I går hade vi middag här hemma hos mig med med bästa Kitty Jutbring och Jessica Almenäs. Vi pratade mycket om prestationsångest, kroppsnojjor och vad var man skulle ha velat säga till sig själv när man var tonåring. Jag ska inte gå in på vad de sa utan de får ni höra när programmet kommer ut. Men när jag i morse var ute och powerwalkade tänkte jag mycket på det här. Ni som är i den situationen hör ofta av er till mig och Amanda. Ni skriver att ni inte ser hur framtiden ska kunna bli bra och att allt just nu är ganska så mörkt. Jag fattar det grejen. Jag har själv varit där.

Det som slog min under min prommis var att det ni kan vänta er är att ni kommer älska att bli vuxna! För mig var livet som tonåring väldigt frustrerande. Jag ville bestämma själv, jobba, gå på alla roliga uteställen, träffa den stora kärleken… Hela tonårstiden kändes som om jag stod på vänt till allt fantastiskt som skulle komma. Det, blandat med en massa oro för att jag aldrig skulle få vara med om allt det här. Så det jag skulle vilja säga till alla som är där just nu är. Allt det där kommer hända. Men framförallt  att du kommer att älska vuxenlivet och det är bättre än att längta tillbaka till när man var sjutton. Framtiden är din!