle bli jordägare? — Rikedom på den tiden, och förvisso på många håll i världen än idag, var jordägande. Trodde Jesus att de saktmodiga skulle bli jordägare? Det var en from förhoppning. Jesus  var inte kristen, han var jude. Han levde i en romersk militärdiktatur och föddes då kejsaren befallde att alla, även timmermänsfamilj, skulle skattskrivas. Det fanns inte det minsta tecken på att de fattiga skulle besitta jorden, varken i kristna, eller muslimska länder eller i militärdiktaturer. Det gör de ju ännu inte, tvärtom ökar klyftorna till de saktmodiga, år från år. — Hade Jesus humor? Jag kan tänka mig att han skämtade.

Konstgjord intelligens

av Gunnar Fredriksson

Det kallas ”konstgjord intelligens”, på nutidssvensk ”artificiell intelligens”. AI. Nu har jag läst några tidningsartiklar om detta fenomen. Ni vet: fler och fler robotar, fjärrmanövrerade automater i köket, förarlösa bilar, självkrypande dammsugare och andra tekniska underverk. Och så slutsatsen: apparaterna har högre intelligens än människorna och kan ta över mer och mer. —  Jag undrar. Då försummar dessa entusiaster mitt problem: moraliska och estetiska värderingar. Robotarna kan inte uttala sig, än mindre tänka igenom svåra moraliska val, ansvar, skuld, hänsyn, privatlivets vånda, ej heller estetik eller religion. Eller tror dessa ingenjörer och journalister att apparaterna kan ta över även sådana bedömningar så vi svaga människor slipper? — Kan ingengörsdrömmen förutse politiska problem och föreslå kompromisser, rent av göra klassanalyser? Kommer datatekniken att bedöma konst eller förklara att vår havsutsikt är vacker? — Ska jag läsa Aftonbladet eller Expressen? — Hur blir julstämningen? Vilken sorts intelligens klarar den frågan? — Är livets mening numera att trycka på rätt knapp? Har du problem, tryck på ”suport” så ordnar det sig kanske. Ensamma människor under jultiden kan, om de har automatisk telesvar, kanske möts av det fasansfulla ”du har inga meddelanden”. Kan vi kanske tänka själva?

 

Samtal med Fidel Castro

av Gunnar Fredriksson

Den amerikanske journalisten Anthony Lewis (1927 – 2013), var en remarkabel kolumnist i The New York Times och även i engelska The Guardian. Han var särskilt intresserad av mänskliga rättigheter och maktpolitik och Henry Kissinger avskydde honom. En gång (jag minns inte när) hade Lewis beviljats en intervju med Fidel Castro. Det var en kväll i Havanna, en medarbetare till Castro skulle hämta honom på hotellet men tidpunkten var osäker, som så ofta med Castro. Lewis väntade på telefonsamtalet men tiden gick, timme efter timme. När klockan var ett på natten gav Lewis upp och svepte två whisky och en sömntablett. Då ringde telefonen. — Han kom inte ihåg hur han tog sig ner till lobbyn. Men en medarbetare till Castro fanns där, de körde iväg och träffade Castro någonstans. Enligt vad som senare framgick talade Fidel Castro oavbrutet i ca en och en halv timme. — Lewis kom ihåg att han vaknade på sitt hotellrum någon gång dagen efter. Av Fidel Castros föreläsning mindes han absolut ingenting. — När det gäller Fidel Castros eftermäle är det en omständighet som jag saknar. (Med något enstaka undantag). Under många år innan det lilla revolutionära och liberala gänget tågade in i Havanna regerades Cuba av en brutal militärdiktator, general Batista. Regimen samarbetade utmärkt med USA och den amerikanska kapitalismen. Turister turister for till billiga nöjen på Cuba, sprit, knark och prostitution, allt väldokumenterat i skönlitteraturen. Det var först när högerdiktaturen störtades som man i USA (och större delen av västvärlden) började kritisera bristen på mänskliga rättigheter på Cuba. Kanske fanns det tämligen begripliga orsaker till att militärjunta föll så enkelt den gången, 1959. — Jag var på Cuba några veckor våren 1988. Då lyssnade jag på ett minst en och en halv timmes långt tal av Castro i en park i provinsstaden Santiago.  Castro kritiserade byråkratin men för övrigt minns jag inte mycket.

 

 

 

Slutet för vår epok

av Gunnar Fredriksson

Det som nu händer i västvärlden betyder slutet på den epok av upplysning, humanism och demokrati som varit ideal sedan 1700-talet. Nu börjar i stället en epok med nationalism, rasism och hat. USA, som gjort anspråk på att leda den civiliserade världen mot frihet och mänskliga rättigheter, leds nu av en okunnig, stenrik gaphals och kvinnoföraktare. I Europa avancerar högerextremister i land efter land. — Det som har benämnts liberal demokrati (i vid mening) rivs upp av Treump och hans likasinnade. Det krävs visserligen andra egenskaper för att bli amerikansk president än för att vara det. Men effekterna är oundvikliga och USA är inte längre någon ledande nation. — Arbetarklassen och en stor del av medelklassen får föga del av den ekonomiska utvecklingen och siffror visar om och om igen  hur världens rikedomar hopsamlas av några få procent, kapitalister och oligarker. Trump bildar nu sitt eget etablissemang och tror sig vara arbetarledare. — I världspolitiken kan ingen hantera religiöst hat. Putin kan konsten att kombinera en auktoritär stat med hypermodern informationsteknik och Trump beundrar honom. — I Europa vinner högerextremistiska partier folkligt stöd vilket vi ser dagligen, i Frankrike, Italien, Österrike, Holland och en egen populistisk variant i Storbritannien. Det europeiska fredsprojektet vackla, tyskar kämpar för dess överlevnad men de kan ju inte propagera för att göra Tyskland stort igen. I Sverige minskar inte stödet för våra högerextremister  märkbart, trots järnrören. Medborgare i världens mest välmående land klagar på det här jävla landet. — Jag drar mig undan och lyssnar på Beethovens ”Eroica”.

Amerikansk frihetskämpe

av Gunnar Fredriksson

Thomas Paine (1737-1809) var en berömd och beryktad skribent som kämpade för de amerikanska koloniernas frigörelse från den brittiska imperialismen. Han stödde upplysningens och franska revolutionens idéer och skrev en klassisk bok om mänskliga rättigheter. Han förtalades av högern både under sin livstid och mer än hundra år därefter, anklagad för vänsteråsikter, ateism, alkoholism och oregelbundna kvinnorelationer. De konservativa vägrade honom rösträtt fast han så framgångsrikt försvarat USA:s demokrati. Han dog ensam och övergiven utom av ett fåtal nära vänner. — När läget för de amerikanska frihetskämparna var som svårast på 1770-talet skrev Paine pamfletter som samlades under rubrikerna ”Commin Sense” och ”The American Crisis”, klassisk journalistik. ”Amerikas sak är i stor utsträckning hela mänsklighetens sak”. Hans förord för USA;s självständighet och demokrati nådde högsta upplagor näst bibeln. — När franska revolutionen bröt ut skrev den konservative parlamenstsledamoten Edmund Burke en stridsskrift mot de nya idéerna. Paine såg genast som sin uppgift att kritisera Burke, som fruktade folket, ”den svinaktiga massan”. Resultatet blev Paines bok ”Rights of Man” där han förkastade Burkes idéer om de traditionella makthavarnas rätt att förvalta makten, dvs kungafamilj och adel. Detta var början på västvärldens klassiska vänster-höger-debatt och de båda citeras än idag. — Orden var hårda i debatten, inte minst när Paine skisserade ett välfärdssamhälle med utbildning för fattiga barn, förhandlingsrätt för arbetare, pensioner och till och med rösträtt för kvinnor. — Paine dog utfattig. En sympatisör, William Cobbett, grävde upp liket 1819, fraktade det till England och fick det genom tullen i Liverpool. En präst påstod 1854 att han ägde skallen och högra handen.

Påven och Lund

av Gunnar Fredriksson

En klok man, jag tror de var Orwell, skrev att han hade en önskedröm: att som guide visa Jesus runt i Vatikanen och demonstrera dess rikedomar. Idag har Stefan Lövén tagit emot påven på flygplatsen utanför Malmö. Nyligen hälsade han på en annan storhet, kungen av Saudi-Arabien. Vi kan ändå känna viss trygghet: han har dock varit svetsare och ordförande i Metallindustriarbetarförbundet. Vi håller huvudet kallt inför gudomliga och metafysiska symboler. — Påven träffade kungaparet i Lundagårdshuset, beläget i den urgamla parken. Där studerade jag för länge sedan humanistiska ämnen och lyssnade på föreläsningar av upplysta tänkare. En klassisk filosof, ännu aktuell, var Erasmus av Rotterdam, djupt skeptisk och gåtfullt ironisk. Han skrev vid mitten av 1500-talet ”Till dårskapens lov” så intelligent att läsarna än idag grubblar över vad det var han menade med ”dårskap”. Det gällde både katolicismen och protestantismen men han måste ju vara försiktig för att inte brännas på bål av religiösa fanatiker. — För 200 år sedan skrev Esaias Tegnér, professor i grekiska i Lund, dikten ”Vid jubelfesten i Lund den 4 november 1817”.  ”Förnuftet slår sitt öga / ur långa dvalan opp” / ”Evigt stråle ljuset / ofördunklat över Lundagård!” —  Luther var antisemit, sen kom sekel efter sekel av förföljelser av humanister och den muslimska världen har inte haft någon upplysningsfilosofi. — Det har i varje fall aldrig funnits några rikedomar i Lundagårdshuset, bara böcker.

Det politiska läget

av Gunnar Fredriksson

Även om vi äldre kan förefalla tillhöra ”rena stenåldern” (ett uttryck som jag tror uppkom under bronsåldern) har vi dock en fördel: vi har varit med förr. Så här vill jag sammanfatta det politiska läget. – De borgerliga partierna kräver: 1) Lägre skatter för höginkomsttagare. 2) Vinster till aktieägare i välfärds- och skolföretag plus möjligheter att flytta vinsterna till skatteflykt. (3) Svenskt medlemskap i Nato även om Trump blir dess högste politiske ledare. — För socialdemokraterna är, eller borde, allt detta vara tvärtom. – Därtill kommer, för alla partier, ansträngningar att locka över väljare från Sverigedemokraterna, som avskyr ”det här jävla landet”, vanligen i övriga världen tillsammans med de andra nordiska länderna ansett som paradis på jorden. – För övrigt anser jag att klassanalys är väsentligt, alltid och därför även i en valdebatt, eftersom Sverige också har klasskillnader. ”Känn dig själv”, sa Sokrates, nu ca 2500 år gamma.

Sida 1 av 26
  • Tjänstgörande redaktör: Joakim Magné
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB