Inlägg av Gunnar Fredriksson

Att äga slavar

av Gunnar Fredriksson

I en bok om USA:s historia såg jag för några år sedan en bild från en slavauktion. Scenen är en teater eller något liknande. Bakifrån ses en naken svart kvinna vars kläder ligger på golvet och i salongen vita män. Det är auktion och männen bjuder över varandra för att köpa kvinnan. Det är sådana män som president Trump och den amerikanska högerextremismen nu för fram som ett ärorrikt inslag i nationens historia. — Slavägarna argumenterade, om de alls argumenterade, för fri företagsamhet och privat äganderätt, därtill kristen tro och regelbunden kyrkogång. De var ofta ägare av plantager med behov av billig arbetskraft. — Under en period i mitt liv studerade jag Thomas Paine. Han kom från lägre medelklass i England men reste till Nordamerika för att stödja de amerikanska kolonisatörernas krav på självständighet och befrielse från den engelska monarkin och parlamentets skatteindrivare. Han skrev briljanta pamfletter och är en av västvärldens klassiska journalister. — Paine tog ställning för franska revolutionens idéer och skrev boken ”Människans rättigheter” i den andan. Han förföljdes följdriktigt av de konservativa och kritiserades av deras ledande ideolog Edmund Burke, som var rädd för ”den svinaktiga massan”. Härmed startade den stora debatten i västvärden mellan vänster och höger. — Jag kan tänka mig att vi river statyn av Karl XII i Kungsträdgården och kompletterar Narvavägen med en gata som heter Poltavavägen.

Slå en värld med fasa

av Gunnar Fredriksson

Plötsligt dyker de upp, de gamla klassikerna, när man minst anar dem. President Trump sa att han skulle slå en värld med fasa , med ”eld och raseri”, och ”bomba skiten ur dem”. En typisk kommentar: …”vad som menas … tja, oförutsägbart.” — Så här sa King Lear i Shakespeares drama: ”Gemena häxor, jag ämnar ta en sådan hämnd på er att världen ska… Jag tänker göra något… vad vet jag inte än, men det ska slå en värld med fasa.” … åh, jag blir galen!” — Kungen lider av åldersdepression och vet att han snart ska dö. Sådant tänker inte Trump på, efter vad jag kan förstå. En likhet är likväl att det vid King Lears hov förekommer en hovnarr, i klassisk stil, som säger sanningar och ibland viskar till publiken. — I kungens närmaste familj strider man om arvet, dock inte den yngsta och älskade dottern Cordelia, som förblir tyst, ”Cordelias tystnad”. — Hos Shakespeare finns allt väsentligt.

Krisen över

av Gunnar Fredriksson

Krisen är över och vi läser kommentarer. Absurt nog fastnar jag vid ett språkproblem. Så här skrev en i övrigt klok professor: ”Landet måste ju kunna regeras.” Vad är subjekt, vad är predikat? Tar man fortfarande ut satsdelar, som när jag var ung? Nåja, vi förstår meningen. — Nu ska de borgerliga partiledarna under kanske en månad fundera på om de ska avsätta försvarsministern. Mitt tips är nej. Jag har ett annat tips. Efter valet nästa år återkommer Ygeman till regeringen. — Jag hörde i radion några veteraner, bland andra den kristdemokrat som en gång i tiden talade om ”verklighetens folk”. Han menade, efter vad jag förstod, frikyrkliga i det inre av Småland, i kontrast till oss som bor på Södermalm i Stockholm. — En ilsken dam i radions ”Ring P 1 klagade på att kungen, som är så klok, inte hade tillkallats så att vi hade sluppit partipolitiskt käbbel. Hon tillhör kanske verklighetens folk. — Jag läser på DN:s ledarsida ungliberaler (tror jag) som med snabba formuleringar utskåpar arbetarrörelsen. Så har det väl alltid varit, så länge jag minns. — Samtidigt läser jag en stor bok om Johann Sebastian Bach och lyssnar på musiken när ögonen tröttnar. Han angreps ofta av verklighetens folk under en tid av krig på vår arma kontinent.

Avslöjande

av Gunnar Fredriksson

Vi är lata vid den här årstiden och jag följer lugnt vissa medier: radions program 1, 2  och då och då sportradion samt Aftonbladet och DN. Mönstret för DN:s politiska kommentarer är: ”Efter DN:s avslöjanden har regeringen tillsatt en utredning.” Men tidningens reportrar gör ju ett bra jobb. — För övrigt domineras radions nyhetssändningar av unga kvinnor. Det handlar om förlossningsvård, bröstcancer och livmoderproblem, barnmorskor, barndaghem och tafsande på otaliga sommarfestivaler (varför har flickorna bar mage, det verkar farligt). De unga journalisterna jag lyssnar till verkar välutbildade, långt bättre än när jag var ung. — I vetenskapsradion kan jag lyssna på allt utom rymdfärder. Än i dag tycks det finnas intresse för levande varelser någonstans miljonersmiljontals mil borta dit ingen tanke når, även om det bara rör sig om någon bakterie. — Jag ser inte TV, jag har inte tid,  det går för långsamt, och jag måste använda min utmätta tid med böcker. Jag granskar dock dödsannonser och häromdagen gick återigen en gammal vän bort. — Religiöst hat genomsyrar världen, som på medeltiden men ännu mer. Flyktingar förstås, vår tids tragedier. Jag tänker på vad Fans G. Bengtsson skrev: ”På de egeiska öarna händer numera ingenting, ty där har allt av vikt hänt för mycket längesen.” Han syftade på Homeros, de stora sorgespelsförfattarna och filosoferna. Så hänger vår historia ihop, ofta obegripligt. Det anade Sokrates.

Högern

av Gunnar Fredriksson

 Högern har problem, förstår jag. Dess traditionella krav är mycket enkla: lägre skatter för höginkomsttagar, konstigare är det inte. Nu har borgerligheten samlats kring något de kan visa upp en dag i Almedalen, rut-reform kallas det.Vad det än innebär så ingår i varje fall  skattesänkningar för borgarklassen, annars hade de aldrig kunnat enas. —   Deras gemensamma slagord sedan någon tid är ”tydlig”. Det påminner mig om den olyksalige president Nixon, som brukade säga ”jag vill göra en sak fullkomligt klar”, varefter följde snömos.  — Den konservativa stjärnan just nu tycks vara centerledaren Annie Loof, som beundrar Margaret Thatcher (”krossa facket!”). — Inom högern finns det fortfarande ledande figurer som påstår att högen införde allmän rösträtt i Sverige. De krävde fler röster för förmögna och kunde i den debatten tala om ”primitiv arbetardemokrati”. Nu dyker den sortens argument upp på nytt, ser jag, i en bok utgiven av Timbro, som tillhör den direktörsgrupp som kallar sig ”Svenskt näringsliv”. — När jag var student i Lund var de konservativa emot alla reformer av studiefinansieringen med stipendier som skulle gynna barn från ekonomiskt svaga familjer. Man ska klara sig själv, sa de som alltid hade stöd hemifrån. Då gled jag åt vänster. — Ska kristdemokraterna röstas ut ur riksdagen? Valet blir väl för dem Yttersta Domen, då allt ska uppenbaras. Faktum kvarstår: högerpolitik är höginkomsttagarnas krav på läge skatter.

Vi äldre

av Gunnar Fredriksson
  • Efter en kort tid av åldersrelaterade åkommor, utan bloginlägg, kan jag kanske våga redovisa erfarenheter som också andra känner igen. Jag fyller 87 om två månader och kanske är jag inne i 87-årskrisen men det struntar jag i. — Tiden har jag använt med läsning av klsssisker och klassisk musik. Det skapar vissa problem. Massmedia fylls dagligen med jättelika reportage, stora bilder därtill, av kändisar som jag aldrig har hört talas om. Tydligen är de stjärnor på TV. Min seriösa morgontidning innehåller ständigt artiklar om TV-progam, det måste vara lättskriven tyckar-journalistik. Debattartiklar börjar med ”jag”, i rubrik och ingress och sedan om och om igen. Tidningen har minst20 feminister, men det är ju OK. — Radions sportprogram hör till min rutin, trots att de ständigt frågar segrare och förlorare ”Hur känns det?” — För övrigt gillar jag väderleksrapporter, men jag har upptäckt, absurt nog, att jag gärna vill veta om det finns solchanser på kalfjället. Dessutom är jag intresserad av hur läget är  på Utklippan. Eggegrund och rent av uppe vid Rödkallen. — Radons kulturprogram domineras numera av urtråkiga festivaler, film, schlagermusik, rock, pop och rap, alla dessa så kallade legendarer är, förmodar jag, TV-kändisar. — I PRO-tidningen ser jag jätteglada pensionärer skrattande vandra i Alperna med jättelika ryggsäckar. De är inte mitt folk. Men jag minns ju den tid då jag sprang 400 meter, då var man stark.

 

 

kan

 

 

 

 

en tids

Vetenskap och moral

av Gunnar Fredriksson

Det har förekommit en ytterst angelägen världsomspännande manifestation för kunskap, sanning och hederlig forskning under den gångna helgen. Få demonstrationer är i dag så angelägna. Inspirationen är väl inte minst den antiintellektuelle presidenten i USA. — Men eftertänksamt funderar jag: vetenskap räcker inte, det krävs också moral. Vetenskap resulterade i atombomben, oändligt mycket forskning har genom årtusenden inspirerats och betalts av militära intressen, sedan krutet uppfanns. — Detta vet filosoferna åtminstone efter upplysningstänkarn David Hume. Så här kan man formulera ”Hume´s tes”: för att komma fram till en moralisk ståndpunkt krävs minst en värdering, enbart uppräkning av fakta räcker inte. Hur många faktiska belägg du än samlar in i ett rättsfall måste du, eller domstolen, fatta ett värderande beslut. Detsamma gäller i politiken. I Sverige inleddes den moderna filosofin med att Axel Hägerström i Uppsala förklarade att moraliska föreställningar inte kan vara ”sanna”, det krävs också etik, moraliska bedömningar, eget ansvar. — Efter andra världskriget skrev en grupp judiska humanister, som flytt till USA, boken ”Upplysningens dialektik”. De förstod problemet: vetenskap, även sanningar, kan grovt missbrukas för destruktiva syften. Boken var förvirrad snabbt hopkommen, delvis diktrad, men viktig. — Intellektuella i en brutal värld har det inte alltid så lätt. De kan när som helst  drabbas av en knölpåk.

Vinster i skola och välfärd

av Gunnar Fredriksson

Är det verkligen möjligt att svensk socialdemokrati ska acceptera ett system inom skola, vård och omsorg som styrs av riskkapital, privata vinstintressen och entusiasm för skatteflykt? Även om man har varit med länge så är detta ämne ett ovanligt viktigt ideologiskt inslag vid en socialdemokratisk partikongress. Själva frågan verkar egentligen unikt absurd. — Alla vet dessutom att det inte finns någon som helst folklig opinion av betydelse för skattetrixande och vinstjakter på dessa för svensk arbetarrörelse så centrala frågor.  Vi vet att skolor som drivs med ambition att skapa privata vinster förordar elever från sociala miljöer med traditionellt intresse för studier, medan elever från sämre lottade familjer helt enkelt blir dyrare. — Även när det gäller vårdsektorn finns intresse för privata vinster som drivkrafter i en utsträckning som tycks vara mer omfattande än i jämförbara länder. Till och med företag som delvis får skattepengar kan, såvitt jag har förstått, föra över vinster till s k skatteparadis. — All detta motiveras på borgerligt håll med ett kvsipolitidiskt språk som handlar om ”management” och därtill ”individens frihet”. Även i seriösa tidningar betecknas kritik som ”vänsterpolitik” och med ordalag som om det gällde hot från  kommunismen. — Här har vi verkligen en genuin klassfråga i dagens Sverige. Det påminner mig om hur högern i min ungdom bekämpade stipendier som skulle göra det möjligt för ungdomar från sämre lottade familjer att bedriva studie på högre nivåer. Om inte partikongressen fattar ett radikalt beslut, vad finns då kvar av svensk socialdemokrati?

Det spökar

av Gunnar Fredriksson

Då och då dyker spöken upp från mitt förflutna, nyligen två nästan samtidigt. En skribent vid namn Johan Norberg drar fram i en svensk tidning den österrikiske ekonomen Friedrich Hayek. Han skrev en gång i tiden en bok som på svenska hade titeln ”Vägen till träldom”. Och Hayek minns jag ju. Träldom var enligt Hayek vad socialdemokratin och särskilt den fackliga rörelsen skulle åstadkomma. Han förebådade fru Thatchers grundidé ”krossa facket”. Så skulle ”frihet” uppnås enligt denna sorts liberalism. Olof Palme studerade som ung Hayek och det bidrog till att han blev socialdemokrat. Jag hade en liknande upplevelse när jag läste Hayek för som det förefaller mig nu mycket länge sedan. — Så till en helt annan sak. I ett utmärkt reportage senare i samma tidning skildras hur skogsföretag hänsynslöst skövlar skog på Borneo. Spöklikt. 1981 tog jag mig från Surabaya via Samarinda till den lilla byn och flodhamnen Tanjung Redeb på Borneo. Jag ville dit därför att jag höll på med att skriva en bok om Joseph Conrad. Han kom dit flera gånger på 1880-talet som styrman med ”Vidar”, en ångare hemmahörande i Singapore. Mitt lilla flygplan med tre passagerare flög lågt över djungeln, skuggan av flygplanet med en tonåring som pilot svävade lågt över djungelns trädtoppar. Och där nere såg jag skogsmaskinerna. De sågade av träden i midjehöjd och lämnade den rödaktiga marken bar, utsatt för snabb tropisk förruttnelse. I djungeln fanns orangutanger, berättade min värdshusvärd i Tanjun Redeb, hur skulle det gå för dem. Japanska och amerikanska företag var i full gång. Och nu, 35 år senare, samma exploatering. I Joseph Conrads debutroman ”Almayer´s Folly” betraktar den vemodige holländske affärsmannen Almayer (Olmeyer) floden och mediterar över ”den materiella världens illusioner”. —  Jag upplevde ett samband med Sverige. Utanför dörren till flygplanets trånga toalett låg en trasig tidning med fragment av en artikel om Björn Borg. Tiden går men mycket är sig likt.

 

 

Starkt försvar, svag matematik

av Gunnar Fredriksson

Nu får vi veta, nästan varje dag, hur starkt, eller svagt, försvaret är. Det vanliga är att man då nämner försvarskostnaderna i procent av BNP, bruttonationalprodukten. Det förefaller mig tokigt men så talar ju både försvarsministern, Öb och Trump. — Om ekonomin går bra, som i Sverige, blir andelen militära kostnader mindre rent matematiskt utan att försvaret för den skull blir svagare. Om däremot BNP i Ryssland försämras på grund av svag ekonomi blir andelen militärutgifter högre även om den militära styrkan inte ökar.  (Nu ökar den nog ändå). — Antag att ett miniland, t ex Monaco, köper en ubåt. Då kommer andelen militärutgifter i förhållande till BNP att vara hög och Monaco blir enligt gällande beräkningar kanske Europas starkaste militärmakt. Den engelska tidskiften ”The Economist” skrev nyligen att eftersom Greklands ekonomi är extremt usel blir Grekland Europas starkaste militärmakt, enligt detta sätt att räkna. Men det är ju nonsens. — Med detta tar jag inte ställning till Sveriges försvarspolitik eftersom jag har samma uppfattning som Aftonbladets ledarsida.  Jag blir bara en aning irriterad på anspråksfulla, högtidliga  absurditeter.

Sida 1 av 27
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB