”Vi spelade för Bosse i dag”

av Johan Flinck

Det har blivit rätt många texter och rätt många tecken i kväll och snart ska man upp igen för att dra till Lille där åttondelen mot Vitryssland spelas på söndag.

Så tänker inte bli långrandig här.

Lille är en vinstlott rent logistiskt för såväl oss i mediepacket som landslaget. En timme med tåg bara. Vid förlust mot Egypten hade det blivit Montpellier. Gött med rivieran och säkert finare stad än Lille. Men också mycket längre resa.

Men det är framför allt en vinstlott för materialaren Bo ”Bosse Brandman” Nilsson, som annars hade fått sätta sig i materialbussen i natt och dra ner till Montpellier.

– Vi spelade för Bosse i dag, som Palicka sa med ett skratt.

Andrésson hade också påmint spelarna, berättade Jesper Nielsen, om att det blir längre sovmorgon om de vann.

***

Palicka förresten. Säregen dialekt han har efter att vuxit upp i Skåne men flyttat till Göteborg rätt tidigt för att sedan ha bott i Tyskland i ett decennium.

***

Ekberg och Gottfridsson kan snart öppna urffär på hotellet. Tillsammans har rumskompisarna åkt hem från arenan i Bercy med tre klockor på fem matcher som matchens lirare.

***

Om ni inte har läst dem så har jag följande texter ute:

Kristianstad kräver rekordsumma för Lagergren om någon utländsk klubb är intresserad. ”Blir den överlägset dyraste värvningen från Sverige i så fall”, säger Jesper Larsson.

Svenskarna om att möta Vitryssland i åttondelen: ”Vi är favoriter”.

Tyckaren i lördagstidningen, om att vi inte ska glömma klubbadresserna och meriterna hos hälften av spelarna i den svenska truppen. Det här är inte bara ett gäng ungdomar hemma från handbollsligan.

***

I artikeln med svenskarna om att möta Vitryssland så säger Andrésson att han i det vitryska anfallsspelet ser ”de rörelser jag såg på 1990-talet när ryssarna var som allra bäst. Den moderna handbollen är lite annorlunda”.

Inte så konstigt kanske. Vitrysslands förbundskapten heter Jurij Sjevtsov och var högersexa i Sovjetunionen med OS-guld 1988 och VM-guld 1982 på meritlistan.

***

Jag vill också lägga till i samband med att jag pekar ut Vitryssland som en drömmotståndare. Allting är förstås relativt. Angola hade förstås varit en ännu större dröm men de var inte nära att gå vidare.

Vi är framme vid åttondelarna i ett VM. Det här ska vara de 16 bästa lagen just nu. Klart det inte finns några lätta motståndare. Men så här på förhand så ser jag Vitryssland som en riktigt bra ”lottning” som nog de flesta hade tackat ja till före VM. Det hade väl nog rätt många gjort åt Sverige också, när jag tänker efter.

***

Har tippat hela slutspelet också i tidningen. Tror inte på några stora skrällar.

Bara europeiskt i kvartsfinalerna om ni frågar mig. Man pratar ju mycket om hur handbollsvärlden bara växer och toppen blir bredare. Men bara tre utomeuropeiska lag tog sig vidare från gruppspelet. Två av dem kommer från Sveriges grupp och det var ju ofrånkomligt då det bara var Sverige och Danmark från Europa i den gruppen. Men man kan inte påstå att Egypten eller Qatar har imponerat här. Sedan slog Brasilien ut ett ungt, svagt Polen.

Så här tror jag det går. Vinnarna i fet stil hela vägen.

Åttondelsfinaler

Spanien-Brasilien
Egypten-Kroatien
Makedonien-Norge
Danmark-Ungern
Vitryssland-Sverige
Frankrike-Island
Ryssland-Slovenien
Tyskland-Qatar
Kvartsfinaler
Spanien-Kroatien
Norge-Danmark
Sverige-Frankrike
Slovenien-Tyskland
Semifinaler
Spanien-Danmark
Frankrike-Tyskland
Bronsmatch
Tyskland-Spanien
Final
Danmark-Frankrike

Sverige har imponerat mest av alla i hela VM

av Johan Flinck

Blixtblogg på slutsignal:

Ny svensk utklassning.

Den här gången mot den näst tuffaste gruppmotståndaren i en direkt avgörande match om andraplatsen.

Och från att i inledningen av VM ställt mig frågan ”Var står det här laget egentligen” till att efter Danmarksmatchen formulera om den till ”Hur bra är det här laget egentligen” är det nu, när gruppspelet är klart och Sverige krossat också Egypten, som vi haft så svårt för på senare år, dags att fråga sig:

Hur jävla bra är det här laget egentligen?

***

Jag slängde ut en annan fråga på twitter i slutet av första halvlek: ”Lägger sig Egypten eller?”

Får tillstå att jag skämdes lite över att ens tänka tanken.

För jag varken tror eller vill tro att Egypten lade sig. Det skulle vara för att i så fall slippa Frankrike i en kvartsfinal. Men i stället få Kroatien eller Tyskland i en åttondelsfinal. Nej, Egypten är inte på den nivån att de kan gambla på det sättet. Danmark kunde kanske ha gjort det i motsvarande situation i detta VM.

Nej, vi får sluta nedvärdera motståndet i Sveriges matcher och underskatta Blågults insatser.

Jag har inte sett mycket av lagen i de andra grupperna här i VM. Men jag skulle ändå vilja påstå att Sverige är det lag som imponerat mest i hela VM, sett till med vilka förutsättningar/förväntningar man gick in i turneringen.

Än en gång var det ett suveränt målvakts-, försvars-, kontrings- och kantspel som låg bakom krossen.

***

Plusbetygen:

Andreas Palicka +++++
Mikael Appelgren ++
———————–
Jerry Tollbring +++++
Emil Frend Öfors ++
Lukas Nilsson +
Simon Jeppsson ++
Philip Stenmalm ++
Jim Gottfridsson ++++
Jesper Konradsson ++
Albin Lagergren +++
Niclas Ekberg +++++
Jesper Nielsen ++++
Andreas Nilsson ++
Max Darj ++++
Fredric Pettersson ++

Ett obevakat VM – nya podden ute

av Johan Flinck

Det är dags igen.
Mitt under brinnande VM släpps ett nytt avsnitt av ”Flinck & Rutte – Bladets handbollspodd”.
Ni hittar det på de vanliga ställena, som här.

I det 16:e avsnittet blir det förstås fullt VM-fokus.
Flinck följer VM på plats medan Rutte har järnkoll från tv-soffan.
Vi pratar om…
…det älskvärda, nya landslaget.
…den svenska VM-succén och går igenom position för position i landslaget.
…det minst bevakade handbollsmästerskapet på decennier.
…Kanal 5:s bevakning. Har de verkligen Sveriges mest ”överlägsna” team på plats? Hur går det för Staffan & Ljubo?
…stekhete Appelgren.
…hungrige Palicka.
…Nielsen som fått upprättelse.
…hur det går i landslagets frågesport på matchdagarna. Vilket rum är bäst och vilka två är definitivt inte det?

Nielsens upprättelse, kung Olsson och Status Quo

av Johan Flinck

Spelfri dag i Sveriges grupp och då passade undertecknad och kollegerna DN-Nisse, Bildbyrån-Petter, Radiosportens Per Kahl och TT:s fotograf Fredrik Sandberg på att ta en gemensam middag.

Vi fick tips av landslaget om den portugisiska restaurangen som de varit på i förrgår. Och det var verkligen en höjdare med enorma portioner grillspett och skaldjursplatåer.

När vår kypare fick höra att vi var svenskar berättade han just att det svenska VM-laget hade varit där i tisdags.

– 28 man var de.

De hade ätit ordentligt (dock inga skaldjur på grund av risken för magsjuka) men däremot hade inte notan dragit iväg.

– De drack ju ingen alkohol, sa han.

Och spelarna fick ursäkta, störst hos den portugisiska personalen var förstås Mats Olsson, som var förbundskapten och sportchef i det portugisiska förbundet under många år under förra decenniet.

Tydligen hade en av kyparna spelat själv i den portugisiska ligan och en annan hade varit domare.

***

Efter middagen slog Bildbyrån-Petter och Kahl oss i slang med Koa och Ingemar Eriksson på en annan krog, där de hade sett Spanien-Slovenien på en storbildsskärm.

Koa bjöd på lite frågesport och några gåtor. Det blev skönt handbollssnack och för yngre läsare så kan jag upplysa om att Eriksson var förbundskapten 1978-79 och han är en av Kroppskulturs stora genom tiderna.

Han har varit Per Johanssons mentor och var förbundskapten för det UVM-lag med de berömda 64:orna som 1985 tog Sveriges första medalj i UVM när det blev silver.

Det var efter den finalen som Eriksson sa:

– Tar inte Sverige medalj i VM 1990 så har man missbrukat de resurser som finns.

 

***

Philip Stenmalm är osäker till matchen mot Egypten. Ni läser varför här.

***

Förstod på Jim Gottfridsson att det är mycket Perikles, Danne Stråhed och Status Quo på lagkapten Ekbergs spellista i omklädningsrummet före matcherna.

Något Gottfridsson uppskattar.

***

Kristján Andrésson är mannen bakom det här landslaget och jag tyckte det var dags att vi lär känna förbundskaptenen lite bättre. Därför har jag en längre intervju med honom i fredagens tidning (och på webben).

***

Pratade med Jesper Nielsen på dagens pressträff och han berättade att han hade fått upprättelse efter det röda kortet mot Argentina.

Dagen efter hade en delegat kommit fram och medgett att två av de tre utvisningarna han åkte på inte skulle ha varit utvisning. Det hade man kommit fram till på något slags domarmöte. Han fick dessutom beröm för sitt klanderfria uppträdande när han fick det röda kortet.

***

Före middagen spelade Rutte och jag in veckans poddavsnitt.  Mer om det i nästa blogg. Publicering under fredagen.

VM-kul, Perikles, bruten sändning…

av Johan Flinck

Det är kul att vara på VM.

Igen.

Det var ett tag sedan, dam-VM inräknat. Herrarnas hemma-VM 2011 noga räknat.

Jag gör mitt 22:a handbollsmästerskap på plats och till skillnad från de kolleger som var med under Bengan Boys-epoken är man ju tämligen svältfödd på framgångar att skriva hem om och överlag mästerskap med ett svenskt landslag som verkligen inger hopp.

De är väl fyra till antalet: dam-EM 2010, herr-VM 2011, OS 2012 och dam-EM 2014. Det är också de gånger Sverige tagit sig till semifinal.

Det kan jag inte se dem göra den här gången. Men det är sällan det varit så här roligt att följa ett handbollslandslag, och framför allt så här tidigt i en turnering.

***

Längst ner i detta blogginlägg hittar ni tyckaren efter matchen, som jag just knåpat ihop.

***

Lät Per Johansson lista världens 20 största talanger just nu (inte plusinlåst som de där listorna brukar var).

Det är den här generationen (födda 1995 eller senare) som ska ta över efter ett gäng som dominerat rätt länge nu, som Karabatic, Lazarov, Nagy, Aguinagalde, Ilic, Andersson, Omeyer och Tomas. Hansen och Duvnjak är ju lite yngre men de har varit med och dominerat länge de också.

Tre svenskar tar plats.

Och här läser ni om Tollbrings snabba resa och vad han tycker om sin placering på listan.

***

Två små guldkorn i den mixade zonen:

Jim Gottfridsson får stå och vänta lite på att bli intervjuad av Per Kahl på Radiosporten. Låten som spelas ska ta slut först.

– Passa på att önska en egen låt, sa jag till Gottfridsson.

– Ja, Perikles, svarade han och blinkade.

Ni kan väl ert Perikles? Dansbandet från Ystad med ”Var ska vi sova i natt”.

När sedan Kristján Andrésson kom till Kahls intervjumikrofon tyckte inte Kahl att det var läge att vänta längre utan bad om att få komma in.

– Bryter ni sändningen för min skull?! frågade Andrésson förvånat.

***

Tyckaren så:

PARIS. Målvakt/försvar, kontring och kantavslut.
Klassiskt, svenskt framgångsrecept.
Där är Sverige också bäst i världen just nu.
Släng sedan in lite klassisk holism och du har en VM-succé och ett lag att förälska sig i.

När Bengan Boys erövrade världen gjorde man det med ett målvakts- och försvarsspel i världsklass som gav lätta kontringar. I uppställda anfall avslutade man helst från sex meter och då oftast från kanterna, för det är ju, som Bengan Johansson brukade säga, lättare att göra mål därifrån än från nio meter.
Det är precis detta gamla, svenska framgångsrecept som Sverige just nu gör sådan succé med i VM.
Vi kan bara gå till statistiken:
Sverige har VM:s bästa målvaktspar så här långt. Mikael Appelgren och Andreas Palicka ligger på delad andraplats i målvaktsligan och tillsammans har de tagit 42 procent av skotten – bäst i hela VM när nu alla lag står på fyra spelade matcher.
Till sin hjälp har de ett gammalt, hederligt 6-0-försvar. Sverige har släppt in minst antal mål i hela VM (85). Och ett utmärkt bevis på att samarbete mellan uteförsvaret och målvakterna är ypperligt är att bara 43 procent av niometersskotten gått in. Endast Frankrike är bättre på 38 procent.
Blågult är också bäst på att kontra i hela VM. Man kontrar mer (43 stycken) och gör fler mål på dem (34) än något annat lag.
Samma sak med kantspelet: flest avslut (38) och flest mål (27) av alla lag.
Jag kan inte dra mig till minnes hur Bengan Boys hemspring var. Men det tål att upprepas att det här laget har ett fantastiskt hemspring. Sverige har bara släppt till elva kontringar (nio mål) mot sig på fyra matcher enligt den officiella statistiken. Inget lag har färre kontringar/kontringsmål mot sig (Tyskland ligger på lika många).
Där har ni fem nycklar till att Sveriges väg mot en kvartsfinal nu ligger öppen: seger eller oavgjort mot Egypten på fredagen så väntar med största sannolikhet Ungern i åttondelsfinalen.
Egypten kommer såklart att bli den tuffaste matchen hittills vid sidan av derbyt mot Danmark. Jag fruktar nästan Egypten mer än Ungern faktiskt. Sverige har haft svårt för egyptierna de senaste åren, oavgjort i förra VM och förlust i OS.
Men spelar Sverige som de gjort så här långt i VM så räcker det för att vinna mot Egypten och Ungern.
Och jag är inte orolig för att man ska komma upp i den nivån.
För till det där taktiska framgångsreceptet så är det här ett lag med ett underbart go i, som hela tiden gör sin läxa och är berett att göra jobbet.
Det finns inga gamla meriter eller historia att luta sig mot för det här laget.
Hierarkierna slogs sönder med den massiva generationsväxlingen. Nu byggs det nya där alla börjat på noll för att sedan hitta sina roller. Kristján Andrésson och Martin Boquist ligger bakom en gruppdynamik som gör att helheten blir större än summan av delarna – klassisk holism helt enkel.
Detta unga Sverige har tagit VM med storm, det förstår man på de utländska kollegerna.
Det är inte utan att man blir smått förälskad i det här laget.
Som 23-14-målet när Tollbring just blivit utvisad: Jim Gottfridsson kastar sig in i målområdet nere på kanten, bryter en passning, passar i samma rörelse i luften bollen bort till Albin Lagergren som omedelbart skickar den vidare upp till Niclas Ekberg som trycker dit ännu ett kontringsmål.
Ett enstaka mål som säger rätt mycket om vad Sverige står för i detta VM.
***
Niclas Ekberg är inne i VM nu, va? 16 mål på de tre senaste halvlekarna.
***
Jag har flera gånger nämnt Kristján Andréssons innovativa drag i sin coachning. I andra halvlek testade han plötsligt att ta ut högersexan och i stället stoppa in en extra linjespelare.
Jag har inte riktigt klart för mig vad resultatet av experimentet blev. Men som jag förstod det efteråt var det inget de hade tränat på ordentligt utan i princip bara pratat om.
Men det kan bli för mycket av den varan också när Andrésson är i gång.
***
Lagergren och Tollbring – två spelare som skulle spela i allsvenskan då ingen elitserieklubb visade intresse. Men när Kristianstad behövde panikvärva tog man dem och 3,5 respektive 2,5 år senare är de två av Sveriges bästa VM-spelare.
Där ser man vad proffssatsningen i Kristianstad och Ola Lindgrens träning kan ge.

”Har en actionlista med mig”

av Johan Flinck

Emil Frend Öfors skrivs in i VM-truppen.

Tungt av Alingsås att ha med tre spelare i en VM-trupp.

Jag menade tungt på ett positivt sätt.

Sen kan det bli tungt på ett negativt sätt också för Alingsås, till nästa säsong.

Jag träffade klubbchefen Christer Mårtensson i går på spelarhotellet.

Konradsson är ju redan klar för danska Skjern till sommaren. Darj gör ju rätt hyfsad reklam för sig på VM och har en klausul i sitt kontrakt som gör att han kan lämna för en fastställd summa i sommar.

Alingsås tänker inte stoppa Darj.

– Vi vill att han ska få chansen och så bra som han gör det nu så skulle det förvåna mig om han inte får det. Det hade varit jättekul för honom, säger Mårtensson och fortsätter:

– Det är väl det enda positiva med att Frend Öfors inte spelar här, att de inte ser hur bra han är. Men han kommer nog gå hela vägen så småningom. Fast inte till nästa säsong om det inte kommer en hugad spekulant som köper loss honom.

Mårtensson och managern Per Johansson håller på att se över truppen.

– Per och jag ska ha ett möte här nere om han har tid. Jag har med mig en lista, en actionlista, säger Mårtensson.

***

Varför väljer Andrésson då att skriva in Frend Öfors och inte Cederholm? Med tanke på Jakobsson, menar jag.

De frågor fick vi inte svar på i pressmeddelandet och vi får inte vara på träningarna för VM-arrangören.

Jag ringde därför upp presschefen Daniel Vandor som kunde svara.

Räknar man bort Jakobsson från VM nu? Nej, tydligen inte.

– Men han är inte aktuell förrän tidigast i en eventuell kvartsfinal och då kan man ta ett av bytena i så fall, säger Vandor.

Varför Frend Öfors och inte Cederholm?

– För det första var Frend Öfors med i truppen från början när uppladdningen startade. Cederholm kallades in senare. På niometer finns det också fler alternativ. Man kan använda högerhänta ute till höger och så har man ju Zacke också. Det är svårare för någon att gå ner och spela på vänsterkanten.

Varför väntade man till efter träningen innan man meddelade det? Beslutet var ju redan taget och deadline var väl redan klockan 9?

– Man ville avvakta och se så att ingen skadade sig på träningen. Dessutom skulle hela truppen informeras och det gjorde man inte förrän i samband med träningen. Man måste bara meddela till arrangören muntligt klockan 9 vilken spelare det handlar om. Skulle den spelaren sedan till exempel skadas på träningen så kan man bara låta bli att lämna in passet och dokumenten för att han inte ska skrivas in. Man kan dock inte skriva in någon annan i stället då. Senast en timme före avkast måste man skriva in den spelaren som man muntligt meddelat klockan 9, säger Vandor.

Så nu vet ni det.

***

Dagens två grejer i tidningen inför matchen lades ut redan i går kväll:

Byggjobbaren Max Darj som tagit tjänstledigt från byggfirman för att kunna spela VM.

Albin Lagergren är handbollens Teddy Lucic. Jag brukar inte skriva den typen av hyllningskrönikor om en spelare. Men i det här läget var det svårt att låta bli.

***

Läser lite tankar på twitter om att Sverige ska se till att bli trea i gruppen för att slippa Frankrike i en eventuell kvartsfinal, vilket i praktiken innebär att man ska mer eller mindre lägga sig i en av matcherna mot Qatar och Egypten. Då skulle man i och för sig inte hamna på samma kvartsfinallinje som Frankrike men å andra sidan ställas mot Tyskland eller Kroatien i åttondelen.

Det tycker jag är rakt igenom en dålig idé. Inte bara för att man förstås ska gå in och vinna varje match, vilket ger självförtroende och nya kvitton som det här laget verkligen behöver. Jag står fast vid det jag hävdat från början, att det förstås är bättre att åka ut i en kvartsfinal än i en åttondelsfinal (även om Sverige förstås KAN  besegra Kroatien eller Tyskland i en åttondel, men det är inget att gambla med).

Även om vi tycker att Sverige är bättre än vi trodde så är de inga Bengan Boys eller Danmark årgång 2016/17 som ska försöka göra allt för att undvika vissa lag långt fram i turneringen. Danmark, menar jag, hade kanske kunnat resonera så i samma läge som Sverige.

Bengan Boys gjorde det i EM 2002 när man lade sig i sista matchen i mellanrundan mot Danmark för att undvika Tyskland i semin och i stället få Island.

Lagergrens blågula debut i Sportbladet

av Johan Flinck

Nej, det är inget mål jag har. Tro inte det.

Men jag kan ändå konstatera att jag nog aldrig kommer att få Kristján Andrésson att, för att använda ett slutet uttryck, ”rasa”.

Danmarks 27-25 skulle aldrig ha godkänts eftersom man slog sju passningar efter att domaren höjt armen i en passivitetsvarning mot de max sex det får vara enligt de nya reglerna.

Det där var Andrésson framme och påtalade hos domarna efteråt.

När jag pratade med honom försökte han tona ner det och körde det vanliga, som man ofta får höra från tränare:

– Det där är inget jag kan påverka.

Men du kan ju tycka något om det?

– Klart vi hade velat få bollen där och kunnat ta en timeout. Det är tjurigt.

Längre än så kom jag aldrig.

***

Nej, ska man ha någon domarsågning från förbundskaptenshåll framöver får man nog vända sig till Boquist. D

en mannen har ju levererat sådana förr. Här är klassikern i Radiosporten. Notera hur kontrollerad Boquist ändå är när han säger att ”jag har aldrig varit så upprörd i mitt liv när det gäller min handboll”.

***

Lagergren börjar leverera också i den mixade zonen. I kväll lyckades han ta sig in på sista raden i min artikel från matchen med ett:

– Det är jätteviktigt.

Jag tror det är hans debutcitat i Sportbladet som landslagsspelare.

***

Ny fenomenal publiksiffra: 13850.

Men tydligen mycket strul med biljetterna, i varje fall för svenskarna, hörde jag.

De kommer först igenom en sluss utanför arenan men när biljetterna sedan ska scannas så fungerar de inte. Då måste man ställa sig i en annan kö där en ensam funktionär står vid en dator och printar ut nya biljetter till 100-tals frustrerade åskådare som missar början på matchen.

I matchen mot Argentina missade Tomas Axnér första 25 minuterna.

Det är förstås inte bra, milt sagt – missa halva matchen efter att åkt hela vägen till Paris.

***

För övrigt håller jag med Rutte i sin blogg om att domarna var bra annars.

Ni läser väl Ruttes VM-blogg?

***

Så min lite mer genomtänkta tyckare till tidningen än den snabba blogg jag hasplade ur mig i slutminuterna:

PARIS. Du kan inte ge OS-mästarna ett sådant handicap.
Då går det inte att vinna.
Men Sverige har ett lag för kvartsfinal.

Så har Sverige förlorat också under Kristján Andrésson.
Men jag har svårt att se ett bättre sätt för det här laget att förlora på just nu än hur man gjorde det mot Danmark.
Visst var förlusten bitter på sitt sätt när man tänker på alla missade frilägen på den överjävlige Niklas Landin och att man skulle ha fått chansen att kvittera eftersom domarna inte borde ha godkänt Hans Lindbergs 27-25-mål.
Men vi lägger det åt sidan nu.
Jag trodde Sverige skulle förlora med fem-sex bollar, för ungefär där låg skillnaden mellan lagen på förhand och med den kvarvarande frågan om hur bra det här svenska laget egentligen är.
Jag ska medge att jag fruktade en mindre överkörning med kanske tio bollar som skulle göra oss ännu mer osäkra på var det här laget står.
I stället fortsätter Sverige överraska.
Eller så är det just det man inte gör utan man är så här bra.
Nu ska vi ha i åtanke att Danmark inte gjorde någon av sina bästa matcher, Niklas Landin undantaget.
Sverige var faktiskt bättre sett till spelet.
Men målvakten räknas också. Det är faktiskt den viktigaste spelaren i ett handbollslag.
Man kan förstås inte missa 12 av 24 sexmetersavslut och 4 av 9 kontringar om man ska besegra OS-mästarna.
Men det handicapet gav Sverige danskarna och ändå lyckades man pressa finalfavoriten till slutsekunderna.
Då gjorde man med andra ord väldigt mycket annat rätt på banan.
Det är det jag menar med att det här var ett bra sätt att förlora sin första match på.
Målvaktsspelet fortsätter att hålla mycket hög, jämn nivå (jämför inte med Landin, han var utomjordisk). Det uppställda försvarsspelet var mycket bra. Hemspringet var återigen i absolut världsklass och man jag tycker att man lyckades plocka bort quarterbacken Hansen rätt bra i uppspelsfasen. Det egna kontringsspelet sitter där (dock inte målen denna kväll tyvärr) och det uppställda anfallsspelet skulle jag vilja ge betyget bra.
Och det finns en stark moral i det här laget. På papperet hade man sin första, klassisk jättedipp under andra halvan av första halvlek, som man förlorade med 10-2. Men spelmässigt var det ingen kollaps för man tog sig till lägena. Problemet då hette Niklas Landin.

Sverige förlorade för första gången under Andréssons ledning. Men det var också Sveriges bästa landskamp. Och framför allt:
– Det största kvittot vi fick var att vi är på rätt väg när det gäller vad vi tränar på, vad vi tror på och hur vi vill spela handboll, som Jim Gottfridsson uttryckte det.
Jag tror att vi börjar skönja svaret på den där frågan som vi ställt oss i ett par veckor nu:
Hur bra är Sverige?
Bra, skulle jag vilja säga.
Riktigt bra.
Jag har förmodligen underskattat det här laget, men det skäms jag inte för. Det här är ett bygge på sikt och jag får faktiskt erkänna att jag inte kunde tänka mig, knappt ens drömma om, att man skulle vara så här långt fram redan.
Det här ska kunna bli två segrar mot Qatar och Egypten och en andraplats i gruppen.
Sverige har ett lag för kvartsfinal (tyvärr mot Frankrike av allt att döma).
***
Men truppen är rätt tunn och nu börjar vi komma in en bit i turneringen med flera spelare i tunga roller som aldrig haft den här belastningen.
Och Qatar och Egypten är förstås inte Bahrain och Argentina. Men man är heller inte Danmark. Kan Sverige komma upp i samma nivå som mot Danmark spelmässigt vinner man de två återstående matcherna. Men spelarna ska klara att göra det både psykiskt och fysiskt.
***
Tunt är det dock inte på högersex. När Mattias Zachrisson plötsligt inte levererade gick Niclas Ekberg in och skakade av sig sin skakiga VM-inledning på ett imponerande sätt.
***
Här har man varit orolig för högernio sedan Johan Jakobsson tvingades boka av sin VM-resa. Då levererar Albin Lagergren ensam på sin position som om han gjorde sitt sjätte eller sjunde mästerskap och lirade i Bundesliga till vardags.
I stället är det vänsternio som bekymrar. Lukas Nilsson var iskall igen och Simon Jeppsson såg så där tagen ut av stundens allvar som i VM-premiären. Philip Stenmalm gör definitivt bättre nytta bakåt än framåt.
Faktiskt lite märkligt att Sverige kunde stå upp så bra mot Danmark när vänsternio inte alls kom upp i klass.
Men så var Jim Gottfridsson (sju assist) och Albin Lagergren desto bättre.
***…
De som har sett betydligt fler matcher i detta VM än undertecknad menar att Sverige-Danmark var turneringens klart bästa match.

Sverige ett lag för kvartsfinal

av Johan Flinck

Blixtblogg på slutsignal:

Förlust, visst.

Men jag tror vi börjar skönja svaret på den där frågan som vi ställs oss i ett par veckor nu:

Var står det här laget egentligen?

Hur bra är Sverige?

Bra, skulle jag vilja säga.

Riktigt bra.

Det här ska kunna bli en andraplats i gruppen efter matcherna mot Qatar och Egypten. Sverige har ett lag för kvartsfinal (tyvärr mot Frankrike av allt att döma).

Sverige pressade finalfavoriten Danmark in i det sista trots att Niklas Landin i slutet av första halvlek var uppe i 63 procent och verkade ha skrämt skiten ur svenskarna.

Sedan gick en annan Niklas in och visade att det visst går att göra mål på klubbkompisen i Kiel. Ekberg tog Sverige tillbaka in i matchen med sina fyra raka mål för Blågult.

Men Sverige lyckades aldrig komma i fatt helt efter Landins overkliga första halvlek. Han kunde förstås inte hålla den nivån hela matchen utan landade till slut på 47 procent.

Men att Sverige då ändå pressade Danmark in i det sista och man gjorde det utan Jonas Källman och Johan Jakobsson visar vilka kvaliteter det här laget besitter. Men det ska vi egentligen inte tjata som nu för de är inte här.

Låt oss i stället, trots förlusten, hylla spelare som Gottfridsson, Lagergren, Ekberg, Appelgren, Nielsen och Darj.

Det här är ett lagbygge på lång sikt.

Jag får faktiskt erkänna att jag inte kunde tänka mig, ja drömma, att man skulle vara så här långt fram redan.

 

 

Det här tycker jag att ni ska läsa

av Johan Flinck

Dagens tredje och sista blogg inför matchen där jag egentligen bara vill pusha för att ni ska läsa det dokument om det isländska tränarundret som vi just publicerat.

Jag förstår om ni som följer mitt skrivande är trötta på termen som sådan och kanske också vad den står för. Jag har gjort en eller två artiklar i ämnet de senaste åren och vigt mer än ett blogginlägg åt det.

Men nu tar jag det slutgiltiga greppet om detta ämne och går till botten med det och snackar med många av de inblandade, i Reykjavik och här på VM.

Det här är är min lilla bebis. Jag kunde inte hitta en bättre tajming än i dag när Sverige har fått sin egen isländske förbundskapten och han i kväll på ett VM ställs mot en av tränarundrets absolut främsta, tillika Andréssons gamle förbundskapten och förebild.

Jag tycker det är en rätt fascinerande historia hur en polack och en sovjetmedborgare revolutionerade isländsk handboll på 1980-talet och antingen tränade eller starkt influerade alla de stortränare från vulkanön som landat i det ena tunga tränaruppdraget efter det andra i handbolls-Europa.

Man skulle kunna dra det till att storpolitiken, med fackföreningsrörelsen Solidaritet i Polen, haft en viss påverkan på det isländska tränarundret.

Och tänk att klubben Vikingar bara hörde av sig till den sovjetiska ambassaden i Reykjavik och bad dem skicka över en skicklig handbollstränare, vilket som helst typ.

Fascinerande, som sagt.

Jag länkar ju ofta till mina egna grejer i den här bloggen men den här tycker jag att ni verkligen ska läsa.

 

Sen ska jag inte tjata om detta längre.

Mitt svar på kritiken

av Johan Flinck

Ni som läser mina alster vet att jag inför VM ställde några frågor till nio handbollsexperter.

Jag har haft en sådan här expertpanel då och då genom åren vid mästerskap.

Nu har denna expertpanel blivit föremål för en hel krönika i VLT av Sofia Fors utifrån ett genusperspektiv.

Anledningen är att alla nio är män den här gången.

”Måste man ha snopp för att kunna något om handboll”, skriver Fors.

Nej, det behöver man givetvis inte.

Jag hoppas att Fors är medveten om att jag i tidigare expertpaneler flera gånger haft med kvinnor. Så sent som för ett år sedan, inför herr-EM, var det Matilda Boson. Jessica Enström är en annan som varit med tidigare. Men det är inget hon nämner, eller frågar sig varför det inte är så längre.

Anledningen till att det inte finns med någon kvinna i min panel den här gången är att ingen av tv-bolagen eller Radiosporten har någon kvinnlig expert som jobbar med herrhandboll.

Boson är inte kvar på Viasat och Enström har lämnat SVT.

Fors nämner Johanna Ahlm, Johanna Wiberg och Christina Ström. Ahlm gjorde ett inhopp i Viasat under dam-EM och Wiberg är mig veterligen ingen expert i media längre. Ström är kvar på Radiosporten men förekommer då i princip uteslutande i samband med dammästerskapen, där dock Wislander är huvudexperten.

Jag ville ha de mest profilerade på herrhandboll och i dagsläget är det bara män i etermedia.

Men herregud, det är klart att det finns massor av kvinnor som kan massor om handboll.

Och ja, enklast hade förstås varit att ha med någon av dem. Då hade jag sluppit den här kritiken om inte annat. Men det ska väl samtidigt inte vara kriteriet?

Jag vill samtidigt inte skylla på tv-kanalerna och radion. Sportbladet är en stor agendasättare i idrotts-Sverige och det ska man ha respekt för och tänka på.

Sedan är jag väl medveten om att det kan finnas ett värde i sig att förstås ha ett kvinnligt perspektiv på saker och ting. Men jag vet inte om det är så relevant på de frågor jag ställde till panelen: Vilka vinner VM? Hur långt går Sverige? Vem i svenska laget får sitt genombrott? Och så vidare…

Men kanske man ska ha med en kvinnlig expert bara för hon är kvinna, helt enkelt.

Jag tänker inte debattera detta vidare. Jag förstår att twittermaffian slipar sina knivar nu och är redo att kasta sig in i det här.

”Jag har ett VM att sköta”, för att travestera Ralf på förbundet. Utan att för den skull nonchalera debatten. Men jag känner att den skulle ta så mycket kraft och tid just nu. En sådan här genusdebatt blir också ett minfält, känner jag. Fegt? Kanske. Men det var heller inget statement från mig från början att bara ta med män.

Men jag tycker att jag var skyldig Fors att förklara hur jag tänkte. Och då hon föredrog att ta kritiken publikt i stället för att kontakta mig så tycker jag att det fanns anledning att svara henne i detta forum.

Men där sätter jag punkt.

 

Sida 1 av 202
  • Tjänstgörande redaktör: Fredrik Palmqvist
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB