Såhär

Skrivet den 21 juli 2012 , klockan 23:08 | av Hannah Widell

Jag har verkligen ett tics. I den senaste podden tror jag att jag slår mitt rekord som jag satte i Betnér Direkt, se nedan. Det knasigaste är att jag har haft det sen tonåren och det är sjukt svårt att jobba bort. Jag måste anstränga mig något jävulskt. Det är inte så att jag skäms över mitt tics, några såhär får gärna lätta upp snacket men när jag går bananas är det ju helt vansinnigt jobbigt. Jag har funderat mycket på vad det här är senaste veckan. När jag lyssnade igenom frågepodden så blev det väldigt tydligt. När jag inte har tänkt igenom det jag ska säga så blir det en herrans massa såhär. Det är som om det är i stället för stamning. Mitt sätt att fylla ut medan hjärnan tänker klart. Jag lovar att jag ska jobba på det! Såhär.

KATEGORIER podcast, Schulman Show| Inlägget har 22 kommentarer
  • Nina

    Fint att du tar upp det för jag tänkte på det särklilt i den här podden. Tänkte också att barn gör som man gör och att kanske dina barn anammar :/ Det är ju iof lite charmigt drag hos dig ;) Men kämpa på!

  • Susanne

    Superbra att du tänker på det för det är det enda som är lite störande med ditt prat i podcasten. Annars är det underbart och mycket givande på alla sätt. Både underhållande och lärande! Fortsätt så. Kram!

  • Lena

    Du måste jobba bort det, det är förfärligt, du är en smart och charmig tjej men du är inte 16 år längre och om Du vill hålla några år till så har du inget val.
    Det är förfärligt när en tonåring använder utfyllnads ord i varje mening och efter 30 är det bara ett uttryck för bristande utbildning.Du skall vara stolt över dig själv men du kanske då och då skall trycka på att du har vissa luckor som kanske kommer från att du hoppat av skolan tidigt, och livet kan lära oss mycket, men den mediokra svenska skolan behövs ibland också, och även vidareutbildning.På det hela stora så tycker jag att du är oerhört charmig person som jag är avundsjuk på på många sätt du har så mycket som jag inte har trots att jag har en 6 årig högskoleutbildning. Men med min högskoleutbildning vill jag med riska att låta förmäten, säga att  detta idag kanske är ok för då du fortfande vill  nå ut till de hippa ungdomarna som ännu inte tagit steget fullt ut i livet, men om några år så är du inte längre intressant för de lyssnarna, tittarna och då står du är och är passé.
    Lycka till i framtiden 

    • Sisella

      Jag tror att det är att dra det lite långt att säga att det bara hänger ihop med  utbildningsnivå. Detfinns många som knappt har någon utbildning alls men som ändå har ett fantastiskt spåk och vice versa. Man kan tillägna sig och utveckla språket och ett sätt att prata levande och vårdat, på andra sätt. Men jag håller också med om att det drar ned mycket av det du säger Hannah som annars är så himla bra! Jag förstår att det inte är lätt att jobba bort men jag är övertygad om att det går. Och språket är ju ett av dina främsta verktyg i din verksamhet nu så det är definitivt viktigt.

      Som tröst kan jag berätta att jag en gång när jag pluggade svenska fick se en utskrift av en muntlig intervju med Carl Bildt (där varje ord och stavelse som han sa fanns med) som en illustration på den stora skillnaden mellan tal- och skriftspråk även hos de personr som vi tycker talar som mest korrekt. Det var fullt av utfyllnadsord och såg riktigt slarvigt ut i skrift. Så även solen…

    • Therese

      Jag har själv ingen högskoleutbildning och jag håller absolut inte med dig. Du låter faktiskt en aning fördomsfull… Visst är det bra med högskoleutbildning, men det är inte för alla. Ordförrådet kan man göra omfångsrikt och varierande på andra sätt. Att läsa böcker är till exempel ett utmärkt sätt…

      Bildning och språkutveckling kan vi uppnå på olika sätt. I många fall är högskoleutbildning förstås en förutsättning för att man ska kunna arbeta med vissa saker. Men i många andra fall är det inte alls en nödvändighet…

      Jag vet att Hannah själv skrev att hon ville jobba på att inte säga ”så här” så ofta. Men jag tycker att din kommentar var onödigt förminskande…

  • Carro

    Ärsch!! Du är rolig och härlig att lyssna på! Strunt i tixet! Jag vill ha mer poddar!! Mer mer mer!! Ni har blivit mina storasystrar. Ja är bara 21 och suger upp vartenda litet ord! Tycker verkligen om att ni har många paralleller till när ni var i 20-års åldern! Kom ihåg att vi som är där nu har så mycket att lära av er! Gärna fler ämnen Som 20-åringar kan relatera till! Min önskan är ett som jag förut tipsat om i amandas blogg; det svåra när en del av tjejgänget får killar och de andra är singlar.. Hr svårt det ibland kan vara att hålla kvar tjejerna på samma sätt som när man var singlar tillsammans och hur det är för dem när flera får kille och det kanske börjar tycka man är trisst som inte alltid går ut eller kommer över och hänger på en kvart.. Att de också automatiskt slutar höra av sig…

    Skulle älska om ni hade detta som ämne!
    Tack underbara ”storasystrar” haha krammmmm

    • Annsofie

      Jag förstår att du i din ålder inte reagerar så mycket på det utan kanske bara tycker att Hannah låter mer ungdomlig men är man lite äldre så märker man det absolut och det är lite störande måste jag erkänna.

      • Sara

        guuuud vad tråkigt skrivet annsofie. gnällspik.

  • Susanna

    Jag har aldrig någonsin tänkt på att du säger ”såhär” förrän det togs upp i Schulman Show. Många människor har den här typen av uttryck som de lägger in här och var oavsett om de är utbildade eller inte. (Jag tänker på Lenas kommentar här tidigare.) Men det har ingenting med utbildning att göra. Det är bara en ovana. Ovanor har vi alla. Vi kan välja att göra oss av med dem eller vi kan ha kvar dem. Men att säga ”såhär” är inget stort problem som får allvarliga konsekvenser för någon. Däremot tycker jag att det ibland är ett problem att det finns många människor som gärna skryter om sig själva och som gärna trycker mer andra för att känna sig lite bättre själva.

    Falsk stolthet
    innebär ett ego uppbyggt av rädsla för att vara oälskad, bli avvisad,
    dömd eller kritiserad och rädsla för att inte leva upp till förväntningar.
    Detta kan yttra sig genom ett kontrollerande beteende, att alltid vilja ha
    rätt, oförmåga att förlåta, undertryckande av känslor, ett sökande efter ytlig
    tillfredställelse, överlägsenhet, rivalitet, maktmissbruk, intolerans, en
    önskan om att bli glorifierad, motstånd mot att utvecklas, hyckleri, fåfänga,
    skrytsamhet etc.

    Egots motsats är ödmjukhet
    och kärlek. Men det finns också en falsk
    ödmjukhet som innebär att man ger upp för lätt och blir eftergiven. Att
    inte kunna ta emot komplimanger och att sänka sig själv är ett resultat av
    falsk ödmjukhet. 

    Att vara medveten om sin
    värdighet innebär att inse sitt egenvärde, att ha god självkänsla, att kunna
    älska sig själv.

    Att värna om sin integritet innebär att kunna sätta gränser och uttrycka sina behov.

    Att känna trygghet innebär att uppleva frånvaro av rädsla d v s frid i sinnet, att veta att man har det
    man behöver inom sig för att få livet att fungera.

    Att känna äkta
    stolthet innebär att acceptera och ge näring till sina talanger och
    förmågor. 

    Vad innebär det då att offra
    sin stolthet (den äkta stoltheten), personliga integritet, värdighet och
    trygghet för att få kärlek? Det kan rent konkret innebära att tassa runt
    någon för att inte reta upp den personen, att bli behandlad respektlöst, att
    uppträda osäkert, att vara obehaglig till mods när man försöker säga ifrån, att
    tro att man är för krävande om man uttrycker sina behov, att uppleva sig dåligt
    behandlad och bli extra kärleksfull för att vinna tillbaka personen igen, att
    behöva anstränga sig för att övertyga den andre om ens rättigheter, att ursäkta
    och försvara situationen och att anklaga sig själv för den. Då ger man avkall på den man är, man
    uppoffrar sig själv och klarar inte av att stå upp för sig själv.

    Det finns bara en väg ut ur den onda cirkeln och det är att
    stärka sig själv genom att vara
    kärleksfull och respektfull mot sig själv och försäkra sig om att ens omgivning
    behandlar en likadant.

  • Kkk

    Men herregud så farligt är det ju inte, fan vad dina läsare är dryga. Vem hänger upp sig på sånt? Du är GRYM Hannah! 

    • Charlotte

      Jag tycker absolut inte att Hannahs läsare är dryga utan tvärtom ärliga och stödjande. Jag tänkte just innan jag läste din kommentar att det vore fantastiskt att ha en krets personer att få feedback från och bolla saker med. Särskilt när man har en så offentlig roll som Hannah och inte vet hur man uppfattas och om det man vill förmedla går fram. De flesta gillar mycket det hon gör som du kan se.

      Det är inte drygt att ge konstruktiv återkoppling och vara uppriktig.Kan vara bra att veta.

      • Sara

        gud vad du är dryg charlotte.

  • salle

    Måste medge at jag flertalet gånger reagerat över att du säger ”såhär” ofta, men det är ganska charmigt ändå.

    För övrigt måste jag bara säga att jag började skratta högt för mig själv under min promenad ensam när du i podden sa ”jag vill inte göra bort gustav inför andra människor” SEKUNDEN efter att du kallat honom ”smutskalsongen” i er väldigt populära podcast. Hahahha så roligt.

  • http://www.faroinna.blogspot.com/ Inna

    Haha lyssnat massor på dig och ALDRIG reagerat på det! Dæremot sæger Amanda VÆLDIGT ofta ”mænnisssjoooorr” – hon sæger det på ett sådant sætt att jag som ær en utlændsk hærmapa faktiskt har børjat sæga mænnisssssjoooor också :-D

  • Sara

    Hejhej! Jag skiter i ticset för tillfället..! Jag själv säger liksom och alltså ungefär hela tiden så är det inget värre än ”såhär” är det inget att haka upp sig på tycker jag :) MEN jag ville också meddela att jag gääärna vill höra Frågepodden del 2! Ni är helt underbara! Ni är som systrarna som jag ser upp till som jag alltid har velat ha men som jag aldrig fick :P Kram

  • Lisa

    Det är bra att du är medveten om det Hannah. För i ärlighetens namn så är det rätt irriterande och dina ”asså såhär” och ”liksom såhär” får dig att låta som en 15-åring. 

  • Crudi

    Herregud vilka gamla tanter som kommenterar och retar sig på dina tics! Du är ju ashärlig ju och jag älskar att lyssna på dig och Amanda! Igår hade jag en skitdag, laddade ner senaste podden och hela min dag vände! Stor varm kram till er båda sköna bönor!

    • Vanna

      ?? Det är väl Hannah själv som har tagit upp frågan och sagt att hon vill jobba med det? Sedan är det många som ger henne stöd i det så vad är problemet?

  • Paulina

    Jag har lyssnat på alla poddar och inte tänkt på det alls. Tycker att du är superhärlig att lyssna på! Jag blir så glad och harmonisk av era poddar och av att höra dig prata. Tänk inte på trötta kommentarer, fortsätt vara precis som du är! 

  • Felicia

    Kära Hannah och Amanda!

    Tack för era poddar! (Och herregud, ni pratar ju fantastiskt!)

    Jag skulle vilja att ni pratar om arbetslöshet. Ska ge er en kort version av min historia för att förklara varför….

    Förra sommaren kom prestationsprinsessan i mig på att nu är det banne mig tid att jag skaffar mig ett sommarjobb! Det kan man ju inte vara utan? Bara loosers står utan och så tycker ju a l l a! Att jag redan sen 3 år hade ett ideellt jobb som tränare (vilket tar mycket tid) brydde sig inte prestationsprinsessan om.Jag skulle ha jobb. Fixade ett muntligt avtal på ett dagis och allt var lugnt. Tills han bröt sitt löfte. Jaja, jag kunde söka på kommunen. Men när mitt namn inte blev draget i lottningen och jag stod utan somamrjobb – då var jag värdelös. Egentligen hade det ju inget med min prestation att göra. Inget CV inblandat- bara lottning. Jag skrek-ful-grät i dagar och kände mig sämst på jorden. Trodde jag skulle vara arbetlös och singel (hur nu det hänge rihop) föralltid. Jag ville inte gå ut. Jag trodde att alla skulle skratta åt mig. Och jag var inte ens arbetslös ”på rikigt” eftersom jag pluggar på gymnasiet vilket i sig är ett heltidsjobb. Men jag kände mig s å värdelös och prestationsprinsessan bröt ner mig med tankar om hur folk skulle se mig som ful och dålig. För arbetslös kändes så skamligt och skabbigt. Att jag hade fått alla MVG utom ett VG(som sved..) och somsagt jobbade ideellt med ett lag som vann mer och mer glömde jag. Jag var bara sämst.Kunde ju inte ens få jobb. Och jag tror inte jag är ensam om den känslan. Många står ibland utan arbete av diverse anledningar och tyvärr tror jag många fastnar i värdelös-fällan fast det kanske helt är yttre omständigheter som spelar in. Eller så är det ens eget fel och man måste jobba på något. Hursom så tror jag tyvärr inte att jag är den enda prestationsprinsessan som mår dåligt över att inte ha ett arbete att gå till!

    Förresten, allt löste sig! Idag pluggar jag fortfarande och presterar på topp,har kvar mitt ideella arbete och 19 september fick jag ett underbart jobb med underbara kollegor som barnkalasvärdinna/servitris och jag älskar det. Inte bara för att vara ur ”arbetlös-facket” utan för att få ses som vuxen och ansvarsfull vilket jag är,för att få nya vänner och göra något av dagem. Jag mår bra av det men bävar över nästa gång jag kanske står utan arbete…..

  • Camilla

    Alltså såhär Hannah!! Jag tycker att du pratar spontant och underbart, så sluta inte med det! :)  

  • Nina

    Du och Amanda är fantastiskt behagliga att lyssna på! Att du säger ”såhär” oftare än de flesta andra har jag absolut lagt märke till men det är verkligen inget jag irriterar mig på. Nästan tvärtom blir det något charmigt.

    Det här att högskoleutbildning skulle gå hand i hand med intelligens är ju ett fruktansvärt obegåvat antagande. När vi studerar vid en högskola så fördjupar vi oss ju bara inom ett område. Alltså en bråkdel av vad vi har att lära oss här i livet. Personligen tycker jag inte att det är svårare att få höga betyg på universitet än det var på gymnasiet.

    Min högskoleutbildning duger bara för att utöva det yrke jag valt. Det värdefulla jag hittills lärt mig genom åren för att växa på alla sätt har definitivt inte kommit från något universitet!

    Jag tycker det är härligt att vi är begåvade på olika sätt och jag värdesätter verkligen det jag får ta del av från dig, Hanna, och din syster.

    Ha det så bra nu och ändra inget med dig själv förrän du själv anser att det hjälper dig som person!