Inlägg av Gunnar Fredriksson

Demokrati och exakt tänkande

av Gunnar Fredriksson

I desa dagar med falska nyheter tänker jag på den filosofiska ”Wien-kretsen. Inte många minns den. Men det gör jag och det tycker jag är värt att minnas, nu när högerextremism sprider sig från Österrike, Ungern, Tjeckien och Polen över stora delar av Europa. — En grupp filosofer samlades i Wien från mitten av 20-talet för att analysera filosofiska idéer och deras samband med matematik, naturvetenskap och demokrati. Ibland kallades de ”positivister”, ett skällsord bland s k idealister. Många i Wienkretsen var judiska vetenskapsmän. Tyskarna med Hitler som ledare anslöt Österrike till Tyskland vid mitten av 30-talet under den reaktionära österrikiska borgarklassens jubel. Wien-kretsen krossades, dess ledare Moritz Schlick mördades på univeritetets trappa av en mentalsjuk student. De som hade möjlighet emigrerade till England eller USA. Judiska akademiker avskedades från sina befattningar och antisemiter tog över. — Dessa filosofer är inte helst glömda. De beskrivs och analysera i en nyutkommen bok av matematikern Karl Sigmund: ”Exact Thinking in Demented Times”. Historien upprepar sig, nu är vi där igen. — Det exakta tänkandets ideal började med 1800-talets nyskapare inom matematik och naturvetenskap, fullföljdes av Bertrand Russells matematiska logik och fick stimulans av Einsteins relativitetsteori och därefter följande idéer om kvantmekanik. Wittgenstein stod vid sidan av Weienkretsen fast han var österrikare av judisk familj och legendarisk redan innan han emigrerade till England. — Karl Popper, också från Wien och judisk intellektuell, kom via London till universitetet på Nya Zeeland där han skrev sin berömda bok om ””Det öppna samhället och dess fiender”. —  Sedan kom Heidegger in i bilden på allvar. Han var nazist och antisemit och en kort tid  rektor vid universitetet i Freiburg där han hyllade Hitler och nazismens ”förnyelse av den tyska nationen”. Heidegger blev populär bland åtskilliga unga filosofer, även i Sverige. Isaiah Berlin talar om de som ”gick vilse i Heideggers mörka

Hela Sverige ska leva

av Gunnar Fredriksson

Naturligtvis lyssnar jag på radions nyhetssändningar trettondagens morgon. Det gäller näbbmusens olika varianter i norra Jämtland, vid gränsen till Norge, hittar ni några så hör av er. Det handlar också om sällsynta svampar någonstans i norr. Därtill kommer berättelser om gamla marknader i norra Lappland och hur nära människorna kom varandra till exempel i vintermörkret i Karesuando. Jag lyssnar till berättelser från en by, minst två mil till nästa boplats. Sjön heter något på – ”Järvi”. Så kommer en spekulation om att de tre vise männen som förebådade Kristi födelse lika gärna kunde ha kommit över fjället i norra Lappland. Så berättelser om snögrottornas gemenskap med kaffe, snösoffor och snöskotrar, samvaro i mörkret. Frågor ställs om sällsynta örnar längst uppe i norr och hur örnbarnen ska överleva, jag kan inte bidra. I väderleksrapporten får vi veta att det blåser på kalfjället, jag minns att de en gång i somras sa att det fanns solchanser på kalfjället. Den här gången sänder de dock inte det vanliga debattinlägget som kräver fler barnmorskor i Lappland. — Jag minns med nostalgi min barn- och ungdoms Norrland, men det var längs kusten och det var oerhört ljust.

Den heliga natten

av Gunnar Fredriksson

En gång  för länge sedan besökte jag en källarlokal i Betlehem, platsen där enligt legenden och turistpropagandan Jesus föddes. Det var halvmörkt, några brinnande ljus, och en grupp mumlande grekisk-ortodoxa präster från Ryssland. Här inträffade alltså undret. Jesus, Guds son, föddes under julnatten, ett resultat av den obefläckade jungfrufödelsen. Josef, jungfru Marias man, säger (enligt Hjalmar Gullberg) ”Jag heter Josef och är timmerman/  Men gossen som hon gav mig, vem är han?” — Jo, han är efter vad vi fått lära oss under ett par århundraden Guds son. Detta framgår också av dagens, eller nattens julevangelium. Vad ska vi tro? — Jag går till Spinoza, min religionsfilosof, som har kommenterat anekdoterna om Jesus. De är, skrev Spinoza, tusenåriga vandringshistorier berättade  i öknen av analfabeter. Vi vet att analfabeter har gott minne och kan berätta, till exempel i den arabiska sagosamlingen ”Tusen och en natt”. Det finns paralleller, med tre vise män, syndafloder, Guds straff, död och tortyr som straff för syndare och avfällingar, allt. — Jag önskar alla en god jul och ett gott nytt år.

Kvinnorna och Voltaire

av Gunnar Fredriksson

I kommentarer om Staffan Heimerson citeras Voltaire: ”Jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för din rätt att framföra den”. Detta har ofta åberopats som stöd för yttrandefrihet, inte minst av journalister. Nu dyker det upp igen. — Som alla enkla slagord har det brister och det visste skeptikern Voltaire. Det skulle till exempel idag inte citeras som stöd för nazister och antisemiter, nu när vi tvärtom försöker lagstifta om hur deras yttrandefrihet ska begränsas. Få anständiga medborgare skulle med det citatet vilja försvara angrepp på muslimer, romer eller personer med avvikande sexualitet. — När jag för länge sedan var chefredaktör på Aftonbladet stoppade vi en kolumnist som hyllade Pol Pots folkmord i Cambodja. Jag hade två gånger besökt flyktingläger vid den thailändska gränsen där fördrivna familjer hade lyckats ta sig över bergen. Jag visste vad som pågick på andra sidan. Vi kunde inte ha en åsikt om detta på ledarsidan och en annan uppfattning av en återkommande känd Pol-Pot-anhängare inne i tidningen. Ingen åberopade såvitt jag minns  Voltaire. — Vi var många, kvinnor och män, som deltog i vad som på den tiden kallades könsrollsdebatt. Nu pågår en nästan världsomspännande rörelse #metoo, av många med rätta betecknad som em revolution. Jag stöder den fast jag är ännu äldre än Staffan Heimerson.

Alla vi liberaler

av Gunnar Fredriksson

De kallar sig liberaler och alla borde väl vara lika goda liberaler, även om gränsen till riksdagens 4 % hotar. Det fanns en tid, som kulminerade för 100 år sedan i år, då socialdemokrater och liberaler kunde samarbeta om allmän och lika rösträtt. Sedan kom 1920-talet med arbetskonflikter. Då ställde liberalerna utan svårighet upp på arbetsgivarnas sida och strejkbrytare kunde hyllas med slagord som ”arbetets frihet”. Jovisst, då gällde det ekonomisk makt.  Samverkan med socialdemokrater var slut. Nya regler formulerades på arbetsmarknaden. Konflikter minskade och snart samverkade socialdemokraterna i stället med ”bönderna”, rena kohandeln, framgångsrik realpolitik. — Nu proklamerar liberalerna, ibland benämnda ”Björklund”, klassresa och berättar om sin egen, gärna det. — Men vad är denna resa för liberalerna? Den är individuell, gäller enstaka individer men sällan eller aldrig hela kollektivet av sämre ställda. Då blir däremot de missgynnades organisationer huvudfienden. Det värsta av allt blev från 20-talet LO och så är det fortfarande, t ex på Dagens Nyheters ledarsida, med förakt och retorik t ex om att socialdemokratiska politiker går i LO;s ledband. — Liberaler kan röras till tårar när en enstaka person gör en klassresa och tar då fram retoriken om individens frihet. Men de ryser av oro sedan mer än hundra år om det blir tal om att de sämst ställda organiserar sig.  Då kommer också klassförakt fram, t ex när det påstås att ”svetsaren” talar dålig svenska. — För egen del är jag kvar i medelklassen så länge jag kan minnas.

Opposition:s

av Gunnar Fredriksson

Vi vanliga väljare undrar över den borgerliga oppositionen, som ju vill bilda regering. De har två idéer. 1) Stora satsningar inom sjukvård, pensionärer, skola, forskning, polis, försvar, framför allt mer än den nuvarande regeringen, varvid de strider inbördes om vem som vill satsa mest. 2) Lägre skatter. Jag har sett kolumner i tidningen om hur många miljarder de olika borgerliga partierna vill sänka skatter och mest häpnadsväckande är de nya moderaterna. Det lilla kristna partiet drar till särskilt kraftigt när det gäller militären. — Högern vill alltid, i alla länder och alla tider ha lägre skatter för höginkomsttagare. I tidningsreportage ser jag exempel i deras lyxmiljöer. De föraktar ”politik” som ”käbbel” men de förstår en politik: lägre skatter för höginkomsttagare. En del flyr vårt land för skatteparadis någonstans Bedriver de företag inom vård, skola och omsorg vill de kamma hem vinster, vilket de kallar ”frihet”. — Krav på lägre skatter förekom för 3000 år sedan bland Egyptens jordägare längs Nilen. Nu sänker USA:s president skatter för höginkomsttagarna. Detta HÖGERN, överallt, alltid. Mänsklighetens historia är en historia om skatteindrivning. —  Men att satsa på stora utgifter och stora skattesänkningar samtidigt är nästa års melodi för oss som orkar lyssna.

Lär av historien

av Gunnar Fredriksson

Karl XII minns vi ju, hyllad eller kritiserad, myt för högernationalister, hjältekonungen när jag gick i skolan,  hjälte för Tegnér 100 år efter sin död, ”ur vägen moskoviter, friskt mod I gossar blå”. En självklar tes i rysk historieskrivning är att Ryssland tre gånger i historien angripits från väster: Karl XII, Napoleon, Hitler. Ändå förblir ryssen hotet mot väst, år efter år, försvarsövningar efter försvarsövning. Jag vet: Ukraina, Krim, Putins lögner. Behöver vi bry oss om hur ryssarna tolkar sin historia? — Alla amerikaner anser att USA krossade nazismen. Men när västmakterna landsteg i Normandie 1944 var tyskarna redan besegrade av röda armen på östfronten, Ryssland var totalt ödelagt, 23 miljoner döda under ”det stora fosterländska kriget”. Spelar sådana fakta någon roll för oss i väst? — Under Koreakriget 1950-53 blev Nordkorea totalförstört av USA:s krigföring, stad efter stad, by efter by, osv. Generaler ville gå vidare in i Kina men stoppades lyckligtvis av den amerikanske presidenten. USA placerade atomvapen i Sydkorea. Nu hotar president Trump med totalförstörelse i norr. Jag är helt och hållet mot kärnvapen, inte minst i Nordkorea. Men spelar andra nationers historia någon roll för oss? ”Förstå” betyder inte ”acceptera”. Jag vet inte men jag undrar ju, i lugn och ro i Sverige.

Spanien

av Gunnar Fredriksson

Första gången jag kom till Spanien var jag 20 år, det var 1950, Franco och hans faschister regerade och det är mycket länge sedan. Poliserna, guardia civil, hade trekantiga, löjliga plåthattar. Nu har högerregeringens polis återigen samma namn. Vi var fyra unga män och vi bodde på hotel Quatro Naciones längst ner på Ramblan nära monumentet på Plaza Colo´n, alltså till minne av Columbus. Jag har varit i Spanien många gånger sedan dess, ett par gånger även över Gibraltar sund på besök i Afrika. — Franco-diktaturen märktes så trivialt som i filmcensuren och dess svårbegripliga klipp. Efter filmen kunde vi på baren bredvid diskutera problem av typen: Vilken funktion hade den man som i början sågs ligga under en säng men sedan aldrig återkom? — I Sevilla brukade jag alltid gå till barberaren vid Calle Tetu´an. Förr var barberarna äldre män, senare unga damer, ett framsteg.  Jag mediterade i Ca´diz vid den klassiska redden där sjöfarare låg för annkar under gamla storhetstider. — Häftig debatt om inbördeskriget pågick ständigt, år efter år och pågår fortfarande. Bok efter bok, film efter film,  publiceras. Nu flammar alltsammans upp igen. I Barcelona var det ett aldeles eget inbördeskrig inom vänstern i april 1937 med gatustrider mellan socialister, anarkister och kommunister. Orwell som fått en kula genom halsen reste hem till England där han skrev klassikern ”Homage to Catalonia”. — Jag brukade vandra från den utmärkta bokhandeln vid Gran V´ia ner till Puerta del Sol. Vid den gatan fanns en musikaffär och jag har kvar Rodrigos ”Concierto de Aranjuez” med bild och toner av hans vackra spanska trädgård. — Nu slår högern till med gammaldags metoder. Jag ska ta fram min ”Don Quijote” som jag köpte i en bokhandel vid Ramblan 1950. Riddaren av den sorgliga skepnaden står staty tillsammans med Sancho Panza på Plaza Espana. Han kämpade mot väderkvarnar.

Högern 1918

av Gunnar Fredriksson

Högern bekämpade vår viktigaste demokratiska reform, allmän och lika rösträtt, när det på allvar blev politisk slutstrid. Högern nedkämpades av socialdemokraterna och liberalerna. Detta hände 1918 och Per T Olsson berättar historien i sin briljanta bok ”1918. Året då Sverige blev Sverige”. Kampen mot fullvärdig demokrati var högerns ideologi och så var det över hela den västliga världen alltsedan upplysningstiden. I Sverige sa de att kvinnor var olämpliga i politiken och i språkbruket ingick argument av typen att Sverige hotades av ”primitiv arbetardemokrati”. — Jag skrev om detta några gånger under min aktiva tid och högerledaren Bohman påstod att jag bedrev historieförfalskning. Den bästa boken i ämnet är nu Per T Olssons, även om det finns flera akademiska skrifter i ämnet. Det är högern som intill senaste tid har bedrivit historieförfalskning. Högern ville alltid ha graderad rösträtt med fler röster för de förmögna, i sista skedet i kommunala församlingar med makten över ekonomiska beslut i första kammaren. På liknande sätt var det i hela Europa alltsedan dessa frågor blev aktuella efter Napoleons fall. De reaktionära tog makten i Preussen, Österrike och Ryssland vid Wienkongressen 1815. — Samtidigt tog den s k finansaristokratin en stor del av makten i USA, ofta i kamp mot upplysta demokrater som Jefferson. Den amerikanske idéhistorikern Jonathan Israel skildrar och analyserar i en nyutkommen bok, ”The Expanding Blaze” hur högerkrafterna i västvärlden bekämpade den politiska demokratin, arvet från upplysningens bästa år. Den reaktionära högern triumferade från revolterna 1848 till 1930-talet men i vissa länder, särskilt de nordiska, segrade demokratin, först i Norge och Finland. — Nu försöker den svenska högern formulera en aktuell ideologi och för de konservativa är traditioner viktiga, alltsedan deras idol Edmund Burke talade om ”den svinaktiga massan” och de reaktionära makterna skrämdes av ”mobben”. — Den svenska högern ska enligt uppgift formulera en aktuell ideologi. Jag tror att jag hittar dem på kartan.

Att äga slavar

av Gunnar Fredriksson

I en bok om USA:s historia såg jag för några år sedan en bild från en slavauktion. Scenen är en teater eller något liknande. Bakifrån ses en naken svart kvinna vars kläder ligger på golvet och i salongen vita män. Det är auktion och männen bjuder över varandra för att köpa kvinnan. Det är sådana män som president Trump och den amerikanska högerextremismen nu för fram som ett ärorrikt inslag i nationens historia. — Slavägarna argumenterade, om de alls argumenterade, för fri företagsamhet och privat äganderätt, därtill kristen tro och regelbunden kyrkogång. De var ofta ägare av plantager med behov av billig arbetskraft. — Under en period i mitt liv studerade jag Thomas Paine. Han kom från lägre medelklass i England men reste till Nordamerika för att stödja de amerikanska kolonisatörernas krav på självständighet och befrielse från den engelska monarkin och parlamentets skatteindrivare. Han skrev briljanta pamfletter och är en av västvärldens klassiska journalister. — Paine tog ställning för franska revolutionens idéer och skrev boken ”Människans rättigheter” i den andan. Han förföljdes följdriktigt av de konservativa och kritiserades av deras ledande ideolog Edmund Burke, som var rädd för ”den svinaktiga massan”. Härmed startade den stora debatten i västvärden mellan vänster och höger. — Jag kan tänka mig att vi river statyn av Karl XII i Kungsträdgården och kompletterar Narvavägen med en gata som heter Poltavavägen.

Sida 1 av 28
  • Tjänstgörande redaktörer: Erik Melin och Anna-Cajsa Torkelsson
  • Tf chefredaktör och vd: Lena K Samuelsson
  • Tf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB