Hittade nedanstående omröstning på en av Sveriges största hårdrockstidningars hemsidor: Vilket så klart får tanken att svindla. Kan det vara så att New York-gruppen inom kort kommer avisera Buske himself som efterträdare till nyligen avhoppade Dan Nelson? Får vi inom kort se Dubja tackla ”Caught in a mosh”, ”I am the law” och ”Indians”? Eller … Läs mer »

Ja, just en sådan håller jag på med just nu. I brist på skivor att recensera bestämde sig nämligen redaktionen att det då kan vara på plats att göra ett litet topplistesammandrag av årets sex första månader. Vilka plattor som placerar sig var eller hur ämnar jag så klart inte avslöja då resultatet avslöjas först … Läs mer »

Bara så att ni vet, ni där ute i blogglandet, så är partyt i full gång nere på Rocks i Stockholm. Dagens önskningar so far: Gammal Judas Priest (har spelat ”The sentinel”, kommer mer), ZZ Top (nej, inte efter det trötta framträdandet på Sweden Rock) och Pantera (jo, men visst, ”5 minutes alone” är på … Läs mer »

Japp, på lördag (25/7) tar jag med mig MacBooken och fixar partyt i Rocks lilla bar. Så, det är bara att dyka upp i Helenes Krogs källare på Mariatorget i Stockholm. Stället öppnar 22, har gratis entré och extra schysta priser i baren till 23 och stänger först vid 03. Räknar med att sparka igång … Läs mer »

Kan ju bara säga att responsen blev massiv. Monströs. Stor som Kerry Kings mittbena. Puckad som jag var så uppgav jag ju min egen mejl som svarsadress vilket var extra dumt, då det stundtals rasade in cirka 20 bidrag i minuten. Helt galet. Således blev det hela 689 läsare som korrekt lyckades uppfylla fyra enkla … Läs mer »

Och ja, så är det ju. God natt, kära blogg. Nu sjunger jag och skiter i att skriva mer.

Jo, tjena. Där kom den också. Har ofta efterlyst Misfits-tolkningen ”Last caress” som obligatorisk coverstart på extranumren. Len där kom den. Också. Leder tyvärr inte ut i ”Green hell”, men däremot en så fin ”Kill ‘em all”-matta som ”Hit the lights”, vilket torde innebära att ”Seek and destroy” väntar.

”Nothing else matters” går så, så snyggt över i ”Enter sandman” med en Hetfield på knä. Vanvettigt fina fyverkerier under den sistnämnda låten också. Ögonen gillar på något sätt mer än öronen, men hjärtat är ändå med.

…innan det är dags för kvällens orgasm. Ja. Äntligen. ”Dyers eve” som jag har väntat på i 21 år. Jag är marken. Så jävla äntligen.

Falskspel av Kirk i ”The day that never comes” – nej tack! Då känns ”Master of puppets” mer stabil… innan…