Arkiv för tagg metal

- Sida 1 av 27

Superexklusiv tävling: Vinn signerad Manowar-gitarr och festivalpass till Getaway Rock

av Mattias Kling

Jag vet. Det har varit en hel del Manowar-bashing här den senaste veckan. Med rätta, kan tyckas. Eller helt orimligt. Välj själv.

Joey DeMaio och hans hårda metalkrigare tycks emellertid inte alltför sura över detta. Snarare tvärtom. För att fira att gruppen nästa fredag gör sitt första festivalframträdande i Sverige sedan många av er fortfarande gick i blöjor bullar kvartetten – tillsammans med FKP Scorpio – upp med en överstyrt fenomenalfet tävling.

Så är det. En vinnare kniper inte bara hem en signerad gura (av den modell ni kan se här ovan) – samma person får även ett tredagarspass till Getaway Rock i Gävle.

Japp. Helt sant och korrekt.

En sexsträngare, en fribiljett till tredagarseventet som hålls i Gävle 5–7 juli. Till en och samma lyckliga pristagare.

Och som speciella tröstpriser, till andra- och tredjepristagaren, bjussar gruppen på ett par merchpaket värda cirka 900 kronor styck och som bland annat består av gruppens färska cd ”The lord of steel – Hammer edition” samt Holy Hells ep ”Darkness visible – The warning”.

Dags för det där tråkiga då. Med motprestationen.

För att delta vill jag att du skickar ett mejl döpt till ”Manowar-tävling” till mig på adressen mattias.kling@aftonbladet.se där du uppger namn, adress och telefonnummer – samt svarar på nedanstående fråga:

Vilken känd regissör/skådespelare medverkar på spåret ”Dark avenger” på originalversionen albumet ”Battle hymns” från 1982?

Alltså: Namn, adress, telefonnummer och svar på frågan. Missar du att följa någon av dessa simpla instruktioner innebär det också diskvalifikation från tävlingen. Hårt men sant.

Snabba på och mangla in ditt svar – på söndag den 1 juli klockan 22 på kvällen stänger tävlingen. Och bidrag som skickas in efter det kommer inte med i utlottningen.

Lycka till!

(Ett stort fett jättetack till Ami Morén på FKP Scorpio/Getaway Rock som har rott den här tävlingen i land. You rule!)

Bloggen avslöjar: Entombed tecknar nytt skivbolagsavtal

av Mattias Kling
Entombed (Foto: Daniel Falk/Framednoise.com

Efter att på senare år ha hanterat verksamheten själv via bolaget Threeman Recordings har huvudstadens dödsmetallpionjärer nu hittat en ny samarbetspartner.

Hårdrocksbloggen kan i dag avslöja att Entombed har värvats av Sundsvallbaserade Ninetone (Corroded, Takida, Soreption, Plan Three med flera) – efter att ha förhandlat och vässat kontrakten i närmare två år.

Exakt vad den första frukten av detta samarbete blir väljer bolagets A&R-ansvarige Tommy Rehn förtigen om, men han uppger att närmare detaljer kommer att presenteras inom de kommande veckorna.

Klart är i alla fall att kvintetten smider planer på en ny skiva, som blir uppföljare till 2007 års ”Serpent saints – The ten amendments”. Exakt när den kommande plattan, gruppens nionde riktiga studiomacka i ordningen, kan se dagens ljus presenteras framöver.

Svarta toner – från start till mål

av Mattias Kling
Hardcore Superstar

Av vissa hyllas den som en av de bästa hårdrockskivorna genom tiderna. Som en klassiker som nått sin ikonstatus bara ett halvt decennium efter släppet 2005.

Här pratas det så klart om Hardcore Superstars nytändning till självbetitlad skiva, även känd som gruppens lilla svarta. Att den hyllas är förståeligt, speciellt som den ryckte upp gruppen från sin då nedåtgående spiral, och även om jag anser att uppföljarna ”Dreamin’ in a casket” och ”Beg for it” båda är såväl vassare som tuffare kommer jag att jubla då onsdagen nyss har blivit torsdag.

Göteborgsensemblen kommer nämligen att fira sina goda placeringar i Sweden Rock Magazines jubileumsomröstning (plats tre på skribenternas topplista och en hedrande tolfte plats på läsarnas dito) med att framföra albumet i sin helhet. Från ”Kick on the upper class” till ”Standin’ on the verge”, från riffresning till balladutlösning.

Fågel, fisk eller makrill?

Mer om detta läser ni så klart i Aftonbladet i morgon. Jag lovar att bedömningen blir hård men rättvis.

The return of the almighty Betygsstatistik

av Mattias Kling

Jodå. I morgon är det dags igen. För fyra dygns rumlande och rullande nere i den blekingska strandlinjen.

Vissa kallar det himmelriket på jorden, andra för en dinosaurieföreställning som saknar relevans eller existensberättigande.

Var jag står vet ni nog. Annars går det bra att läsa på inför årets begivenhet och uppdateringsrace ifrån det vi mer korrekt kallar Sweden Rock Festival.

För det här är faktiskt min tionde festival som rapportör och recensent för Aftonbladet.

Ja, den tionde.

Fuckmejävlarvadmycket.

Exakt vad jag kommer att bjuda på där nerifrån i år återstår att se. Laddade batterierna med Grolsch och Heineken i Amsterdam i helgen så motorn är inte direkt i topptrim just nu. Men allt löser sig på plats. Så som det alltid gör. På något jävla vänster.

Planet går i svinottan i morgon, så för en gångs skull kommer Aftonbladets team – denna gång toppat med Christoffer Röstlund Jonsson förutom mig, Markus Larsson och Jocke Persson – vara på plats i god tid till att festivalgrindarna slår upp när solen står som högst.

Vad som händer? Det får vi som sagt se. Klart är i alla fall att det blir fyra dygn med många bokstäver i diverse kanaler, lite sömn i familjen Bondessons gäststuga, måhända en del skratt, möjligtvis lite gråt.

Fram till dess kan ni suga på den här smällkaramellen. En komplett betygsstatistik som visar hur de där åtråvärda plussen har fördelat sig under de nio festivaler jag hittills har bevakat.

Enjoy.

Och kom ihåg:

Det är aldrig för högt.

Det är bara du som är för gammal

:+++++:

At The Gates, 2008 (MG)

In Flames, 2004 (MK)

:++++:

Aerosmith, 2007 (MG)

Amon Amarth, 2009 (JP)

Anthrax, 2003 (MK)

Anthrax, 2005 (MK)

Arch Enemy, 2006 (MG)

Bigelf, 2010 (JP)

Candlemass, 2002 (MK)

Candlemass, 2005 (MK)

Danko Jones, 2003 (MK)

Danzig, 2010 (MK)

Deep Purple, 2006 (MG)

Def Leppard, 2006 (MG)

Def Leppard, 2008 (MG)

Bruce Dickinson, 2002 (MK)

Edguy, 2006 (MG)

Europe, 2009 (JP)

Halford, 2002 (MK)

Hammerfall, 2005 (MK)

Hardcore Superstar, 2007 (MG)

In Flames, 2009 (JP)

Ministry, 2008 (MK)

Motörhead, 2002 (MK)

Mötley Crüe, 2005 (MK)

Nevermore, 2006 (MG)

Overkill, 2005 (MG)

Ratt, 2008 (MK)

Satyricon, 2008 (MG)

Sepultura, 2003 (MK)

Sonic Syndicate, 2008 (MG)

Testament, 2004 (MK)

WASP, 2006 (MG)

Watain, 2010 (MK)

Whitesnake, 2008 (MG)

:+++:

Accept, 2005 (MG)

Sebastian Bach, 2005 (MK)

Blind Guardian, 2003 (MK)

Candlemass, 2009 (JP)

Children Of Bodom, 2004 (MG)

Alice Cooper, 2006 (MG)

Dark Tranquillity, 2007 (MG)

Death Angel, 2010 (JP)

Dimmu Borgir, 2007 (MG)

Dio, 2005 (MG)

Dream Theater, 2005 (MG)

Dream Theater, 2009 (MK)

Dundertåget, 2010 (ML)

Electric Boys, 2009 (JP)

Entombed, 2004 (MG)

Entombed, 2006 (MG)

Europe, 2004 (MK)

Lita Ford, 2009 (MK)

Foreginer, 2009 (MK)

Hardcore Superstar, 2006 (MK)

H.E.A.T., 2009 (MK)

Heaven & Hell, 2007 (MK)

Helloween, 2004 (MG)

Iced Earth, 2007 (MG)

Journey, 2009 (JP)

Judas Priest, 2004 (MK)

Judas Priest, 2008 (MK)

Marillion, 2009 (MK)

Michael Monroe, 2010 (MK)

Monster Magnet, 2004 (MK)

Gary Moore, 2010 (MK)

Motörhead, 2003 (ML)

Motörhead, 2005 (MK)

Motörhead, 2007 (MK)

Mustasch, 2008 (MK)

Nightwish, 2004 (MK)

Ted Nugent, 2002 (MK)

The Poodles, 2008 (MG)

Queensrÿche, 2003 (ML)

Sabaton, 2008 (MG)

Sabaton, 2010 (MK)

Saxon, 2005 (MG)

Sky High, 2003 (MK)

Slayer, 2010 (JP)

Rick Springfield, 2010 (ML)

Stone Sour, 2010 (MK)

Testament, 2008 (MK)

Tiamat, 2007 (MK)

Twisted Sister, 2009 (MK)

U.D.O., 2010 (JP)

Volbeat, 2009 (JP)

WASP, 2010 (ML)

Whitesnake, 2003 (MK)

Whitesnake, 2006 (MG) 

:++:

Aerosmith, 2010 (ML)

Anvil, 2010 (MK)

Avantasia, 2008 (MG)

Black Label Society, 2005 (MK)

Blind Guardian, 2007 (MG)

Carcass, 2008 (MK)

Cinderella, 2010 (MK)

CrashDïet, 2007 (MG)

Disturbed, 2008 (MG)

Guns N’ Roses, 2010 (ML)

Heaven & Hell, 2009 (MK)

Billy Idol, 2010 (ML)

Megadeth, 2005 (MG)

Scorpions, 2004 (MK)

Steel Panther, 2010 (ML)

Stormwarrior, 2008 (MG)

Twisted Sister, 2003 (ML)

UDO, 2007 (MG)

Uriah Heep, 2009 (JP)

Within Temptation, 2005 (MK)

:+:

Poison, 2008 (MG)

Jethro Tull, 2003 (MK)

Yngwie Malmsteen, 2005 (MG)

Meat Loaf, 2007 (MG)

The Poodles, 2006 (MK)

Scorpions, 2007 (MG)

Status Quo, 2002 (MK)

Status Quo, 2005 (MG)

Uriah Heep, 2003 (ML)

:-:

Yes, 2003 (ML)

Recensenter: Mattias Kling (MK), Marcus Grahn (MG), Joacim Persson (JP) och Markus Larsson (ML)

Bonusrecensionen: Darkest Hour

av Mattias Kling
Darkest Hour

:+++:

Darkest Hour

The human romance

Century Media/EMI

METAL/HARDCORE När det så önskar är Washington DC-gänget en förträfflig leverantör av nevdallrande och kompetent harmonimangel som tar det bästa rifftänket från svensk västkustdöds och stagar upp det med ett etiskt tänkande rotat i hemstadens dogmatiska hardcorescen.

Det är på så sätt betryggande att konstatera att bolagsbytet från Victory till Century Media inte på något sätt har ändrat denna mission. Tänk dig At The Gates i ena högtalaren och Strife i den andra samtidigt som en svensk producent (denna gång Soilworks Peter Witchers) smidigt dirigerar tonerna i rätt riktning. Så låter det. Ungefär så som det har gjort sedan kvalitetsribban höjdes betydligt i och med ”Hidden hands of a sadist nation” för åtta år sedan, med andra ord. 

De stunder som inte håller kvalitetskraven är få men finns ändå. Men vare sig om det handlar om en tillkrånglad och misslyckad refränglösning (”Savor the kill”) eller ett stycke som börjar på allvar först när det går in på upploppet (”Violent by nature”), kan dessa lätt sorteras bort. Speciellt så länge kvintetten fortsätter att spänna mellan välvillig högtempometal och ambitiösa tonverk likt den omfångsrika instrumentalen ”Terra solars”.

Lyssna på: ”The world engulfed in flames”, ”Your everyday disaster”.

Veckans texter

av Mattias Kling
Electric Boys

:+++:

Electric Boys

And them boys done swang

Supernova/Cosmos

ROCK Premiärlyssningen i mars 2010 gav en indikation som här mynnar ut i en solklar slutsats. Att det har gått 17 år sedan ”Freewheelin’” tycks helt ovidkommande – comebacken är en naturlig förlängning av en karriär som snarare slumrade ett tag än la sig ner och dog. Därför blir det som det blir: en skiva som hellre önskar förvalta än överraska. Och bra så. När det gäller ekivokt utmanande funkadelica som gifter Hendrix med Beatles och yviga rockgester är gruppen så unik i sitt uttryck att det räcker långt. Även om några bidrag mer drar åt det kyskt musikskoleduktiga än det promiskuöst svängiga.

Bästa spår: ”Angel in an armoured suit”.

Apa

LADDA NER: Nöjesbladets Mattias Kling väljer fem grymma låtar

Torture Division 

”IRON TUSK” 

Torture Division

Sveriges mest prisvärda dödsmetalltrio fullföljer sin mission att ge folket gratis mangel. Denna gång är det Mastodons väldiga ”Leviathan”-stycke som går genom vedflisen – med ett högst solvent resultat. (Lyssna)

Tesseract

”PERFECTION (CONCEALING FATE PART FOUR)”

Tesseract

Britterna låter Tools kosmiska harmonier kretsa i omloppsbana runt Meshuggahs perfekta rytmstation. Galaxer i mina braxer – det är ju närmast astronomiskt bra. (Lyssna)

Graveyard 

”THE SIREN”

Graveyard

Inte ens en överdos paracetamol kan få mig att sluta febra om detta hypegäng. Men så länge frossbrytningarna når klimax likt dessa är de värda alla svettiga lakan i världen. (Lyssna)

Insense 

”SURVIVING SELF RESENTMENT”

Insense

In Flames-fontmannen Anders Fridéns senaste satsning via Selective Notes må inte hålla någon Khoma-klass. Men håll i hatten – Oslokvartettens nittiotalssound är sturskt nog att stå på egna ben. (Lyssna)

Crowbar

”THE CEMETARY ANGELS”

Crowbar

Förvisso inte purfärsk. Men då större delen av svenskheten tycks ha missat exakt hur knäckande bra nyrehabiliterade Kirk Windsteins kängsludge är finns det läge att påminna om saken. (Lyssna)

Queensrÿche redo för album nummer tolv

av Mattias Kling
Geoff Tate
Tate tar sig gärna en jamare eller två. Och då förslagsvis av egna vinmärket, Geoff Tate Insania. (Foto: queensryche.com)

 

Tycker du att året så här långt har varit lite rörigt? Med diverse folkliga uppror i arabvärlden, jordbävningar och kärnkraftskatastrofer i Japan och en seger för Eric Saade i melodifestivalen?

Lugn. Du har stöd hos Seattles stoltaste progmetalplution.

Inom kort släpper Queensrÿche sitt nya album ”Dedicated to chaos”, vilket också blir gruppens första utgåva på Roadrunner-lierade skivbolaget Loud & Proud.

Och här måste jag för en stund byta till engelska. För frontmannen Geoff Tates beskrivning av det färska materialet låter sig inte översättas till svenska utan att bli totalt snömos:

– Modern life moves fast. Plug into the rhythm of the now with our 12th studio album, ”Dedicated to chaos”. It’s a clash and slash of musical experimentation anchored by the pulse of digital code. Enjoy – headphones are a must, hälsar han i pressmeddelandet.

Jodå… Det blir säkert bra det också.

Desto mer lättbegripligt är då beskedet att skivan ska finnas tillgänglig i sommar, lagom till ensemblens 30-årsfirande.

Bonusrecensionen: Crowbar

av Mattias Kling
Crowbar

:++++:

Crowbar

Sever the wicked hand

Century Media/EMI

METAL/SLUDGE En minnesvärd – och talande – historia om bandledaren Kirk Windstein är då en av mina vänner senhösten 2004 skulle intervjua sångaren/gitarristen i Kenner, strax utanför New Orleans. 

Efter en pratstund över några öl på en bar var det dags för lyssningssession i huvudpersonens bil, då ”Lifesblood for the downtrodden” (2005) skulle spelas upp för den långväga besökaren. Windstein kände dock att uppladdningen på ovan nämnda vattenhål var i klenaste laget. Ett stopp på bensinstation gav mer bränsle i tanken i form av två sexpack Bud Light – som frontmannen hann dra i sig det mesta av innan han körde i väg och hämtade sin fru. Ännu en dag i NOLA, ännu några promille närmare den totala kollapsen.

Vad som sedan hände är allmängods och en historia som har berättats många gånger, vare sig det handlar om din granne eller om en rockstjärna som förutom egna bandet även ingår i Down och Kingdom Of Sorrow.

Mycket av det goda blev åt helvete för mycket. Livsexcesserna åkte ut genom fönstret och en tillnyktrad Windstein står extra stark på fullängdare nummer nio med sitt långlivade huvudprojekt. 

För denna skull är ”Sever the wicked hand” långt ifrån någon torrlagd historia. Mustigt blandas käng (titelspåret, ”The cemetary nagels”) med benkrossartyngd (”Let me mourn”) och introvert sludgemetal (”Echo an eternity”) på ett sätt som verkligen känns. Och som får extra innerlig glöd av ledfigurens självutlämnande lyrik, föga överraskande baserad på kampen mot alkoholberoendet.

Snart har ”Sever the wicked hand” funnits ute i handeln i två månader. Vad har du för ursäkt till att du inte redan har upptäckt och dyrkar? Jag finner få undanflykter godtagbara.

Lyssna på: ”The cemetary angels”, ”Liquid sky and cold black earth”, ”As I become one”.

In Flames hjärta Century Media

av Mattias Kling
In Flames

Efter att på ett eller annat sätt ha varit lierade med tyska metaljätten Nuclear Blast sedan mitten av 1990-talet väljer Göteborgs metalstoltheter att utforska nya samarbetspartner.

Det innebär att det kommande albumet ”Sounds of a playground fading”, det tionde i ordningen och i butik den 15 juni, i stället kommer att släppas lös av anrika bolaget Century Media (The Haunted, Deicide, Arch Enemy, Dark Tranquillity, Paradise Lost och sisådär tiotusen andra grupper).

Att bli en stor fisk i ett rejält stim andra oroar emellertid inte frontmannen Anders Fridén.

– Vi är riktigt glada över att gå till sängs med Century Media. De kan affärer, vi kan musik. Vad skulle då egentligen kunna gå fel? hälsar han.

Dealen med bolaget gäller dock bara den internationella marknaden. I Sverige kommer utgivningen att handhas av Razzia, som även jobbar intimt med Fridéns egna skivettikett Selective Notes.

”Sounds of a playground fading” är In Flames första skiva med nye gitarristen Niclas Engelin fast i sättningen. Tillika är det första gången i karriären som gruppen gjort ett album utan grundaren Jesper Strömblad.

Och hur låter det då?

Tidigare i dag valde Anders Fridén att berätta om materialet på plattan i en exklusiv intervju med Nöjesbladets Jon Forsling. Depeche Mode? Tramporgel? Låtar som tänjer på hårdrocksnormen? Vad är detta egentligen? Läs mer om ”Sounds of a playground fading” här.

Metallica om 3D-rykten: Skitsnack

av Mattias Kling
Metallica live

…och på tal om giganter på bio – nu tycks arenathrashens verkliga kolosser hoppa på 3D-trenden.

Sajten Rock AAA uppger att produktions- och distributionsbolaget Front Row Networks säger sig ha timtals med unikt konsertmaterial som det kan tänkas dela med sig, såväl i tredimensionellt format som i högupplöst 1080-punktersvariant.

Enligt företagets högsta höns, John Diaz, ställs siktet på både biovisningar och släpp som köp-dvd/bluray. I alla fall i USA. Några planer som innefattar den svenska marknaden har inte avslöjats.

Metallica, å sin sida, dementerar detta med emfas. På egna hemsidan skriver bandet att Front Row Networks uttalanden är totala falsarier och att några sådana planer inte finns. Över huvud taget.

– Vi vet inte ens vilka de här snubbarna är, heter det i en besk dementi.

Sida 1 av 27
at the gates Cd recensioner death metal europe festival getaway rock gästblogg hårdrock in flames iron maiden metal metallica motörhead punk Rock slayer spotify sweden rock thrash metal tävling
  • Tjänstgörande redaktör: Martin Mederyd Hårdh
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB