Jodå. Här sitter jag och idisslar en recension av Gojiras högst utmärkta gig på Göta Källare i Stockholm.

En bedömning som du säkert kan läsa på ett eller annat sätt inom inte alltför många timmar. Som är ganska kort, men naggande god. Ungefär som Danny Devito, Leif Pagrotsky och Kylie Minogue (övriga likheter är emellertid ganska så ickeavsiktliga).

Jag saknar bara en sistamening. En konklusion som får knyta ihop den berömda påsen. Och så länge denna får perkolera bland de små grå är det ju hög tid att bjuda på dagens visdomsord från de bloggsanktionerade rymdmonstren som faktiskt spelar musik också. Även om just det ljudliga erbjudandet är så uselt att ett medverkande här enbart grundad på dess kvaliteter skulle vara en omöjlighet.

Men, vad tusan. Det är ju Gwar. Jätteroliga maskeradmuppar som säger politiskt inkorrekta saker och ger en svartsjuk kille tips om exakt var han ska stoppa upp sin flickväns mobiltelefon.

Ta det med en nypa salt. Kanske ett halvt kar handskördade korn från Himalayas sluttningar. Och – kom ihåg – har din snubbe en fjäril tatuerad nära Stora Skuggan så kanske han inte riktigt gillar dig. Så att säga.