Semifinaler var och varannan dag lite varstans i handbollsvärlden.
Och ont om tid.
Därför fick det bli en väldigt spontan podd frampå nattkröken. Ni hittar den på de vanliga ställena.
Vi kallar den Semifinalpodden, i vilken Kent-Harry Andersson och undertecknad bland annat avhandlar…
…de första semifinalerna i herrarnas slutspel.
…kvartsfinalerna i Champions League.
…tyska Final 4.
…toppstriden i Bundesliga.
…Henrik Signell som ny förbundskapten för damerna.
…OS-lottningen för herrarna.
…dåliga och bra vadslagningar.
…golfens mysterium.
…och lite till.

***

Tur att matchen inte började förrän 19.40 i går för Sebastian Seiferts språk under timeouterna är i det närmaste barnförbjudet.

Men efter matchen uppfann den gamle språkekvilibristen faktiskt ett nytt ord: ”skenbenskaka”.

Den drabbade Lukas Nilsson, som tänker spela på torsdag oavsett om skenbenskakan är kvar eller inte.

***

Signell presenteras inom kort som ny damförbundskapten. Det föranledde mig att slänga i väg några frågor till min vän och kollega Robert Laul, som framför allt är vän sedan barnsben med Signell.

Din spontana tanke när du fick höra att Signell blir ny förbundskapten för damerna?
– Det är stort på riktigt! Vi snackar ändå om en gammal barndomskompis som för inte så länge sedan gick runt och samlade damm på ett tryckeri i Partille. Sedan bytte han yrkesinriktning, och gjorde något av alla erfarenheter han skaffat sig som handbollsspelare. Han är en av de stora i kommunen nu.

Jag har intervjuat dig en gång tidigare här i bloggen om Signell 21 december 2013). Då sa du: ”Jag är hundra procent säker på att Henrik Signell en dag kommer att bli förbundskapten för herrlandslaget. Att han tar vägen via damlandslaget är jag inte lika säker på”.
Kommentar på det nu?
– Hans karriärplan såg lite annorlunda ut på den tiden. Men det förändrar egentligen inte slutsatsen.

Är han mogen att bli förbundskapten för damerna, tror du?
– Absolut. Han skaffade sig tv-vana när han var expert i EM-studion i vintras, det var sista pusselbiten. Handbollen kan han, spelarna känner han men mediabiten förstod han sig inte riktigt på förrän han satt som experttyckare i direktsändning. Nu har han alla verktyg han behöver för att göra ett utmärkt jobb.

Han har tagit sitt lag till SM-final varje år han varit tränare (tio år nu), om det så varit juniorer, herrar eller damer. Hur skulle han ta en tung motgång, tror du?
– Inte alls bra. Det är tjurig jävel när det kommer till förluster, ska du veta. En av de grinigaste jag stött på. Samuel och jag satte dit honom och Ante i ett parti fyrmanswhist i somras, den förlusten skulle han fortfarande inte erkänna.

Kunde du föreställa dig när ni var, säg, 16 år att ni, Signell och du, skulle på ett OS båda två? Om ja: i vilka roller tänkte du dig i så fall?
– Jag kör mopeden, han fixar tjejerna.

Du ska ju bevaka OS, fast herrarnas/pojkarnas fotbollslandslag i djungeln i Manaus men nu får du inte missa någon match med damlandslaget i handboll nere i Rio va?
– Vi får nog stuva om lite i planeringen, ja. OS-fotbollen riskerar ändå att bli ganska kall. Eller kall är väl fel ord i Manaus men handbollen är definitivt större som OS-sport. Jag tänker att jag kliver in på den scenen när fotbollslaget har åkt ut.

Hur tänker du att du och jag skulle dela upp bevakningen av en handbollsmatch i OS med Sverige? Det har vi ju aldrig gjort tidigare?
– Nä, det är sant. Kanske att du står för betygsättning och analys, så målar jag med en lite bredare pensel. Jag har trots allt en bakgrund som handbollsmålvakt.

Beskriv Signell med tre ord!
– Fåfäng, ifrågasättande, vinnarskalle.

Vilket är hans favoritlag i fotboll förresten?
– Oj, det här kan vi prata länge om. I England är det Liverpool. Han grät när de tog Champions League-titeln 2005. Men framför är Henkan stor Gais-supporter, en av cirka tio stycken i Partille kommun enligt farsans uträkning. Andra kända gaisare i kommunen är Andreas Logg, Dojan Landerin, Arne Albo och Dick från Stärtered, för att nämna ungefär hälften.
– Att Henkan blev gaisare får vi skylla på hans pappa Kurt, som också kan räknas in bland kommunens cirka tio Gais-supporters. Att Henkan f ö r b l e v gaisare efter första besöket på Ullevi är mer fascinerande. Där stod han blott tio år gammal och hade klätt upp sig i nya jeans inför den stora dagen för att heja fram sitt Gais till seger när han plötsligt kände hur det blev blött och varmt längs benen. Han vände sig om, och där bakom hade en berusad Gais-broder helt ogenerat hängt ut den och urinerade rakt på stackars Henkan. Trots detta fortsatte han att gå på Gais. Att Henrik Signell står upp för sitt Gais i både vått och torrt är alltså ingen överdrift.

Och nu är det ingen som pissar på Signell längre?
– Nej, han var den förste och siste som pissade på Henkan.