Har tittat lite närmare på hur de svenska herrarna ska ladda inför det EM som blir avgörande om OS-hoppet ska leva. Tror inte att det här har rapporterats någon annanstans.

EM spelas i Polen 15-31 januari.

Så här ser programmet ut:

1/1 eller 2/1: Samling i Helsingborg (beror på var Ola & Staffan förlägger sitt nyårsfirande). Basen blir Helsingborg kommande dagarna.

4/1: Landskamp mot Tjeckien i Jönköping.

5/1 Landskamp mot Tjeckien. Spelort ej fastställd.

7/1 Till Spanien för fyrnationsturnering.

8-10/1 Tre matcher på tre dagar mot Spanien, Polen och troligen Qatar.

11/1 Tillbaka i Sverige och troligen Helsingborg.

14/1 Avfärd till Polen.

16/1 EM-premiär mot Slovenien.

***

Det med var Olsson och Lindgren förlägger sitt nyårsfirande var bara på skoj.

***

Beordrad till HIF-Elfsborg i stället för Kristianstad-Vardar i går och har inte sett något alls av CL-matchen.

Men kan konstatera att Jerry Tollbring är en av få kantspelare i världen som kan skryta med att ha ett övertag på Arpad Sterbik. I går satte han sju av nio skott och i träningsmatchen i somras mot Vardar blev det fyra på fem – imponerande!

Då hade Kristian Björnsen det tuffare i går mot Sterbik:

Kristian Björnsen var alldeles vit i ansiktet efter att jätten i mål vecklat ut alla sina lemmar i början av matchen.

Formuleringen är Kristianstadsbladets Robin Nilsson i sin krönika efter matchen och den dubbeltydiga meningen är redan smått klassiska. Hade Lasse Anrell haft kvar sin floskeltoppen hade den rusat rakt in på förstaplatsen den här veckan vill jag lova.

***

Alltid lätt att ropa på landslagschans när en ung spelare slår igenom. Dessutom är konkurrensen på vänsterkanten rätt hård i Blågult med Jonas Källman och Fredrik Petersen som varit med i många år och där Emil Frend Öfors utmanar (och egentligen är mer användbar än Tollbring) och Daniel Tellander brukar vara förstareserv bakom Källman/Petersen men nu spelar ”veteranen” andrafiolen bakom Frejd Öfors i Alingsås. Andreas Berg har också figurerat lite i landslaget det senaste året.

Men Tollbring måste givetvis finnas med i Lindgrens och Olssons tankar när det snart drar ihop sig för att ta ut truppen till landskampen mot Ryssland den 5 november i Halmstad.

Frend Öfors och Tollbring lär, som det ser ut just nu, vara framtidens par i alla fall när Källman och Petersen gjort sitt i landslaget.

***

Drott verkar vara i fritt fall. Åtminstone när de går ut till sina andra halvlekar.

Nu har jag, och många med mig, varnat för att Aranäs kommer att ta sina skalper på hemmaplan, dessutom mot bättre lag än Drott. Men då har vi nog mer tänkt att det är lag på övre halvan som åker till Kungsbacka och är oinspirerade och underskattar Hallbäcks grabbar. Inte ett Drott som slåss i botten med Aranäs om att undvika nedflyttning, åker dit för att spela halländskt derby och verkligen behöver få stopp på en allt längre förlustsvit (tre matcher inför mötet med Aranäs, fyra nu).

Det var också jämnt i paus: 17-16 till Aranäs.

Men när slutresultatet skrevs var det 39-28 till Kungsbackalaget efter ännu en Drott-kollaps efter paus.

Därmed har Drott totalt 40-77 i sina fyra andrahalvlekar i år. Minus 37 alltså! Eller 10-19 i snitt efter paus.

En kvartett kollapser som är i allra högsta grad anmärkningsvärd.

Man undrar ju vad som händer i de andra halvlekarna. Vad säger man i paus? Har de inget flås? Är det mentalt?

Tränaren Lars-Magnus Jönsson verkar i alla fall inne på det sistnämnda i Hallandsposten efter matchen i går:

– Jag har faktiskt inte en aning. Jag måste bara konstatera att det måste vara psykologi helt enkelt, som inte jag begriper mig på. Jag är bara amatörpsykolog, men jag tror att matcherna mot Kristianstad och Lugi satte sig jävligt hårt i skallen på killarna, säger han.

UPPDATERING: Jag pratade nyss med Jönssons kollega Suoraniemi och han var inne på precis samma saker, att nacksenan går och hela truppen lider av dåligt självförtroende.

Han tycker dock att de två första matcherna, mot Kristianstad och Lugi, var något annat än Karlskrona och Aranäs då det var två topplag som de förlorade mot.

Flåset är det inget fel på i alla fall, enligt Tommy.

– Vi är bättre tränade än i fjol. Vi fick ju en extremt lång försäsong då vi hamnade i ingenmansland.

Nu handlar det om att ”snacka ihop sig”.

– Vi måste inse att vi måste fajtas. Vi måste inse var vi är i både serien och näringskedjan, säger Suoraniemi.