Tobias Karlsson meddelar att han slutar i landslaget.

Ni läser om hans besked i dag här.

Jag ska inte säga att det kommer som en chock men lite överraskande är det nog ändå. Tobbe sa visserligen efter OS att han skulle tänka kring sin landslagsframtid innan han lämnade något besked. ”Men det gör jag inför varje ny säsong”, som han sa.

Tobbe har heller aldrig antytt någon tvekan tidigare om att fortsätta i landslaget och jag uppfattade det inte så den här gången heller.

Så jag trodde nog att han skulle köra på en säsong till i Blågult, då det bara är fyra månader till VM och han har ett år kvar i Flensburg på det här kontraktet.

Men nu är det slut och även om hans egen tränare i Flensburg, Ljubomir Vranjes, kritiserar landslagsspelarna för att sakna den rätta viljan och inställningen i landslaget i senaste numret av tidningen Match (mer om det längre ner här), så ska inte något av den kritiken falla på Karlsson.

De flesta av oss vet hur Karlsson ställt upp i landslaget gång på gång trots stora skadeproblem. Minns hur han spelade med bruten käke våren 2015 och under OS fick jag höra att han knappt kunde gå under OS-kvalet på grund av smärtorna i ryggen.

Han borde helt enkelt inte ha spelat vid flera tillfällen.

***

När han nu checkar ut för att kroppen inte pallar belastningen längre är det fullt förståeligt.

***

Även om Karlsson inte kom upp i den höga klass i OS som han skämt bort oss med genom åren så är det här naturligtvis ett tungt avbräck för Blågult. Det blir ett mycket stort hål att fylla för den nye förbundskaptenen.

Vem ska spela ihop med Jesper Nielsen i mittförsvaret?

Drömmen hade förstås varit en tvåvägsspelare.

Philip Stenmalm? Viktor Östlund?

***

Och vem ska bli lagkapten?

Ni vet vad jag tycker. Trots att han hade ett mardröms-OS.

Ge Jim laget, som jag skrev inför OS-premiären.

Jim Gottfridsson alltså.

Han kommer att växa av ansvaret (och erfarenheterna från OS).

***

Snacka om generationsväxling nu.

Kim Andersson och Tobias Karlsson slutar. Det lär väl Mattias Andersson och Fredrik Petersen också göra.

Ny förbundskapten ska tillsättas.

Och en ny ordförande är redan på plats.

***

Vranjes kritik mot landslagsspelarna till sist.

Eller rättare sagt Ola Lindgrens svar på densamma.

Jag lade ut det här knäcket i dag.

Och även om jag nämner Kim Andersson och Jonas Källman i texten så tycker jag ändå att deras fall skiljer sig från Ahlms, Ekdahl Du Rietzs och Sjöstrands. Både Andersson och Källman krigade på i många år i Blågult med skadebekymmer och kom också tillbaka.

Här är den artikeln:

MALMÖ. Ljubomir Vranjes är kritisk till de svenska landslagsspelarnas vilja och inställning.
Ola Lindgren menar att man inte ska kritisera spelarna som ställer upp i landslaget.
Däremot de som tackar nej.
– Man måste ändra värdegrunder och ändra attityden till landslagsspel, säger Lindgren.

Handbollsherrarna gjorde fiasko i OS och var borta från kvartsfinalerna redan med en gruppmatch kvar.
I tidningen Matchs ligaguide, som kommer ut i dagarna, kritiserar nu Ljubomir Vranjes, tränare i tyska Flensburg och förbundets förstaval som ny förbundskapten tills han stoppades av klubben, de svenska landslagsspelarnas vilja och inställning i en egen krönika.
”Personligen saknar jag den äkta kärleken från många till vår sport. Att offra sig, visa viljan och att ha attityden till jobbet som verkligen måste utföras eller att visa glädjen och stoltheten som du ska ha för ditt land. Jag är ledsen, men jag ser den inte och jag känner den heller inte. Inte så som jag vill att den ska vara”, skriver Vranjes.
Han avslutar:
”Taktik inför match, laguppställningar, motståndare, förlust eller vinst – allt det där är för mig ärligt talat mindre viktigt för att vi ska komma tillbaka till världstoppen igen. Jag vill se ett svenskt landslag vinna en turnering i störst krigarhjärta och offervilja, inget annat.
Visa stolthet så får du uppleva det vackra. Ditt lands respekt och kärlek.”
Ola Lindgren, avgående förbundskapten efter åtta år på posten, tycker det är fel att ifrågasätta OS-spelarnas inställning.
– De gjorde ett fantastiskt jobb en hel sommar utan att få med sig resultaten. Men det berodde på att vi inte fick med oss ett självförtroende från start i OS. Jag tycker att man ska ha respekt för den sommar de lade ner. Resultatet i OS är vi alla missnöjda med, säger Lindgren.
– Men Vranjes kanske syftar på att många lämnat återbud till landslaget i unga år.
Där ger han Vranjes rätt i sin kritik.
– Det finns en ny generation som kanske inte har samma engagemang för landslaget. Man brinner inte lika mycket för att spela för landslaget som förut.
Marcus Ahlm, Kim Ekdahl Du Rietz, Johan Sjöstrand, Jonas Källman och Kim Andersson är några av de nyckelspelare som tackat nej till landslaget när de kanske varit som allra bäst (de två sistnämnda har dock gjort comebacker).
– Förr var det en enorm stolthet att representera sitt land. Den drivkraften har kanske försvunnit lite. Men belastningen är enorm i de stora ligorna numera.
Men de franska storstjärnorna ställer upp år efter år?
– De har kanske en unik generation. Det finns också en annan ekonomi där som inte det svenska förbundet har. Vi måste bygga andra värden.
De franska spelarna har stora guldbonusar.
Man det ska väl inte vara för pengarna som man är med i landslaget?
– Nej, det ska vara stoltheten att representera Sverige. Där har man mycket att jobba med; man måste ändra värdegrunder och ändra attityden till landslagsspel generellt.
När ska man börja jobba med de här värdegrunderna? I j-landslaget?
– Det är ett jobb för förbundet. Man måste bygga upp mer värden för våra landslagsspelare än ekonomi.
Vad då för värden?
– Man kan hjälpa på många andra sätt, med studier, ett skyddsnät eller vad man ska kalla det. Vi försöker med talangprojekt som ska sporra unga spelare. Det är en enormt stor fråga.
Hade du och Staffan Olsson kunnat göra något annat för färre spelare skulle ha tackat nej?
– Det finns det säkert. Men jag tycker att vi har visat stor förståelse. Hade vi haft en mer principfast linje hade säkert fler spelare inte varit med, säger Lindgren.