En stad som heter OV är klart för handbollsligan

av Johan Flinck

Tyckare på slutsignal från seriefinalen i alsvenskan.

HELSINGBORG. Neeeeej, inte ett Skånelag igen, säger ni.
Jag kan hålla med.
Men det var längesen vi hade en allsvensk klubb som var så redo för handbollsligan.
Vi säger därför välkomna upp i handbollsligan till en stad som heter OV.
Nu återstår det bara att se om laget också blir redo.

OV-Amo.
Det lät som en venerisk sjukdom på papperet men det var seriefinalen i allsvenskan som blev en oförglömlig kväll och publikfest för handbollsfolket i Helsingborg.
Amo, från lilla Alstermo med 800 invånare i mörkaste Småland, hade säsongens sista chans att gå komma ikapp OV Helsingborg och ta direktplatsen till handbollsligan.
I fem minuter levde smålänningarnas dröm. Sedan tog skåningarna ledningen med 4-3 och därefter vände sig kompisgänget i grönt aldrig om, mot den allsvenska tabellen, utan bara uppåt, framåt mot handbollsligan.
4-3 blev 8-4, 13-6 och 21-11 innan paussignalen ljöd. Andra halvlek blev inte en transportsträcka för helsingborgarna utan 30 minuter ren njutning och glädje efter alla år med gummiarmar och kvalångest frampå vårkanten.
Matchen slutade 44-25.
Och efter sex år och fem bedrövelser (i form av missade kval) sedan man var uppe och vände 2009/10 är OV Helsingborg nu i praktiken klart för handbollsligan.
När detta skrivs står Kock-Tina och närmare 2000 helsingborgare med henne upp och hyllar sina hjältar.
Man har fyra poäng och 87 plusmål jämfört med Amo att gå på med två omgångar kvar. Nej, det här kommer inte OV missa.
Bakom avancemanget ligger bland annat…
…allsvenskans bredaste trupp.
…en omvittnad laganda som är utöver det vanliga, till stor del skapad av Ola Månsson, som tränade laget 2012-16.
…seriens tajtaste försvar med makedoniern Jane Cvetkovski längst bak (de kan det där med att utbilda målvakter på Balkan).
…nye tränaren Ulf ”Tubbi” Sivertsson.
Jag vill uppehålla mig lite vid Sivertsson. Han var den sista, viktiga, för att inte säga avgörande, pusselbiten. Där Månsson är en lagbyggare och ypperlig utvecklare av handbollsindividen är ”Tubbi” den store, kollektive taktikern som tillför lugn och rutin.
Varje gång hela bänken flög upp i ett lyckorus över ett eget mål eller en räddning av Cvetkovski tog Sivertsson lugnt upp sitt lilla anteckningsblock och drog ett streck eller skrev en liten krumelur.
Få lag har varit så förtjänta av en plats i högsta ligan med tanke på fem raka kvalmissar.
Men framför allt har få klubbar varit så redo att gå upp från allsvenskan som OV Helsingborg i år.
Jag snackar inte så mycket om det sportsliga utan mer på (nästan) alla andra plan.
När Ragnar Lindqvist klev in som ordförande våren 2009, samma år man avancerade till elitserien förra gången, hade man skulder på 1,9 miljoner kronor och en omsättning på 5,5 miljoner.
I höstas, nästan åtta år senare, kunde Lindqvist stolt meddela att klubben var skuldfri och till och med hade ett litet, eget positivt kapital.
I dag har man mer än dubblat omsättningen till 11,5 miljoner kronor.
Bara sex klubbar har en högre omsättning – i handbollsligan (enligt Sportbladets ekonomiska granskning från december och som gäller räkenskapsåret 2015/16).
Omsättningen kommer förstås att öka än mer i handbollsligan nästa år. Ekonomiskt är alltså OV Helsingborg mer än redo. Man står till och med mycket väl rustade.
Beachhandbollen har förstås varit ett lokomotiv här men också det starka affärsnätverk som förre tränaren Mats Engblom har jobbat enormt med och som gått från 60 företag till 95 under Engbloms 2,5 år som klubbchef.
De lär inte bli färre till nästa säsong.
Klubbledningen vill inte ens kännas vid det men OV:s möjligheter på den lokala sponsormarknaden försämras knappast av ett degraderat Helsingborgs IF, där huliganer ställde till skandal i kvalet för fyra månader sedan, och ett Rögle som är på väg ur SHL. Stadens handbollsstolthet har alltså ett gyllene läge – där också.
Organisatoriskt står OV minst lika väl rustade med handbollsligamått mätt. Man har i dag elva personer anställda på kansliet. Det kan jämföras med vissa ligaklubbars två eller tre.
Publikmässigt står man sig inte lika väl mot lagen i handbollsligan. Före seriefinalen i kväll låg man på ett snitt på knappt 600. Med det är man trea i den allsvenska publikligan medan bara Ricoh har lägre snitt av ligalagen. Men med en hyfsad start på nästa säsong i handbollsligan borde man rätt snabbt komma över 1000 åskådare.
Nu tyder ju allt på att IFK Ystad åker ur handbollsligan så det stannar vid fem skånska lag nästa säsong också.
Men det är klart att man ur den synvinkeln hellre hade sett ett lag från någon annan del av landet (Norrland! Småland!) ta IFK Ystads plats.
Men med OV får handbolls-Sverige ett lag i den högsta divisionen från en av Sveriges tio största städer med alla möjligheter det innebär.
Man står också med en ny arena, även om man i år valt att spela alla sina matcher i klassiska Idrottens hus för att slippa flytta mellan hallarna när det är andra evenemang i Helsingborg Arena.
Ni som varit med ett tag vet också att Helsingborg faktiskt är en klassisk handbollsstad. På 1960-talet tog Vikingarna och Göta tre SM-guld. I slutet av 1970-talet var Olympia hetast i stan när man värvade danska storstjärnor med hjälp av bingopengar innan Vikingarna tog över igen blev svenska mästare 1981.
Av de tio klubbar som tagit klivet upp under 2010-talet har egentligen inget etablerat sig på allvar, även om Ricoh får sägas vara på god väg att göra det.
Kan OV Helsingborg lyckas? Det kommer förstås att krävas tre-fyra nyförvärv direkt för att börja etablera sig.
Men förutsättningarna för det finns.
Jag skulle vilja påstå att ingen klubb har varit lika redo att ta steget upp i handbollsligan som OV i år sedan Kristianstad gjorde det 2009, som klubb betraktad alltså.
Inga jämförelser i övrigt mellan de två klubbarna.

Årets tränare i världen?! De måste skämta

av Johan Flinck

Det internationella handbollsförbundet utser varje år världens bästa spelare och tränare på både damsidan och herrsidan. Det är de tyngsta och mest prestigefulla, individuella utmärkelserna vi har i handbollsvärlden.

IHF gör det numera med hjälp av en rätt komplicerad process där tre kategorier av röster vägs samman: experter, media och fans.

Och 2016 års vinnare är:

Herrspelare: Nikola Karabatic, Frankrike.

Damspelare: Cristina Neagu, Rumänien.

Herrtränare: Didier Dinart, Frankrike.

Damtränare: Thorir Hergeirsson, Norge.

Det jag framför allt reagerar på, vilket jag också gjorde redan när nomineringarna kom, är att Dinart får tränarpriset.

Folk som röstat verkar ha glömt att utnämningen gäller 2016, inte 2017 då Dinart tog Frankrike till VM-guld på hemmaplan i januari.

2016 var han bara assisterande förbundskapten till Claude Onesta. Dessutom var 2016 ett av de få år när Frankrike inte vann något mästerskap. Och då fanns det ändå dubbla chanser: EM och OS.

I båda mästerskapen gick Frankrike in som stora guldfavoriter. Femteplatsen i EM får därför betecknas som ett misslyckande. I OS förlorade man finalen mot Danmark. Det är ingen skam men det är heller ingen triumf för ett lag som dominerat världshandbollen under 2010-talet.

Ändå fick Dinart priset som världens bäste tränare 2016. Obegripligt. Och vad ska Onesta, som huvudansvarig, då ha för pris?

Vem som skulle haft det? Ja, sett till vad man fick ut av sitt material under 2016 så är både Dagur Sigurdsson, som tog Tyskland till ett EM-guld trots en mycket sargad trupp och därefter ett OS-brons (tyskarnas första medaljer sedan VM-guldet 2007), och Gudmundur Gudmundsson, som ledde Danmark till OS-guld, definitivt före Dinart i min bok. De är före Onesta också för den delen.

Men i de båda islänningarnas fall har säkert deras misslyckade VM 2017 spelat in hos dem som röstat, vilket de förstås inte ska göra.

Före Dinart tycker jag också att Talant Dutjebajev, som tog Kielce till ett lite överraskande CL-guld, och Nikolaj Jacobsen, som ledde Rhein-Neckar Löwen till klubbens första Bundesliga-guld, är.

***

Jag håller Nikola Karabatic som världens bäste genom tiderna och han är typ alltid värd priset som den bäste så länge han springer runt på en handbollsplan. Men 2016 var faktiskt ett år då Karabatic för en gångs skull inte tog någon riktigt stor titel, varken med landslaget eller klubblaget. Han var förstås också en del av Frankrikes misslyckade EM.

***

Och nog var Neagu bättre 2015 än 2016?

***

Det här var tredje gången Karabatic och Neagu tilldelades priset. Det gör dem historiska.

Bara fyra spelare har fått priset två gånger: Mikkel Hansen, Ivano Balic, Talant Dutjebajev och Bojana Radulovic.

***

Bara en svensk fanns med bland kandidaterna i någon av kategorierna – Isabelle Gulldén. Hon slutade fyra av de fem nominerade.

***

Ni har väl inte missat Sportbladet handboll på Facebook? Följ oss gärna där.

Så slutar allt – veckans poddavsnitt

av Johan Flinck

Äntligen fredag och vi får äntligen ge er ett nytt avsnitt av ”Flinck & Rutte – Bladets handbollspodd”.
Ni hittar det på de vanliga ställena. Som här.

Sportbladets Johan Flinck och Kristianstadsbladets Robin Nilsson snackar handboll och media; då och då med gäster, oftast utan gäster; ibland på allvar, ibland på mindre allvar; ibland bakom kulisserna, ibland framför.
Den här veckan har vi plockat fram den stora spåkulan. Det är ju den tiden nu på handbollssäsongen.
Vi tippar hur det går i…
…Handbollsligan.
…SHE.
…herrarnas Champions League.
…damernas Champions League.
Ni får rubbet:
Så slutar grundserierna respektive grupperna.
De går till kvartarna, semifinalerna och finalerna.
Och de tar hem hela skiten – gulden, alltså.
Vidare har Robin har plockat fram succéplingaren igen och vi tar ett grepp om veckans stora snackis: Malmö-Lugi.
Mikrofonen har varit med ute i verkligheten den här veckan också. Därför får ni lyssna på när Fredrik Petersen går till attack mot trashtalk-laget Lugi.
Vi hyllar en ny, kvinnlig stjärna på experthimlen och undrar om Linnea Torstenson vågar vara lika frän i sin kritik som expert som hon kunde vara som spelare mot sina lagkamrater.
Och så har vi inte glömt Niclas Gonzalez den här veckan.
Sen får ni inte glömma att följa Sportbladet Handboll på Facebook.
Håll till godo.

Tom Cruise-leendet – ny podd

av Johan Flinck

Fredag = splirrans nytt avsnitt av ”Flinck & Rutte – Bladets handbollspodd”.
Ni hittar det på de vanliga ställena. Som här.

Sportbladets Johan Flinck och Kristianstadsbladets Robin Nilsson snackar handboll och media; då och då med gäster, oftast utan gäster; ibland på allvar, ibland på mindre allvar; ibland bakom kulisserna, ibland framför.

Vad hittar ni i den här veckans lattjolajban-låda då?
Jo, Robin har tagit med sig intervjumikrofonen och gått ut i verkligheten igen.
Där stötte han på Tomas Axnér och snackade dubbla stolar och Lugi-tv som blev IFK-tv.

På samma tema pratar vi om Patrik Westberg – Alingsås speaker som kommenterade Alingsås och lämpligheten i detta förfarande.

Mer?

* Radarpar inom handbollen – där vi lyckas glömma Perlskog och Hellgren (även om fokus är på spelare).
* Några viktiga övergångar i SHE.
* Polisanmälan i Skövde och etiska diskussioner i tidningsvärlden.
* Tobias Thulins makalösa februari.
* Formstarka Ystads IF.
* Flincks Alingsås-jinx (rimmar, prova säga det igen).
* Överflödets förbannelse på vänstersex.
* ”Rittersport” glänser på ny position.
* Kristianstads b-lag.
* De nya kvinnliga stjärnorna på den svenska domarhimlen.
* Rör inte vår Schefvert.
* Tom Cruise-leendet i Kristianstad.

Ny podd: Kärleksbombningen

av Johan Flinck

Här har ni veckans avsnitt av ”Flinck & Rutte – Bladets handbollspodd”.
Ni hittar det på de vanliga ställena. Som här.

Sportbladets Johan Flinck och Kristianstadsbladets Robin Nilsson snackar handboll och media; då och då med gäster, oftast utan gäster; ibland på allvar, ibland på mindre allvar; ibland bakom kulisserna, ibland framför.
Den här veckan har Robin intervjuat Jesper Larsson på, och om, ”deadline day”.
Andra programpunkter:
* Kristianstads Champions League-spel.
* Handbollens gråzoner.
* Kärleksbombningen till spelare, tränare och lag i handbollsligan. Det har trots allt varit Alla hjärtans dag i veckan.
* Per Carléns nya, överraskande uppdrag.
* Sivertsson vs Sivertsson.
* EHFtv-galningen till Kristianstad.
* Siffrorna som avslöjar niometersskyttet i handbollsligalagen.
Ja, det där fyllde vi gott och väl en timme med.

Superanalytikern i Belgrads utkanter

av Johan Flinck

Fredag = nytt avsnitt av ”Flinck & Rutte – Bladets handbollspodd”.
Ni hittar det på de vanliga ställena. Som här.

Sportbladets Johan Flinck och Kristianstadsbladets Robin Nilsson snackar handboll och media; då och då med gäster, oftast utan gäster; ibland på allvar, ibland på mindre allvar; ibland bakom kulisserna, ibland framför.
Den här veckan blir det stort fokus på vår kära handbollsliga:
* Sveriges 15 största talanger.
* Göteborg vs Skåne.
* RIK:s varumärke.
* Vem ersätter Hallbäck i Aranäs?
* Serievinnare.
* Franzéns fina ”gest” till Konradsson.
* Alingsås lista på 150 spelare.
* Seifert och domarna.
* Vad händer med Alingsås nästa säsong?
* Superanalytikern i en källare i Belgrads utkanter – vem är han?
Vi har ett par gamla käpphästar också:
* Rutte och reglerna.
* Flinck och statistiken på handbollsligan.se.
* Wanne till landslaget.
* Kultspelaren Tatarintsev.
Och vilket lag med enbart Bundesligaproffs lyckas Andrésson skrapa ihop i mars mot tyskarna? Comeback för Doder och Jernemyr tro?
Det blir också lite SHE med fokus på suveräna Sävehof.

Jag tror att Alingsås tar det nu

av Johan Flinck

Är ute på en liten handbollssväng i väst-Sverige. Två dagar, tre ligamatcher, två besök hos klubbar och träff med ytterligare två tränare/sportchefer.

Materialet det ger kommer att pyttsas ut framöver.

I kväll var jag och såg Alingsås-Malmö.

Här är knäcket från matchen. Om Alingsås mål om att skriva klubbhistoria.

Sen skrev jag en ”analys” eller ”tyckare” också. Den har ni i sin helhet här:

ALINGSÅS. Nåja, vad är väl en knapp hemmaseger mot Malmö i serielunken i februari?
Den kan vara dötrist och långtråkig och… alldeles, alldeles underbar.

I varje fall om du heter Mikael Franzén.
Eller Jesper Konradsson, Felix Claar eller Max Darj.
Eller helt enkelt något annat och spelar i eller tränar Alingsås HK.
För den här segern och sättet den togs på innebär…
…att Alingsås går upp i serieledning när två tredjedelar av grundserien är spelad. Det är viktigt när ett av årets stora mål är att vinna grundserien för första gången i klubbens historia efter åtta år på topp-fem och två raka andraplatser.
….att Alingsås för första gången den här säsongen vann en riktig rysare. Antingen har man kört över sina motståndare (oftast) eller förlorat matcherna (då och då). Det betyder mycket mentalt för fortsättningen.
…att Alingsås tog revansch efter bottennappet nere i Malmö i mellandagarna och för första gången på tre år besegrade skåningarna i grundserien (man har dock slagit ut dem i två kvartsfinalserier däremellan).
…att Alingsås vann utan att behöva ösa in mål. Sedan i början av oktober har man gjort minst 28 mål varje gång man vunnit.
…att Alingsås kunde vinna utan att få till sitt fruktade kontringsspel, som Malmö effektivt stoppade upp. Men västgötarna har till den här säsongen utvecklat sitt uppställda anfallsspel.
– Vi har fått skit förut för att vi spelat dåligt anfallsspel. Men när vi nu gjort det bättre än någonsin så är det ingen som märker det, muttrade Franzén efteråt och han har nog en poäng.
Men man har förstås ”märkt” det inom laget.
– Vi minns hur frustrerade vi var när vi mötte Malmö och Kristianstad och inte kunde göra mål i uppställt anfall på dem, säger Jesper Konradsson.
***
I ett svagt, väldigt svagt ögonblick, i höstas påstod undertecknad att serien skulle bli tråkigt ojämn och skikta sig med sex topplag som bara tappade poäng mot varandra och som körde över övriga åtta.
Jag hade fel.
Vi har inte haft en jämnare serie på fyra år. Det skiljer bara 6 poäng mellan lag 1 och 6 och 14 poäng mellan lag 1 och 10 (det har varit 29, 21 och 19 poäng där de tre senaste åren efter 21 omgångar).
***
Men jag tror att Alingsås tar hem grundserien nu.
***
Sitter i dagarna och knåpar med en lista över ligans största talanger. Det blir svårt att undvika att ha Felix Claar väldigt, väldigt högt upp på den listan. Bäst på plan i kväll.
***
Patrik Kvalvik är en av säsongens bästa, eller ska vi säga nyttigaste, värvningar alla kategorier. Oerhört viktig för Malmös försvarsspel.
Malmö har släppt in minst antal mål i år i hela ligan (på planen – RIK har en skrivbordsseger på 10-0).
***
Michael Johansson/Jasmin Kliko var ++++ i kväll. De tillät en hel del, vilket var helt rätt i en sådan här match.

Veckans podd

av Johan Flinck

Fredag betyder ny podd
Här har ni senaste avsnittet av ”Flinck & Rutte – Bladets handbollspodd”.
Ni hittar det på de vanliga ställena. Som här.

Sportbladets Johan Flinck och Kristianstadsbladets Robin Nilsson snackar handboll och media; då och då med gäster, oftast utan gäster; ibland på allvar, ibland på mindre allvar; ibland bakom kulisserna, ibland framför.
Den här veckan tar vi en titt in på handbollsligans ”äldreboende” och tar ut ett ”gubbalag”.
Hur vi lyckades missa Zoran Roganovic i det sammanhanget är en gåta. Men det gjorde vi.
Vi snackar också om…
…Vranjes till Veszprem och Berge till Flensburg.
…hur två lag hanterade nyheter på tränarfronten lite olika.
…förbundskaptenens uppmaning till unga talangerna.
…farmarlagsgisslet.
…talangfabriken i Partille som verkar ha ett produktionsstopp.
…48 påringningarna som var förgäves.

Makalöse Karabatic

av Johan Flinck

Då kan vi lägga detta VM till handlingarna.

Frankrike var bäst än en gång. Frågan är vilken nation som på allvar detroniserar fransoserna i framtiden. För nån gång måste det väl ske även om de förstås har fått fram flera spelare (Remili, Fabegras, Mem) som kommer att hålla kvar det här laget i världstoppen i många år framöver. Men fortfarande är Karabatic, Narcisse och Guigou oerhört viktiga. Det såg vi i finalen i kväll. Det här var väl också första gången Frankrike vann på 2000-talet utan att Omeyer var bra. Men då hade man i stället Gerard. Men han är faktiskt 30 år.

Med detronisera menar jag inte att slå ut Frankrike i en enstaka semifinal eller vinna en final någon gång. Man kunde ju tänka sig att Danmark skulle putta ner dem från tronen i och med OS-guldet i Rio men nu var Frankrike tillbaka samtidigt som Danmark gjorde fiasko.

Flera nationer går igenom, eller har genomfört, tämligen stora generationsväxlingar: Sverige, Kroatien, Spanien, Tyskland…

Sen har vi Norge också.

Norge har ett mycket spännande lag men vi ska inte glömma att Bjarte Myrhol är 34 år och en av lagets absolut viktigaste spelare. Vilket fantastiskt VM kämpen gjorde. Det blir en tuff lucka för Norge att fylla inom en ganska snar framtid.

Kroatien och Spanien är fortfarande mycket beroende av några veteraner som knappast blir bättre med åren.

Nej, tittar vi på åldersstruktur och vilka som kommit längst i generationsväxlingen så är det nog Tyskland och Sverige – ihop med Danmark, vi ska inte glömma danskarna – som har störst potential att, med rätt utveckling på flera håll, kunna putta ner Frankrike från tronen så småningom. Möjligen Slovenien också.

Men det kan dröja också. Karabatic är fortfarande bara 32 år. Det är ju inte klokt egentligen. Karljäveln gjorde i VM sitt 19:e raka mästerskap sedan debuten i EM 2004. Då tog han plats direkt i all star-laget, inte ens 20 år fyllda.

Det för oss in på traditionen här i bloggen efter ett herrmästerskap: redovisningen av alla all star-lag och MVP (de gånger det utsetts) sedan 2001.

Tillbaka till Karabatic så utsågs han i kväll ännu en gång till MVP i en turnering. Det är tredje gången i karriären, de två tidigare tillfällena var VM 2011 och EM 2014. Det var alltså andra gången i ett VM och då tar han plats i ett fint sällskap, nämligen det med de utsetts till MVP i VM två gånger om: Jackson Richardson, Stefan Lövgren och Ivano Balic.

Om jag uppfattat det rätt har man bara utsett MVP i VM sedan 1990.

Men MVP i tre mästerskap, som Karabatic nu blivit, är faktiskt inte värst. Ivano Balic har nämligen blivit det fyra gånger (EM 2004, VM 2005, EM 2006, VM 2007).

Däremot är ingen i närheten av Karabatic när det kommer till antalet mästerskap där man antingen blivit MVP eller tagit plats i all star-laget. Det har Karabatic nu gjort hela tio gånger: tre gånger MVP och sju gånger all star-laget.

Balic kom upp i sex mästerskap då han tre av de fyra gånger han utsågs till MVP samtidigt togs ut i all star. För Karabatic har det handlat om antingen eller.

MVP eller all star-laget i tio av de nitton mästerskap Karabatic spelat. Som 32-åring. Makalöst!

Här har ni alla all star-lag och MVP sedan 2001.

VM 2017

Mv: Vincent Gerard, Frankrike.
V6: Jerry Tollbring, Sverige.
V9: Sander Sagosen, Norge.
M9: Domagoj Duvnjak, Kroatien.
H9: Nedim Remili, Frankrike.
H6: Kristian Björnsen, Norge.
M6: Bjarte Myrhol, Norge.
MVP: Nikola Karabatic, Frankrike.

OS 2016

Mv: Niklas Landin Jacobsen, Danmark
V6: Uwe Gensheimer, Tyskland
V9: Mikkel Hansen, Danmark
M9: Nikola Karabatic, Frankrike
H9: Valentin Porte, Frankrike
H6: Lasse Svan, Danmark
M6: Cedric Sorhaindo, Frankrike

MVP: Mikkel Hansen, Danmark

EM 2016

Målvakt: Andreas Wolf, Tyskland
Vänster-6:a: Manuel Strlek, Kroatien
Mitt-6:a: Julen Aguinagalde, Spanien
Höger-6:a: Tobias Reichmann, Tyskland
Vänster-9:a: Michal Jurecki, Polen
Mitt-9:a: Sander Sagosen, Norge
Höger-9:a: Johan Jakobsson, Sverige

Bästa försvarsspelare: Henrik Möllgaard, Danmark
Mest värdefulla spelare: Raul Entrerrios, Spanien

VM 2015

Målvakt: Thierry Omeyer, Frankrike

Vänster 6:a –  Valero Rivera, Spanien

Mitt 6:a – Bartosz Jurecki, Polen

Höger 6:a – Dragan Gajic, Slovenien

Vänster 9:a – Rafael Capote, Qatar

Mitt 9:a – Nikola Karabatic, Frankrike

Höger 9:a – Zarko Markovic, Qatar

Mest värdefulla spelare: Thierry Omeyer, Frankrike

EM 2014

MV: Niklas Landin (DEN)
V6: Gudjun Sigurdsson (ISL)
V9: Mikkel Hansen (DEN)
M9: Domagoj Duvnjak (CRO)
H9: Krzysztof Lijewski (POL)
H6: Luc Abalo (FRA)
M6/Linje: Julen Auguinagalde (ESP)

Bäste försvarsspelare: Tobias Karlsson (SWE)

Mest värdefulla spelare: Nikola Karabatic (FRA)

VM 2013
Mv: Landin, Danmark.
V6: Dibirov, Ryssland.
V9: Entrerrios, Spanien.
M9: Duvnjak, Kroatien.
H9: Nagy, Ungern.
H6: Lindberg, Danmark.
M6: Aginagalde, Spanien.

MVP: Hansen, Danmark.

 

OS 2012

Mv: Thierry Omeyer, Frankrike

V6: Jonas Källman, Sverige

V9: Aron Palmarsson, Island.

M9: Nikola Karabatic, Frankrike

H9: Kim Andersson, Sverige

H6: Ivan Cupic, Kroatien

M6: Julen Aguinagalde, Spanien

 

EM 2012

Mv: Darko Stanic, Serbien.

V6: Gudjon Valur Sigurdsson, Island.

V9: Mikkel Hansen, Danmark.

M9: Uros Zorman, Slovenien.

H9: Marko Kopljar, Kroatien.

H6: Christian Sprenger, Tyskland.

M6: René Toft Hansen, Danmark.

MVP: Momir Ilic, Serbien.

Försvarsspelare: Virán Morros, Spanien.

 

VM 2011

Mv: Thierry Omeyer, Frankrike.

V6: Harvard Tvedten, Norge.

M6: Bertrand Gille, Frankrike.

H6: Vedran Zrnic, Kroatien.

V9: Mikkel Hansen, Danmark.

M9: Dalibor Doder, Sverige.

H9: Alexander Petersson, Island.

MVP: Nikola Karabatic, Frankrike.

 

EM 2010

Målvakt: Slawomir Szmal, Polen
V6: Manuel Strlek, Kroatien
V9: Filip Jicha, Tjeckien
M6: Igor Vori, Kroatien
M9: Nikola Karabatic, Frankrike
H6: Luc Abalo, Frankrike
H9: Olafur Stefansson, Island

Bäste spelare: Filip Jicha, Tjeckien.

 

VM 2009

Mv: Thierry Omeyer, Frankrike
V6: Michael Guigou, Frankrike
M6: Igor Vori, Kroatien
H6: Ivan Cupic, Kroatien
V9: Blazenko Lackovic, Kroatien
M9: Nikola Karabatic, Frankrike
H9: Marcin Lijewski, Polen

MVP: Igor Vori, Kroatien

 

OS 2008

Målvakt: Thierry Omeyer, Frankrike

V6: Gudjon Valur Sigurdsson, Island

M6: Bertrand Gille, Frankrike

H6: Albert Rocas, Spanien

V9: Daniel Narcisse, Frankrike

M9: Snorri Steinn Gudjonsson, Island

H9: Olafur Stefansson, Island

 

EM 2008

Mv: Kasper Hvidt, Danmark
V6:: Lars Christiansen, Danmark
M6: Frank Löke, Norge
H6: Florian Kehrmann, Tyskland
V9: Daniel Narcisse, Frankrike
M9: Ivano Balic, Kroatien
H9: Kim Andersson, Sverige

Mest värdefulla spelare: Nikola Karabatic, Frankrike.

Bästa försvarsspelare: Igor Vori, Kroatien.

 

VM 2007

Mv: Henning Fritz, Tyskland
V6: Eduard Kokcharov, Ryssland
M6: Michael Knudsen, Danmark
H6: Mariusz Jurasik, Polen
V9: Nikola Karabatic, Frankrike
M9: Michael Kraus, Tyskland
H9: Marcin Lijewski, Polen

MVP: Ivano Balic, Kroatien

 

EM 2006

Mv: Thierry Omeyer, Frankrike
V6: Eduard Kokcharov, Ryssland
M6: Rolando Urios, Spanien
H6: Sören Stryger, Danmark
V9: Iker Romero, Spanien
M9: Ivano Balic, Kroatien
H9: Olafur Stefansson, Island

MVP: Ivano Balic, Kroatien.

 

VM 2005

Mv: Arpad Sterbik, Serbien/Montenegro
V6: Eduard Kokcharov, Ryssland
M6: David Juricek, Tjeckien
H6: Mirza Dzomba, Kroatien

V9: Wissem Hmam, Tunisien
M9: Ivano Balic, Kroatien
H9: Mateo Garralda, Spanien

MVP: Ivano Balic, Kroatien.

 

OS 2004

Mv: Henning Fritz, Tyskland
V6: Juan Garcia, Spanien
M6: Christian Schwarzer, Tyskland
H6: Mirza Dzomba, Kroatien
V9: Carlos Perez, Ungern
M9: Ivano Balic, Kroatien
H9: Olafur Stefansson, Island

 

EM 2004

Mv: Henning Fritz, Tyskland
V6: Eduard Kokcharov, Ryssland
M6: Michael Knudsen, Danmark
H6: Vid Kavticnik, Slovenien
V9: Nikola Karabatic, Frankrike
M9: Ivano Balic, Kroatien
H9: Volker Zerbe, Tyskland

MVP: Ivano Balic, Kroatien

 

VM 2003

Mv: Henning Fritz, Tyskland
V6: Eduard Kokcharov, Ryssland
M6: Christian Schwarzer, Tyskland
H6: Mirza Dzomba, Kroatien
V9: Carlos Perez, Ungern
M9: Enric Masip, Spanien
H9: Patrick Cazal, Frankrike

MVP: Christian Schwarzer, Tyskland.

 

EM 2002

Mv: Peter Gentzel, Sverige
V6: Lars Christiansen, Danmark
M6: Magnus Wislander, Sverige
H6: Denis Krivoshlykov, Ryssland
V9: Stefan Lövgren, Sverige
M9: Daniel Stephan, Tyskland
H9: Olafur Stefansson, Island

Bäste spelare: Magnus Wislander, Sverige

 

VM 2001

Mv: David Barrufet Spanien
V6: Eduard Kokcharov, Ryssland
M6: Bertrand Gille, Frankrike
H6: Zikica Milosavljevic, Jugoslavien
V9: Stefan Lövgren, Sverige
M9: Hussein Zaky, Egypten
H9: Kyung Shin Yoon, Sydkorea

Bäste spelare: Stefan Lövgren, Sverige.

”De kör som idioter, haha”

av Johan Flinck

Pratade med en uppspelt Kent-Harry efter rysaren i VNM-semin i kväll.

Han är ju mentor i det norska landslaget och sitter bakom bänken under matcherna.

– Vi sitter i bussen på väg till hotellet, eskorterade av två mc-poliser med blåljus. De kör som idioter, haha. Mot rött och allting. Helt jävla otroligt.

Skrev ett knäck på Kent-Harry och Norges succé, som är på väg ut på sajten. Men drar ut den här också för det är snart läggdags (jag är inte kvar på VM som bekant).

Men missa inte guldkornet längst ner, efter artikeln.

Norges handbollsherrar är i en stor final för första gången.
Bakom Norges bänk satt en svensk 67-åring med tårar i ögonen efter semifinalrysaren mot Kroatien.
– Inför VM sa jag att går vi till kvartsfinal har vi gjort det jäkligt bra, säger Kent-Harry Andersson, norska landslagets mentor.

Norge har dominerat damhandbollen under hela 2000-talet.
Nu är herrarna i sin första stora final någonsin sedan man slagit ut Kroatien i VM-semifinalen efter en riktig thriller.
Kroaterna hade chans att säkra finalplatsen när man fick en straff i sista sekunden av ordinarie tid vid ställningen 22-22. Men målvakten Torbjörn Bergerud blev stor hjälte när han räddade rutinerade Zlatko Horvats skott.
Kroatien tog sedan kommandot igen i början av förlängningen och hade 24-22. Då vände Norge ännu en gång, gjorde 6-1 de sista åtta minuterna av förlängningen och vann med 28-25.
Norge skulle inte ens varit med i VM. Man åkte ut mot Slovenien (som spelar bronsmatch på lördagen) i playoff i juni. Men några dagar senare beslutade det internationella förbundet att Norge skulle tilldelas ett wild card till VM.
Man var visserligen i semifinal i EM för ett år sedan men det är ändå en stor skräll att man nu är i final. Man såg knappast ut som ett finallag när man förlorade mot Sverige två gånger om bara några dagar före premiären.
– Före VM sa jag till Christian Berge (förbundskaptenen) att går vi till kvartsfinal har vi gjort det jäkligt bra, säger Kent-Harry Andersson.
Den svenske tränarlegendaren ingår i den norska staben och sitter bakom bänken under matcherna. Hans formella titel sedan 2013 är mentor åt förbundskaptenerna.
– Jag är med i teamet och diskuterar hur vi ska lägga upp saker och ting. Sedan pratar jag alltid med Berge i halvtid innan han går in till spelarna.
Men Andersson är också en sorts trivselfarbror i spelargruppen.
– De kallar mig ”farsan”. Jag brukar gå runt och snacka med dem för att få tiden att gå, haha.
Andersson har vunnit Bundesliga och varit i Champions League-final som tränare i Flensburg (där han hade Berge som spelmotor). Men finalplatsen på ålderns höst rankar han mycket högt.
– Jag kan inte fatta det riktigt. Jag satt med tårar i ögonen efter matchen i kväll.
Han skulle egentligen ha slutat efter EM i fjol men övertalades av Berge att fortsätta.
Vad är den stora förklaringen till att ni är framme i en VM-final?
– Man pratar mycket om den fina sammanhållningen i det svenska landslaget. Men sammanhållningen är minst lika bra här i Norge. Den är fantastisk. Vi har inga färdiga världsstjärnor i det här laget utan det handlar om ett kollektiv.
Och så hyllar han sin adept Berge.
– Han är ett handbollsgeni. Han tänker handboll dygnet runt. Han har alltid ett klart upplägg för hur vi ska spela hela tiden, säger Andersson.
***

Fick den här bilden av JP på Kvällsposten i dag. Den är från Mallorca när JP och Kent-Harry var på charterresa ihop 1977.

JP skickade den med anledning av att vi sa att de var på Marbella i veckans poddavsnitt. Men det var alltså Mallis.

Skärmavbild 2017-01-28 kl. 00.19.37

Det är Kent-Harry till vänster och JP till höger.

 

Sida 2 av 205
  • Tjänstgörande redaktör: Victor Lindbom
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB