Astrid Lindgrens barnvisor är sådär skönt psalmiga och lagom kristliga!

Den lilla boken Profeten av Kalil Gibran(typ!) har texter om det mesta som rör livet. Texten om barnen, tar upp just det du säger om att vi inte äger våra barn, utan har dem till låns. Jättefin text.

Se till att hitta en präst som är modern nog att lämna de negativa sakerna som du skrev om ovan utanför din dotters dop. Min egen dotter döptes av en ung tjej (28 år) som inte nämnde något om att Gud skulle vara viktigare än föräldrarna eller det andra du skrev om. Däremot liknade hon Guds kärlek vid en påse Smarties, som man kan plocka ur hela tiden När hon sa det så bjöd hon gästerna i kyrkan på Smarties! En annan sak som var väldigt trevligt var att de andra barnen som var gäster på dopet fick vara med och hälla upp dopvattnet i dopfunten. De fick varsin liten bägare med vatten som de hällde i. Jättegulligt!

Jag tror att du fått det negativa om bakfoten. Enligt kristen tro tillhör alla Gud och Gud alla. Om man vill. Gud är överallt. Dopet är till för människor och inte människan för dopet – så brukar jag tänka med det mesta i kyrkan som känns svårt. I dopet markerar ni att ni vill att Wilma ska gå med Gud genom livet, väldigt fint och stort om man tror på Gud. Det handlar inte om att kyrkan ”claimar” ert barn utan om ett möte mellan Wilma och Gud – och såklart ett tillfälle för alla er som älskar henne att få uppmärksamma henne och ge henne fest, uppmärksamhet och kärlek. Hoppas att ni får en fin dag!

Frågor jag funderar över när jag läser din text. Kan man döpas utomhus av en präst? Kan man döpas utan att gå med i Svenska Kyrkan på pappret? Astrid Lindgrens barnvisor är underbara, och kanske att ni själva kan göra något mer för att det personliga i kalaset ska börja redan under cermonin. Som giveaways eller nåt redan under cermonin. Jag vet inte, men det känns som att det finns ganska mycket att jobba med om man vill tona ner det religiösa lite.

Man brukar ju gå igenom allt med prästen. Berätta hur du känner så kan ni säkert skriva om lite i doppredikan så att det också passar dig:)
 Förstår verkligen hur du menar, När vi har döpt våra barn så har prästen varit väldigt tillmötesgående när det gäller egna önskemål.

Vi har varit i precis samma sits eftersom min make är katolik och jag är ateist. Eftersom det var viktigt för honom sa jag att jag kunde tänka mig en katolsk ceremoni, men det visade sig vara svårare än vi trodde (bla var då gudföräldrarna tvungna att vara katoliker). Till slut ordade vi en egen namngivningsceremoni som vi blev väldigt nöjda med. Vår tjej hade dopklänning och vi utsåg gudföräldrar (vet att man kallar det andra saker, men på engelska som ceremonin delvis hölls på lät det bäst). Vi spelade ”Det gåtfulla folket” och mexikansk musik och jag och tjejens pappa höll ett tal till henne om vad vi skulle vilja ge/lära henne i livet. Till sist fick gudföräldrarna tända var sitt ljus som en symbol för sitt åtagande och vi tände även ett ljus för alla vänner och alla familj som inte kunde närvara. När jag själv döptes vet jag att mina föräldrar inte ville vara i kyrkan så prästen döpte mig utomhus (då var det visserligen fint väder). Jag tycker man ska göra precis vad man känner för och välja ut de detaljer som man själv gillar.

Lycka till!

Kram Frida

Vi hade namngivningskalas till vår son. Vi hyrde festlokal och dukade och pyntade fint. Sedan höll vi själva i ceremonin, som innebar att vi berättade om vår sons namm, vilka vi valt till honom, varför, vad de betyder, för oss och historiskt. Vi hade en fadder som jag skrev ett eget personligt fadderbrev till och vi tände ett ljus i en fin ljusstake som vi köpt. Sedan hade vi ett bildspel med bilder på vår son som vi satte musik till, ett potpurri av låtar som vi är glada att vi fick med i ceremonin på det viset.
Det var avslappnat, vackert och våra familjer som tyckt att det var mycket negativt inställda till vårt val att inte ha dop, de ändrade inställning helt.
Till nästa barn ska vi göra likadant, men då skulle jag vilja någon sångerska eller sångare där så att vi får livemusik.
Det går att göra på alternativa egna sätt! Lycka till med det ni väljer!

Låten ”välkommen hem” med Sonja Aldén. Oj så fin i dopsammanhang.

Hej Hannah! Räds inte dopet. Man kan ju faktiskt ta ställning senare i livet och gå ur svenska kyrkan om man vill det. Vi hade världens härligaste dop för min nu 15-åriga dotter. Alla vänner bjöds in till den skärgårdsö där vi hade hyrt en stuga och så fixade vi en präst som kom från närmaste församling i en liten skruttig snurra iklädd prästkåpa och vans. Ett oförglömligt minne med dopvatten hämtat från min uppväxts sommarställes sjö, fin textläsning om barn vs föräldrar ur Profeten av Kahlil Gibran, sång och musik och de käraste psalmerna som vi alla växt upp med. Efter det åt vi mängder med sill, potatis och öl och nubbe under äppelträden. Jag kan faktiskt ana att det var ett ”Hannah-dop”. Lyckliga och fnittriga åkte alla gäster sedan hem med skärgårdsbåten. Varje år på min dotters dopdag träffas hon och gudföräldern och gör något tillsammans och sen får man ju inte glömma att det faktiskt är gudföräldern som även bär ansvaret att lära ut den kristna läran som vi ju faktiskt ansluter oss till genom dopet. Så, jag rekommenderar dig att härma oss. Det är en härlig fest! Kram! illan